Jag har en fuldag. Lite för stora skor, men bekväma. Pösiga vinterjackan, efter att jag frös igår. Osmickrande byxor, bara för att. Jag borde tvätta håret, men ska spela fotboll ikväll. Orkade inte sminka mig.
Beslöt mig imorse att gå till arbetsrummet men inte visa mig. Stänga dörren. Sitta där och äta medhavd lunchsmörgås. Skippa kaffe. Skriva avhandlingstext. Men redan det första mejlet jag läste imorse, gjorde att jag kände att jag måste offra mig själv. På med ytterkläderna. Hastigt ut från rummet, iväg till grannuniversitetet efter en doktorsavhandling som kunde hämtas idag. Den där avhandlingen som jag väntat på. Ville läsa. Hon som ska doktorera om ett par veckor. Jag kom dit. Tittade inte upp när jag mötte folk. Kände mig ännu fulare. Kom fram. Och där fanns fem andra personer som skulle hämta samma bok. Alla kände jag. Alla måste jag heja på. Prata lite med. Äsch.
Resten av dagen har jag knappt skrivit. Läst boken. Suttit inlåst. Känt att det var värt att offra mig. Snart börjar jag till och med känna mig beredd på att offra mig för en kaffe. Kanske till och med gå till cafét för en smörgås. Jag har sökt igenom varje skrivbordslåda, utan att hitta något att äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar