Vad jag inte vet

Jag kom nyss på avslutning och sammanfattning till avhandlingen och blev så ivrig att jag måste stanna lite längre på jobbet.

Jag vet inte om det orsakades av:
1. att jag vaknade tidigt idag och redan innan 8 var på jobb. Först av alla. Innan ytterdörren låsts upp och lamporna automatiskt tänts.
2. att jag är trött i hjärnan efter att jag skrivit nonstop sedan i morse.
3. att jag hållit på med den här avhandlingen väldigt många år och att det sannerligen är på tiden.
4. att min lunchlåda fortfarande står i kylskåpet i kafferummet.


Det är kanske inte så konstigt att jag just nu har nästintill total skrivblockad när det gäller skönlitterärt skrivande.

VERSALER

För någon vecka sedan ringde min arbetstelefon. Nu har jag bokat en resa till Stockholm. Och mycket snart har jag gjort klart en 45 minuters föreläsning om bloggar och flickskap. Det är roligt. Det är lite annorlunda. Det är inte ett prat framför den vanliga publiken bestående av studerande eller forskare. Det är till sådana som jag egentligen tänker mig som publik för min forskning. De som jag hoppas att har någon nytta av min forskning.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva.

Det jag tänkt på medan jag skrivit föreläsningen är: jag måste bli klar med avhandlingen snart. JAG MÅSTE BLI KLAR. Det är egentligen helt omöjligt att få med allt jag vet och kan på 45 minuter. Det har gått så smidigt och enkelt att göra föreläsningen att det där som borde stå i avhandlingen, bara borde pillas dit. JAG MÅSTE BLI KLAR!

med ålderns rätt

Ett grått hårstrå hittades på mitt huvud idag av min frisör. Det var efter att vi bestämt att jag skulle få kort asfaltsfärgat hår med silverblågråa slingor.

Efter frissabesöket gick jag till apoteket. Och personen i kassan kommenterade min snygga frisyr. Jag är ganska säker på att det var första gången det hände mig.

både lite och mycket

3 sidor borde inte vara långt.
2 år är ganska kort tid.
12 dagar är länge.

Det är inte mer än 3 sidor jag ska skriva, skicka in till nästa skrivkurshelg. Jag som till och med skriver väldigt luftiga sidor just nu. Jag som har oerhört mycket fler sidor skrivna redan på samma projekt. 3 sidor är ingenting. Men det här går ju inte, tänker jag. Och sedan tänker jag att det visst ska gå. Inget märkvärdigt alls.

Igår sa jag något om hur ofattbart det är att det snart gått två år. Sedan pratade vi lite om det och hur hemskt det kan kännas att man inte åstadkommit något som känns mera konkret under de två åren (men det stämmer ju egentligen inte! Man har åstandkommit en hel massa.). När jag gick hem tänkte jag istället att två år trots allt är väldigt lite. Om man tänker på en hel livslängd, är det inte alls så hemskt att man inte skrivit en roman, blivit antagen av förlag och dessutom utgiven på mindre än två år.

Det är tolv dagar sedan jag senast bloggade. Jag vet inte vad jag gjort. Eller egentligen vet jag. Jag har gjort annat, lite av varje, lite vardag och lite fest, lite resa, lite bokläsning, lite skrivande. Sådant man gör när man inte använder tid till att blogga. ni kan få se bilder snart.

juli i bilder

lördagen den 14 juli satt jag i arbetsrummet och skrev avhandling. Klockan 14.14 råkade jag se på telefonen. Det tyckte jag var så roligt att jag tog ett foto. Bakgrundsbilden är från en roadtrip i västra Australien. 

Jag var inte på Karisnatten, trots att jag var i Karis. Jag läste om den i tidningen.

Knut tyckte om att sova på en bordstablett på köksbordet hos mina föräldrar.

Min vy från sängen i föräldrahem.

Orvar inspekterade stickning. Efter det här började han krafsa på det. Det tog jag inte foto av.

Jag turistade i Åbo två dygn. Besökte Colourscape.

Besökte också Klosterbacken. Insåg att jag glömt en hel massa saker jag borde veta från etnologistudierna.

På klosterbacken hade de pelargoner. Som sig bör på museum.

Det var styckemössans dag. Om styckemössen kom jag ihåg ett och annat från första studieåret.

I ett skåp i Karis hittade jag min gamla magväska. Den var fin (en gång i tiden). I juli använde jag den som väska i svampskogen, efter att folk sa att det såg töntigt ut när jag gick med handväska i skogen.

Här var jag på en promenad vid träsket med O. Hon poserade och jag klättrade upp på ett bord för att fota henne.

Där hade hon stått. Nu står hon inte där längre.

Ganska många morgnar vaknade jag av att Orvar låg över mina ben. Tre morgnar väckte han mig genom att gå på min rygg, lägga sig och titta på mig över min axel. Det finns ett foto på det. Jag ser trött ut. Han ser pigg ut.

Jag plcoakde en massa kantareller. Ett tag blev jag så ivrig att jag gick flera dagar i veckan i skogen. Jag fick en guidad tur i släktskogen då äldre släktingar visade mig några bra ställen. Sedan var jag fast.

Jag skrev. Knut använde min hand som dyna.

Jag åt våffla som lunch i Ekenäs. 

Jag befriade en hel massa bookcrossingböcker.

Jag var lite kattvakt.

Jag var till Borgbacken. Här var jag i pariserhjulet.