Jag vet inte riktigt. Det känns inte helt rätt att jag på morgonen, när jag går till jobbet, är tvungen att lura katterna genom att kasta en leksak till sovrummet eller ge några kattgodisar vid matskålen för att jag ska kunna gå ut genom dörren ensam.
Och visste är jag konstig som inte längre lämnar vessadörren på glänt för att undvika att någon gnyr utanför. För att inte tala om att jag, om Knut i alla fall slinker in i vessan medan jag är där, lyfter ner honom från famnen när jag sitter på vessan.
5 kommentarer:
Du har blivig benbloggad!
Benbloggen.papper.fi
Du har skaffat katt(er)! Grattis! Visst är det underbart att bo med pälsklädda varelser? Jag hoppas på många bilder :)
tommix: åhå.
jenny: ja, de två sötaste, underbaraste, ljuvligaste, gulligaste, trevligaste, kattigaste, nyfikna, intelektuella katterna! och lägenheten känns genast mer lockande att vistas i.
Underbart! Du är helt normal vill jag upplysa om. Jag har också katt i famnen på toa numera. Det är bara att vänja sig och sämre kan man ju ha det eller hur?;)
Skönt att höra! Jag har (nästan) helt accepterat katt i famn på toaletten. Han verkar ta det som kvalitetstid med mig när jag nyss vaknat.
Skicka en kommentar