going native - att gå på tur

Upp gick vi i Bergen. Sedan gick vi ner. I fem timmar gick vi.
Det var på lördag, men känns fortfarande i mina fotsulor.

Sell your body

Turbonegro

always a first

Aldrig tidigare har jag packat ned tossor och tuulipuku i min kappsäck. Till och med min varma tröja som jag köpte i Estland år 1995 får komma med. Överväger att även packa ner mina gummistövlar och knallgula regnrock + regnbyxor.

Ikväll åker jag mot Bergen.

tantfasoner

Jag är förbannad. Riktigt förbannad.

Det händer sällan att det tar sig till den här nivån. Jag började morgonen med att skrika och härja. Jag brukar behärska mig bättre. Jag behärskade mig ännu igår. Brukar ha överseende. Se det positiva i eländet.

Det går inte längre.

Jag ordnar, fixar och beställer. Efteråt kommer vi med de goda råden. Vi väntar med de goda råden tills det för mig känns som om det är försent och orsakar mycket mera ordnande när jag har annat att tänka på. Sedan drar vi ut på det hela så gott det går. Så meddelar vi för n:te gången att vi sannerligen inte tycker om den och den. När det är dags att åka hem, meddelar vi att vi minsann måste få sitta bredvid mig i bussen. Vi har ju ärenden, viktiga ärenden. Vi ler lite oskyldigt. Jag nickar och stirrar ut genom fönstret. Förklarar att det i stadgarna står si och så, att det inte hänger på mig.

Det är så här långt jag skulle ha klarat mig. Men räckte det? Nej.

Sedan skulle klockan bli sent samma kväll. Då ringer vi. Och ringer. Jag vägrar svara. Resonerar att det är bättre att lugna ner mig än att svara och säga någonting riktigt fult. När jag i morse vaknar, efter en lång natt med mardrömmar om tanter, läser jag mejl. Visst har jag fått ett långt mejl. Med beskyllningar, anklagelser. Om man kan vara elak ansikte mot ansikte med andra personer närvarande, kan jag säga att man tydligen kan vara dubbelt elakare i skriven text riktad till en person. Jag läser halvvägs, sedan ryter jag rakt ut, stänger mejlen halvläst.

Jag måste ryta till, måste sätta människan på plats för att klara av hela perioden. Annars får jag ingen nattsömn, inget konstruktivt gjort.

behov

Jag vill ha en katt. Jag kan inte ha en katt. Inte just nu. Sällan hemma, liten stadslägenhet. Därför tycker jag att julgubben omedelbums borde komma med en kanin, en väldigt speciell kanin. Låt sedan vara att det ännu är flera månader till jul.

Catching up

They Live By Night

veckostart

Planerat, ansökt, beställt, redogjort, postat. Insett att det ordnar sig, det fixar sig nog. Sedan läkartelefonsamtal, förmodligen sista i raden. Det är som det är. Och då gör man det bästa av situationen.

Ska plocka, packa. Stryka över på listan: växla pengar i olika valutor, ordföra ett styrelsemöte, skriva och skicka in en recension, bailatino, forskarseminarium, köpa kuvert och frimärken till utskick, tömma kylskåpet innan jag åker västerut. Och allt annat jag glömt bort. Det är en riktig måndag.

Drag

Placebo

helg

Det har varit väldigt mycket veckoslut. Jag har haft roligt, precis som man ska ha ett veckoslut.

Haft besök av olika slag, bland annat sånt besök som kom med en plastkasse med mat och ställde sig genast vid spisen. Erbjöd sig till och med ta fram dammsugaren. Min veckoslutskämpisaktiga bror traskade in utan att ringa på dörrklockan. Han hade den här gången ingen matkasse med sig som han brukar, men tyckte att det var passande att skrämma slag på mig genom att använda reservnyckeln han fått några månader sedan.

Gått på stan har jag gjort. Längs ån. Jag lyckades snubbla på en trottoarkant mitt i centrum. Tyst och långsamt var fallet. Äkta slow-motion-stil, med öppen knäpptyst ropande gap. Föll, lyckades stabilisera fallet, tappade balansen på nytt och dråsade i marken. Blåmärke och skrapsår på knät. Jag faller i marken i tid och otid. Med cykel eller utan. Spiknykter för det mesta. Så är det bara. Och mitt sällskap tyckte att det var otroligt roligt. De fick till och med stanna upp en stund för att de skrattade så mycket. Jag förstår dem. Sedan åkte de hem till sig.

Krogbesök med live musik och mörk tjeckisk öl. Tycker om människorna jag gick med. Trivsamt hopplock som resulterar i gemensam engelska.

Sedan gick det fel. Molntäcket på 760 meter när det borde ha varit på ungefär 1100 meter. Man blir ledsen. Och när jag insåg det, hade bussen ut till skärgården med kompisar redan gått. Vissa straffas genast för att nobba sällskap.

Gjorde också något jag inte gjort tidigare. Tänkt göra en längre tid. Gissar att det blir en rutin. Sex stycken broccoli, fem bananer, två tomater, en persika, ett äpple, sex plommon, fyra paprikor, ett paket bordssalt, en kruka ruccola, tre krukor sallad, en bukett rosor, två semlor, sex kiwin och ett kilo jordgubbar. Betydligt bättre skörd än jag vågade hoppas på.

Samtidigt har veckoslutet varit mycket lite veckoslut. Ingen vila, inget chipsätande framför teven. Inga kläder tvättade. Ingen bastu. Inga sovmorgnar.

Guerilla Marketing

program

Om man är i Åbo.

den där manicken som kallas internet och hur den fungerar

Ja. Man blir både trött och mörkrädd. Riktigt trött och mörkrädd av alla förenklingar och säljande rubriker den senaste tiden i media. Sedan läser man det här från andra sidan och det visar sig vara ännu värre ställt.

Time Will

Hercules & Love Affair

sunt bondförnuft

Om man på onsdagen går på höstens första Bailatino för att dansa chachacha och merengue, är det inte sunt bondförnuft att på torsdag besluta sig för att premiäranvända sina högklackade skor.

too much

Vaknade i natt av en mardröm. Det var bara en tidsfråga egentligen.

Möbler, möblering, möbelbeställning och färgkombinationer. Dejoureringslistor. Jag grubblade över om jag skulle ta med mig en egen krukväxt i en lila kruka, mitt svarta låga bord. Tapetsera väggar med tyg. Jag har ingen bordduk. Har någon annan en bordduk? Någon snubblade över bordet. Och jag ångrade att jag inte fyllt montern med vass och djurskinn istället.

I drömmen alltså.

Once I was Like You

Firefox AK vs Laid

att vara modig

Vad är mod? När är man modig?

Jag har under de senaste veckorna fått höra att jag är modig. Jag känner mig inte modig. Jag känner inte att jag är modig för att jag hoppat ut från ett flygplan med fallskärm. Varför? Kanske för att jag aldrig egentligen var rädd. Betyder det att jag behöver känna rädsla eller osäkerhet inför något för att sedan vara förmögen att känna mig modig efter utförandet? Jag är inte höjdrädd helt enkelt. Samtidigt funderar jag var gränsen mellan mod och dumdristighet går? Går gränsen som ett sträck i statistiken över olyckor?

Att vara modig är att övervinna hinder. Det har krävts en del mod att åka ut till klubbhuset när jag ännu inte kände någon, när jag inte visste vad som väntade mig, när jag inte visste hur jag skulle bli bemött. Jag vågade. Det kändes bra. Är det mod? Kräver modhet riskfylldhet och fara?

det som inte finns som event på Facebook är inte en viktig händelse, typ

Om två veckor dricker jag kaffe i Stockholm. Det står så på Facebook. Efter att jag stämt träff med några kompisar fixade en av dem en event på facebook och jag fick en inbjudan. Jag fnissade och tänkte på teorier om iscensättandet av jaget på nätet.

bara bättre och bättre

Annika Norlin sångare och låtskrivare i Säkert! och Hello Saferide blir bara bättre och bättre. Anna är Hello Saferides nya singel.


Anna - Hello Saferide

efterföreningsfestivalskoman

Jag ska sitta i pyjamas hela dagen. Jag ska sitta inomhus. Jag ska sova. Jag ska äta smörgåsar som morgonmål, lunch och middag. Jag ska lyssna på musik. Jag ska titta på filmer. Jag ska kanske läsa en bok. Jag ska vila benet som överansträngts av promenerande, cyklande och stillastående.

Idag ska jag inte göra någonting.
Igårkväll kom jag hem. Sedan sov jag i tretton timmar.