ord/text/bloggdiarré

Eftersom jag tydligen kompenserar idag flera veckors bloggtorka kan jag passa på att berätta:

1. Efter den tredagarlånga skrivarkursen i Hangö, fick jag fnatt och skrev igår på min pjästext. I åtta timmar! Bearbetade allt jag tidigare skrivit och skrev tio sidor nytt. Det var crazy!

2. Idag skrev jag över 2000 nya ord på min avhandling. Också helt crazy! Tror att det var runt 7 sidor långt. Ett helt nytt delkapitel i princip.

3. Idag när skygga kattherren Orvar låg bredvid mig i soffan lyfte jag honom och la han i min famn. Han protesterade lite först men sedan började han spinna och stryka huvudet mot min hand.

4. Jag tror att det var allt jag hade att säga.

5. Man skulle kunna tro att jag är full eller druckit massa kaffe. Egentligen har jag bara druckit en mugg kaffe i morse. Det var allt. Full är jag inte heller.

klick! och de sju haven

Jag vet inte vad som hände men jag råkade nyss klicka hem en Macbook air. Så kan det gå. Det är kanske det att jag är trött på att bränna låren när jag sitter och skriver. Eller att den här handledsvärmen stör. Fläkten som överröstar filmljud. Eller så var det att min mamma nyss innan ringt och berättat att de ska sälja sin båt och jag fick veta hur mycket båtar egentligen kostar. Att en ny dator är en väldigt liten och förmånlig grej, egentligen. Sakna båten kommer jag inte att göra. Jag tvivlade på att jag någonsin varit ut i båten, medan mamma påminde mig om den där ena gången. Det är nämligen så att jag är rädd för att åka båtar. Ja. Helt sant. Jag är inte rädd för att åka kryssningsfartyg eller hoppa fallskärm men jag är rädd för att åka motorbåt. Så nu vet ni det. Jag är såndär typ som inte bara blir extremt sjösjuk jag är dessutom livrädd och sitter helt nere på båtgolvet, håller i mig så att knogarna vitnar och ropar "saktare, kör saktare" redan när vi knappt rör oss.

han klättrade alltid högst av oss alla i träden.

Sommarheta järnvägsspår, tjärade träbalkar. Han doftade järnvägsarbete, solbränd hy året om. Revbensspjäll, grillkorv, solmogna tomater bakom öronen. Mopobensin och båtbränsle i handflatorna. Läderfåtölj i knävecken. Rönnbärskarameller och Werther's orginal i andedräkten. Kluven ved i överarmarna. Havsviken under fotsulorna. Tallskog där askan ligger.

Hangö skrivarverkstad 2011

go me!

Något jag glömt blogga, men inte glömt:

På onsdagkväll fick jag ett sms av min handledare som läst min nyaste avhandlingstext. "Ypperlig, utmärkt, super", stod det i meddelandet. Jag blev oerhört glad och lättad.

"kroppen kan bete sig annorlunda när man är förälskad än när man inte är det"

Jag, en park, en filt, två vattenflaskor, fler myggor än jag hinner döda, två enorma harar, papper, en penna. Jag skriver dramatik, bara vara vänner. Läser in mig på psykos och fenyletylamin, dopamin, noradrenalin, serotin och endorfin.

något jag gärna kunde vara utan

Ett katt som tidigare varit rädd för trapphuset, men idag rymt ut i trapphuset när jag öppnat dörren för att gå till tvättstugan. Att en annars så kelig och lättlockad katt kan vara så svår att få tag på.

Det är inte bara jag som saknar grön tumme

Odling av kattgräs.

Milano del 2

Att resa utan att göra det spännande är inte att resa. Så jag åker med vetskapen om att hotellet finns någonstans nära miljonstadens centralstation. Vi sitter i flygbussen, tittar ut på stadens gator. ”Där är det”, säger jag och han säger ”Så det är så här att vara du”. För att hitta hotellet behövs ingen karta.
När vi stiger ut från hotellet säger han ”Vi gör väl som du brukar göra” och jag står stilla en stund och känner i kroppen åt vilket håll centrum är. ”Dit”, pekar jag och han säger att det är fult att peka. Efter någon timme köper vi en karta och han får läsa den för jag kan inte och cirklarna vi gör när jag använder kroppen som kompass blir för stora, vi ska orka gå i fyra dagar.

Dendär bron i Hangö

bravo!

Här sitter jag nästan helt som vanligt. I soffan med Macbook och en Knut i famnen. Det är lite trångt. Lite trångt och varmt. Både jag och Knut sträcker oss för att titta in i köket. Orvar står nästan högst upp på klätterställningen, avvaktar, mäter avståndet, tar sats, ångrar sig, tar sats och hoppar till matbordet. Bravo! ropar jag till Orvar som egentligen inte alls får vara på matbordet. Men vad kan man göra. Och jag tänker på alla djurprogram jag sett på teve och hur man ska vara konsistens (men nu blev det fel, det heter inte så, jag säger det några gånger högt, konsistens, konsistens, konsistent. Jag googlar konsistent och jag får veta att det har något med motsägelser att göra, sedan hittar jag en sidan om konsistent kontra konsekvent, men den sidan besöker jag inte för det är konsekvent) de säger att man ska vara i teven. Jag hurrar litet till och tänker att det får gå den här gången. Han vågade ju hoppa, rätt långt hoppade han och ställningen står kvar utan att rasa ihop. Matbordet stod Orvar på också i morse. När jag åt morgonmål, steg upp för att fota Knut som satt högst upp på ställningen och Orvar passade på att tyst hoppa upp på matbordet, stjäla margarin från min smörgås som jag annars så noga vaktar. Då tänkte jag inte bravo, men jag tänkte att vist är det en slug katt.

svett, ömma fingertoppar och sex timmar

Sex timmar (pauser inte medräknade) tog det för mig att skruva ihop 61 byggdelar till en. Jag behövde bara en gång skruva loss allt för att jag skruvade första delen fel. Jag borde kanske sadla om och söka in till bygglinjen?

Någon som vill gissa timmar/dygn/veckor?

På något sätt fantiserade jag att klätterträdet jag beställt skulle komma färdigmonterat. Jag hade fel.

Milano del 1

den 106te dagen

I mars såg jag tre filmer och inte en enda i april och maj. Det ska bli en ändring på det, för här sitter jag. På soffan med mina BB-tofflor på mig dagen till är. Finalen i Sveriges Big Brother börjar om fyra minuter.

Innan jag berättar allt annat

Medan jag var borta gömde sig Orvar, blev modigare, snusade på främmande händer. Knut var Knut. Och nu har jag ett stycke katt som inte vill något hellre än att ligga i min famn och en annan katt som vill bli kliad bakom örat och tycker att folk som reser bort likaväl kan ge bort sin rätt att sova i sängen.

Handbok i idioti

Hur man gör sig själv till en korkad idiot:

1. Skaffa två katter.
2. Skaffa en pålitlig och snäll kattskötare.
3. Ge instruktioner.
4. Rita en bild med ytterligare instruktioner.
5. Tejpa upp pappret i hemmet.
6. Åk iväg.

arrivederci

Tecken på att jag har väskorna packade och ska bege mig inom en snar framtid:
Mitt emot mig ligger en katt som sover med ena öga öppet.

att ta ut allt av en helg

"Jag ska dricka mycket kaffe och ha krabbis", sa jag igår kväll om lördagens planer. Sedan cyklade jag via grillen för att köpa en hamburgare och en halvliter mjölk så att jag skulle ha något till all kaffe jag skulle dricka. Min plan har inte riktigt fungerat. Jag vaknade halv två på dagen, efter att jag var upp en sväng halv sju för att ge kattmat och städa kattlådan. Knappt någon märkbar krabbis. Endast druckit en mugg kaffe. Imorgon var planen att gå på bio. Det kommer inte heller att lyckas särskilt bra. Vi skulle se Taistelu Turusta/Kampen om Åbo, men tydligen går den bara vardagen 14.30. Vem går då på bio?

tre av veckans femtielva foton

Sedan en vecka tillbaka har Orvar inte en endaste gång gömt sig under sängen. Han har hittat en ny favoritsovplats i soffan. Sedan bilden togs, för tre timmar ungefär, har han inte stigit upp. Han har bara kravlat sig halvt under överkastet. Knut sover i transportburen.
Vi bekantade oss med borsten.

Inte alls roligt att testa gå ut i koppel. Typen i koppel ville inte gå över tröskeln och typen utan koppel ville bara hålla typen i koppel kvar inomhus. Helhjärtade innekatter.

hej konsument!

Bästa promenad: någon som går förbi får, kor eller hästar som man kan titta på.

Favoritgata: Ska man ha en sån? Har folk en sån? Jag har ingen.

Favoritdrink: Kelkka. Den är nostalgi. Den är sena kvällar, tidiga sommarmorgnar med Minna. Den är järnvägsspår i sommarstaden, kryssningar med Viking Line, nattklubbar med dans på bord, den är efterfest i keikkabuss, en liten stuga långt ute på finska obygden, sommarhelger i Åboländska skärgården. Den är ganska frisk, passligt söt. Så god att man glömmer att man blir full.

Äter lyxmiddag på: väldigt få ställen eftersom jag gör det vid väldigt få tillfällen.

Bästa mikromaten: Leverlåda.

Favoritförort: kan jag inte välja. Huvudsaken är att det är betong.

Fikar gärna på: Café Art i Åbo eller vilket som helst café som finns utomlands eller en stad jag inte brukar besöka.

Bästa lunchställe: Blanko och Delhi Darbar i Åbo.

Bästa brunchen: jag är dålig brunchbloggare och därmed också dålig brunchmänniska i allmänhet. Eller så är det precis tvärtom, att det andra kommer före det ena. Kaffe, smörgås och pålägg och jag är nöjd.

Bästa kaffet: hemma hos mamma och pappa. Vet inte vad de gör med det med det är alltid godast där. (Samma sak gäller förresten franskisar)

Bästa konsertlokalen: Nalen i Stockholm var trevlig. Försöker komma på var jag varit: Klubi i Åbo, Tavastia i Helsingfors, Annexet i Stockholm, Konserthuset i Helsingfors, Cirkus i Stockholm, ett ställe i Uppsala jag glömt namnet på. Inget över något annat. Nalen hade fina takkronor och inga stolpar man kunde stå bakom. Cirkus är också fint.

Bästa baren: Bar som i bardisk, med barstolar, bartender. Brukar jag vara på såna ställen? Jag gillar Bremer och Koulu. Räknas det?

Här bjuder jag mamma på middag: Där hon vill. Där hon får titta på menyn innan vi går in och vet att hon kan hitta något hon gillar. Vi har ätit på Brasseriet och gillade.

Här bjuder jag pappa på middag: Knäppens biff på Knäppen i Karis. Men mycket osannolikt att han går med på att inte betala. Eller Silver Burgers i Karis. Då köper jag en ordentlig hamburgare till honom. (Silvers är bäst!)

Senaste Stockholmsupptäckt: Myrorna nära Sveavägen. Råkade bo nära och visste inte från tidigare att den fanns där. Upptäckt, alltså.

Senast sedda teater-/dansföreställning: Mormors svarta ögon.

Senast sedda utställning: Terrakottaarmén

En bra gåbortspresent: Skumpa och något ätbart.

Favoritlyxartikel: olivsked

Läser just nu: Av blygsel blev Adele fet (för andra gången) av Susanne Ringell

Läser helst: grafiska romaner. Och böcker av Liv Strömqvist.

Favoritråvara: ris

Favoritfärg: Lila. Så till den milda grad att vänner köpt böcker som innehåller lila i namnet och lila omslag, eller att kompisar som tidigare inte varit hemma hos mig går till blomaffären och frågar efter lila blommor till mig, eller som när jag senast hade fest och färgade mitt hår mörklila. Jaja. Jag gillar lila.

Favoritmärke: (Och så är nästan alla av mina skor Vagabond)

Favoritskor: sådana jag inte får skoskav av.

Klädkonto per månad: 0 uppåt

Dricksprocent: Enligt turistguideboken.

Motionerar: Knappt alls eller det beror på, om jag rör på mig är det för att jag samtidigt hänger med kompis(ar). Typ tennis, bordtennis, zumba.

Det dyraste jag har köpt: min MacBook(?)

Favoritprodukt på Systemet: skumpa, passligt pris och snygg flaska.

Favoritprodukt på Apoteket: compeed, imodium, ibusal och lactrase. Mina tfyra närmaste vänner.

Bästa fyllekäket: Hesburgers kanaateria

Lyssnar på: allt som hörs. Just nu lyssnar jag på brus i luftkonditioneringen, steg i korridoren, bil utanför, datorsurr.

Bästa förfestmusiken: Något sprittande. Lykke Li, Robyn, och liknande.

Senast gnolade: visulahti visulahti siinä on kesälomatahti. ota suunnaksi visulahti. Om och om och om igen. Fan.

Senast köpta skivan/-låten: Hello Saferides senaste

Mitt sämsta köp någonsin: mat jag kastat, ett flertal klädesplagg jag aldrig använt.

Dansar helst till: bra musik.

Senaste impulsköp: igår impulsköpte jag nästan coca cola, men behärskade mig.

Senaste fyndet: Knut och Orvar

Senaste secondhandfyndet: Alexander Skantzes bok Tribut

Fulaste klädfärg: Hudfärg. Om det finns på mig.

I dvd-spelaren/datorn: Zumba! (Köpt via tv-shop. Jajaminsann.)

Användbar pryl: Måttband.

Mode jag aldrig vill se igen: Magväska

Värsta huvudbonaden: Halmhatten

Bästa huvudbonaden: Stickad mössa på vintern

Favoritaccessoar: Halsband.

Bil/Transportmedel: Cykel och tåg

Återvinner: Papp, pepper. Försöker bli bättre på glas och metall.

Hejar på/håller på: bra människor jag känner

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Jag facebookar eller spelar Shadow Cities.

mina första år

Om jag hade en Mina första kattår bok skulle jag idag skriva:

Försiktiga Orvar ställde idag sig i min famn och slickade mig på kinden.

Men nu har jag ingen sån. Istället skriver jag idag här:

En bra dag. Mycket skrivet på jobbet, mycket skrivet på kvällen. Avrundning på Bremer och jag har fortfarande ont i huvudet efter att jag gick in i en vägskylt på väg till Bremer i lördags.

(inte en dag utan kattinlägg) part two

Det är som om en helt ny värld öppnat sig för mig.

När jag svarade till försäkringsbolaget att det inte är raskatter, fick jag nyss ett svar från personen: Har själv två väldigt söta icke raskatter. Det var allt som stod i mejlet. Sött, på något sätt.

(inte en dag utan kattinlägg)

Hörde av mig till mitt försäkringsbolag. Tänkte att det kunde vara smart att försäkra katterna. Det gick inte eftersom de inte är raskatter. Vad är det för diskriminering?

lösryckt

Skrivveckoslut från fredag till söndag. Det var bra, men jag behöver helg. Avrundade söndagen med pingis. Mera bra idé än dålig idé. Gick fortfarande lite på högvarv efter allt skrivande. Jobb idag. Hörde röster i lägenhet när jag kom hem från jobbet. Katterna hade knäppt på teven. Orvar har blivit modigare. Jag bokade nyss två biljetter till den sista måltiden till nästa vecka. Jag såg pjäsen Mormors svarta ögon förra veckan, det glömde jag blogga om. En riktigt bra monolog. Jag glömmer hela tiden att jag ska på System of a Down konsert nästa vecka. I början av året såg jag pjäsen Subtales. Arior från medelklassen. Det glömde jag också att blogga om, tror jag. Rekommenderas! Jag åt nyss glass. Det var min middag. Ja, eller egentligen lunch. För jag åt ingen lunch idag. Egentligen borde jag väl äta riktig mat snart. Det är kanske matbrist som gjort mig så trött. Det är konstigt att jag inte är hungrigare. Härkommer en kattbild på Orvar och Knut. Den har inte något med något att göra. Den är söt.

den dåliga mamman

Jag vet inte riktigt. Det känns inte helt rätt att jag på morgonen, när jag går till jobbet, är tvungen att lura katterna genom att kasta en leksak till sovrummet eller ge några kattgodisar vid matskålen för att jag ska kunna gå ut genom dörren ensam.

Och visste är jag konstig som inte längre lämnar vessadörren på glänt för att undvika att någon gnyr utanför. För att inte tala om att jag, om Knut i alla fall slinker in i vessan medan jag är där, lyfter ner honom från famnen när jag sitter på vessan.

börja om från början, börja om på nytt, inte ska man sörja

Igår sparade jag ett nytt, tomt textdokument. Det heter den riktiga doktorsavhandlingen. Jepp, jepp. Rent bord. Friska tag. Hälften vunnet och allt det där.

ishockey/vett

Alltså det här landet man bor i. Man blir galen. Och människorna, endel är också galna på obehagliga sätt.

inga nya väckarklockor

Jag börjar misstänka att det är en myt att katter väcker en tidigt på morgonen genom att klösa, klappa med tassen i ansiktet, trampa på en, jaga fötter under täcket (förutom en gång då Knut kände sig nödgad att tvätta mitt hår och därefter nafsa mig i benet). Mina katter sover när jag sover. Om jag stiger upp halv sju stiger de upp halv sju (ja eller Knut gör det, Orvar tycker att det är för tidigt), om jag stiger upp nio stiger de upp nio, om jag stiger upp halv tolv stiger de upp halv tolv. Jag ska väl vara glad och tacksam. De har dessutom slutat jaga varandra, brottas mitt i natten när jag vill sova. Inte sover de ens i min säng, de har hittat egna sovplatser. Slut på dagens kattinlägg, ni kan nu återgå till det ni gjorde innan.

veckoslut

börjar i fel ända så att jag kommer rätt

Just nu skriver jag en recension av min egen avhandling. Oerhört spännande och nyskapande avhandling må jag säga. Rekommenderas! Den där doktoranden borde bara skriva klart den först så att boken kommer ut i handeln. Alla får vänta en stund ännu, men betydligt närmare är det efter skrivandet av recension. Jag säger hepp sen.

städhjälp

Igår upptäckte Knut att han kan ta bort silen från golvbrunnen i badrummet om han använder klorna. För att visa att det inte var misstag eller en engångsföreteelse har han efter det gjort det om och om igen. Jag blev påmind om att det säkert kan vara bra att rensa där ibland, men ännu behöver jag inte.

här går man, eller så int

Om man har en katt som försöker gå ut när man själv går ut genom dörren, har inga problem med att ha sele på sig inomhus, protesterar lite till att en människa håller i koppel men inte så mycket att det inte går att glömma med en leksak i människans andra hand, ska man trots detta inte försöka gå ut genom dörren samtidigt som grannar kommer gående upp för trapporna.

Det lärde jag mig igår. En del kattgodis krävdes innan katt, sele och koppel lockades fram. Som tur verkar det som om minnet inte är särskilt långt. Det sträcker sig bara till vilken låsbara plåtlåda godiset finns i (och numera även koppel och sele).

de kan leva i 14-20 år

Jag tänker:

Antagligen bättre att skriva kattrelaterade blogginlägg än blogginlägg hur många avhandlingsord jag skrivit eller inte skrivit.

hej jobb, hej människor!

Den här veckan lånar jag ut mitt arbetsrum till en gästande lärare. Planen var att sitta hemma och jobba. Att jobba hemma visade sig vara omöjligt. Endera hade jag en katt som ville att jag skulle leka istället för att skriva eller så hade jag två sovande katter som jag blev orolig för. Andas de okej där under sängen? Ligger de kvar under soffan? Har de månne hittat på någon ny spännande plats att ligga på? Har jag en katt instängd i klädskåpet?

Nu sitter jag på stadsbibban. Det går relativt bra att skriva här faktiskt. Det är egentligen bara katthåren på tangentbordet som gör mig lite distraherad. (Och så fantiserar jag att jag luktar kattkiss, fast det är helt omöjligt att så skulle vara fallet.)

min prövotid börjar ta slut

När jag vaknade hittade jag två katter tillsammans sovande. Gick till köket och Knut spatserade genast med för att hälsa. Satt mig på golvet, skrapade honom bakom örat. Orvar kom för att kontrollera vad som hände. Han satt sig en bit ifrån och började spinna. Sedan kom han fram till mig och ville också bli krafsad. Första gången! Jag är kanske inte skrämmande trots allt.

bloggkommentatorn

Om jag var en bloggare vid mina sinnesfulla bruk just nu skulle jag blogga lite oftare de närmaste dagarna och också uppdatera metabloggen. Istället nöjer jag mig just nu med att länka hit och skriva:


Förlåt, är just nu första gången borta från Orvar och Knut. Planen är att försöka hålla mig borta i ett par timmar. Jag sitter på andra sidan gatan i mitt arbetsrum och försöker skriva en hemuppgift som har deadline.

Er,
crazy-cat-lady-80

blått och rött

När jag skulle köpa kattlåda från djuraffären frågade försäljaren om det var hanar eller honor. Hanar, sa jag. Då beklagade hon sig att de just nu inte hade blåa lådor. Jag fick välja mellan brun och röd. Jag tog den röda och var irriterad över hur kön görs om och om och om igen. Också när det gäller katter, tydligen.

ja, vi lever alla fortfarande!

Igår klockan 16 - Jag började få stresseksem på fingrarna

Igår klockan 17 - Jag åkte iväg för att hämta katterna

Igår klockan 18:20 - Jag satt i bilen med två katter. En tyst och en jamande. Jag var väldigt svettig.

Igår 18:30 - Jag ställde en transportbur bredvid kattlådan. Öppnade och Knut (tidigare Valter) sprang ut, hälsade på mig och undersökte varje millimeter i lägenheten.

Igår 18:35 - Jag ställde en annan transportbur bredvid kattlådan. Öppnade och en rädd Orvar kröp längre in i buren. Jag gick därifrån.

Igår 18:38 - Jag gick tillbaka till en tom transportbur. Hittade Orvar bakom duschdraperiet. Tyst, låg han och betraktade mig. Kröp ihop om jag sträckte fram handen. Satt och prata en stund med honom.

Igår 19:38 - Knut hade ätit, använt kattlådan två gånger, lekt, sprungit i mina fötter, hoppat upp i soffan bredvid mig, krupit upp i min famn.

Fortsättning följer. Jag hör en blyg Orvar under min säng. Jag tror att han säger godmorgon mig.

DEN dagen

Mina katter kunde inte få bättre grannar. Idag när jag kom hem hängde en plastkasse på dörrhandtaget. Grannkatten med matte ville önska dem välkomna med kattmat och kattleksaker.

Rush

Igårkväll var jag på konsert med mamma. Såg Rush och deras grymma tre(!)timmar långa konsert utan förband.

1. Jag har aldrig sett så många långhåriga 50-åriga män på ett och annat ställe.

2. Jag var första(!) gången till Hartwall arenan.

3. Jag körde bil i centrum av Helsingfors för första gången.

4. Jag körde bil första(?) gången i ett parkeringshus.

5. Min mamma är fenomenal på kattnamn. Därmed har min namnlista växt.

Orvar och Valter

På torsdageftermiddag ska jag åka efter dem. Orvar och Valter har jag döpt dem till efter gårdagens besök. Orvar hade personlighet som en Orvar och Valter som en Valter. Innan jag träffade dem hade jag funderat på en Gösta, men ingen av dem var en Gösta.

Stor sandlåda med väggar och tak inköpt. Stor transportbur också inhandlad. Det var så mycket som jag orkade bära hem under min promenad från djuraffären. Nu iväg för att köpa lite till.

jag har läst

Det gick fort först. Jag läste med rasande takt. Jag tyckte inte att det var lika rolig som det utlovades på bakpärmen men jag var nöjd. Det hände saker. Språket var inget att hurra över, men försökte koncentrera mig på handlingen. Sedan kom jag till mitten. Händelser i lika rasande takt men jag stampade på stället. Orkade inte bry mig. Visste att det ändå går vidare. Seg läsning men jag kom till slutet. Blev ett nåja.

en natt innan telefonsamtal

Egentligen ska jag sova på saken. Misstänker att det kan bli lite svårt eftersom jag kommit fram till två passande kattnamn. Och googlat en hel massa kattsaker, kollat på huuto.net efter ett klätterträd jag blev rekommenderad. Och idag när jag handlade mat gick jag en snabbsväng via kattmatshyllan för att kolla utbudet av kompletteringsmat i burkformat.

en varning

Imorgon är jag ett steg närmare att göra det här till en blogg full med foton på två katter. Can't wait!

för bra för att vara sant

Soffkoman har tagit mig. Orka klä på mig annat än mysbyxor. Orka kamma håret. Orka tvätta ansiktet. Orka gå till kompis för socialt umgänge. Orka fira vappen. Nä, jag orkar inte. Just nu tittar jag på BUU-klubben. Orka sträcka sig efter fjärrkontroll.

fredagkväll klockan halv tolv

en artikel - check

ett konferensabstrakt- check

en (oerhört lång) afterworksession på terass (och inne i pub) - check

fem maskiner smutsiga kläder - blev färre på grund av plötsliga vapplaner och en del av min tvättstugetid därmed inhiberades

sjuttioelva mejl - planeras besvaras på måndag, de kan gott vänta

en träff med handledare för mina mer skönlitterära texter - check (och enorm boost i självförtroendet och iver att skriva vidare efter träff)

Och jag som hade deadline först på söndag. Jag tror att jag kan vara helt nöjd med just den här fredagen.

vappdeadline

En artikel, ett konferensabstrakt, en afterworksession på terass, fem maskiner smutsiga kläder, sjuttioelva mejl, en träff med handledare för mina mer skönlitterära texter.

och mitt rum är en stor röra

Det är inte här jag skulle sitta. Inte nu. Nu skulle jag egentligen gå på stockholmska gator. Skulle stigit av båten, varit på en lång frukost i café Bakverket på Söder, vara på väg till det bästa sushistället, som jag glömt namnet på men inte hur jag tar mig dit, vid Medborgarplatsen. Jag skulle antagligen vara på väg till Beyond retro. Vi skulle ha tittat på hattar hos Myrorna.

Jag sitter istället på samma vanliga stol. Skriver nästan samma vanliga texter. För båten åkte till Stockholm, men inte tillbaka på kvällen. Det skulle ha blivit en kryssning utan Stockholm eller hotellnätter som vi inte hade tid med. Kanske tur trots allt. Jag känner mig febrig.

några påsktimmar

Så här kan vi inte ha det

Jag jobbar. (Det är väldigt viktigt att jag skriver det för att ingen ska misstänka något annat. Det är till och med så viktigt att jag måste inleda hela blogginlägget med den meningen. Meningen är så pass viktig att jag till och med känner att jag måste göra den kort och slagkraftig.)

Medan jag jobbar spelar jag Shadow Cities. Det är en viktig dag. Det är slutet av kampanjen och jag har äntligen möjlighet att placera mig bland top 5. Så ringer jag ett telefonsamtal. (Ytterst ovanligt. Ringa med telefonen, konstigt). Fortsätter jobba. Glömmer att jag medan jag jobbar också brukar spela. Glömmer att efter telefonsamtalet förvandla iPhonen till min spelmanick. Katastrof.

Jepp, det var allt jag hade att säga just nu. Jag tänkte att alla behöver veta.

dagens konstiga

Jag skriver en text. Tittar i tidskriftens nätarkiv för att se hur tidigare texter skrivits. Har en text av X (som jag inte känner) öppen i Mozilla. Öppnar en ny flik, loggar in på Facebook för att läsa statusuppdateringar. Plopp, så dyker personen jag nyss läst en artikel av i "people you may know". How did that happen? Vad annat sparas? Vad annat är sammankopplat? Internet, en ganska konstig plats.

på samma stol, vid samma skrivbord, med samma text, nytt material att utgå från

ett frustrationsrop

Texten jag skriver just nu är förbannat ointressant och styltig! Det är inte ämnet, det är jag! Jag hittar inte rätt formuleringar eller flyt! Deadline, deadline!

När det gäller forskning om bloggar har diskussionen ofta kretsat kring identitet och gränserna mellan jaget och bloggjaget. Som om de var två av varandra avhängiga fenomen. Att prata om ett jag och ett bloggjag opererar från två väldigt olika, men statiska jag som är lätta att avskilja eftersom de är så olika varandra. När jag här diskuterar bloggar vill jag diskutera gränser, men gå vidare från diskussionen om identitet.

Sprittande! Not.

bloggandet och kommunikation

På papper.fi är veckans tema bloggar. I en av artiklarna delar Reidar Wasenius "upp bloggarna i huvudsakligen tre kategorier. Där finns de som bloggar för att sprida information. De som vill framföra sina åsikter och de kreativa bloggarna som bidrar med nya tankar. Utöver det finns även de som bloggar bara för att skriva av sig och få uttrycka sig. Men för dem är kommunikationsaspekten av bloggandet inte lika viktigt."

Jag är tveksam.

Hur kan kommunikationsaspekten inte vara lika viktig för de som skriver av sig och vill uttrycka sig? Snarare tänker jag mig det tvärtom. Eller vad är egentligen kommunikation? Jag tänker mig kommunikation som ett ömsesidigt utbyte. Om man bloggar för att förmedla information tror jag inte att man är särskilt intresserad av utbytet. Om man vill prata om kommunikation är det en väldigt enkelriktad kommunikation.

Mitt forskningsmaterial, som består av bloggar från ett ungdomscommunity, kunde kategoriseras som intima, personliga, privata bloggar. Bloggarna vill skriva av sig och få uttrycka sig. I dessa bloggar är det särskilt viktigt att få respons. Att få kommentarer på sina blogginlägg. Att ett utbyte sker. Genom det ömsesidiga utbytet skapas gemenskap, men också motsatsen till gemenskap. Jag kan utläsa identifikation och disidentifikation. Det är fråga om dubbelriktad kommunikation, viktig för just denna bloggare.

Många andra intressanta saker fanns också i artikeln jag reagerade på. Borde kanske ha en bloggar som tema för veckan. Hej, jag har deadline för en tidskriftsartikel om gränser i bloggandet tills onsdag. Det här var en perfekt start tänkandet och skrivande. Bara att fortsätta med den.

tillbaka vid stekplattan

Stekpannan upphittad bakom bokhyllan.

gömt i snö, kommer (förhoppningsvis) fram i tö

För åtta dagar sedan gömde man stekpannan. Man brukade ha den framme på köksbordet normalt för att man inte har ett enda köksskåp som är tillräckligt stort för den, men tänkte att det är opassligt med en stekpanna på matbordet om man ska ha fest hemma. Om man då gömmer den, tänker att det är ett konstigt gömställe men att man nog kommer att minnas. Om man åtta dagar senare fortfarande inte hittat den, var söker man då? Samtliga klädskåp genomsökta, ugnen genomsökt, träkistan med sängkläderna genomsökt. Man har tittat under soffan och sängen. Man har letat på balkongen. Var skulle man gömma sig om man var en stekpannal?

också denna historiska fredag

1. Jag har skickat in ett panelförslag till en konferens. Ett förslag jag skrivit med två svenska doktorander. Om panelen accepteras, blir den den bästa panelen ever.

2. Jag ska gå via posten och lämna in ett bidrag till SvS-tävlingen. Jag är inte helt nöjd, men det är bättre än inget.

3. Jag har kommit på vad jag ska skriva om till en text som har deadline nästa vecka. Det var på tiden.

4. Jag ska snart gå på öl. Till Bremer, så klart.

5. Efter att jag varit på öl ska jag sitta på en läktare och titta på GP-finalen i pingis.

6. En ny kampanj började i Shadow Cities. Jag hade börjar få ont i handen av att rita cirklar på min iPhone i kampanjglappet.

TGIF, trots allt

Mitt arbetsrum är en bastu. För två timmar sedan öppnade jag fönstret för att kunna andas. Fönstret öppet sedan dess. Och trots att jag fått den mycket spännande uppgiften att en vecka eller två ägna tid åt att skriva avhandlingen som en berättelse med skönlitterära drag, vilket i praktiken betyder att jag skriver den som en teaterpjäs (mycket möjligt att jag missförstått handledaren, men hej det funkar, jag skriver, för handlingen framåt, funderar på mina argument, skriver), trots allt det känner jag att jag nog så snart som möjligt vill gå härifrån. Ha helg. Hej helg.

söndagssolen hemma hos mig

jag har läst

Efter att jag läst halva Stalins kossor gav jag upp. Den var okej, men den flöt allt för mycket ihop med Utrensning och Baby Jane. Jag fick inte grepp om karaktärerna. Jag lärde inte känna dem och de kändes inte tillräckligt intressanta. Jag tror att jag helt enkelt läste Sofi Oksanens böcker i fel ordningsföljd.

till alla djuren

Igår berättade jag för min mamma att jag, i egenskap av kattvakt/skötare, ska ge mat och lite omtanke till grannkatten på lördag. Hennes kommentar: Så i praktiken kommer du att vara mera hos grannkatten än i din egen lägenhet. Förmodligen.

Igår hade en kollega sin hund med sig till jobbet. Jag satt ungefär en timme i kafferummet med en svart pudel i famnen. Någon frågade om jag var hundvän. Nja, sa jag. Jag är mera kattvän, men om det finns hund i närheten är jag också stor hundvän.

Hon som inte är jag

Jag gick på teater igår. Det var fin teater, men mest satt jag och tänkte på texten. Försökte höra hur den var uppbyggd, var pauser skrivits in. Det var en monolog. Intim och hudnära. En monolog som jag gärna själv skrev. Se den, tycker jag.

Från Teater Viirus hemsida:
En monologföreställning om att leva upp till rollen som singel, flickvän, hustru, mamma. Om att känna sig lyckad och omtyckt och le mot hela världen. Var modig! Var snygg! Var smart!
Men längst inne i hörnet sitter en rädd liten flicka som önskar att allt bara var på låtsas.

jobb som jobb

Jag försov mig idag. Med två och en halv timme. Det känns inte så farligt eftersom jag drömde jobb och vad jag skulle skriva idag. Drömde lösningar på sådant jag grubblat på hela gårdagen. När jag kom till jobbet skrev jag det. Det blir bra.

därtill

Nästan 900 olästa blogginlägg i min blogreader. Mindre tjoho.

öh, alltså va?

Blogg? Vadå blogg?

Gick in i någon form av organiserat läsa-skriva-arbete. Vidare till bakningshysteri. Fest en fredagkväll. En lördag då jag var vaken minuter snarare än timmar. Trodde jag skulle dö. En söndag då jag hade "normal" baksmälla. En måndag då jag sitter igen i arbetsrummet med saker att göra och ett huvud som snart sprängs. Fest, tjoho!

måttstock II

Förra helgen vi hade skrivträff hällde jag juice i kaffet och hade mina kläder aviga. Den här gången gick jag hem på söndag, satt mig på soffan och somnade sedan sittande för att tre och en halv timme senare vakna. Det är tungt att vilja bli författare. Men också väldigt roligt.

jag har läst

Små texter om djur och föräldrar. Hanna Hellquist är min favorit i Morgonpasset i P3. Man kan säga att det är på grund av henne jag lyssnar varje vardagsmorgon. På helgen är hon inte med och då lyssnar jag inte. Boken är okej. Jag skulle gärna ha velat säga att den vara fantastisk, men det var den inte. Den var läsvärd.

dagens odling av darlings och pretentiöst skit, eller hur man kommer över prestationsångest

Du står vid diskhon. Du står vid diskhon i ditt kök med ljusblåa väggar, träparkett. Du står med ryggen mot matbordet, de två stolarna. Du sköljer kaffemuggen, teskeden. Du sköljer tallriken, gaffeln, kniven. Du sköljer glaset. Du fyller diskhon med varmt vatten. Du håller din hand under vattenkranen för att det inte ska bli för kallt vatten att diska i. Du stänger kranen när halva diskhon är fylld. Du öppnar skåpet under diskhon. Du tar fram diskmedlet, diskborsten. Du häller i lite diskmedel, rör om med diskborsten. Du diskar kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset. Du ställer dem på kanten av diskhon. Du tömmer diskhon. Du låter vattnet rinna. Du sköljer kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset. Du ställer kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset i torkskåpet. Du torkar dina händer på kökshandduken som hänger på en krok på väggen. Du sätter dig vid datorn som står på matbordet. Du börjar skriva.

havet det stora blåa
Nej. Du tittar på den tomma, ljusblåa väggen.
havet det stora
Nej.
havet det blåa
Du sträcker på dig. På nytt, från början.
havet är min far
det jag inom mig har
havet det blåa
ögonen så småa
de jag ärvt av far
vågskvalp och havsbris inom mig kvar
Ja.

Du sparar dokumentet. Du namnger det som havet. Du skriver ut dokumentet. Du stiger upp, går till vardagsrummet där skrivaren står. Du står med händerna i fickorna medan skrivaren skriver ut. Du tar pappret. Du går med pappret till bokhyllan. Du lyfter den svarta mappen med etiketten färdigt. Du tar hålslaget från byrålådan. Du gör hål i pappret. Du lägger in pappret i mappen. Du går tillbaka till matbordet, datorn. Du sätter dig på stolen.

Den 29.3.2011
Jag har skrivit en dikt idag. Den blev nog ganska bra tycker jag. Om jag skriver i den här takten har jag diktsamlingen färdig nästa vecka. Det känns som om det äntligen lossnar. Jag har hittat rytmen och temat så det borde inte vara en så stor sak att få den publicerad.

jag hinner inte skriva något om mariehamns litteraturdagar för

Oj! Oj. Nåmen oj. Alltså oj. Jag vet inte vad jag ska säga. Oj! Ojoj. Alltså oj. Medan jag var borta hade det dykt upp hembakta chokladkex i mitt postfack på jobbet. Alltså oj. Oj så glad jag blev.

sån är jag, redan

Gnälliga tantstadiet är närmare än jag trott:

Jag blir irriterad på bilister som kör fort på grusvägen utanför. Den, där det är genomfart förbjuden. Detta ser jag när jag sitter och tittar ut genom fönstret.

Jag blir irriterad på grannar som stjäl min tvättur. Också om det är så att vi har två tvättmaskiner och grannen stjäl bara ena. Det har hänt att jag demonstrativt burit ner mitt sorterade tvätt och ställt det i tvättstugan. Visat att jag omöjligt kommer att hinna tvätta mina fem maskiner med bara en maskin.

Jag har svårt att bejaka min gnälliga tant inom mig.

efter ungefär 2555/2190/1095 dagar (beroende på hur man räknar)

Igår var den stora glädjens dag. Aldrig trodde jag att jag kunde känna mig så lättad, fri och glad på samma gång. Jag fick käkvärk av allt leende.

det finns inga meningslösa barndomsminnen

Jag gillar såna här blogginlägg och bloggkommentarer.

den svenska versionen

Innan jag åkte till Göteborg fick jag ett mejl. Om jag beställde svenska Big Brother 24/7 innan det började skulle priset vara lägre. Jag beställde men fick ett felmeddelande. Tänkte att jag kan leva utan det. Det var inte meningen. Sedan fick jag min kreditkorträkning och såg att min betalning tydligen gått genom i alla fall. Vips hade jag Big Brother. Dygnet runt. Jag tittar inte dygnet runt. Jag har de på på samma sätt som jag skulle ha radion på.

Och jag blir arg och frustrerad. Min pappa sa att det är som om jag skulle ha beställt en porrkanal. Det är det inte. Han har varken sett livesändning eller det editerade programmet. Han har läst Aftonbladet. Jag provade också att se några editerade program men blev för irriterad. De motsvarar inte vad Big Brother egentligen är. Det är människor som sitter och pratar, sitter tysta, äter, sover, gör ingenting, har långtråkigt, tränar och har fest ibland.

Jag hade inte sett den svenska versionen tidigare. Men hade 24/7 av den finska beställd ifjol. De är rätt lika varandra. De enda skillnaden verkar vara att de i den finska versionen hade veckouppdrag, gick så gott som alltid ensam in i bikten, badade oftare bastu, de sov alla i samma rum och inte fick sova någon annanstans och reglerna var lite strängare.

Linna skriver också om Big Brother.

så här är det också

Jag skriver inte bara. Jag spelar också Shadow Cities. En hel jäkla massa Shadow Cities. Det är hur kiva som helst.

så här är det

This is the deal. Jag har börjat skriva igen. Som:

Jag har ingen mjölk hemma så jag tänker att jag går via café så snart jag kommer till jobbet. Jag knäpper på datorn. Öppnar mitt dokument. Börjar skriva. Ska gå efter kaffe. Jag ska. Jag ska bara skriva lite till. Sedan är det så sent att det är ingen idé längre. Jag kan lika bra vänta till kaffepausen. Jag skriver. Kaffepausen går förbi. Jag skriver lite till. Går hem från jobbet. Går till butiken efter kaffemjölk. Orkar inte koka kaffe. Sitter förlamad på soffan. Somnar på soffan. Vaknar med kaffebristhuvudvärk. Missar fest. Klockan är halv elva. Jag dricker dagens första kaffe. Är sugen på att skriva lite till. Och nä, det här är knappast något som kommer att fortsätta i all framtid. Men det är nu.

år efter år efter år

Jag har läst i mitt arkiv.

För ett år sedan hade jag fest. Ett år senare, för några dagar sedan skickade jag en inbjudan till fest. Jag är tydligen sådan som har min årliga fest i mars-april. Det blir tydligen bara så. Fest är bra då. Försöker i år läsa blogginlägget gång på gång för att inse att fest är inget man behöver oroa sig för.

I mars för ett år sedan köpte jag min pingisracket. En gång i veckan, blev två gånger i veckan, blev deltagande i pingisturnering. Blev rutin.

I mars för ett år sedan var avhandlingssidorna 78. Det var en trevlig överraskning. De är fler nu. Kollade inte tidigare idag hur många de var. Men de är fler. Samma avhandling, men fler ord. Artikeln som jag skrev då är publicerad. Det är redan så pass länge sedan att den blivit en såndär text jag skäms över. Tycker att jag idag kunde göra bättre.

För ett år sedan, i mars skrev jag också om ett bokkapitel som hade deadline. Jag skrev det, det godkändes och boken publicerades för någon vecka sedan. Jag har inte sett boken än. Fick ett meddelande om att jag kan få köpa den för halva priset eftersom jag är en av författarna. Halva priset är runt 150 dollar. Det känns lite väl dyrt.

Det är egentligen ganska lustigt. Ifjol, i mars skrev jag ett inlägg med rubriken det ena året lik det andra. Lite som det här inlägget. I dag kan jag säga att hotellrum och färja är bokat. Mariehamns litteraturdagar igen nästa vecka.

Jag känner mig rätt förutsägbar.

ett säkert tecken på att sommaren snart är här

Nu är det vår och snart är det sommar.

Mitt veckoslut var jätteskönt mitt veckoslut ska bli då är man ledig hela långa dan

Jag åt. Jag åt, åt och åt och åt. Jag gick till butiken när jag var hungrig och vi handlade så mycket att vi inte hann äta upp allt innan jag åkte tillbaka till Åbo med tåget. För innan jag började med ätandet åkte jag tåg till mina föräldrar. Det var första gången i år, sedan jag i början av året åkt därifrån. Det var allt för längesen. Jag åt tacos, jag åt ostfyllda oliver, jag åt kex, jag åt köttfärs och gräddpotatis, jag åt bulla, jag åt ugnslax och potatismos, jag åt choklad. Dessutom var jag till klädbutiker och loppisar. Köpte min livs första tavla. En enorm tavla som jag inte kunde transportera på tåget så den kommer senare i bil. Jag drömde att jag var på ett italiensk bröllop. Där träffade jag någon. Han spelade också warlock i World of Warcraft. Efter bröllopet åkte jag hem och en vecka senare ordnade vi överraskningsbröllop i Finland. Alla trodde att det skulle vara en vanlig fest. Det var då jag vaknade. Under veckoslutet var jag också första gången på bio med både mor, far och bror. Det var historiskt. Vi såg Svinalängorna. Vi var alla överens om att det var en grymt bra film. Under veckoslutet började jag också spela Shadow cities. Jag är helt fast. Sedan var veckoslutet slut. Det blev måndag. Jag somnade vid fem, vaknade nio, och känner mig förvånansvärt pigg, nöjd och glad.

not going to happen

Om det är något jag ogillar mer än att man ber om ursäkt för att man inte bloggat på länge, så är det förmodligen att man ber om ursäkt för att man ber om ursäkt.

vill ha! (jaja, jag är materialist i allra högsta grad)

Jag tror att jag har hittat den ultimata webshopen (via en kulturkoftas bekännelser): Momiji.

Tänk en hel samling stående på en hylla på väggen.
Det här om något har potential att bli min ekonomiska undergång.

och den tredje punkten, den som jag inte visste om tidigare

3. Jag är glad. Jag har orsak att fira. Stenar som faller från hjärtat och allt det där. Vilken lättnad.

två punkter

1. Vårens första fluga kryper på mitt fönster.

2. Jag är dålig på att anamma nya rutiner. Rutiner som att läsa mejl först innan jag precis ska gå hem, inte nöjessurfa när jag ska jobba, inte besöka fb. Jag är rent usel på det.

en och annan bok

Senast lästa: Den perfekta vännen av Jonas Karlsson. Min andra bok läst i iPhone. Mycket bra var boken. Så bra att jag gärna köper den som pappersvariant också. Karlssons andra novellsamling, med väldigt olika långa noveller.
Senast köpta bok: På ICA i Göteborg köpte jag (eftersom jag panikartat insåg att Den perfekta vännen snart var färdigläst i iPhonen) Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, under min mellanlandning i Stockholm kunde jag inte låta bli att köpa Darling River av Sara Stridberg och Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. Veckan innan hade jag köpt 12 jobbrelaterade böcker från Adlibris och någon vecka tidigare köpte jag One Day av David Nicholls. Och jag som inte skulle köpa så mycket böcker i år.
Senast lånade bok: Ghost World.
Senast fådda bok: Sanna lögner av Christian Lenermark.
Favoritbokhandel: Ingen speciell. Huvudsaken är att den är svensk och har en hel massa svenska böcker.
Favoritbibliotek: Stadsbiblioteket i Åbo. Eller nja, jag vet inte. Är en ganska dålig bibliotektbesökare. Mest lånar jag från ASA-biblioteket.
Antal lånekort: tre
Använder som bokmärke: Allt möjligt. Bokmärken, kvitton, pennor, vykort, (oanvänt) toalettpapper.
Favoritfärg på bok: Skulle gärna ha lite mera grönt till min snart igen färgkoordinerade bokhylla.
Favoritmat/snack vid läsning: inget.
Favoritdryck vid läsning: inget speciellt.
Favoritställe att läsa på: Transportmedel. Buss, tåg, flyg. Läste ofta i bilen förut, men det klarar jag inte längre utan att bli åksjuk.

MasterChef (typ efter att jag jobbat på upplägget)

Röd ängssyra

Körsbärstomater

Pistagenötter

Svarta oliver

Sesamfrön

Honung

Balsamvinäger

Parmesan

Utrensning

Om man får tillfälle att se pjäsen Utrensning, då ska man ta den.

Jag såg den igår. Den var bra.

Klippet från Åbo Svenska Teaters hemsida.