rödvitt och blågult

Det måste vara något med sommar. Att det är varmt, soligt, semestrigt. Kanske att jag verkligen ser det som ett transportmedel. Att åka färja sommartid känns sällan så angstigt som att åka färja resten av året. Hela ditresan är planerad. Sitta på däck, läsa jobbtexter i allskönsro. Det behövs inte mera än så. Hemresan sovandes i en hytt. Och härbärge ett par dagar mot att jag lyssnar på klagovisan. Den omtalade klagovisan. Klagovisan med alla detaljer istället för "its a long story vi tar det nästa gång vi träffas". Och Stockholm är alltid trevligt. Speciellt på sommaren. Och känslan när jag gräver efter min halvanvända SL-remsa, undrar vart jag lade den, undrar om jag hade några resor kvar, förstår inte varför jag inte lade den i byrålådan och slutligen hittar den på kylskåpsdörren.

Eller så är det helt enkelt så att det är längesen jag var till Stockholm med färja och att jag inte minns hur äckligt det egentligen är.

Gyrru gyrru gyrru

Gruff Rhys

lördagskväll

Att gå på dejt kan påminna väldigt mycket om en arbetsintervju. Förutom att man sitter på en uteservering, dricker upp en blåbärscider varpå sällskapet säger "Vill du ha en till?" på vilket man svarar "Nej" och båda parter stiger upp under tystnad, skakar hand och tackar för visat intresse. Sedan tycker man att det var rätt bortkastat att man sminkade sig, tycker att man kunde passa på att spendera resten av kvällen på uteservering med kompisar (för man är ju färdigsminkad och färdigklädd) , känna att man är hungrig, cykla hem för att steka några köttbullar och när man väl ätit känna sig så utmattad och trött (eftersom klockan faktiskt är lite över åtta på kvällen) att man inhiberar allt och lägger sig på sängen för att somna till en film. 

spooky Facebook

För nästan exakt två år sedan drack vi kaffe i södra Österbotten. Det var första och sista gången vi träffades. Jag hade någon dag innan kommit hem från Stockholm och hade ingen lust att dricka den där kaffen på terassen. Det var soligt och varmt. Vi pratade väder. Lite deckare. Mycket musik. Kanske lite sport. Följande dag fick jag erbjudande om en bilresa och sällskap till Ruisrock men jag tackade nej och har ångrat det många gånger.

Idag ploppade personen upp under "People you may know" i Facebook. Vi har inga gemensamma vänner. Om en vecka börjar årets Ruisrock.

Hur gör Facebook egentligen?

italiens djurliv (eller den ena snigeln större än den andra)

Ibland var det nästan som om syftet med resan var att utforska italiens snigelliv alternativt djursafari på landsbygden.

Jag hittade några hästar i vår by Viola i nordvästra Italien.

Och en vitt katt.

Och en gråvit katt i grannbyn Pamparato.

"Se en stor snigel!"

Hela sällskapet böjer sig ner för att fotografera.

Och så fota jag en sån här sak. Den var död, tror vi.

Sedan hittade vi en snigel som mumsade i sig något för att bli ännu större.

En brun och stor snigel.

Våra vägg-i-vägg-grannar i Viola.

En stor snigel med ett hem.

"En stor rödsvart snigel!"

Fota, fota, fota.

En normalstor snigel.

"Nå, vi kan väl fota den också när vi ändå håller på."

efter tre dagar hemma från kappsäcksliv och hetta

Det är svårt att ha semester i Finland. Dessutom är mitt arbetsrum betydligt svalare än min lägenhet. 

fasader, del II

Italien är också helt okej husfasadsmässigt.

hemma bra, borta bäst

Det första jag gjorde när jag kom hem från Italien var att köpa en espressokokare. Det andra jag gjorde var att fylla i ett visum för en resa till St. Petersburg.

fasader

Har man en förkärlek för att fotografera husfasader kan jag varmt rekommendera Nederländerna.

Det hàr àr semester

Sju dagar.
Det àr sà lànge jag klarar av att hàlla mig borta fràn ett internet cafe.

Jag har det bra hàr. Riktigt bra. Helt underbart, kan man sàga.
Ibland gjort mycket, ibland gjort vàldigt lite, sett mycket, sovit lànge och àtit gott. Svettats. Klibbat.

varlden ar liten

I september 2003 traffade jag en polsk student pa en kurs i Belgien. I november 2007 rakade jag av en slump traffa henne pa tagstationen i Kopenhamn och vi kom fram till att vi var pavag till samma kurs. I torsdags rakade jag av en slump traffa henne pa gatan i Holland och vi kom fram till att vi var pa vag till samma konferens.

konferensdoden

Tredje dagen och konferensdoden har tagit mig.
Sju kolleger har jag gladjen att dela hostelrummet med.
Tolv i natt knallade jag hem fran pubben.
Nio i morse var det min tur att sta framfor publiken
800-900 konferensdeltagare.
Otaliga vanner och bekanta.
Enorm somnskuld.
Extremt roligt.

I'm Amazed

My Morning Jacket

tack, men nej tack

Var med om en av de mera konstiga diskussionerna igår. Trodde inte att det skulle komma ett tillfälle där det skulle passa in att sjunga "Puuhamaa on jännä paikka, Puuhamaa se on iloinen, Puuhamaassa vietät vaikka koko päivän kesäisen... sellainen on Puuhamaa!" när man sitter på ett café. Efter att vi avhandlat zombien på gågatan under våren, muterade fåglar, psykmediciner, karaoke, hullut paperit, skolgymnastiken, språkmur, manodepressivitet, William Shattners två musikalbum, Åbos utbud av räkälän och Mikko Alatalos repertoar kändes det helt normalt. När jag närmare tänker efter var Puuhamaasången det enda jag egentligen bidrog med ( som logisk förlängning på att mitt sällskap bjudit på en japansk ballad).

Conspiracy of the Gods

Trans Am

detta är inte en modeblogg

Det här är inte en modeblogg, men när jag på lördagmorgon i Holland presenterar min forskning om modebloggar kommer jag att ha på mig de här skorna. Jag har tur som har en mamma som köper för små skor när jag själv har skoköparpaus.

 

Heartsstopper

Emiliana Torrini

maj i filmer

JaHurra: Persepolis, Lock, Stock and Two Smoking Barrel

Ja: Vera Drake, Humbold County, The Safety of Objects, The Indian Runner

Ok: Napoleon Dynamite, Hässelby 165

Nja: Vuxna människor

Blä: Across the Universe

bara vara vänner

Vad jag lärt mig?

Jag ska lita på min första instinkt.

Springa när jag ännu kan.

Inte vara för trevlig.

Alla förstår inte talesättet "bara vara vänner".