Jag blir så himla arg på valet. Glad för min kandidats skull, men annars nä. Började dagen med att skriva in mig i partiet, men annars nä, fortfarande arg. Men innan allt det här: så många olika tidsplan på en och samma gång, så mycket hålligång, så mycket blast from the past.
För på fredag kom min mamma till stan, vi gick på voice of finlands final, satt längst bak, högst upp och skådade på spektaklet, gick hem och följande dag gick vi på förmiddagen från ett loppis till annat loppis till tågstationen för att vinka av mamma, in till stan för att möta nästa gästande typ, gick för att äta. Klockan var lördagseftermiddag, vi gick vidare. Mitt hår var skitigt och jag hade huppare som jag inte ville ta av för att jag hade en ful-som-stryk-t-skjorta och trodde-jag-skulle-gå-på-loppis-med-jacka-och-inte-på-krog-t-skjorta under när jag tidigare gått hemifrån. Så jag drack en öl, två öl och sedan några fler, så att hår och kläder inte var ett problem längre. Så himla praktiskt. Annan kaveri anslöt sig. Avrundade med ryynimakkara vid grillkiosk, en promenad vidare blev istället en promenad hem med gästande kaveri på grund av hektisk diskussion på grund av en blast from the past. Det hektiska pratet gjorde helt enkelt att vi glömde gå in till nästa krog. Kanske lika så bra. Antagligen lika så bra. Följande dag brunch på Kirjis, galleribesök, konstmuseumsbesök, ännu större blast from the past i form av en exsambos mamma som kände igen mig efter knappa åtta år (herregud, åtta år!) sedan vi senast sågs, avvinkning av kaveri. Ja, och sedan gick jag för att rösta, och det var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar