Lager på lager av en resa

Det här är omöjligt att blogga, säger jag när vi är på väg hem från Stockholm. Kanske det är det jag ska blogga och inget annat, säger jag. Men sedan bloggar Jessica, och så stämningsfullt hon bloggar. Jag ber henne mejla mig allt, med html-koder och allt. Hela radiramsan, undrar hon. Ja, skriver jag. Därför är bilder och texten i kursiv är hennes. Det okursiverade är jag som bloggar mellan raderna.

Det är måndag. Allt är under kontroll, borde jag tänka men det tänker jag inte. Jag har för mycket jobb, för mycket jag inte hinner med, för mycket borden, jag försöker göra lite till, bara lite till. Som ett virrigt monster ringer jag henne och säger att jag går från jobbet nu, står i korriodoren nu, alltså jobbets korridor, säger jag fast förtydligande inte behövs. Jag är framme vid Caribia några minuter innan bussen och jag hinner andas, lugna ner mig lite, bestämma mig för att fortsätta andas istället för att gå tillbaka för att göra bara lite till. Vi går från Caribia hem till henne och jag går ut med roskisen. Jag tänker att det är illa när jag monstervirrar så att det inte går att missa och så är jag tacksam för att hon går ut med roskisen och jag använder tiden till att andas lite till. Vi går ombord. Vi går genom långa korridorer till vår hytt som har fönster, vi går igenom kamerarullen med gapskrattande selfies. Vi går över heltäckningsmattor, fotar dem, fotar oss själva. Vi går på restaurang, till förrättsbordet, efterrättsbordet. Fotar oss vid chokladfontän. Vi går ut på däck. Fotar oss själva skrattande och grimaserande i iskall vind. Vi går till baren. Fotar oss själva med dansgolvet i bakgrunden. Fotar oss själva med barljus i bakgrunden. Vi går online och skriver till M medan vi dricker mojito.
 
Vi går avbord. Ut från terminalen, in i terminalen och ut från terminalen på rätt ställe. Jag går nedför memory lane när vi går på hotellfrukost. Hon går inte av vid Slussen. Jag åker vidare till Skärholmen, går till teatern jag ska gå på för tidigt. Tar en promenad i närliggande bostadsområde med låga höghus och tänker att här kunde jag bo, här känner jag mig hemma. Jag går till hotellet. Jag går under körsbärsträd och granna segel, jag går på Östermalm. Hon går nästan in i en spindel på en barnteater med sjuttio barn och tio vuxna, och vi vuxna får vänta med att gå in. Först ska vi hitta en handkompis som vi sedan ska vi göra hopplasteg in i salen med. Jag tittar på teatern, tänker att det handlar om normer kring flickors känslor, eller egentligen om normbrott utan att förtydliga att det är normbrott, jag tycker att det är fint, att den är bra.

Krokstävel - Trailer from Kulturhuset on Vimeo.

Vi går på lunch. Jag har tagit utgång vid parken, ser en restaurang, skickar henne menyn. Det går långsamt att äta med pinnar. Jag går Götgatan upp och ner. Hon går på toa. Vi går förbi magnolieträd, tulpaner och körsbärsblom för att komma till Fotografiska. Längst tid går vi omkring på Martin Parr-utställningen och jag är glad att det finns så mycket nytt som jag inte tidigare sett. Ungdomarna på Vee Speers bilder har genomgått förändringar sen de var barn.
 
Vi går uppför trappa efter trappa. Jag flåsar medan jag går på trappsteg jag aldrig tidigare gått på. Jag springer upp för dem eftersom det känns lättare. Hon går enligt svaga minnesbilder av en orange post it. Vi går rätt på första försöket. Det går att betala med kort i baren. Stor stark, säger jag. Rosé, säger hon. Mitt plaststop läcker. Måsen går längs bordet och fastnar på bild. Det där går ju inte, säger jag när hon läser mail. Jag får textmeddelande. Vi går på standup och står står står hela kvällen fastän fötterna bultar, det gör ont men det gör inte så mycket för den är värt det. Vi går hem via Ica medan hon går igenom olika feminismer, kanske är de fem stycken. Jag försöker definiera men nyanserar inte, är hungrig, blir gnällig. Jag somnar så snart jag lagt huvudet på dynan. Jag får ett textmeddelande, jag hör det inte, hon hör det eftersom hon ännu inte somnat. 

Vi går från hotellfrukosten när den redan stängt. Vi går till butiken som var stängd senast vi var där. Vi går förbi hyacinter för att komma till caféet. Det går inte, skriver Oraklet och hon går över skyddsmuren och det går hur bra som helst. Jag kan andas igen, och jag tänker att det borde få ett slut det här med att hålla andan. Jag går vidare och går igenom saker jag kunde ha sagt. Hon går till bussen efter att jag köpt biobiljetter på Sergel till Söder. Solen går i moln vid fontänen och vi går raskt till tunnelbanan. Det går att skilja dem åt märker jag, de har olika färgs skor och A har ett litet ärr i pannan. Jag stiger av bussen efter ambassadörerna, ser kaknästornet en bit bort och vidsträckta gräsfält. Jag går till Tekniska museet, spelar Pac man, spelar Donkey Kong, tar selfien, lägger telefonen i väskan och tittar på Super Mario i korsstygn, spelar Fez.

Det går inte att ringa till ett utländskt nummer, men ni får plats vid baren, har de lovat. Det går just och just att balansera sangriakannan, pilgrimsmusslor och rödbetsskålar på bordet med röda och gula servetter.  Hon ger paprikan till S  och chorizon till mig. Jag gick en mil om dagen i början, säger S. Det gick inte, jag var tvungen att jobba, säger hon. Och jag tänkte att jag måste sluta tänka jobb, nämna jobb, att det blir som om jag glorifierar jobb också om jag inte vill.

Vi går på bio. De Utvalda går till Folkets park under en blodröd måne. Jag älskar filmen, kanske till och med mer än boken. Jag gäspar av trötthet. Utanför bion säger jag näää till henne och hon säger att det finns människor som man träffar tolv en vardagsnatt också om man är trött och människor man inte träffar. Hon går till hotellet och jag går till tunnelbanan, jag blir mött när jag stiger ut från tåget, vi konstaterar att vi missförstått varandra. Jag frågar när sista tunnelbanan till mitt hotell går och han säger att det är bäst att vi genast tar tåget tillbaka. Vi går till en krog som bara har en timme till öppet eftersom grannkrogen redan stängt. Klockan är lite över tolv på natten, vi pratar politik, katter, postkolonial feminism, att han läst vetenskapliga artiklar av genusvetaren Young och att jag har läst en bok av henne. Jag frågar efter dåliga skämt, får två stycken om kannibaler, vi blir utslängda från krogen, jag följer honom till tunnelbanan, läser och skickar textmeddelanden medan jag går till hotellet. Råttorna går bananas vid roskisen. Jag går in på YouTube och spelar samma sång om och om igen. Det går överstyr. Han går hela vägen hem. Hon går igenom vad som hänt, jag säger nåjooooo till henne så fort jag stiger in, jag går till sängs alldeles glad i magen, jag går till sängs alldeles glad i magen, somnar närmare fyra på natten men det gör ingenting. Vi går ut från hotellfrukosten efter att den är bortplockad. 

Vi går ut genom dörren som öppnas åt fel håll för sista gången. Vi spelar låten i våra huvuden. Vi går uppför Götgatan. Hon går in i en provhytt. Låten kommer ut som nynnande. Knappen går fast, men buntarna är för långa. Kanske det går med en topp under klänningen? Klänningen hon gick nedför trapporna iklädd i och J busvisslade. Jag spelar låten i huvudet. 

Bussen går några minuter efter att vi har köpt biljett. Vi behöver inte springa. Jag är inte sån som springer. Förutom upp för trappor när det gör för ont i benmuskler och ingen ser. Det går smidigt på Arlanda, det är inga köer annat än på Pressbyrån. Hur går det? undrar hon när jag aldrig kommer tillbaka. Det går upp ett ljus för henne när han kommer gående till sin sittplats, vi skrattar och tänker att det är ett lustigt sammanträffande. Vi fotar oss själva. Det går bra att landa men sedan blir det konstigt och vi tystnar och andas i stället. Hon går till bagagebandet och jag går ut från flygplatsen med min minimala packning. Jag hittar inte plattform fem. Jag går tillbaka in, ser henne som heller inte åkt ännu.

Det går inte att komma hem på mindre än 82 minuter. Jag hittar tidtabellen och bussen har gått för tio minuter sedan, jag skulle inte ha hunnit även om jag sprungit, jag väntar på nästa buss som går om 45 minuter. Bussen avgår från plattform fem. Det går inte, säger jag och andas djupt och långsamt. Telefonerna går varma och det går bra att flytta festen. Jag stiger av bussen vid domkyrkan och det kryllar av vappfirare, jag tar en stadsbuss hem.

Hon spelar också där i augusti, säger hon, borde vi gå? Och jag har nästan redan bokat biljett.

en kattbild är en kattbild är en pausbild är en giltig orsak att inte blogga hundra dar i rad

Jag blir så himla arg på valet. Glad för min kandidats skull, men annars nä. Började dagen med att skriva in mig i partiet, men annars nä, fortfarande arg. Men innan allt det här: så många olika tidsplan på en och samma gång, så mycket hålligång, så mycket blast from the past.

För på fredag kom min mamma till stan, vi gick på voice of finlands final, satt längst bak, högst upp och skådade på spektaklet, gick hem och följande dag gick vi på förmiddagen från ett loppis till annat loppis till tågstationen för att vinka av mamma, in till stan för att möta nästa gästande typ, gick för att äta. Klockan var lördagseftermiddag, vi gick vidare. Mitt hår var skitigt och jag hade huppare som jag inte ville ta av för att jag hade en ful-som-stryk-t-skjorta och trodde-jag-skulle-gå-på-loppis-med-jacka-och-inte-på-krog-t-skjorta under när jag tidigare gått hemifrån. Så jag drack en öl, två öl och sedan några fler, så att hår och kläder inte var ett problem längre. Så himla praktiskt. Annan kaveri anslöt sig. Avrundade med ryynimakkara vid grillkiosk, en promenad vidare blev istället en promenad hem med gästande kaveri på grund av hektisk diskussion på grund av en blast from the past. Det hektiska pratet gjorde helt enkelt att vi glömde gå in till nästa krog. Kanske lika så bra. Antagligen lika så bra. Följande dag brunch på Kirjis, galleribesök, konstmuseumsbesök, ännu större blast from the past i form av en exsambos mamma som kände igen mig efter knappa åtta år (herregud, åtta år!) sedan vi senast sågs, avvinkning av kaveri. Ja, och sedan gick jag för att rösta, och det var det.

knappt 48 timmar

Igår gick jag på bio med pappa. Jag somnade tjugo minuter in i filmen, vaknade och plötsligt hade ett helt folk förflyttat sig från en brinnande ö till en annan ö med ett berg. Resten av Hobbiten åt jag popcorn för att inte somna. Fick uselt betyg av både mig och pappa.

Idag gick jag till Åbos konstmuseum med mamma. Mamma och jag gick omkring, blev inspirerade och pratade om hur man gör kollage och målar trä. Utställningarna fick mycket bra betyg av både mig och mamma.

Igår gjorde jag en cajungryta med fem ingredienser, varav mamma hatade fyra och pappa älskade fem. Idag gjorde jag chicken mango bati med nio ingredienser. Alla älskade alla nio ingredienser och när de åkte hem igen fick pappa med sig en matlåda till jobbet av gårdagens gryta.

Dessutom besökte vi tre loppisar och jag köpte två fågeltavlor, ett glasfat, två insekter av plast, en gammal sparbössa och en klocka från 1960-talet som tickar

ungefär tre 2014 i ett

Jag brukar göra en lista. 

För år 2013 gjorde jag en, för 2012, för 2011, för 2010, för 2009 och för 2008. För år 2013 gjorde jag dessutom en annan årsresumé. Den klassiska nyårslistan som exempelvis Ponks, Kolofont och Maria gjort, har jag aldrig gjort. Oklart varför. 

Sedan såg jag att "Vill att världen stannar" gjort en annorlunda variant och tänkte att det där är min typ av grej. Men så tänkte jag att jag väl kan göra allt, på en och samma gång eller en utvald variation för en del vill jag inte svara på. Och när ni nu, mot förmodan, läst hela min tankekedja (missade i och för sig att jag mitt i det här också tänkte "åhå, ligger katten där", "så kallt det är om fötterna", "men jag behöver väl bara ta på mig ytterkläderna" när pappa sa att han skulle göra sig klar i fall de ringer och vi ska hämta min bil som är på reparation, "vems telefon var det, inte min i alla fall"), kan man fortsätta med att läsa typ tre-fyra listor i en otroligt lång lista.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Jag disputerade. Och det ska jag (högst antagligen) aldrig göra igen. Jag åkte till Göteborgs bokmässa där jag blev intervjuad på scen. Jag spacklade och målade en vägg helt ensam. Jag gick på massage, och när jag gått en gång var jag tvungen att inse att jag behövde gå många till.

Genomdrev du någon stor förändring? Blev klar med den där doktorsavhandingen, det var rätt stort för en kortkort stund, sedan kändes det inte som en stor förändring längre. Överlag har jag blivit mera skarp kan man väl kalla det, vilket jag delvis medvetet genomdrivit. På gott och ont.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jo, Elvis blev.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? 28.3.

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? Sverige och grekiska ön Leros. Om Mynämäki kunde räknas som ett land skulle jag nämna det också.

Bästa köpet? Har inte riktigt köpt något speciellt. Mat kanske. Äta bör man, annars dör man.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Doktorsfesten och alla otroligt fina vänner och kollegor som höll otroliga tal/program. Och att min önskeopponent ställde upp. Att det finns så hujsigt bra typer som jag kan meddela högt och lågt till i realtid. Fler än en gång blev jag riktigt glad av att träffa någon, men samtidigt gjorde det efter en tid mig riktigt ledsen också.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Jo. Typ två saker.

Vad önskar du att du gjort mer? Gått på bio, konserter, museum, teater, det vanliga. Bloggat. Kan inte förstå att jag bara skrivit 91 blogginlägg under ett helt år. Det här blir året som jag inte kan gå tillbaka till bloggen för att kolla vad jag gjort. Är en kombination av att disputera, i misstag söndra datorn och inte kunna/vilja/orka blogga om en del saker. Samtidigt gör väl de otäta inläggen att jag minns vad som hände där emellan.

Vad önskar du att du gjort mindre? Haft dåligt samvete och funderat på saker som jag ändå inte kunde lösa.

Största misstaget? Att inte ge upp tidigare.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och. Eller känns som om jag varit både gladare men också ledsnare. Större kast liksom. Det har varit genomgående från början av året till slutet.

Vad spenderade du mest pengar på? Lägenhetslån, mat, resan till Leros och karonkan.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Var trött på grund av sömnbrist och hade föräldrar och brorsa på besök. Med mamma jagade vi runt i staden och grannkommunerna efter en vardagsrumsmatta som jag skulle få till födelsedagspresent. Det var lite tungt. Kvällen innan hade jag varit på Koulu, blivit övertalad att gå till Hunters, blivit övertalad att gå till Porttis källare för konsert (för det var ändå på vägen hem för mig), sedan övertalad att gå tillbaka till torget för grillmat, och när jag skulle ta nattbussen hem upptäckte jag att det var så sent att de inte gick, det började regna och jag tog en taxi hem.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Inte direkt. Eller jo, men inget jag kunde påverka. Hoppas jag.

Vad fick dig att må bra? Att umgås med fina vänner.

De bästa nya människorna du träffade? Alla nya människor som fortfarande på sätt eller annat stannat kvar i mitt liv.

Årets film: Her, som jag nu inser att jag aldrig nämnt i bloggen. Egentligen såg jag alla Oscarnominerade filmer, men det bloggade jag aldrig.

Årets filmupplevelse: Tror att jag haft någon direkt filmupplevelse. Det var fint att se Only lovers left alive med en kompis  på bio Orion. Hade aldrig varit till Orion tidigare.

Årets utställning: Inte heller de här har tidigare nämnts i bloggen. Skyller på mitt instagrammade, eller delvis i alla fall. #Snapshot och Jonathan Hobin får dela första platsen. Går ännu att se på Finlands fotografiska museum. Dana Sederowsky på Fotografiska i Stockholm gillade jag också.

Årets seriealbum: Köpte en enorm hög i Göteborg, men har hittills bara läst Det bästa barnet av Sofia Olsson hittills, så den. Eller det är den jag minns.

Årets musikupplevelse: Magenta Skycodes överraskningskonsert på Klubi, som jag hoppades på, och var på. Den kändes. Till och med mer än deras tre timmar långa avskedskonsert. Vinner till och med en hel festival.

Årets bok: Minkriket av Karin Erlandsson.

Årets spel: Farm heroes har jag satt mest tid på. Ticket to Ride annan bra kandidat.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat på Netflix.

Årets reseupplevelse: Stockholm med Jessi. Herregud. Leros kommer jag också att alltid komma ihåg.

Årets teaterupplevelse: Tror jag sett tre stycken, men vill inte välja någon av dem. En påminde mig om en biljardbordsstory, också om ett biljardbord inte skymtades eller nämndes, en påminde mig om upplevelser som inte är ultimata på något sätt och en gjorde mig så irriterad att jag skulle ha gått vid pausen om jag inte skulle ha befunnit mig på en ö och var där med endast en  kompis och hennes bil på andra sidan färjfästet.

Årets dansföreställning: Att börja med Nia, också om det inte är direkt en föreställning.

Årets konferens: har bara varit på en, det var en stadsforskningskonferens i Helsingfors där jag inte höll något föredrag.

Årets bästa beslut: att i alla fall tidvis inte oroa mig för att jag uppfattas som burdus utan helt enkelt vara burdus. Hänt flera gånger, egentligen rätt många gånger.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: varit ett rätt oäckligt år. Eventuellt mina tvåtredagars följder av vappen. Det var i alla fall inte de ljusaste av mina stunder i livet.

Årets "Äntligen!": Disputerade.

Årets mat: sushi.

Årets fest: karonkan.

Årets heldag: Kan inte välja. Och tur är väl det. Dagen då jag var till Jukupark och Pub Niska, vilket är lite lustigt för jag hade nästan identiskt sällskap på årets heldag 2013, 2011, 2009 och 2008. Kan bero på sällskapet men också att det handla om någon form av nöjesfält. Eller någon av Stockholmsdagarna som är rätt jämnt med en KarisLojo/Raseborgs ruiner/Snappertuna-dag, eller 28.3. 

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": hur extremt lite jag faktiskt bloggat och hur mycket som hänt som jag valt att inte blogga om.

Förhoppningar om 2015:
Att jag får en bra nyårsafton, att jag har bra feelis på jobbet för jag är där så stor del av den vakna tiden, att jag får fortsätta dricka öl med kiva människor, att jag beviljas forskningsstipendium för december framåt, att alla jag känner ska finnas kvar och må bra, att jag kan resa någonstans och helst till flera ställen, åka på en klassisk solsemester (vilket jag inte gjort på över fyra år), att jag blir så där pirrigt handviftande glad snart igen, att jag ordnar en stor fest med massor av människor, att jag köper en större säng, att det inte ska vara så himla mycket drama.

tips i tre städer, eller min läsordning för juli

Den 12-14 juli kan man vara i Stockholm. Då kan man på ett ungefär gå till Galärparken och se  Much Ado About Nothing (av The Stockholm English Speaking Theatre), se utställning av Kjartan Slettemark på Kulturhuset, samt se utställningar av Lu Kowski och Dana Sederowsky på Fotografiska.

Den 18-19 juli kan man höra på musik i Åbo. 91 band/artister på två dagar under H2Ö. Bland annat de här kan man se:














Den 20 juli kan man utvilad och nyter åka till Barösund i Ingå för att se Skärgårdsteatern. I år spelar de:

När det drar ihop sig

Gammal skåpmat: 2012, 2011, 2010 och 2009. 

Årets film: Vi är bäst!

Årets filmupplevelse: Det enda som på något sätt var speciellt var att jag var på bio första gången i mitt liv ensam med pappa någon dag innan jul. Vi såg Hobbit.

Årets utställning: David La Chapelle i Stockholm.

Årets seriealbum: Tror att det varit ganska klent med sådana. Eller så minns jag fel.

Årets musikupplevelse: Hur jag än försöker minnas kommer jag inte ihåg att jag varit på någon konsert i år. Mycket konstigt. Men ingen panik, kom på att jag två gånger i år läst dikter ackompanjerad av ett band.

Årets bok: Martrådar av Mia Franck.

Årets spel: Candy Crush. Fastnade i maj och kom till slutet för några dagar sedan.

Årets teve: en hel massa seriemaraton har jag avverkat. Senast en säsong av Homeland under julen.

Årets reseupplevelse: En mycket impulsiv resa till Stockholm. Någon timme efter att jag fick idén satt jag på båten.

Årets teaterupplevelse: Håpas du trifs bra i fengelset. Var jobbig att se just den dagen.

Årets dansföreställning: Nötknäpparen.

Årets konferens: har bara varit till Malmö på något som kallades un-conference.

Årets bästa beslut: att skriva en forskningsplan för ett nytt projekt.

Årets orosmoln: de tre klassikerna: sjukdomar, döden, och ekonomin.

Årets äckligaste: en kaskad av Orvar. Kan nu meddela att spår inte längre finns kvar.

Årets "Äntligen!": Lämnade in doktorsavhandlingen för förhandsgranskning och skickade iväg ett skönlitterärt manuskript till förlag.

Årets mat: under de senaste månaderna har jag ätit en massa körsbärstomater och svarta bönor i ugn med grynost.

Årets fest: hade en litenliten fest i början av året. Har främst varit en del förberedelser inför nästa års fest.

Årets heldag: firande av brorsa. Först klättring, sedan mat och slutligen en och annan pub.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": våren. Å andra sidan kunde den gott och väl glömmas. Den var bara tung, mörk och trög. Orkade inte alls vara social. Det enda jag klarade var att gå på tisdagar på skrivkurs + öl, och det var för att det var inrutat i kalendern och inte krävde så mycket mer.

Kulturkonsument, det är jag

Och dessutom kan jag inte vara annorlunda än Nina och Bokbabbel.

Första skivan jag köpte: Joyride av Roxette. det var tider det.
Senast spelad låt: Så får du mig ändå av Emil Jensen. 
Första siten jag kollar när jag vaknar: Mejlen.
Spel jag spelar mest: Candy Crush.
VOD-tjänst: Netflix.
SVT Play-tips: Är dålig SVT-tittare, så kan inte rekommendera något. 
Favoritradioprogram: Morgonpasset i P3, Kulturtimmen och Radar från Yle Vega.
Söndagskulturkonsumtion: Skulle vilja säga att jag går på museum, för det vill jag på riktigt göra. För det mesta blir det teve, litteratur eller podcasts.
Dyraste kulturvana: Något år konserter och något år teater. Just nu är jag rätt sparsam.
Film jag sett flest gånger: Amadeus.
Bok jag läst flest gånger: Antagligen Av blygsel blev Adele fet, skriven av Susanne Ringell.
Favorittidskrift: Tidningen Skriva.
Konstart som är svårast att relatera till: Revy.
Konstverk jag skulle vilja äga: Lättaste frågan någonsin. Något av Katja Tukiainen, Stiina Saaristo eller Anna Maria Ekstrand.*

Stiina Saaristo. Kohtauksia eräästä avioliitosta, 2005.  Bilden lånad härifrån.

Verk som fått mig att gråta: Har hänt att jag börjar gråta av att läsa böcker, men finns ingen speciell bok.
Favoritsite: Kulturbloggen. Där finns allt.

*De senaste åren har jag gått på loppis för att leta grejer jag kan använda för att göra ett eget konstverk i stil med Anna Maria Ekstrands. Jag har en del i skåpet, men behöver mer. Hit med leksaker, silkesblommor och chockrosa grejer. Annat jag letat en tid är ett gammalt cykelhjul. Ser framför mig en väggbonad. Tänker att det skulle fungera perfekt med min roskisfyndade teve.

juli i bilder

lördagen den 14 juli satt jag i arbetsrummet och skrev avhandling. Klockan 14.14 råkade jag se på telefonen. Det tyckte jag var så roligt att jag tog ett foto. Bakgrundsbilden är från en roadtrip i västra Australien. 

Jag var inte på Karisnatten, trots att jag var i Karis. Jag läste om den i tidningen.

Knut tyckte om att sova på en bordstablett på köksbordet hos mina föräldrar.

Min vy från sängen i föräldrahem.

Orvar inspekterade stickning. Efter det här började han krafsa på det. Det tog jag inte foto av.

Jag turistade i Åbo två dygn. Besökte Colourscape.

Besökte också Klosterbacken. Insåg att jag glömt en hel massa saker jag borde veta från etnologistudierna.

På klosterbacken hade de pelargoner. Som sig bör på museum.

Det var styckemössans dag. Om styckemössen kom jag ihåg ett och annat från första studieåret.

I ett skåp i Karis hittade jag min gamla magväska. Den var fin (en gång i tiden). I juli använde jag den som väska i svampskogen, efter att folk sa att det såg töntigt ut när jag gick med handväska i skogen.

Här var jag på en promenad vid träsket med O. Hon poserade och jag klättrade upp på ett bord för att fota henne.

Där hade hon stått. Nu står hon inte där längre.

Ganska många morgnar vaknade jag av att Orvar låg över mina ben. Tre morgnar väckte han mig genom att gå på min rygg, lägga sig och titta på mig över min axel. Det finns ett foto på det. Jag ser trött ut. Han ser pigg ut.

Jag plcoakde en massa kantareller. Ett tag blev jag så ivrig att jag gick flera dagar i veckan i skogen. Jag fick en guidad tur i släktskogen då äldre släktingar visade mig några bra ställen. Sedan var jag fast.

Jag skrev. Knut använde min hand som dyna.

Jag åt våffla som lunch i Ekenäs. 

Jag befriade en hel massa bookcrossingböcker.

Jag var lite kattvakt.

Jag var till Borgbacken. Här var jag i pariserhjulet.

när det drar ihop sig

Årets film: de enda som fick fullpoängare av mig: Never Let Me Go, Svinalängorna och King's Speech. Men känns inte helt rätt.

Årets filmupplevelse: Fårödokument 1969 och Fårödokument 1979 i Bergmans privata biograf.

Årets utställning: Logomo i sin helhet. Anade inte att jag skulle kunna gå där så många timmar ensam utan att bli uttråkad.

Årets seriealbum: Ja till liv av Liv Strömqvist.

Årets bok: En dåre fri av Beate Grimsrud

Årets musikupplevelse: Band of Horses i Stockholm för musikens skull och System of a Down i Italien för den konstiga upplevelsens skull.

Årets skivor: I Follow Rivers av Lykke Li om jag tittar på de som gavs ut i år, Relief (från 2010) av Magenta Skycode om jag tittar på de jag lyssnat mest till.

Årets låt:

Årets spel: Shadow Cities (beta). Efter att det slutade vara betaversion, slutade det vara årets spel för mig. Hade en släng av Wordfeudälsk, men arbetade mig bort från det beroendet.

Årets teve: Master Chef Australia. Såg det innan resan var ens bokad. Innnan jag visste att jag verkligen skulle åka. Tänk amerikanska versionen av MasterChef med med över 80 avsnitt. Himmelriket.

Årets resupplevelse: Fårö.

Årets teaterupplevelse: såg elva teaterpjäser (utan att ens vara på teaterfestival). Top 3 (utan inbördes ordning): Cirque Dracula, Mormors svarta tårar och Subtales. Arior från medelklassen.

Årets dansföreställning: är något som jag antagligen inte kan kalla dansföreställning, men får ändå bli Kaleidoskoopi A. En blandning av dans och modern cirkus.

Årets konferens: Den enda jag var på, den i Sundsvall.

Årets bästa beslut: Lätt! Att skaffa Knut och Orvar

Årets orosmoln: känns som om jag varit väldigt o-orolig. Inga ekonomiska problem. Fortsatt återkommande feber som fortsättningsvis (eller igen) utreds, men det har jag blivit så van med.

Årets äckligaste: att dag ut och dag in vara tvungen att städa kattlådan.

Årets "Äntligen!": katterna Knut och Orvar. Ingen kan ha missat det.

Årets mat: restaurangbesöket till vikingarestaurangen Harald med fredagsgänget i december.

Årets fest: min inflyttnings/31års fest. Det var en bra fest. I något skede blev jag faceraped för första gången.

Årets heldag: När den eminenta lilla sammanslutningen ladier som spelar pingis åkte mäkiauto, åt mat på restaurang Panini och avrundade med att spela minigolf på Koulus bakgård i skymning. Det var den dagen jag fick solsting också. Mindre bra.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Vad jag gjorde efter System of a Downs konsert. Egentligen verkar det som om jag aldrig bloggade om det. Hittar det inte i bloggen när jag letar. Lång historia kort: KAOS.

När vi, bort från konserten, tog några genvägar över halvfallna staket för att det var så mycket folk där, skrattade och skämtade vi hur we are living on the wild side. Då visste vi inte hur det skulle fortsätta.

Metrostationen med så mycket människor att det inte går att beskriva. Tiotusentals. Om jag minns rätt 40.000 men det kan lika bra ha varit 80.000. Alla skulle klämma fram sig till två (2!!) biljettautomater eftersom vakter ledde tillbaka folk som försökte planka. Vi klämdes och trängdes, tills jag hade så svårt att andas att jag satt mig på golvet i utkanten. Något sades på italienska i högtalarna och folk började rusa mot spärrarna, hoppa över, hjälpa varandra att komma över. Vi hade ingen aning om vad som sades men hoppade också över. Sedan nästa propp vid trapporna som gick ner. Jag, brorsan och två okända valde att springa ner för rulltrappor som gick åt fel håll. Halvvägs springande började jag tvivla på att jag skulle klara resten, men klarade det. Nere var det igen fullproppat. Jag höll i brorsan så hårt jag kunde och sögs med, när han sögs mot metrodörren. Någon tog tag i mig och sögs med in också. Höll på att tappa skon. Tänkte få en armbåge i ögat inne i metron. Plötsligt sades något på italienska, metron stannade, dörrarna öppnades och belysningen slocknade. Efter en tid fick vi veta att den inte kör vidare. Det var nästsista metron från konsertområdet och sista hållplatsen. Fick gå rätt länge för att ta oss mot centralstationen, i vars närhet vi bodde. Och ja, det var den korta versionen.

år 2011 skulle jag

Sista dagen år 2010 skrev jag ett blogginlägg om mina förhoppningar och planer för år 2011.

Jag hoppades att det skulle bli ett bra år, bättre år, med mindre sjukdomar och att alla nära släktingar fick leva. Det blev ett bra år, men ett år då en släkting blev sjuk och inte fick leva.

Jag trodde att jag skulle skriva en del. Jag skrev mer än någonsin tidigare. Jag skrev till och med ett teaterpjäsmanus som jag skickade in till en teater, en regissör och en teaterorganisation i oktober. Jag fick ett nej, en inbokad träff med dramaturg i januari för feedback, och av en hörde jag ingenting. Jag skrev också annat. Jag började på LittSkap och gick dessutom på arbis skrivkurs och andra skrivkurser. Jag kände mig tidvis usel för att jag inte skrev, tidvis riktigt usel och tidvis skrev jag som aldrig förr.

Jag hoppades att jag skulle skriva så många avhandlingsord att jag kunde skicka den till förhandsgranskning, men det gick inte riktigt som planerat också om det gick framåt. Jag kände mig inte tvungen att tacka ja till allt och jag skrev inte heller fler bokkapitel till vetenskapliga antologier, precis som planerat alltså (också om det var nära ögat genast i början av året). Jag skrev också att jag bara ville åka på en konferens, och det gjorde jag också. Jag åkte till Sundsvall på konferensen Challenging Gender. Normalization and Beyond. Det var bra. Dessutom åkte jag med flickforskare till Bergmansgårdarna på Fårö. Det var mäktigt.

Jag skrev också att jag skulle vara glad. Det höll. Jag var glad och till och med gladare är normalt, vilket berodde främst på att jag höll en annan sak jag lovat mig själv: höra av mig oftare till kompisar som jag sällan träffar. Jag planerade en resa till Italien och en resa till Australien. Jag åkte till Italien med brorsan. Också om det såg dåligt ut med Australienresan, men tjoho: jag åker imorgon. IMORGON!

Jag skulle gå på konserter. Det gjorde jag. Jag såg von Hertzen Brothers i Hangö (mer av en slump och på grund av att jag blev ditkidnappad av kompisar, men i alla fall), System of a Down i Milano, Rush i Helsingfors, Band of Horses i Stockholm och First Aid Kit i Stockholm. Väldigt få konserter för att vara jag.

Jag skrev också att jag skulle gå på bio fler gånger än året innan. Det gjorde jag också. Tre gånger gick jag på bio + ett biobesök hemma hos Ingmar Bergman. Jag skrev att jag vill se fler bra filmer än okej filmer. Det gick inte så bra. Utan att räkna känns det som om det blev tvärtom.

Jag siktade på att gå oftare på museum. Det blev inte riktigt så. Jag gick bara fem gånger. Jag siktade också på att läsa mer böcker jag har i bokhyllan innan jag köpte nya. Det fungerade till en början, då jag knappt läste. Sedan tog jag igen med att (i mina mått mätt) tokshoppa böcker. Jag skulle läsa två finska böcker. Jag läste noll.

Jag skulle tänka vänligare tankar och gnälla mindre. Det gick relativt bra.

Jag skulle gå på gym och träna mage/rygg. Det gjorde jag några gånger på våren. Men jag gick på zumba, jag spelade pingis och jag spelade tennis en (1) gång.

Jag skulle ha minst en fest. Jag hade en fest. Jag skulle inte flytta. Jag flyttade inte. Hemmet skulle vara snyggt och välstädat. Välstädat, not so much, efter att katterna och katthåren flyttade in, också om jag blev tvungen att dammsuga oftare. Jag planerade göra vardagsrumslampan och lyckas. Jag gjorde den. Misslyckades. Igen. Jag skulle äta mer riktigt mat än lunchsmörgåsar. Det gick varierande.

Det var det året.

sista minuten (tidigare idag och om sju minuter)

Jag har haft nästan tolv månader på mig att gå till Logomo här i Åbo. Idag var utställningarnas sista dag och jag var där. Första gången. Köade en och en halv timme i regn. Gick omkring där två timmar och kunde väl ha stannat längre om jag inte blivit så trött i benen. Bättre sent än aldrig.

Och! Klockan 22.00 kommer filmen Kampen om Åbo på yle2. Den missade jag när den kom på bio.

Perfekt!

att turista

Om

Om man behöver ett ställe att bo på i Rovaniemi kan jag rekommendera ett. Ett b&b där man får bo i en barnfamiljs gästrum med eget badrum och kylskåp. Morgonmålet anländer på en bricka enligt önskemål. Sängen är så skön att jag somna åtta på kvällen och vaknade 12 timmar senare. Okej, jag råkade dessutom vara omåttligt trött.

Om man vill besöka polcirkeln ska man vara beredd på att den främst består av ett stortstort antal presentaffärer, restauranger och en liten överprissatt utställning om julen. Om man ändå vill hit lönar det sig antagligen att komma hit på vintern eller under turistsäsong. Det känns kanske lite mera äkta om man trängs med andra än går ensam. Så ensam så att man misstänker att man var den enda person som den dagen besökte utställningen.

hej konsument!

Bästa promenad: någon som går förbi får, kor eller hästar som man kan titta på.

Favoritgata: Ska man ha en sån? Har folk en sån? Jag har ingen.

Favoritdrink: Kelkka. Den är nostalgi. Den är sena kvällar, tidiga sommarmorgnar med Minna. Den är järnvägsspår i sommarstaden, kryssningar med Viking Line, nattklubbar med dans på bord, den är efterfest i keikkabuss, en liten stuga långt ute på finska obygden, sommarhelger i Åboländska skärgården. Den är ganska frisk, passligt söt. Så god att man glömmer att man blir full.

Äter lyxmiddag på: väldigt få ställen eftersom jag gör det vid väldigt få tillfällen.

Bästa mikromaten: Leverlåda.

Favoritförort: kan jag inte välja. Huvudsaken är att det är betong.

Fikar gärna på: Café Art i Åbo eller vilket som helst café som finns utomlands eller en stad jag inte brukar besöka.

Bästa lunchställe: Blanko och Delhi Darbar i Åbo.

Bästa brunchen: jag är dålig brunchbloggare och därmed också dålig brunchmänniska i allmänhet. Eller så är det precis tvärtom, att det andra kommer före det ena. Kaffe, smörgås och pålägg och jag är nöjd.

Bästa kaffet: hemma hos mamma och pappa. Vet inte vad de gör med det med det är alltid godast där. (Samma sak gäller förresten franskisar)

Bästa konsertlokalen: Nalen i Stockholm var trevlig. Försöker komma på var jag varit: Klubi i Åbo, Tavastia i Helsingfors, Annexet i Stockholm, Konserthuset i Helsingfors, Cirkus i Stockholm, ett ställe i Uppsala jag glömt namnet på. Inget över något annat. Nalen hade fina takkronor och inga stolpar man kunde stå bakom. Cirkus är också fint.

Bästa baren: Bar som i bardisk, med barstolar, bartender. Brukar jag vara på såna ställen? Jag gillar Bremer och Koulu. Räknas det?

Här bjuder jag mamma på middag: Där hon vill. Där hon får titta på menyn innan vi går in och vet att hon kan hitta något hon gillar. Vi har ätit på Brasseriet och gillade.

Här bjuder jag pappa på middag: Knäppens biff på Knäppen i Karis. Men mycket osannolikt att han går med på att inte betala. Eller Silver Burgers i Karis. Då köper jag en ordentlig hamburgare till honom. (Silvers är bäst!)

Senaste Stockholmsupptäckt: Myrorna nära Sveavägen. Råkade bo nära och visste inte från tidigare att den fanns där. Upptäckt, alltså.

Senast sedda teater-/dansföreställning: Mormors svarta ögon.

Senast sedda utställning: Terrakottaarmén

En bra gåbortspresent: Skumpa och något ätbart.

Favoritlyxartikel: olivsked

Läser just nu: Av blygsel blev Adele fet (för andra gången) av Susanne Ringell

Läser helst: grafiska romaner. Och böcker av Liv Strömqvist.

Favoritråvara: ris

Favoritfärg: Lila. Så till den milda grad att vänner köpt böcker som innehåller lila i namnet och lila omslag, eller att kompisar som tidigare inte varit hemma hos mig går till blomaffären och frågar efter lila blommor till mig, eller som när jag senast hade fest och färgade mitt hår mörklila. Jaja. Jag gillar lila.

Favoritmärke: (Och så är nästan alla av mina skor Vagabond)

Favoritskor: sådana jag inte får skoskav av.

Klädkonto per månad: 0 uppåt

Dricksprocent: Enligt turistguideboken.

Motionerar: Knappt alls eller det beror på, om jag rör på mig är det för att jag samtidigt hänger med kompis(ar). Typ tennis, bordtennis, zumba.

Det dyraste jag har köpt: min MacBook(?)

Favoritprodukt på Systemet: skumpa, passligt pris och snygg flaska.

Favoritprodukt på Apoteket: compeed, imodium, ibusal och lactrase. Mina tfyra närmaste vänner.

Bästa fyllekäket: Hesburgers kanaateria

Lyssnar på: allt som hörs. Just nu lyssnar jag på brus i luftkonditioneringen, steg i korridoren, bil utanför, datorsurr.

Bästa förfestmusiken: Något sprittande. Lykke Li, Robyn, och liknande.

Senast gnolade: visulahti visulahti siinä on kesälomatahti. ota suunnaksi visulahti. Om och om och om igen. Fan.

Senast köpta skivan/-låten: Hello Saferides senaste

Mitt sämsta köp någonsin: mat jag kastat, ett flertal klädesplagg jag aldrig använt.

Dansar helst till: bra musik.

Senaste impulsköp: igår impulsköpte jag nästan coca cola, men behärskade mig.

Senaste fyndet: Knut och Orvar

Senaste secondhandfyndet: Alexander Skantzes bok Tribut

Fulaste klädfärg: Hudfärg. Om det finns på mig.

I dvd-spelaren/datorn: Zumba! (Köpt via tv-shop. Jajaminsann.)

Användbar pryl: Måttband.

Mode jag aldrig vill se igen: Magväska

Värsta huvudbonaden: Halmhatten

Bästa huvudbonaden: Stickad mössa på vintern

Favoritaccessoar: Halsband.

Bil/Transportmedel: Cykel och tåg

Återvinner: Papp, pepper. Försöker bli bättre på glas och metall.

Hejar på/håller på: bra människor jag känner

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Jag facebookar eller spelar Shadow Cities.