ungefär tre 2014 i ett

Jag brukar göra en lista. 

För år 2013 gjorde jag en, för 2012, för 2011, för 2010, för 2009 och för 2008. För år 2013 gjorde jag dessutom en annan årsresumé. Den klassiska nyårslistan som exempelvis Ponks, Kolofont och Maria gjort, har jag aldrig gjort. Oklart varför. 

Sedan såg jag att "Vill att världen stannar" gjort en annorlunda variant och tänkte att det där är min typ av grej. Men så tänkte jag att jag väl kan göra allt, på en och samma gång eller en utvald variation för en del vill jag inte svara på. Och när ni nu, mot förmodan, läst hela min tankekedja (missade i och för sig att jag mitt i det här också tänkte "åhå, ligger katten där", "så kallt det är om fötterna", "men jag behöver väl bara ta på mig ytterkläderna" när pappa sa att han skulle göra sig klar i fall de ringer och vi ska hämta min bil som är på reparation, "vems telefon var det, inte min i alla fall"), kan man fortsätta med att läsa typ tre-fyra listor i en otroligt lång lista.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Jag disputerade. Och det ska jag (högst antagligen) aldrig göra igen. Jag åkte till Göteborgs bokmässa där jag blev intervjuad på scen. Jag spacklade och målade en vägg helt ensam. Jag gick på massage, och när jag gått en gång var jag tvungen att inse att jag behövde gå många till.

Genomdrev du någon stor förändring? Blev klar med den där doktorsavhandingen, det var rätt stort för en kortkort stund, sedan kändes det inte som en stor förändring längre. Överlag har jag blivit mera skarp kan man väl kalla det, vilket jag delvis medvetet genomdrivit. På gott och ont.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jo, Elvis blev.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 28.3.

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? Sverige och grekiska ön Leros. Om Mynämäki kunde räknas som ett land skulle jag nämna det också.

Bästa köpet? Har inte riktigt köpt något speciellt. Mat kanske. Äta bör man, annars dör man.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Doktorsfesten och alla otroligt fina vänner och kollegor som höll otroliga tal/program. Och att min önskeopponent ställde upp. Att det finns så hujsigt bra typer som jag kan meddela högt och lågt till i realtid. Fler än en gång blev jag riktigt glad av att träffa någon, men samtidigt gjorde det efter en tid mig riktigt ledsen också.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Jo. Typ två saker.

Vad önskar du att du gjort mer? Gått på bio, konserter, museum, teater, det vanliga. Bloggat. Kan inte förstå att jag bara skrivit 91 blogginlägg under ett helt år. Det här blir året som jag inte kan gå tillbaka till bloggen för att kolla vad jag gjort. Är en kombination av att disputera, i misstag söndra datorn och inte kunna/vilja/orka blogga om en del saker. Samtidigt gör väl de otäta inläggen att jag minns vad som hände där emellan.

Vad önskar du att du gjort mindre? Haft dåligt samvete och funderat på saker som jag ändå inte kunde lösa.

Största misstaget? Att inte ge upp tidigare.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och. Eller känns som om jag varit både gladare men också ledsnare. Större kast liksom. Det har varit genomgående från början av året till slutet.

Vad spenderade du mest pengar på? Lägenhetslån, mat, resan till Leros och karonkan.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Var trött på grund av sömnbrist och hade föräldrar och brorsa på besök. Med mamma jagade vi runt i staden och grannkommunerna efter en vardagsrumsmatta som jag skulle få till födelsedagspresent. Det var lite tungt. Kvällen innan hade jag varit på Koulu, blivit övertalad att gå till Hunters, blivit övertalad att gå till Porttis källare för konsert (för det var ändå på vägen hem för mig), sedan övertalad att gå tillbaka till torget för grillmat, och när jag skulle ta nattbussen hem upptäckte jag att det var så sent att de inte gick, det började regna och jag tog en taxi hem.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Inte direkt. Eller jo, men inget jag kunde påverka. Hoppas jag.

Vad fick dig att må bra? Att umgås med fina vänner.

De bästa nya människorna du träffade? Alla nya människor som fortfarande på sätt eller annat stannat kvar i mitt liv.

Årets film: Her, som jag nu inser att jag aldrig nämnt i bloggen. Egentligen såg jag alla Oscarnominerade filmer, men det bloggade jag aldrig.

Årets filmupplevelse: Tror att jag haft någon direkt filmupplevelse. Det var fint att se Only lovers left alive med en kompis  på bio Orion. Hade aldrig varit till Orion tidigare.

Årets utställning: Inte heller de här har tidigare nämnts i bloggen. Skyller på mitt instagrammade, eller delvis i alla fall. #Snapshot och Jonathan Hobin får dela första platsen. Går ännu att se på Finlands fotografiska museum. Dana Sederowsky på Fotografiska i Stockholm gillade jag också.

Årets seriealbum: Köpte en enorm hög i Göteborg, men har hittills bara läst Det bästa barnet av Sofia Olsson hittills, så den. Eller det är den jag minns.

Årets musikupplevelse: Magenta Skycodes överraskningskonsert på Klubi, som jag hoppades på, och var på. Den kändes. Till och med mer än deras tre timmar långa avskedskonsert. Vinner till och med en hel festival.

Årets bok: Minkriket av Karin Erlandsson.

Årets spel: Farm heroes har jag satt mest tid på. Ticket to Ride annan bra kandidat.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat på Netflix.

Årets reseupplevelse: Stockholm med Jessi. Herregud. Leros kommer jag också att alltid komma ihåg.

Årets teaterupplevelse: Tror jag sett tre stycken, men vill inte välja någon av dem. En påminde mig om en biljardbordsstory, också om ett biljardbord inte skymtades eller nämndes, en påminde mig om upplevelser som inte är ultimata på något sätt och en gjorde mig så irriterad att jag skulle ha gått vid pausen om jag inte skulle ha befunnit mig på en ö och var där med endast en  kompis och hennes bil på andra sidan färjfästet.

Årets dansföreställning: Att börja med Nia, också om det inte är direkt en föreställning.

Årets konferens: har bara varit på en, det var en stadsforskningskonferens i Helsingfors där jag inte höll något föredrag.

Årets bästa beslut: att i alla fall tidvis inte oroa mig för att jag uppfattas som burdus utan helt enkelt vara burdus. Hänt flera gånger, egentligen rätt många gånger.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: varit ett rätt oäckligt år. Eventuellt mina tvåtredagars följder av vappen. Det var i alla fall inte de ljusaste av mina stunder i livet.

Årets "Äntligen!": Disputerade.

Årets mat: sushi.

Årets fest: karonkan.

Årets heldag: Kan inte välja. Och tur är väl det. Dagen då jag var till Jukupark och Pub Niska, vilket är lite lustigt för jag hade nästan identiskt sällskap på årets heldag 2013, 2011, 2009 och 2008. Kan bero på sällskapet men också att det handla om någon form av nöjesfält. Eller någon av Stockholmsdagarna som är rätt jämnt med en KarisLojo/Raseborgs ruiner/Snappertuna-dag, eller 28.3. 

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": hur extremt lite jag faktiskt bloggat och hur mycket som hänt som jag valt att inte blogga om.

Förhoppningar om 2015:
Att jag får en bra nyårsafton, att jag har bra feelis på jobbet för jag är där så stor del av den vakna tiden, att jag får fortsätta dricka öl med kiva människor, att jag beviljas forskningsstipendium för december framåt, att alla jag känner ska finnas kvar och må bra, att jag kan resa någonstans och helst till flera ställen, åka på en klassisk solsemester (vilket jag inte gjort på över fyra år), att jag blir så där pirrigt handviftande glad snart igen, att jag ordnar en stor fest med massor av människor, att jag köper en större säng, att det inte ska vara så himla mycket drama.

hur man märker att jag är utvilad

Idag när jag satte mig vid datorn för att läsa bloggar, började jag istället läsa in mig (ännu mer) på kön och datorspel på olika sätt. Om åtta dagar börjar jag igen föreläsa på min egen favoritkurs.

för tio år sedan

För tio år sedan satt jag tidigt en morgon i jobbets kafferum och hade problem med att äta ett jaffakex. Det var några dagar efter tsunamin.

Jag stod i mitt arbetsrum, vid ön med skåp för de fyra ämnena jag jobbade för. Mitt i rummet stod jag med ryggen mot dörren och pratade med min mamma i telefonen när lektorn steg in i rummet och berättade att han kokat kaffe och att det fanns kex. Klockan var halv nio och vi var de enda på jobbet under mellandagarna. Vi drack kaffe, han pratade, jag satt och tänkte att jag borde säga något om telefonsamtalet, att jag måste tillbaka till datorn för att googla listor över hittade, att det är så svårt att svälja kex. Jag sa ingenting, jag tuggade. Senare under dagen hittade jag ett namn på familjebekant. För tio år sedan firade varken jag eller min familj nyår eller sköt raketer. 

Mest av allt är jag glad att alla finns

Jag hör endast väggklockan som tickar, här jag sitter i ett trähuset från femtiotalet. Alla lampor var släckta och bilen stod inte parkerad på gården när jag nyss kom hem. Jag vet inte var de är. Ingen lapp låg på köksbordet.

Jag har varit borta sex timmar från mina föräldrar. Det är det mesta jag varit sedan tisdags då jag kom hit. Eller egentligen har jag varit med dem konstant. Jag har inte ens tagit en ensam promenad, gått till matbutiken ensam eller hälsat på någon släkting utan någon av dem. Och det har gått bra. Det har varit fint. Vi har spelat kort, ätit, tittat på teve, ätit, spelat brädspel, ätit, hälsat på släktingar, ätit, fått besök av släktingar, ätit, tagit en promenad, ätit och jag har läst klart Minkriket (som var så fin, så fin). Vi har bara varit ifrån varandra när jag två gånger badat bastu och när pappa gick in hos fammo, medan jag gick ett varv runt kvarteret, för man vet aldrig, och det är som det är, och det blir aldrig som förr, och dagarna är så olika. Sedan gick jag in, stod i tamburen och ropade hej, såg henne under täcken och så gick jag ut igen, för att några dagar senare sitta med henne i samma matbord och tänka att hon aldrig tidigare varit tyst och aldrig tidigare ätit så mycket som nu.

På julafton upprepade jag "det är så konstigt att han inte är här den här julen" varvat med "det är som om han när som helst stiger in genom dörren". Sedan blev jag van att fira första julen på över trettio år utan brorsa. Det blev jul i alla fall. Och han sover på ett busstak någonstans i Rwanda eller Uganda, och egentligen är jag avundsjuk. Väldigt avundsjuk också om vi på juldagen åkte till mommo och mofa för att hitta ett mörkt och tomt hus, gissade att de var hos en av mostrarna, åka dit, hittade dem där och jag kramade mommo så hårt, så hårt och hon kramade mig ännu hårdare.

Fortfarande tickar väggklockan. Jag hör att det egentligen är flera klockor i flera olika rum. Nästan i takt tickar de.

semestern innan semestern, eller tvärtom

Sedan några dagar har jag kunnat ha vessadörren stängd, lämna mellandörren öppen när jag gått hemifrån, öppna ytterdörren och komma hem utan att placera en väska av valfri modell framför fötterna, ha sängen för mig själv, ligga på soffan utan en katt på bröstkorgen, sitta stilla länge utan att nån tycker att jag är tråkig och krafsat på tevebilden, lämna sallad och knivar framme, tända ljus, lämna heta spisplattor som inte används otäckta, gå omkring utan en katt i fötterna, använda dator och tangentbord.

Samma dagar har en katt oerhört envist väckt min mamma klockan sex, också om min pappa är uppe och vaken med en annan katt, och samma dagar har en katt gnällt och försökt locka med sig min mamma upp till övre våningen för att sova också om pappa redan är där med en annan katt.

trött söndagstrio, håhå

Mirakulöst okrabbis men trött promenad runt ån, äta sig proppmätt, vila på maten, äta lite till och promenera hem med en matlåda för följande dag. När jag gick hem sa jag: jag vill rapa, men kan inte för jag spyr kanske.

Jag har de bästa av grannar.

mat, sång, dans och kopiösa mängder rödvin

En utomordentlig grej med att jag för två minuter sedan steg in i min lägenhet, är att jag nu kan blogga min ena mening under ett nytt dygn. Klockan är nästan fyra, jag har använt backspace för var tredje ord för att korrigera stavning. Jag har dansat traditionell pardans och sjungit till Dingo. Om tolv timmar ska jag tillbaka till kvällens värd för att äta frukost/lunch/middag. Hups, en femte mening.

Det började med en mening, sedan blev det så lätt fler

Det är lördagsförmiddag, jag sitter vid köksbordet och ser skolelever gå från sin julfest till busshållplatsen. Jag går till vardagsrummet, märker hur fort jag går när jag inte har en katt i fötterna, plockar fram datorn som jag inte rört på flera månader. Man måste inte vänta tills nyårsdagen för att börja med ett nyårslöfte. Jag ska blogga varje dag, och en mening räcker.

Om någon timme ska jag se Magenta Skycodes avskedskonsert, sedan promenera till kamerunsk middag, varav det senare är något som blivit en tradition. Ikväll skulle jag ha en avec, men (nästan) som vanligt hörde han inte av sig igår som han sagt att han skulle. Varken till mig eller middagsvärden. På arbetsbordet ligger en julklapp/födelsedagspresent, som jag ännu inte paketerat och jag undrar om jag ens kommer att träffa honom som ska få den innan jul/födelsedagen. 

Hur bra som helst

Bara: hurra!

För idag fick jag ett mejl som meddelade att jag beviljats forskningsfinansiering till slutet av november 2015. Jag får fortsätta forska om tonårsflickor i Åbos offentliga rum.

någon gång ska jag kanske ha en julkalender, men inte i år

Jag vet inte vart den här hösten har försvunnit. Eller, jag vet på sätt och vis. Den har gått till det vanliga och det ovanliga. Jag har gått på teater. Jag har skrivit regelbundet, men inte varje dag. Det är också regelbundet. Jag har kommit tillbaka till böcker och läsning. Från att ha läst en roman, en diktsamling och två grafiska romaner per år. Har jag läst tre romaner under november. Eller egentligen har jag lyssnat mest. Hägring 38, Stopptid och Maresi. Istället för att ta upp nästa bok, väntar jag på att nästa radioföljetong ska finnas att lyssna till när jag går till jobbet, när jag går från jobbet, när jag ligger nerhasad i soffan och spelar Farm Heroes Saga, när jag går till matbutiken, när jag går hem mitt i natten, när jag de få gånger jag dammsuger. Och under tiden lyssnar jag på radionoveller, tio stycken hittills, varav en är Presenten av Jonas Karlsson som jag lyssnade på först för att Karlsson är min favoritnovellist och ingen an de andra ens kommit i närheten. Jag har hängt med vänner, skrattat fler gånger än en så att jag gråtit, haft så himla bra, och hängt efter kan man väl också säga eller det är så det känts och eftersom det känts så har jag släppt det, kanske. Försökt att ha mindre panik. Göra det som jag säger att jag gör. Tar dagen som den kommer, oskyndande. Jag har på allvar börjat med fältarbete och det nya projektet. Skrivit fem enorma stipendieansökningar, varav den första meddelar nästa vecka, de flesta andra i februari och den sista i slutet av april. Jag har varit arg. Jag har gått för långt. Jag har gått på dop. Jag har prickat in program i kalendern. Jag har skrivit en artikel och om några dagar ett bokkapitel. Jag har fått förfrågan om en annan artikel, jag har inte svarat, jag har fått förfrågan igen och jag har tänkt att jag inte hinner. Att jag inte måste hinna med allt. Jag har undervisat, planerat vårens undervisning, jag har skrivit att göra listor, och vetenskapliga ordmålsättningar för varje dag, jag har hållit målen med andan i halsen, jag har haft lediga dagar, långa dagar, veckoslut, jag har ändå haft det rätt bra.

Det konstigaste är att jag omedvetet betat av min höstlista, hållit mig till den till och med, samtidigt som jag trott att inget jag hade där har uppfyllts, eller vad man ska säga.