Jag går en gymkurs. Det var andra gången av fyra igår. Och målet är väl egentligen att bli mindre rädd för maskiner, känna sig bekväm att gå till ett gym och att må bra. För det är sånt jag vill göra. Men så igår tänkte jag massor på fortsättningen, som att göra ett program, att pricka av i programmet, att följa ett schema, att se utveckling, att läsa på, att fundera på vad jag äter, att dricka smoothie med rått ägg i (som jag de facto gjorde igår). Såna saker. En bråkdel sa jag högt när jag gick från kursen och då hörde jag hur det lät. Som om jag är släkt med släkten. Vilket inte alls är så konstigt.
Hur jag snöar in mig på nått, ska göra det ena och det andra seriöst och systematiskt, alltid ha som mål att ta det till en annan nivå. Det är egentligen så jag gjort sedan barn. Det har bara varit olika saker. En tid spelade jag pingis, spelade tre gånger i veckan och åkte på tävlingar veckoslut efter veckoslut (men tävlade inte eftersom jag inte har tävlingsnerver, tills jag plötsligt tjugo år senare hittade tillbaka, men sedan lyckades släppa det). En tid var det folkdans. Det har varit ätande. En tid skulle jag hoppa av gymnasiet för att jag ville gå konstlinje på folkis (vilket avstyrdes för att jag bokade tid och gick några gånger hos en arbetsvalspsykolog). Hur jag på kvällarna i gymnasiet gick på en lång öppna-universitetet-kurs i arkeologi (teori och praktik) och jag minns hur jag kom hem och ropade att jag ska bli arkeolog. Det har varit körsång. Det har varit MMORPG. Det har till och med varit orientering ett sommarlov. Det har varit fallskärmshoppning. Det har varit saker jag säkert glömt. Och det är egentligen inte det att jag blir uttråkad och slutar, snarare det att jag råkar hitta något annat intressant, blir helt betagen och går helt in i det nya.
Igår pratade jag med brorsan. Vi diskuterade sets och reps. Vi diskuterade skillnaden mellan 5x5 och 3x12. Vi diskuterade fria vikter gentemot maskiner. Vi diskuterade muskler gentemot styrka. Vi diskuterade hur vi är släkt med släkten.
3 kommentarer:
Hahahahaha! Å om du tror att du sa en bråkdel så kan jag upplysa dig om att jag hörde allt. Å lite till som du inte bloggat om än.
fint skrivet. jag är också ofta sån!
Mia, det är inte en slump att du forskat om också tystnader.
Ponks, skönt!
Skicka en kommentar