en inte helt lyckad variant

Two-headed boy har slumpat fram 7 låtar på ipoden och skrivit någon om dem alla. Jag tänkte göra något liknande. Slumpar fram 7 låtar och skriver i anknytning till dem medan de spelar.

Sign of the Zodiaz - Rasputina

Jag vet inte vem som tipsat om Rasputina. Kanske ingen tipsade om dem. Kanske jag bara hittat dem. Förmodligen i samband med när jag hittade Dresden Dolls.

Det är mycket stjärntecken just nu. Mest fiskar och skorpioner. Som skorpionen säger att passar ihop. Jag är fisken. Jag vet inte.

Cliffhanger - Britta Persson

Det är vår. Min uppsalavår. Jag går längs med trottoaren som fortfarande är full med grus. Det knastrar under fötterna. Det finns några gråa snöhögar kvar. Bredvid blommar krokusarna. Jag sitter inne i Reginateatern. Bredvid slottsbacken. Jam All Stars. Med Britta Persson. När jag steg in i teatern fick vi en liten pins. Jam All Stars 2008 stod det på pinsen. Jag vet inte var pinsen finns längre. Det känns som så längesen.

I Will Fade - Archive

Det finns musik som jag inte har några minnen av. Inga vägar jag minns att jag gått längs när jag lyssnat på dem. Sedan börjar sången på riktigt. Och jag känner igen men kan inte placera. Det är lite ledsamt, tror jag. Ganska gråtigt och sorgligt. Men fint. Och jag kan inte skriva någonting. Bara lyssna. Försöker unvika att höra orden. Jag tror att de är för sorgliga just nu.

Big Day Coming - Bad Cash Quartet

Min faster ringde. Det var askmoln, resor och flygplan. Hon frågade var jag var. Om jag hade möjlighet att prata. Jag stod hemma i mjukisbyxor. Snorade. Och hon mindes att jag egentligen skulle vara i Amsterdam. Var glad över att jag inte åkt. Att jag inte satt fast. Och hennes man som sagt att det är ett tecken på att världens slut. Jag skrattade och stod i tamburen, pillade på mina hemnycklar. Och hon sa att om världen tar slut vill hon att det går fort.

Everything Will Be Alright - The Killers

Det är alltid så att allt blir bra. Det ordnar sig alltid. Vi sitter på övre våningen i en hamburgarkedja i Tyskland. Jag tror att det är i Munchen. Eller i Frankfurt. Det finns en teve. De spelar Lykke Li och jag är ivrig. Berättar att det är svenskt. Sedan kommer den där kända sången av The Killers. Den där sången som jag inte minns vad heter. Och hon frågar vem det här är. Och jag tror att det är The Killers. Men det var kanske inte the Killers. Och det var kanske inte en av deras kändare sånger. Det var så tidigt. Då när jag ännu bara snappat upp att det finns något sådant band. Men det var klippor. höga höjder, ett band på bergtoppen i låten som kanske inte alls var the Killers. Det var kanske något med dance. Eller så minns jag fel. Det var kanske Lykke Li videon som var dance, dance, dance. Det var en hamburgarkedja i Tyskland. Det är jag säker på.

Tij- Battles

Jag känner redan nu att den här låten kommer att vara lång. För få minnen för dess längd. För många platser i Åbo jag varit på när jag lyssnat på dem. Mest cykelvägar. Obetydliga platser. Jag skulle se dem i Stockholm sommaren 2007. Det var då som inget riktigt blev som jag tänkte mig. Det blev bättre, men nu efteråt t'nker jag ofta att det egentligen blev sämre. Mer komplicerat blev det i alla fall. Det regnade när det var dags att gå till ett område nära Frescatti. Jag var glad att det regnade. Jag ville inte gå dit ensam. Mitt sällskap fanns inte längre i Stockholm. Istället gick jag in till stan, köpte klänningar. En klänning som jag inte ännu använt, men som jag kanske kan ha på ett bröllop i sommar. Jag orkar inte med så här långa låtar just nu. Ännu två minuter kvar. Det är inget fel på Battles. Det är fel på mig. Klarar inte av dem just nu. För hackigt.

X Telling Me About The Loss of Something Dear, at Age 16 - Hello Saferide

Jag har sett Annika Norlin som Säkert. Jag har inte ännu sett henne som Hello Saferide. Det kommer. Förutsatt att de inte slutar. Låten finns på den skiva jag köpt senast. Förhandsbeställde den från Bengans musik i Göteborg. Med en autograf på skivomslaget. Nej, man kan inte skriva om sju låtar under den tid de spelar utan att ta pauser. Det här kunde ha blivit hur bra som helst. Istället sitter jag bara här och tänker på hur hungrig jag är och hur jag vill få det undanstökat så att jag kan äta. Inget tålamod. Skönt, nu var sången slut.