man pratar om dagar man aldrig kommer att glömma

Det är bara fyra dygn. Men fler saker har hänt än jag någonsin trodde att skulle hända. Det har varit väldigt konstiga dygn. Bra dygn. När jag skrev det här inlägget trodde varken jag själv eller någon annan som sökte jobbet att det var just jag som skulle få det. Men det var just jag som fick det. Och jag tänker att jag nog inte skulle ha skrivit blogginlägget om jag anat att jag kunde få jobbet. Det är bra och surrealistiskt, ganska overkligt fortfarande, jag har tänkt lottovinst fler gånger. Lite fnissigt att före detta bossen efter att jag fick jobbet mejlade mig efter många månaders paus för att tipsa om ett kanslistjobb. Skrivkurs har det också varit. Utomordentlig skrivkurs. Green Day konsert har det varit. Utomordentlig konsert. Och mina prickiga skor bredvid rosafärgade crocs på en man, vilket jag gjorde en högljudd könsvetenskaplig analys av. Så där så att orden kom ut från munnen istället för att stanna inne i mitt huvud. Visade sig vara ett bra drag. Tåg. Fest som i princip slutat när jag äntligen kom fram och ett rykte om att jag var sen på grund av baksmälla. Vilket jag härmed demeterar. Jag lovar och svär, jag var bara oerhört trött. Så trött så att jag, senare när de flesta festdeltagare gått och vi var bara fyra som trängdes på rad i en soffa, sov största delen av filmen vi såg på. Och nån som pickade i min sida när jag inte fick missa en för filmen avgörande scen. Sen somnade jag om. Tills jag gick hem mitt i natten, samtidigt som stadens nattklubb stängdes. Gick över järnvägsbron och vi konstaterade att det var varmt, att det var bra att det inte regnade. Så sov jag till två på dagen.