31 januari 2010
egentligen
Jag satt vid mitt köksbord i köket. Åt köttsoppa, när jag tänkte att det egentligen är rätt konstigt om man inte började känna sig en aning nedstämd av att sova, leva, äta och jobba i ett trångtmöblerat rum på 17 kvadratmeter i några år. Jobba, äta, titta på film vid samma bord som senare blir uppdaterat till vardagsrumsbord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kan relatera, börjar känna att mina dagar som boende i två kvadratmeters studentrum är över... det känns som om hjärnans storlek anpassar sig efter rummet.
Exakt så känns det. Usch det känns som om jag kommer att skriva ett fult ord nu, men: Du får undvika att titta på små lägenheter när du återvänder från London.
Skicka en kommentar