det är i Hangö det händer

Jag fick en pojkvän i Hangö på söndagen. Ja, eller det var han som sa att jag är hans flickvän. Sedan frågade han hela dagen om jag ska fara hem. Inte ännu, svarade jag. Jag gick barfota och han klädde också av sig skorna. Jag gungade i trädgårdsgungan och han satte sig också i gungan. Jag gick in efter vatten och han kom också in och bjöd mig på godis. Jag gick till stranden och han gick till stranden. Jag doppade mig och han doppade sig. Så frågade han om jag ska hem snart. Och jag sa, inte ännu. När jag fick skjuts till tåget frågade han om han får komma med. Han ville se mina katter och min mamma och pappa. Det gick inte, men jag lovade att han får hälsa på när jag är i Åbo igen. Och att jag snart ska komma tillbaka till Hangö. När jag steg ut från bilen, gick mot tåget, vinkade han från bilstolen han satt i och vickade på sina fyraåriga ben. Han är dessutom den enda fyraåringen jag känner som kan använda en akkuborrmaskin, såg och puukko.