Dag 4

Att bo ensam och vara sjuk är inte alls en bra grej. Än mindre när man är magsjuk. Som nu. Och när jag äntligen känner att det faktiskt finns en liten chans att det kommer en dag då jag är frisk, börjar jag känna mig febrig. 

Och samtidigt så glad att jag har kompis i granntrappan som hör av sig varje dag för att kolla att jag lever, finns i huset om det behövs, går iväg och handlar åt mig och förutom att köpa de saker jag yrt säger i telefon också köper andra saker, tänker framåt på dagarna då jag kan äta nått annat än blåbärssoppa och vitt bröd men själv inte orkar gå längre än till köket. Så otroligt glad.

Förra natten sov jag sjutton oroliga timmar. Har nu varit vaken i rekorderliga fyra och en halv, börjar vara dags att sova igen.