Man blir ganska trött av att vara arg, ledsen och besviken. Kanske mest arg. Det är lätt hänt att man sätter sig på en soffa och somnar, för att vakna fem timmar senare, sedan vara vaken i fem timmar för att somna fem på morgonnatten.
Och man kan tänka: ska man nu verkligen blogga det där. Och då bloggar man det. Om inte annat så för att man själv ska minnas hur det kan bli, att man ska lita på magkänslan (som skrek vildsint för längesen), att försöka minnas att inte göra misstaget igen, för att minnas att det inte alltid handlar om misstag som man själv kan undvika, för att det så komiskt hände samma dag man hittade en A4 i sitt jobbpostfack där det stod Ta ingen skit, för att man inte senare ska försöka minnas varför man inte gjorde det som var tänkt från början, bara för att.
Och man kan bortförklara tupplur med jetlag. Men det handlar bara om att man just då försökte ignorera. Inget annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar