fredag på jobbet

Jag förstår inte hur klockan bara är två. Det är så tyst. Jag är lite trött. Nej, jag är väldigt trött. Trött i ögonen. Jag skjuter skrivbordsstolen bakåt och lägger min vänstra kind mot skrivbordet. Det är så tyst här. Jag är ensam på jobbet. Och klockan är bara två. Hör någon i andra ändan av korridoren, någon med klackskor i våningen ovan. Jag sätter mig upp igen och tänker att det skulle kännas konstigt om någon gick förbi mitt rum nu. Med vänstra kinden mot skrivbordet. Jag lägger högra kinden mot skrivbordet. Ser ut genom fönstret. Ser inte längre den grusbeklädda backen med trafik förbjuden. Jag ser inte det vita trähuset med det svarta taket som finns på andra sidan gatan. Det haglade tidigare. Jag såg hur haglet rullade ner från det svarta taket. Nu ser jag bara de limegröna gardinerna, de vita persiennerna och ett stort gult hus uppe på backen. Det är kanske dags att äta lunch. Min hemgjorda matlåda. Quinoa med granatäppel, sparris och gröna bönor. Det är godare än det ser ut.