En gång i tiden var jag spontan. Den senaste tiden är det mest spontana jag gjort, att städa strumplådan. Det är en himla massa rutor i min kalender som gör att det där spontana inte får plats. Till och med det roliga är inrutat. Helt plötsligt skriver jag in en träff med någon som bor på sjuminuters promenadavstånd två veckor framåt, för att det inte går tidigare, och precis efter att vi sagt "vi kan väl helt enkelt göra så i framtiden att vi hörs och säger: ska vi ses om en halvtimme", men när man försökt några gånger, rutar man in i alla fall. Och hoppas på att det där veckoslutet inte ska försvinna av ännu oklar orsak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar