4 september 2012

en kort stund sen sist, sedan jag trillade in i träsket av jobbresa, jobbajobba och somna tidigt

Det finns saker som händer som man inte egentligen kan berätta till någon, för den skulle inte tro att det är sant. Det här är en sådan sak.

Katt-Orvar brukar några minuter efter att jag lagt mig hoppa upp i sängen och efter mycket trampande somna på min rygg. När han tycker att det är dags för morgonmål brukar han stiga upp och trampa lite igen och ibland krypa upp mot min axel.

Så långt någorlunda trovärdigt.

Men för någon natt sedan vaknade jag av att han kröp långsamt fram på min rygg, lade huvudet över min axel, där jag låg på mage, tittade mycket noga på mig och kände sedan på mitt ansikte med en tass utan att ha klorna framme. Så där låg han en stund, sedan halkade han lägre ner på min rygg och somnade igen.

2 kommentarer:

Mia Skrifver sa...

Jag tror dej nog. De gör så där ibland. Det händer att man tycker att det är lite spooky för att det är så utstuderat med de indragna klorna och den försiktiga puffen. Vad är det de kollar? Sover hon ordentligt nu, kan jag passa på då att...

när det börjar sa...

Skönt att höra, då är det helt normalt.

Lever hon? Andas hon? Behöver hon väckas på grund av mardröm.

Å andra sidan har han börjat göra det när jag sitter också. Vaken. Sträcker på sig, lägger framtassarna mot mina knän och så rör han liten med tassen i ansiktet om jag böjer ner mig lite.

Mycket bra grej. Katter.