Idag firar jag en månad med väggen. Vad jag då inte förstod, när jag i min anletes svett fuktade tapeten för att få bort den, var att tapetborttagningen skulle vara den lätta delen. Och inte kunde jag föreställa mig heller att det kunde bli och skulle bli svettigare. När tapeten var borta förstod jag plötsligt att jag skulle bli tvungen att inhandla både det ena och det andra, och då inte ännu målarfärgen. Efter lite forskning förstod jag att det skulle bli svårt att bredspackla, men inte så svårt att jag slutligen skulle tappa räkningen på gånger jag gjort det. På en och samma jävla vägg. Nu är jag äntligen i stadiet som innebär att jag istället för att bredspacklar, spacklar skavanker här och var också om det känns som om de växer fram när jag är borta. Och mellan varje gång har jag slipat, dammsugit och städat hela lägenheten så gott det går. Slipdamm finns överallt. Och lite planering krävs också, för inte kan jag snabbt slipa lite om jag vet att jag snart ska någonstans och jag helst inte kommer dit slipdammig och svettig. Hittills har jag inte hittat ett ställe där slipdamm känns som en passande utstyrsel. Om jag skulle ha varit smart skulle jag ens ha inhandlat en duschmössa som jag hade medan jag slipade. Idag, en månad efter att jag började är det dags att köpa grundfärg.
Tillåt mig skratta.
2 kommentarer:
Haha! Sorry. Men så där går all renovering till. Man börjar med att slita i en tapet och inser att man måste bygga om allt. Alla gånger samma sak. Därför går det så lång tid mellan gångerna. Man måste glömma hur det var med slipdammet överallt.
Just nu är jag innerligt glad att jag inte började med två väggar samtidigt. Och ändå är jag sugen på att göra en vägg i sovrummet och vet redan vilken typ av målfärg jag vill ha i köket. Jag har just trots allt verktygen redan. Men rätt länge går det nog tills jag börjar med nästa. Tar ju rätt länge tills jag ens är klar med det här. Första gundmålningen undan. Bara några få bubbliga ställen.
Skicka en kommentar