3 december 2013

11 saker jag lärde mig av NaNoWriMo

30 dagar (eller mindre) tog det för mig att bli van att skriva varje dag. Så van att det i förrgår, igår och idag känts konstigt att inte vara tvungen att få ihop romanord. Eller, jag har också tidigare skrivit rätt kontinuerligt, men aldrig så mycket varje dag. Inte 1667 ord varje dag. I början trodde jag inte att det skulle vara möjligt. Det gick trögt. Jag var varje dag efter i ordmängden. Det var först mot slutet det började lösa sig. Jag lyckades skriva mer än 1667 ord per dag, vilket betydde att jag klarade det.

Vad jag lärt mig:
1. Om jag klarade det en gång kan jag göra det flera gånger.
2. Jag tycker om att redigera text. Ju fler dagar som gick destu mer ville jag gå tillbaka i texten för att redigera. Det gjorde jag inte. Jag hann inte. Är inte så säker på att jag säger att jag tycker om att redigera när det är dags att verkligen reda ut vad jag skrivit.
3. Jag skriver vanligtvis rätt långsamt, så där så att jag funderar mycket på ordval, repliker och rytm medan jag skriver. Det är inte hållbart om jag ska skriva mycket.
4. Om det är svårt att skriva utan att tänka så mycket eller lockas att redigera blir det lättare för mig om jag skriver med en avstängd skärm. Det gjorde jag ibland. Betydligt färre gånger mot slutet.
5. Ibland blev det också lättare om jag hade tangentbordet i famnen och tittade bara ner på det när jag skrev.
6. Jag måste planera bättre innan jag börjar om jag ska göra det en gång till.
7. Också sånt som jag skrev i början kändes meningslöst, visade det sig mot slutet att det fanns något där och att det kunde knytas ihop med annat så att det blev betydelsefullt.
8. En person som jag överraskade mig själv genom att skriva in i början, och en person som inte hade någon direkt funktion blev viktig för helheten.
9. November är inte den idealiska tiden att tokskriva. Eller i alla fall inte i år.
10. Det är inte alltid roligt att skriva. Men jag gjorde det i alla fall.
11. Det är roligt att skriva att när jag upptäcker att en värld och berättelse växer fram som jag inte visste att jag hade i mig.


2 kommentarer:

Mia Skrifver sa...

Nå det där är ju fina grejer att fått med sig ur tokskrivandet. Och på nåt sätt är det ju faktiskt befriande också att inte ha tid att bry sig.

ellen sa...

grattis! jag lärde mig att jag kan bara jag tar mig tid. vilket jag sen inte gjorde men whatevz. jag vet det ju nu! november är verkligen inte idealmånaden att skriva.