Jag ljög. Eller jag var inte riktigt vid mina sinnesfulla bruk.
Hur som helst var det inte i fredags jag på allvar började skriva avhandling igen. Det var i måndags. I fredags låg jag hemma och mådde dåligt. På kvällen, i fredags, klarade jag äntligen av att äta lite ris efter några dagars spysjuka.
Under senaste månaden, vid olika tillfällen har olika personer sagt att jag tar det så lugnt. Att det är bra att jag tar det så lugnt. Det här, till exempel efter att jag ensam satt kvar på ett lunchställe, där jag skulle betala lunch för 50 personer, men varit förberedd på annan slutsumma och saknade 1/8 del av pengarna. Alla andra hade redan satt sig i en buss och jag väntade att någon skulle komma springande med pengar att låna mig. Ingen kom springande. Någon kom gående efter att någon gjort både en och annan sak på vägen. Där satt jag ensam med lunchställets ägare, försökte småprata medan jag försökte hålla koll på bussen som snart skulle åka den 40 kilometer långa resan hem. Tydligen såg jag väldigt avslappnad ut när jag kom raskt promenerande till bussen efter att jag betalat. Jag var mest av allt lättad.
Måste ta det ännu lugnare.
Så blir jag inte sjuk genast jag blir orolig eller stressad.
Riktigt lugnt ska jag ta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar