Under veckoslutet satt jag över 13 timmar på en läktare och tittade på bordtennis. Egentligen var det meningen att jag skulle jobba men på lördagsmorgon steg jag in i hallen och hörde ljudet. Det är omöjligt att beskriva ljudet. Det är omöjligt att slita sig. Barndomsljud. Så på söndag morgon steg jag in i hallen igen. På lördagskvällen hade jag så ont i musklerna att man kunde tro att jag tävlat själv. Spännande samtidigt som det är avslappning. Bara sitta där timme efter timme och känna att man gör något. Prata strategi med den tävlande. Diskutera andras spelstilar som den tävlande snart skall möta. Slippa dåligt samvete över allt annat ogjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar