som alla veckoslut ska vara

... och samma sekund som jag skrev sista punkten i förra blogginlägget ringde det på min dörrklocka och jag fick finbesök av kompis och jag blev rörd, darriga på rösten  och blank i ögonen, fick födispresent, vi åt den improviserade maten och kakan jag bakat, gick till stan, fredagsölade, jag poserade med ölstop i var hand, tog buss hem, pratade länge, skrattade och tror att jag mer eller mindre somnade mitt i en diskussion, vaknade, skrattade åt dröm, improviserade en frukost som aldrig tänkte börja, klottade ner hela köket, och mitt i byte från pyjamas till annat ramlade föräldrar med brorsa in med dunder och brak,och alla pratade i mun på varandra, fick blommor och presenter och jag sprang omkring som en huvudlös höna med pyjamasbyxor, och tänkte säga hejdå till kompis men så kom vi på att vi snart skulle åka bil samma väg och vi väntade lite, jag sprang lite till omkring, vi gick till roskis, åkte iväg i den nya bilen som ser ut som en rymdskepp vid förarsätet, släppte av kompis, åkte till loppis, pappa åkte vidare till annan butik men kom snabbt tillbaka för att han glömt plånboken hemma hos mig, så min brorsa fick åka med med sin plånbok, och de kom tillbaka och vi gick klart i loppiset och jag köpte måttband och knappnålar och vi åkte hem till mig, värmde hemgjord lasagne, åt kaka, ropade och skrattade i mun på varandra, lämnade pappa på en tupplur och närmast månadshandlade mat till mig, kom tillbaka, spelade kort och hade sånt liv så att jag tänkte att grannarna säkert tror att vi har värsta festen och vid halv elva var alla så utmattade att mamma och pappa sov i min säng, jag på soffan och brorsan på gästmadrassen och jag såg sista gången på klockan elva och vaknade nu och då eftersom jag trängdes i soffan med två katter och hela bunten vaknade pigga redan sju, åt morgonmål, åkte på loppis där jag köpte en tavla och åkte hem, åt mera hemgjord lasagne, mera kaka, spelade Ticket to Ride medan pappa tog tupplur, och brorsan visade foton från sin långa resa och flera än en gång den här helgen har jag sagt att jag blivit yr på grund av syrebrist(?) för att jag pratat så mycket och så snabbt och i matbutiken hittade jag  brorsan och mamma genom att höra var några ultrasnabbt och tystpratande personer befann sig och i loppiset hörde min brorsa mig prata mycket lågmält och ultrasnabbt när han stod i andra endan av hallen och sedan packade vi in katterna i burar för det kom vi på att är en bra idé för de flesta av oss och de åkte iväg hem med bilen full och jag konstaterade att jag var oerhört glad och energisk och trött och hes av allt pratande och ropade och skrattande och sedan bakade jag en kaka till för imorgon.