Dan före sista dan, eller hur man nu räknar, om man räknar

Den 5.8 påbörjade jag ett blogginlägg. Det innehöll musik, Stockholm, fina saker och sorgliga saker. Sedan blev jag överväldigad av både det ena och det andra. Exempelvis beslutsångest, beslut, ett nytt jobb, och jag har blivit kallad undervisningsmaskinen när jag hastat iväg mellan klassrum, känt mig hålögd, kännt mig så extremt uppåt efter kursutvärderingar. Jag har sagt saker och jag har tagit tillbaka saker jag sagt mer än en gång. Jag har varit ledsen och glad, riktigt ledsen och riktigt glad. Jag märker att jag så lätt glömmer bort hur mycket som egentligen hänt den här hösten. Kanske en av de mest händelserika. Och jag har förvånat mig själv så otroligt många gånger. Men inte ska jag skriva om allt det nu i efterhand. 

Idag vaknade jag åtta av att katterna rivit ner julgranen. Det var första gången de gjorde det och de såg väldigt förvånade ut. Jag hann vakna medan jag torkade upp allt vatten och sopade upp barren.