När jag vaknade hittade jag två katter tillsammans sovande. Gick till köket och Knut spatserade genast med för att hälsa. Satt mig på golvet, skrapade honom bakom örat. Orvar kom för att kontrollera vad som hände. Han satt sig en bit ifrån och började spinna. Sedan kom han fram till mig och ville också bli krafsad. Första gången! Jag är kanske inte skrämmande trots allt.
2 kommentarer:
Jag tror de sakta men säkert kommit underfund med att du är snäll och rar innerst inne. Du ger ju mat åt dem :) Så söta de är, annars. Nästan så söta att jag måste komma till Åbo bara för att få klappa om dem.
Jo, det gör de nog. Ja, eller ena av dem visste det direkt jag öppnade transportburen. Egentligen hade jag trott att det skulle ta betydligt längre tills vi alla hittat våra egna och gemensamma platser i hemmet. P offrade sig och preppade sig med en hel bunt allergimediciner för att hälsa på dem. Han menade att det nog lönade sig :D
Välkommen att klappa när du råkar vara i Åbo nästa gång!
Skicka en kommentar