Igår:
"Skriver ansökningar om forskningsfinansiering", svarade jag.
"Ja, ni skulle nog vara såna experter på sånt där om ni kom ut i arbetslivet", sa personen [sic: Alla administratörer tänker inte lika som den här personen].
Klockan var 15 och jag hade ännu inte ätit lunch. Jag var en stressad surpuppa. Jag orkade inte prata. Det enda jag kunde tänka på just då var att den här diskussionen uppehöll mig från att få mat och sedan skriva ansökan färdig innan dagens post åkte iväg. Men jag undrar nu:
Vad kallas det jag gör nu om det inte är arbetsliv? Kommer jag någonsin att komma till det där som kallas arbetsliv? Har man nytta av att skriva ansökningar om forskningsfinansiering då?Vad räknas som arbetsliv? Tyckte personen att denne hörde till arbetslivet?
2 kommentarer:
Det är nog intressant det där, människors olika uppfattningar om vad arbetsliv är och när man arbetar "på riktigt". Jag fick också en liknande kommentar för en tid sedan, en person kommenterade något jag sade om mitt jobb med: "...ja, men sen när du börjar arbeta på riktigt så...".
Det är vid liknande tillfällen som man börjar fundera varför det jobb man gör för tillfället inte räknas som riktigt.
Åh, men du har ju ett riktigt jobb! För mig känns det som om du har ett ännu riktigare än vad jag har.
Skicka en kommentar