När det drar ihop sig

Gammal skåpmat: 2012, 2011, 2010 och 2009. 

Årets film: Vi är bäst!

Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.

Årets utställning: David La Chapelle i Stockholm.

Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.

Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.

Årets bok: Martrådar av Mia Franck.

Årets spel: Candy Crush. Fastnade i maj och kom till slutet för några dagar sedan.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.

Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.

Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.

Årets dansföreställning: Nötknäpparen.

Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.

Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.

Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.

Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.

Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.

Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": våren. Å andra sidan kunde den gott och väl glömmas. Den var bara tung, mörk och trög. Orkade inte alls vara social. Det enda jag klarade var att gå på tisdagar på skrivkurs + öl, och det var för att det var inrutat i kalendern och inte krävde så mycket mer.

min jul

När jag förra söndagen gick till tåget kom jag på att jag glömt att packa andra kläder än underkläder och strumpor. Det blev värre. När jag satt på tåget och öppnade jackan märkte jag att jag glömt att klä på mig nått klokt. Vilket betydde att jag satt i tåget med en åtsittande och ful jumper som var skitig och svettig eftersom jag storstädade i den. Så där så att jag inte städat de senaste två månaderna (eller antagligen längre) och nu gnidit de mesta så rent det gick. Där satt jag alltså på tåget med vinterjackan på för att jag kände mig så äckligt klädd. Men ingen panik. Min jul har varit hur bra som helst. Har en gång varit utomhus under de senaste fem dagarna. Skyller på ihärdigt regn. Mest av allt har jag legat på lilla soffan, stora soffan eller halvsuttit i en fåtölj i vardagsrummet. Inte så mycket mer. För att göra det behövs inte så mycket kläder. Flanellpyjamasen som jag alltid har här i skåpet har fungerat alldeles utmärkt. Bara några enstaka gånger har jag lånat mammas kläder.

Inte så tokigt i alla fall

Igår hälsade jag på mommo.

Hon sa: nu har Lotta och jag samma frisyr.

Jag tänkte samma sak när jag öppnade dörren och såg henne. 

saker man gör när man är ledig

Igår gick jag till frissan, sa: jag vill ha permanent men inte se ut som en mommo. Jag fick en permanent och efter lite styling såg jag ut som en mommo. När jag steg ut på gatan satte jag på mig mössan, tog bussen hem som den värsta av drama queens och väl hemma försökte jag skaka bort sprejhjälmen. Gick okej. Tog första bästa buss tillbaka till stan och satte mig på fredagsöl utan mössa.

Idag vaknade jag med det största av hår och förutom att jag ska försöka göra det lite mindre, ska jag arbeta på att bli väldigt hungrig. Ska på kamerunsk middag och den enda regel jag fått är att jag inte får säga nej till mat. Ska nog gå bra.

halleluja!

Runt ett i natt stod jag vid printern på jobbet, skrev ut avhandlingen till språkgranskningen och hälsade på väktaren som gick sin runda.

hittills idag har jag...

• öppnat en textversion
• fört in ändringar i version
• tagit kurens nästsista antibiotika
• upptäckt att det var fel version
• sökt upp rätt version
• hostat
• fört in ändringar i rätt version
• avbokat en lunch hemma hos kompis på grund av bråttom
• upptäckt att jag redan fört in samma ändringar i rätt version
• snutit mig
• sökt i rätt version hur långt jag fört in ändringar
• ätit skrivbordlunch
• hittat stället (fram till sidan 39)
• fortsatt föra in ändringar
• lagt i ögondroppar för ögoninflammation
• använt tidtagarur för att se hur mycket tid en sida tar
• räknat ut hur länge det tar att göra resten med samma takt (26 timmar)
• velat gråta en skvätt
• inte gråtit en skvätt
• fortsatt med snabbare takt

Status: orkar inte gå hem

Överväger att stänga dörren till korridoren, släcka lampan och kura ihop mig på golvet i arbetsrummet för att ta en tupplur. Vet inte om det är slutspurt på språkkorrigering i avhandling, mörkret eller det här sjukdomstillståndet som inte vill sluta.

åka bort och stanna kvar

Imorse blev jag inte väckt vid sex för att mata katter halvt i sömnen och sedan sova vidare för att några minuter senare igen bli väckt för att katt tycker att jag inte ska sova vidare. Det är först när de är borta som man märker hur lyxigt det är utan katter. Men tomt.

Igår åkte de på julferie med helpensionat. I torsdags såg jag baletten Nötknäpparen, igår såg jag pjäsen Mina vackra ögon och idag gick jag på bio för att se Vi är bäst! Rekommenderar särskilt filmen.

Livet, hur bra grej som helst.

Igår fick jag världens bästa nyhet och lämnade en nästan odrucken cider kvar på krogen på grund av hostattack och brist på röst. Idag vaknade jag med ögoninflammation och upphostning av både det ena och det andra (varsågod för info), suttit hemma på soffan i pyjamas och språkgranskat  avhandlingen, fått mitt första fanmejl av någon som gick min kurs över ett år sedan. Livet, hur bra grej som helst.

ofattbart. OFATTBART.

Jag har fått postdoc-finansiering.
JAG HAR FÅTT POSTDOC-FINANSIERING.

Jag behöver inte oroa mig för den närmsta framtiden. Jag får påbörja ett nytt forskningsprojekt. Jag får göra fältarbete. Jag får göra gruppintervjuer med femtonåriga flickor. Jag får fundera på staden. Jag får fortsätta sitta i mitt arbetsrum. Jag kan äta annat än gröt. Jag får forska. Herregud. Någon tror på mig. Eller, jag har enorm tur i pengalotteriet. Men ändå, nån tror på mitt forskningsprojekt.

ett genusteoretiskt begrepp på väggen

Eftersom jag kände att livet återvände idag mellan hostattackerna gjorde jag en tavla. En 60 x 60 cm gurlesk sak. Har de senaste två åren köpt leksaker, creepiga dockor och plastblommor från loppisar för ändamålet.

rekord i självömkan, och dagarna sedan tisdag har bara försvunnit

Ännu igår när jag vaknade mitt på dagen var jag helt övertygad om att jag aldrig kommer att bli frisk. Det är en dunderflunssa som slagit till. Då blir man aldrig frisk. Sen piggnade jag till. På kvällen gick jag ner till källaren för att fylla på torrfoderlagret i lägenheten, gick upp för trapporna och tog nytt rekord i att vara andfådd. Nu tror jag att jag kan bli frisk i något skede. Men hostan och huvudvärken kommer aldrig att försvinna.

11 saker jag lärde mig av NaNoWriMo

30 dagar (eller mindre) tog det för mig att bli van att skriva varje dag. Så van att det i förrgår, igår och idag känts konstigt att inte vara tvungen att få ihop romanord. Eller, jag har också tidigare skrivit rätt kontinuerligt, men aldrig så mycket varje dag. Inte 1667 ord varje dag. I början trodde jag inte att det skulle vara möjligt. Det gick trögt. Jag var varje dag efter i ordmängden. Det var först mot slutet det började lösa sig. Jag lyckades skriva mer än 1667 ord per dag, vilket betydde att jag klarade det.

Vad jag lärt mig:

1. Om jag klarade det en gång kan jag göra det flera gånger.

2. Jag tycker om att redigera text. Ju fler dagar som gick destu mer ville jag gå tillbaka i texten för att redigera. Det gjorde jag inte. Jag hann inte. Är inte så säker på att jag säger att jag tycker om att redigera när det är dags att verkligen reda ut vad jag skrivit.

3. Jag skriver vanligtvis rätt långsamt, så där så att jag funderar mycket på ordval, repliker och rytm medan jag skriver. Det är inte hållbart om jag ska skriva mycket.

4. Om det är svårt att skriva utan att tänka så mycket eller lockas att redigera blir det lättare för mig om jag skriver med en avstängd skärm. Det gjorde jag ibland. Betydligt färre gånger mot slutet.

5. Ibland blev det också lättare om jag hade tangentbordet i famnen och tittade bara ner på det när jag skrev.

6. Jag måste planera bättre innan jag börjar om jag ska göra det en gång till.

7. Också sånt som jag skrev i början kändes meningslöst, visade det sig mot slutet att det fanns något där och att det kunde knytas ihop med annat så att det blev betydelsefullt.

8. En person som jag överraskade mig själv genom att skriva in i början, och en person som inte hade någon direkt funktion blev viktig för helheten.

9. November är inte den idealiska tiden att tokskriva. Eller i alla fall inte i år.

10. Det är inte alltid roligt att skriva. Men jag gjorde det i alla fall.

11. Det är roligt att skriva att när jag upptäcker att en värld och berättelse växer fram som jag inte visste att jag hade i mig.

30.11 genom historien (eller sju senaste år)

År 2013: skrev på flyg från Rovaniemi till Helsingfors, skrev på Helsingfors flygplats, skrev på buss mellan Helsingfors och Åbo, fick ihop 50446 romanord inom november (wohoo!*), gick på julfest, gick hem tidigt från julfest.

År 2012: köpte jag en lägenhet.

År 2011: gick jag på teater. Efteråt gick jag på öl.

År 2010: packade jag upp flyttlådor.

År 2009: hade jag deadline för ett bokkapitel. Boken finns nu i min bokhylla på jobbet.

År 2008: satt jag ensam i en lägenhet i Stockholm, väntade på att människan som bodde där skulle komma hem, jag undrade varför jag egentligen var där och om jag ville vara där.

År 2007: satt jag i samma lägenhet i Stockholm, eller så hade jag nyss åkt till en annan lägenhet där jag åt club sandwish och pratade om livet.

År 2006: packade jag ner min halva av ett hushåll i flyttlådor. Innan det var det nästan sju år sedan jag flyttat senast.


* kräver ett helt eget blogginlägg. Kanske imorgon.