All is good

Ett kuvert ligger på hallmattan. Jag öppnar det och visar sig vara meddelande om beviljande av forskningsfinansiering. Går från ställe till ställe hela fredagen, tills jag glad går hem. Spelar säsongens första tennis i gassande solsken, går upp och ner för Luolavuori i två timmar istället för tio minuter som sträckan skulle kräva, får fler myggbett på benen än jag kan räkna. Det blir söndag, jag går på tretimmars födisbrunch med vänner, halvvägs tittar jag på telefon, har fått ett meddelande, fortsätter äta marshmallows och hemma börjar jag en Orange is the new black maraton. 

Söndagsbestyr

Varvar mellan att sitta nerhasad på soffan med en katt balanserande på axeln medan en annan ligger i famnen, sitta nerhasad på soffan med en katt i famnen och en annan bredvid, samt sova på sängen med två katter på ryggen.

 

I natt, kring halv sex, när jag gått en allt för uppiggande promenad från nattbussen och jag såg sjunde avsnittet av Game of Thrones insåg jag plötsligt att jag äntligen fattade vem som är vem. Efter det har jag slutat somna fem gånger per avsnitt av uttråkan.

Efter zen kommer trötthet

Då gick jag på lång thaibuffélunch, gick första gången på länge hem inom kontorstid, såg ungefär sju avsnitt av teveserien Sillicon Valley (se den!) en helt vanlig vardag och stirrade i taket.

från 2014 till 2015

Igår: Portti, Cantina Azteka, lufta karonkaklänning, neonrosa hår, proppmätt, handskrivet horoskop, många resor, kinden mot vinden för andra, åstrand vid biblioteksbron, solförmörkelsen för andra, Koulu, promenad hem, klänning som inte töjer det minsta, skruvkork på asti, halka, pingvinsteg, hemma samtidigt som nattbussen stannar utanför mitt hus, långa taxiköer, hallonmålade naglar.

Idag: väckarklocka halv ett, morgonmål på soffan, promenadförfrågan som jag tackade nej till, pyjamas, gårdagens svarta ögonsmink, chips, kaffe, äppeljuice, annan promenadförfrågan som jag tackade nej till, kjolmönster, tanke på symaskin i klädgarderoben, Doctor Who efter Doctor Who efter Doctor Who efter Doctor Who efter Doctor Who efter Doctor Who och så vidare, symaskin kvar i klädgarderoben.

ungefär tre 2014 i ett

Jag brukar göra en lista. 

För år 2013 gjorde jag en, för 2012, för 2011, för 2010, för 2009 och för 2008. För år 2013 gjorde jag dessutom en annan årsresumé. Den klassiska nyårslistan som exempelvis Ponks, Kolofont och Maria gjort, har jag aldrig gjort. Oklart varför. 

Sedan såg jag att "Vill att världen stannar" gjort en annorlunda variant och tänkte att det där är min typ av grej. Men så tänkte jag att jag väl kan göra allt, på en och samma gång eller en utvald variation för en del vill jag inte svara på. Och när ni nu, mot förmodan, läst hela min tankekedja (missade i och för sig att jag mitt i det här också tänkte "åhå, ligger katten där", "så kallt det är om fötterna", "men jag behöver väl bara ta på mig ytterkläderna" när pappa sa att han skulle göra sig klar i fall de ringer och vi ska hämta min bil som är på reparation, "vems telefon var det, inte min i alla fall"), kan man fortsätta med att läsa typ tre-fyra listor i en otroligt lång lista.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Jag disputerade. Och det ska jag (högst antagligen) aldrig göra igen. Jag åkte till Göteborgs bokmässa där jag blev intervjuad på scen. Jag spacklade och målade en vägg helt ensam. Jag gick på massage, och när jag gått en gång var jag tvungen att inse att jag behövde gå många till.

Genomdrev du någon stor förändring? Blev klar med den där doktorsavhandingen, det var rätt stort för en kortkort stund, sedan kändes det inte som en stor förändring längre. Överlag har jag blivit mera skarp kan man väl kalla det, vilket jag delvis medvetet genomdrivit. På gott och ont.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jo, Elvis blev.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 28.3.

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? Sverige och grekiska ön Leros. Om Mynämäki kunde räknas som ett land skulle jag nämna det också.

Bästa köpet? Har inte riktigt köpt något speciellt. Mat kanske. Äta bör man, annars dör man.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Doktorsfesten och alla otroligt fina vänner och kollegor som höll otroliga tal/program. Och att min önskeopponent ställde upp. Att det finns så hujsigt bra typer som jag kan meddela högt och lågt till i realtid. Fler än en gång blev jag riktigt glad av att träffa någon, men samtidigt gjorde det efter en tid mig riktigt ledsen också.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Jo. Typ två saker.

Vad önskar du att du gjort mer? Gått på bio, konserter, museum, teater, det vanliga. Bloggat. Kan inte förstå att jag bara skrivit 91 blogginlägg under ett helt år. Det här blir året som jag inte kan gå tillbaka till bloggen för att kolla vad jag gjort. Är en kombination av att disputera, i misstag söndra datorn och inte kunna/vilja/orka blogga om en del saker. Samtidigt gör väl de otäta inläggen att jag minns vad som hände där emellan.

Vad önskar du att du gjort mindre? Haft dåligt samvete och funderat på saker som jag ändå inte kunde lösa.

Största misstaget? Att inte ge upp tidigare.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och. Eller känns som om jag varit både gladare men också ledsnare. Större kast liksom. Det har varit genomgående från början av året till slutet.

Vad spenderade du mest pengar på? Lägenhetslån, mat, resan till Leros och karonkan.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Var trött på grund av sömnbrist och hade föräldrar och brorsa på besök. Med mamma jagade vi runt i staden och grannkommunerna efter en vardagsrumsmatta som jag skulle få till födelsedagspresent. Det var lite tungt. Kvällen innan hade jag varit på Koulu, blivit övertalad att gå till Hunters, blivit övertalad att gå till Porttis källare för konsert (för det var ändå på vägen hem för mig), sedan övertalad att gå tillbaka till torget för grillmat, och när jag skulle ta nattbussen hem upptäckte jag att det var så sent att de inte gick, det började regna och jag tog en taxi hem.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Inte direkt. Eller jo, men inget jag kunde påverka. Hoppas jag.

Vad fick dig att må bra? Att umgås med fina vänner.

De bästa nya människorna du träffade? Alla nya människor som fortfarande på sätt eller annat stannat kvar i mitt liv.

Årets film: Her, som jag nu inser att jag aldrig nämnt i bloggen. Egentligen såg jag alla Oscarnominerade filmer, men det bloggade jag aldrig.

Årets filmupplevelse: Tror att jag haft någon direkt filmupplevelse. Det var fint att se Only lovers left alive med en kompis  på bio Orion. Hade aldrig varit till Orion tidigare.

Årets utställning: Inte heller de här har tidigare nämnts i bloggen. Skyller på mitt instagrammade, eller delvis i alla fall. #Snapshot och Jonathan Hobin får dela första platsen. Går ännu att se på Finlands fotografiska museum. Dana Sederowsky på Fotografiska i Stockholm gillade jag också.

Årets seriealbum: Köpte en enorm hög i Göteborg, men har hittills bara läst Det bästa barnet av Sofia Olsson hittills, så den. Eller det är den jag minns.

Årets musikupplevelse: Magenta Skycodes överraskningskonsert på Klubi, som jag hoppades på, och var på. Den kändes. Till och med mer än deras tre timmar långa avskedskonsert. Vinner till och med en hel festival.

Årets bok: Minkriket av Karin Erlandsson.

Årets spel: Farm heroes har jag satt mest tid på. Ticket to Ride annan bra kandidat.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat på Netflix.

Årets reseupplevelse: Stockholm med Jessi. Herregud. Leros kommer jag också att alltid komma ihåg.

Årets teaterupplevelse: Tror jag sett tre stycken, men vill inte välja någon av dem. En påminde mig om en biljardbordsstory, också om ett biljardbord inte skymtades eller nämndes, en påminde mig om upplevelser som inte är ultimata på något sätt och en gjorde mig så irriterad att jag skulle ha gått vid pausen om jag inte skulle ha befunnit mig på en ö och var där med endast en  kompis och hennes bil på andra sidan färjfästet.

Årets dansföreställning: Att börja med Nia, också om det inte är direkt en föreställning.

Årets konferens: har bara varit på en, det var en stadsforskningskonferens i Helsingfors där jag inte höll något föredrag.

Årets bästa beslut: att i alla fall tidvis inte oroa mig för att jag uppfattas som burdus utan helt enkelt vara burdus. Hänt flera gånger, egentligen rätt många gånger.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: varit ett rätt oäckligt år. Eventuellt mina tvåtredagars följder av vappen. Det var i alla fall inte de ljusaste av mina stunder i livet.

Årets "Äntligen!": Disputerade.

Årets mat: sushi.

Årets fest: karonkan.

Årets heldag: Kan inte välja. Och tur är väl det. Dagen då jag var till Jukupark och Pub Niska, vilket är lite lustigt för jag hade nästan identiskt sällskap på årets heldag 2013, 2011, 2009 och 2008. Kan bero på sällskapet men också att det handla om någon form av nöjesfält. Eller någon av Stockholmsdagarna som är rätt jämnt med en KarisLojo/Raseborgs ruiner/Snappertuna-dag, eller 28.3. 

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": hur extremt lite jag faktiskt bloggat och hur mycket som hänt som jag valt att inte blogga om.

Förhoppningar om 2015:
Att jag får en bra nyårsafton, att jag har bra feelis på jobbet för jag är där så stor del av den vakna tiden, att jag får fortsätta dricka öl med kiva människor, att jag beviljas forskningsstipendium för december framåt, att alla jag känner ska finnas kvar och må bra, att jag kan resa någonstans och helst till flera ställen, åka på en klassisk solsemester (vilket jag inte gjort på över fyra år), att jag blir så där pirrigt handviftande glad snart igen, att jag ordnar en stor fest med massor av människor, att jag köper en större säng, att det inte ska vara så himla mycket drama.

När det drar ihop sig

Gammal skåpmat: 2012, 2011, 2010 och 2009. 

Årets film: Vi är bäst!

Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.

Årets utställning: David La Chapelle i Stockholm.

Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.

Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.

Årets bok: Martrådar av Mia Franck.

Årets spel: Candy Crush. Fastnade i maj och kom till slutet för några dagar sedan.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.

Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.

Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.

Årets dansföreställning: Nötknäpparen.

Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.

Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.

Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.

Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.

Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.

Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": våren. Å andra sidan kunde den gott och väl glömmas. Den var bara tung, mörk och trög. Orkade inte alls vara social. Det enda jag klarade var att gå på tisdagar på skrivkurs + öl, och det var för att det var inrutat i kalendern och inte krävde så mycket mer.

dag tre av trettio

Igår var jag helt säker på att jag ska hoppa av NaNoWriMo. Jag tänkte att jag raderar mitt konto och låtsas att jag aldrig haft ett konto, att jag aldrig började skriva.

Det fungerar inte för mig, tänkte jag. Jag är sådan som skriver avskalat och för varje omarbetning bygger jag snarare ut, än skalar av. Jag är sådan som tänker en hel del innan jag skriver. Jag är sådan som bara lyckats skriva dagligen på samma längre text om jag först promenerat och under hela promenaden försökt komma på exakt vad jag ska skriva när jag sätter mig vid datorn. Och sedan skrivit det. Det är sant. Att då plötsligt skriva 1600 ord per dag under en månads tid är evinnerligt svårt. Och svårare är det när jag började skriva och insåg att jag inte planerat tillräckligt innan. Har en början och ett slut. Har karaktärer. Har miljö. Har en utveckling. Har inte konkreta scener.

Idag klarade jag av 1600 ord. Men det enda som fungerade var att jag ställde klockan på 10 minuter och försökte skriva ett visst antal ord. Om jag lyckades fick jag se ett avsnitt av Walking dead, om jag misslyckades fick jag tömma diskmaskinen och tvättmaskinen. Så där höll jag på tills jag lyckades komma upp till mitt tiominutersmål, hade storstädat, fick se ett avsnitt och samtidigt kommit upp i 1600 ord.

Men fortfarande, under de tre dagarna är jag sådan som planerar, skriver lite, läser högt, bearbetar, skriver lite, bearbetar. Och det enda sättet jag lyckas få ihop 1600 ord per dag är att inte bearbeta, bara skriva.

Att gå ut och leva på riktigt, med mera.

Jag såg på Pixel idag via areena. Trodde inte att jag hörde rätt. Sedan blev det värre, och så blev det värre och till sist blev det så tokigt att jag slutade titta.

I programmet ingick en intervju med en person som gjort ett spel om Snowden. Efter intervjusnutten pratade programledarna lite om spelet. Brunow sade först rätt okej saker, men så säger Lehtola:
- Men killar som sitter nätterna igenom och spelar de här dataspelen tillsammans, jag förstår inte riktigt vad de är ute efter. De tror att de blir starka via de här spelen men ändå möter de inte världen på riktigt. Att det är själens maraton men ändå så tror jag att det finns en lathet i att inte på riktigt gå ut och leva.

Varpå Brunow: 
- Själens maraton låter bra. Jag tänker att om man gjorde ett sånt här spel om Julian Assange så skulle det hända mycket annat också än usb... stickor skulle då ragga upp svenska flickor kanske.

Och Lehtola avrundar med: 
- Kanske det skulle vara intressantare.

Alltså på riktigt. På riktigt! Om kursen Internet Culture and Gender, som jag undervisar, inte till stor del avläggs av utbytesstudenter så skulle jag ha klippet som ett diskussionunderlag. Bara killar som spelar? På nätterna? Tror de att de blir starka? Möter de inte världen? Lata? Från usb-stickor till ragga? Och som pricken på i:et eller spiken i kistan: det är intressantare om raggande av flickor ingick?

varför det är bra att det är söndag en gång i veckan

Dagens program hittills: sovmorgon, Vaihtokauppiaiden kuninkaat, Matlock, Alaskan poliisit, Bukowskin arteet, Viimeinen sauma, lunchrester från igår, Candy Crush, tvätta en maskin kläder, beundra bulan på sidan av vänstra låret, försöka samla ihop mig till att gå på en promenad för att försöka tänja ut armmuskler, övreryggmuskler, lårmuskler, magmuskler, younameitmuskler från gårdagens Flowpark och min usla teknik på ett avsnitt av en av banorna.

Kulturkonsument, det är jag

Och dessutom kan jag inte vara annorlunda än Nina och Bokbabbel.

Första skivan jag köpte: Joyride av Roxette. det var tider det.
Senast spelad låt: Så får du mig ändå av Emil Jensen. 
Första siten jag kollar när jag vaknar: Mejlen.
Spel jag spelar mest: Candy Crush.
VOD-tjänst: Netflix.
SVT Play-tips: Är dålig SVT-tittare, så kan inte rekommendera något. 
Favoritradioprogram: Morgonpasset i P3, Kulturtimmen och Radar från Yle Vega.
Söndagskulturkonsumtion: Skulle vilja säga att jag går på museum, för det vill jag på riktigt göra. För det mesta blir det teve, litteratur eller podcasts.
Dyraste kulturvana: Något år konserter och något år teater. Just nu är jag rätt sparsam.
Film jag sett flest gånger: Amadeus.
Bok jag läst flest gånger: Antagligen Av blygsel blev Adele fet, skriven av Susanne Ringell.
Favorittidskrift: Tidningen Skriva.
Konstart som är svårast att relatera till: Revy.
Konstverk jag skulle vilja äga: Lättaste frågan någonsin. Något av Katja Tukiainen, Stiina Saaristo eller Anna Maria Ekstrand.*

Stiina Saaristo. Kohtauksia eräästä avioliitosta, 2005.  Bilden lånad härifrån.

Verk som fått mig att gråta: Har hänt att jag börjar gråta av att läsa böcker, men finns ingen speciell bok.
Favoritsite: Kulturbloggen. Där finns allt.

*De senaste åren har jag gått på loppis för att leta grejer jag kan använda för att göra ett eget konstverk i stil med Anna Maria Ekstrands. Jag har en del i skåpet, men behöver mer. Hit med leksaker, silkesblommor och chockrosa grejer. Annat jag letat en tid är ett gammalt cykelhjul. Ser framför mig en väggbonad. Tänker att det skulle fungera perfekt med min roskisfyndade teve.

Jeee, frågor! Och ännu kan man fråga

Jessica hade flera frågor:

Finns det gånger/perioder under de 15 åren du bloggat som du på allvar tänkt sluta? Varför? 

Det finns många gånger. Antagligen fler än jag minns. För att jag en lång period inte hade internet hemma och skrev i datasalen på bibban eller i Humanisticums källare. För att jag skrev gradu om nätdagböcker och kände att det blev avigt eller tårta på tårta. För att jag tyckte att jag aldrig gjorde något intressant. För att jag gjorde så mycket annat att jag inte orkade. För att jag en period kände att jag hade för många läsare. För att jag en period kände att ingen läste. För att jag blev uttråkad av mig själv.

Tortillas (de mjuka) eller tacos (de hårda)?

Tortillas eftersom de är lättare att äta. Annars nachos, som tacos men lättare att äta.

Skulle du hellre välja bort filmer eller tv-serier om du var tvungen?

Just nu filmer. Lätt. Har knappt sett några den senaste tiden på grund av alla tv-serier.

Hur ser ditt drömboende ut?

Det ultimata skulle vara att bo någonstans där jag aldrig behövde städa. Övrigt: inte etta med kokvrå, inte ställe där det är långt till grönområde, inte en lägenhet med gård som jag måste sköta, inte en lägenhet med få och små fönster, inte på en öde ö eller på landet.

Är du en crazy cat lady?

Va? Nu förstår jag nog inte riktigt frågan. Min pappa drömde nyligen att jag skaffade fler katter, så många att jag gav några till honom. Jag är inte (ännu) min pappa.

Nils eller Odd?

Nils.

Har jag bloggat tillräckligt länge för att ha en frågestund?

JA!

Vad ska vi äta på fredag?

Något gott. Något jag kan hjälpa fixa. Något småplockigt.

Mia kom av sig av Jessicas frågor, så hon frågade vad det var hon ville veta.

Du ville veta det du alltid vill veta, när får du inbjudan till karonka. Jag säger som jag brukar säga: snaaaaaaart, men inte än.

Jill hade också flera frågor:

Vilken är din favorit TV-serie av de som snurrar just nu? 

Breaking bad och Dexter. Båda har intressanta karaktärer som utvecklas.

Om du skulle flytta utomlands, vart skulle du flytta och varför? 

Egentligen tror jag att jag vill flytta vart som helst. Men om jag tänker att jag skulle flytta för gott vill jag flytta till ett ställe där jag redan nu känner mig hemma och har nära till Finland eller redan från tidigare familj, vänner och bekanta, så Stockholm eller Australiens öst- eller västkust.

Vad är ditt finaste minne från barndomen?

Hur jag än försöker komma på ett, lyckas jag inte. Istället måste jag säga att hälsa på mommo och mofa i Ekenäs, på grund av trygghetskänslan där. Oberoende om det är jul, sommar, en vanlig vardagskväll. Samma känsla känner jag fortfarande när jag hälsar på, öppnar dörren och sätter mig en gungstol min morfarsmor alltid satt i när jag var liten.

Christa undrade hur många cider jag drack igår.

Efter att jag slutat skratta högt, kan jag svara två cider, efter att du gick.

dålig grej kan vara bra grej

Igår fick jag svårt att andas när jag tänkte att jag borde:
1. hitta på aprillskämt
2. skriva på romanidé/blogg/novell/avhandlingskapitel
3. läsa ett forskarseminariepapper som skickats under påsk och ska diskuteras idag
4. städa köksskåpet
5. duscha
6. gå ut i solen
7. motionera
8. göra annat än titta på avsnitt efter avsnitt av Buffy och spela Shadow Cities.

Vad jag lärde mig:
1. fyra dagar är väldigt lite
2. det är inte bra att innan ledighet skriva långa listor över sådant man vill hinna med
3. att min färdighet i meningsbyggnad försvinner vid andnöd. Se bara på inlägget från igår. Ni skulle veta hur länge jag försökte formulera meningarna. Helt åt skogen blev de. Orka rätta.

att fira påsk på bästa sätt

Förutom att gårdagen var en enda lång fest har resten firats på näst bästa sätt. Tolv avsnitt av Buffy the Vampire Slayer avverkade. Bara 132 avsnitt kvar att se via netflix.

Netflix och allt det innebär

Det är mycket svårare att blogga varje dag än att se Breaking Bad varje dag.

gårdagens efit

Igår fyllde jag år. Tanken var att det skulle bli en vanlig torsdag, men sen blev den en ovanlig torsdag som egentligen var ganska vanlig i alla fall.

Klockan 00.00 åt jag dygnets första Crunchie. 

Min absoluta favorit. 

För sex år sedan besökte en australiensläkting Finland. Jag var inte själv i landet och hann inte träffa henne, men jag fick en massa godis. Alla sex år efter det har jag tänkt på Crunchie, den ultimata. Honeycomb covered with milk chocolate. I Australien åt jag nästan varje dag. Köpte hem en massa och sparade de sista till födelsedagen. Nu har jag dessutom fått tre stycken kurirer. Crunchiekurirer. Fanstastiskt. 

(Och fantastiskt hur många gånger man kan nämna Crunchie utan att nämna det tillräckligt ofta)

Klockan 01.00 låg jag i sängen. 

Såg norska filmen Få meg på, for faen/Ligg med mig/turn me on, dammit. 

Knut tyckte också om filmen.

 

Klockan 09.00 drack jag kaffe.

Klockan 10.00 beslöt jag mig för att vara ledig. 

Klockan 11.00 satt jag i köket och tittade på Bones.

Orvar var i klätterställningen.

Klockan 12.00 satt jag fortfarande i köket, tittade ut.

Knut satt också i köket.

Klockan 13.00 var jag så upptagen med att städa att jag glömde ta ett foto.

Istället tog jag ett 13.30 av spisen som jag nyss tvättat.

Klockan 13.30 tog jag också ett foto av datorn. 

Jag hade nyss bestämt mig att börja spela efter en tiomånaders paus. 

Laddade ner några patchar medan jag städade.

Klockan 14.00 bloggade jag.

Klockan 15.00 tittade jag förvånat ut.

Solen lyste plötsligt.

Klockan 16.00 städade jag fortfarande och glömde ta ett foto.

Klockan 17.00 satt jag på soffan och tittade på Shark Tank.

Sedan glömde jag igen att fota. 

Skulle egentligen spela pingis, men orkade inte.

(Jag hade ju arbetat så flitigt under dagen)

Klockan 20.00 tittade jag på MasterChef. 

Sampo trillade ut och det var fel och sorgligt.

Klockan 21.00 tog jag det sista fotot. 

MasterChef hade slutat och jag hade precis loggat in i WoW.

En (haha, ganska) lugn dag.

kulturlogg vecka 6

Jag tar en ungefärlig modell av Shoot Me While I'm Happy och:

Konsert: i tisdags såg jag First Aid Kit. En syster som sjöng och en annan som var tyst på grund av sjukdom. Kändes lite halvt. Men fint.

Litteratur: läst några få sidor i Korparna. Det går väldigt långsamt. Tycker väldigt mycket om berättarrösten men har problem med min egen koncentration. Istället har jag själv skrivit, mer än jag brukar. Och inte har jag bara skrivit, jag har också anmält mig den här veckan till två skrivveckoslut under våren.

Film: tror inte att jag sett någon film. Ser antagligen Apflickorna senare idag.

Musik: jag lyssnade rätt mycket på musik som jag aldrig tidigare lyssnat på. Här är spellistan jag gjorde idag medan jag tvättade kläder. Det täcker det mesta som var nytt för mig.

Teater: lyssnade på radioteatern från P1. Hörde på den 30 minuter långa föreställningen En misslyckad föreställning. Den kan man lyssna på här.

Teve: sett fler teveserier än jag kommer ihåg. Två avsnitt av Grey's Anatomy, några avsnitt av The Lion's Den UK, veckans avsnitt av Voice of Finland, Work of Art, Bondi Resque, Top Model Sverige, Lyxfällan och Australian Borders, samt fjorton första avsnitten av senaste säsongen av two and a half men. Försökte också börja se the Wire men lyckades inte. Tror jag måste göra ett nytt försök när jag har lättare att koncentrera mig och tittar inte på teve för att jag ligger febrig hemma.

Konst: funderat och planerat att göra en väggtavla/installation/vad man nu ska kalla det. Behöver samla ihop en hel massa olika saker innan jag börjar och beställa ungefär 80 små figurer av Hello Kitty. Var nära att beställa figurerna men bestämde mig för att skaffa allt annat först. Visade sig vara rätt lätt att beställa 80 figurer för inte så många pengar. Gurlesquet!

men jag svimmade inte

Tänkte nästan helt glömma (okej glömde från stunden det hände igår kväll fram tills nu):

Jag bongade Ben från senaste finska säsongen av big brother.
Tv gör människor längre.

Slut på meddelande.

the reality

Igår var det final i finska Big Brother. Jag grät som aldrig förr, av delad glädje med vinnaren, av delad nervositet med de som steg ut från huset efter 103 dagar instängda, av delad spänningar, av den mesta känslofyllda finalen för vinnaren som inte alls hölls ihop.

Det var värre än när de i Robinson/Survivor får brev av anhöriga eller när de i Extreme Makeover: Home Edition får ett nytt hem.

åhå!!!

När jag skrev i min förra rubrik att jag kanske skulle städa och skriva lite, tänkte jag att det egentligen innebar: se tre avsnitt av Big Brother som jag missat, äta morgonmål, se något annat också på teve, kanske koka lite nudlar till middag, (städa kan jag göra imorgon och skriva en annan dag). Det började också så. Sedan hittade jag 750words.com, registrerade mig som användare och nu har jag i misstag skrivit 426 ord (och samtidigt en första version och utkast på en fiktiv, prosatext som handlar om ett uppbrott mellan två personer):

434 steg

I början fanns: du och jag, vi behövde inga andra.

Det var innan vi kom hit.

Det var jag som började gå och du följde efter.

Men hissen, sa du.

Och jag gick fortare.

Vi gick förbi den vitrappade väggen, förbi fönstret mot bakgården, förbi nästa vitrappade vägg, den där någon ristat in ett litet hjärta. Det var inte jag, tyvärr. Förbi Manninen, Skog och Johansson. Förbi dörrskylten som välkomnar, dörrmattan som ingen ännu stulit, förbi trapphuslampan som blinkar ibland.

Jag räknade till 62 steg till första våningen. Multiplicerade det med sju. När vi kommit till andra våningen saktade jag ner stegen så att du gick precis efter mig. Jag tog steg 125 och sa: Det ska bli mysigt med våfflor, jordgubbssylt och vispgrädde. Du sa ingenting. Så jag frågade: Har jag månne vispgrädde? Vad vet jag, svarade du.

Det som fanns just då: du och jag, vi behövde inga andra.

På fjärde våningen gick jag så långsamt att du gick på min häl. Förlåt, sa du. Men jag tror att du sa det mest i misstag. Annat du kunde ha sagt: Älskling. Gullet. Grynet. Gulleplutt. Älskar dig. Vill du gifta dig med mig? Jag vill ha barn med dig. Ska vi flytta ihop? Jag vill ta ut dig på restaurang. Vill du träffa mina föräldrar? Jag sa: Det är okej.

Jag ville att du skulle lägga dina armar runt mig när vi gick upp för trapporna till mig men det skulle naturligtvis ha varit väldigt opraktiskt.

När vi gick från fjärde våningen till sjunde tänkte jag ingenting. Eller egentligen tänkte jag: Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag gick så långsamt så att jag kunde tänka alla tre orden för varje steg jag tog. Du tog.

På sjunde våningen, när vi stod utanför min dörr, tog jag fram mina nycklar. Det gick fortare den här gången än första gången, en månad innan, då jag blev distraherad av dina läppar och händer. Nu stod du tyst bredvid mig med dina händer i fickorna. Det är här vi är nu. Jag väntar med att öppna dörren. Väntar på att du ska krama om mig, knuffa in mig, säga: Jag kan göra våffelsmeten. Du säger: Jag tror inte jag kan komma in. Jag säger: Jag vet. Du säger: Det är inte du, det är jag. Jag vet, säger jag och svänger mig fortfarande inte om mot dig.

Nu finns: jag och du, samt alla andra, igen.

Direkt från twitter

För en bra sak: community.