Vet ni vad?

Det tar sig. Så där så att jag bara har de knappa tio sidorna kvar att bearbeta. Att jag nu slappnar av genom att fixa det kosmetiska i referenslistan. Att jag imorse vaknade halv sex men faktiskt låg kvar och dröjde tills jag steg upp lite före åtta. Att jag faktiskt försökt klä mig i kläder jag täcks visa mig i, kammat håret och försökt få en frisyr av det här som borde ha klippts för längesen. Skrivit sammanfattning som ska översättas. Att sammanfattningen lästs, kommenterats, bearbetats och att jag nu kontaktat översättare. Bara en sån sak. Att de flesta är tillbaka på jobb. Att jag idag faktiskt tänker äta lunch med folk om folk vill äta lunch med mig. Inte som igår då jag vagt viftade  i luften när folk knackade på en efter en. Och idag har handledaren visat sig i mitt rum och berättat rolig historia (en rolig historia om hur det kan vara i slutskedet - och jag skrattade på riktigt), medan hon igår sprang här fyrafem gånger för att fylla i blanketter hit och dit. För jo, nu har jag skrivit under första blanketten. Den om att det snart är på riktigt.