det där ödet

Senast när mitt skosnöre fastnade andra gången i cykeln (vilket aldrig tidigare hänt) när jag igår cyklade mot Uittamo, borde jag ha fattat att det inte skulle vara meningen. Att poetry slamma, alltså. Jag satt vid fel scen, hade rätt scen högst hundra meter bakom mig och undrade när det skulle börja, varför ingen sa att det var försenat när ett band steg upp på scen och började spela. Men bandet var bra. Nu kan jag säga att jag varit på festare i år. Och i början av september gör jag ett nytt försök. Då hålls det på Proffan kellari. Dit ska jag väl hitta.