bloggandet och kommunikation

På papper.fi är veckans tema bloggar. I en av artiklarna delar Reidar Wasenius "upp bloggarna i huvudsakligen tre kategorier. Där finns de som bloggar för att sprida information. De som vill framföra sina åsikter och de kreativa bloggarna som bidrar med nya tankar. Utöver det finns även de som bloggar bara för att skriva av sig och få uttrycka sig. Men för dem är kommunikationsaspekten av bloggandet inte lika viktigt."

Jag är tveksam.

Hur kan kommunikationsaspekten inte vara lika viktig för de som skriver av sig och vill uttrycka sig? Snarare tänker jag mig det tvärtom. Eller vad är egentligen kommunikation? Jag tänker mig kommunikation som ett ömsesidigt utbyte. Om man bloggar för att förmedla information tror jag inte att man är särskilt intresserad av utbytet. Om man vill prata om kommunikation är det en väldigt enkelriktad kommunikation.

Mitt forskningsmaterial, som består av bloggar från ett ungdomscommunity, kunde kategoriseras som intima, personliga, privata bloggar. Bloggarna vill skriva av sig och få uttrycka sig. I dessa bloggar är det särskilt viktigt att få respons. Att få kommentarer på sina blogginlägg. Att ett utbyte sker. Genom det ömsesidiga utbytet skapas gemenskap, men också motsatsen till gemenskap. Jag kan utläsa identifikation och disidentifikation. Det är fråga om dubbelriktad kommunikation, viktig för just denna bloggare.

Många andra intressanta saker fanns också i artikeln jag reagerade på. Borde kanske ha en bloggar som tema för veckan. Hej, jag har deadline för en tidskriftsartikel om gränser i bloggandet tills onsdag. Det här var en perfekt start tänkandet och skrivande. Bara att fortsätta med den.

tillbaka vid stekplattan

Stekpannan upphittad bakom bokhyllan.

gömt i snö, kommer (förhoppningsvis) fram i tö

För åtta dagar sedan gömde man stekpannan. Man brukade ha den framme på köksbordet normalt för att man inte har ett enda köksskåp som är tillräckligt stort för den, men tänkte att det är opassligt med en stekpanna på matbordet om man ska ha fest hemma. Om man då gömmer den, tänker att det är ett konstigt gömställe men att man nog kommer att minnas. Om man åtta dagar senare fortfarande inte hittat den, var söker man då? Samtliga klädskåp genomsökta, ugnen genomsökt, träkistan med sängkläderna genomsökt. Man har tittat under soffan och sängen. Man har letat på balkongen. Var skulle man gömma sig om man var en stekpannal?

också denna historiska fredag

1. Jag har skickat in ett panelförslag till en konferens. Ett förslag jag skrivit med två svenska doktorander. Om panelen accepteras, blir den den bästa panelen ever.

2. Jag ska gå via posten och lämna in ett bidrag till SvS-tävlingen. Jag är inte helt nöjd, men det är bättre än inget.

3. Jag har kommit på vad jag ska skriva om till en text som har deadline nästa vecka. Det var på tiden.

4. Jag ska snart gå på öl. Till Bremer, så klart.

5. Efter att jag varit på öl ska jag sitta på en läktare och titta på GP-finalen i pingis.

6. En ny kampanj började i Shadow Cities. Jag hade börjar få ont i handen av att rita cirklar på min iPhone i kampanjglappet.

TGIF, trots allt

Mitt arbetsrum är en bastu. För två timmar sedan öppnade jag fönstret för att kunna andas. Fönstret öppet sedan dess. Och trots att jag fått den mycket spännande uppgiften att en vecka eller två ägna tid åt att skriva avhandlingen som en berättelse med skönlitterära drag, vilket i praktiken betyder att jag skriver den som en teaterpjäs (mycket möjligt att jag missförstått handledaren, men hej det funkar, jag skriver, för handlingen framåt, funderar på mina argument, skriver), trots allt det känner jag att jag nog så snart som möjligt vill gå härifrån. Ha helg. Hej helg.

söndagssolen hemma hos mig

jag har läst

Efter att jag läst halva Stalins kossor gav jag upp. Den var okej, men den flöt allt för mycket ihop med Utrensning och Baby Jane. Jag fick inte grepp om karaktärerna. Jag lärde inte känna dem och de kändes inte tillräckligt intressanta. Jag tror att jag helt enkelt läste Sofi Oksanens böcker i fel ordningsföljd.

till alla djuren

Igår berättade jag för min mamma att jag, i egenskap av kattvakt/skötare, ska ge mat och lite omtanke till grannkatten på lördag. Hennes kommentar: Så i praktiken kommer du att vara mera hos grannkatten än i din egen lägenhet. Förmodligen.

Igår hade en kollega sin hund med sig till jobbet. Jag satt ungefär en timme i kafferummet med en svart pudel i famnen. Någon frågade om jag var hundvän. Nja, sa jag. Jag är mera kattvän, men om det finns hund i närheten är jag också stor hundvän.

Hon som inte är jag

Jag gick på teater igår. Det var fin teater, men mest satt jag och tänkte på texten. Försökte höra hur den var uppbyggd, var pauser skrivits in. Det var en monolog. Intim och hudnära. En monolog som jag gärna själv skrev. Se den, tycker jag.

Från Teater Viirus hemsida:
En monologföreställning om att leva upp till rollen som singel, flickvän, hustru, mamma. Om att känna sig lyckad och omtyckt och le mot hela världen. Var modig! Var snygg! Var smart!
Men längst inne i hörnet sitter en rädd liten flicka som önskar att allt bara var på låtsas.

jobb som jobb

Jag försov mig idag. Med två och en halv timme. Det känns inte så farligt eftersom jag drömde jobb och vad jag skulle skriva idag. Drömde lösningar på sådant jag grubblat på hela gårdagen. När jag kom till jobbet skrev jag det. Det blir bra.

därtill

Nästan 900 olästa blogginlägg i min blogreader. Mindre tjoho.

öh, alltså va?

Blogg? Vadå blogg?

Gick in i någon form av organiserat läsa-skriva-arbete. Vidare till bakningshysteri. Fest en fredagkväll. En lördag då jag var vaken minuter snarare än timmar. Trodde jag skulle dö. En söndag då jag hade "normal" baksmälla. En måndag då jag sitter igen i arbetsrummet med saker att göra och ett huvud som snart sprängs. Fest, tjoho!

måttstock II

Förra helgen vi hade skrivträff hällde jag juice i kaffet och hade mina kläder aviga. Den här gången gick jag hem på söndag, satt mig på soffan och somnade sedan sittande för att tre och en halv timme senare vakna. Det är tungt att vilja bli författare. Men också väldigt roligt.

jag har läst

Små texter om djur och föräldrar. Hanna Hellquist är min favorit i Morgonpasset i P3. Man kan säga att det är på grund av henne jag lyssnar varje vardagsmorgon. På helgen är hon inte med och då lyssnar jag inte. Boken är okej. Jag skulle gärna ha velat säga att den vara fantastisk, men det var den inte. Den var läsvärd.

dagens odling av darlings och pretentiöst skit, eller hur man kommer över prestationsångest

Du står vid diskhon. Du står vid diskhon i ditt kök med ljusblåa väggar, träparkett. Du står med ryggen mot matbordet, de två stolarna. Du sköljer kaffemuggen, teskeden. Du sköljer tallriken, gaffeln, kniven. Du sköljer glaset. Du fyller diskhon med varmt vatten. Du håller din hand under vattenkranen för att det inte ska bli för kallt vatten att diska i. Du stänger kranen när halva diskhon är fylld. Du öppnar skåpet under diskhon. Du tar fram diskmedlet, diskborsten. Du häller i lite diskmedel, rör om med diskborsten. Du diskar kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset. Du ställer dem på kanten av diskhon. Du tömmer diskhon. Du låter vattnet rinna. Du sköljer kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset. Du ställer kaffemuggen, teskeden, tallriken, gaffeln, kniven, glaset i torkskåpet. Du torkar dina händer på kökshandduken som hänger på en krok på väggen. Du sätter dig vid datorn som står på matbordet. Du börjar skriva.

havet det stora blåa
Nej. Du tittar på den tomma, ljusblåa väggen.
havet det stora
Nej.
havet det blåa
Du sträcker på dig. På nytt, från början.
havet är min far
det jag inom mig har
havet det blåa
ögonen så småa
de jag ärvt av far
vågskvalp och havsbris inom mig kvar
Ja.

Du sparar dokumentet. Du namnger det som havet. Du skriver ut dokumentet. Du stiger upp, går till vardagsrummet där skrivaren står. Du står med händerna i fickorna medan skrivaren skriver ut. Du tar pappret. Du går med pappret till bokhyllan. Du lyfter den svarta mappen med etiketten färdigt. Du tar hålslaget från byrålådan. Du gör hål i pappret. Du lägger in pappret i mappen. Du går tillbaka till matbordet, datorn. Du sätter dig på stolen.

Den 29.3.2011
Jag har skrivit en dikt idag. Den blev nog ganska bra tycker jag. Om jag skriver i den här takten har jag diktsamlingen färdig nästa vecka. Det känns som om det äntligen lossnar. Jag har hittat rytmen och temat så det borde inte vara en så stor sak att få den publicerad.

jag hinner inte skriva något om mariehamns litteraturdagar för

Oj! Oj. Nåmen oj. Alltså oj. Jag vet inte vad jag ska säga. Oj! Ojoj. Alltså oj. Medan jag var borta hade det dykt upp hembakta chokladkex i mitt postfack på jobbet. Alltså oj. Oj så glad jag blev.

sån är jag, redan

Gnälliga tantstadiet är närmare än jag trott:

Jag blir irriterad på bilister som kör fort på grusvägen utanför. Den, där det är genomfart förbjuden. Detta ser jag när jag sitter och tittar ut genom fönstret.

Jag blir irriterad på grannar som stjäl min tvättur. Också om det är så att vi har två tvättmaskiner och grannen stjäl bara ena. Det har hänt att jag demonstrativt burit ner mitt sorterade tvätt och ställt det i tvättstugan. Visat att jag omöjligt kommer att hinna tvätta mina fem maskiner med bara en maskin.

Jag har svårt att bejaka min gnälliga tant inom mig.

efter ungefär 2555/2190/1095 dagar (beroende på hur man räknar)

Igår var den stora glädjens dag. Aldrig trodde jag att jag kunde känna mig så lättad, fri och glad på samma gång. Jag fick käkvärk av allt leende.

det finns inga meningslösa barndomsminnen

Jag gillar såna här blogginlägg och bloggkommentarer.

den svenska versionen

Innan jag åkte till Göteborg fick jag ett mejl. Om jag beställde svenska Big Brother 24/7 innan det började skulle priset vara lägre. Jag beställde men fick ett felmeddelande. Tänkte att jag kan leva utan det. Det var inte meningen. Sedan fick jag min kreditkorträkning och såg att min betalning tydligen gått genom i alla fall. Vips hade jag Big Brother. Dygnet runt. Jag tittar inte dygnet runt. Jag har de på på samma sätt som jag skulle ha radion på.

Och jag blir arg och frustrerad. Min pappa sa att det är som om jag skulle ha beställt en porrkanal. Det är det inte. Han har varken sett livesändning eller det editerade programmet. Han har läst Aftonbladet. Jag provade också att se några editerade program men blev för irriterad. De motsvarar inte vad Big Brother egentligen är. Det är människor som sitter och pratar, sitter tysta, äter, sover, gör ingenting, har långtråkigt, tränar och har fest ibland.

Jag hade inte sett den svenska versionen tidigare. Men hade 24/7 av den finska beställd ifjol. De är rätt lika varandra. De enda skillnaden verkar vara att de i den finska versionen hade veckouppdrag, gick så gott som alltid ensam in i bikten, badade oftare bastu, de sov alla i samma rum och inte fick sova någon annanstans och reglerna var lite strängare.

Linna skriver också om Big Brother.

så här är det också

Jag skriver inte bara. Jag spelar också Shadow Cities. En hel jäkla massa Shadow Cities. Det är hur kiva som helst.

så här är det

This is the deal. Jag har börjat skriva igen. Som:

Jag har ingen mjölk hemma så jag tänker att jag går via café så snart jag kommer till jobbet. Jag knäpper på datorn. Öppnar mitt dokument. Börjar skriva. Ska gå efter kaffe. Jag ska. Jag ska bara skriva lite till. Sedan är det så sent att det är ingen idé längre. Jag kan lika bra vänta till kaffepausen. Jag skriver. Kaffepausen går förbi. Jag skriver lite till. Går hem från jobbet. Går till butiken efter kaffemjölk. Orkar inte koka kaffe. Sitter förlamad på soffan. Somnar på soffan. Vaknar med kaffebristhuvudvärk. Missar fest. Klockan är halv elva. Jag dricker dagens första kaffe. Är sugen på att skriva lite till. Och nä, det här är knappast något som kommer att fortsätta i all framtid. Men det är nu.

år efter år efter år

Jag har läst i mitt arkiv.

För ett år sedan hade jag fest. Ett år senare, för några dagar sedan skickade jag en inbjudan till fest. Jag är tydligen sådan som har min årliga fest i mars-april. Det blir tydligen bara så. Fest är bra då. Försöker i år läsa blogginlägget gång på gång för att inse att fest är inget man behöver oroa sig för.

I mars för ett år sedan köpte jag min pingisracket. En gång i veckan, blev två gånger i veckan, blev deltagande i pingisturnering. Blev rutin.

I mars för ett år sedan var avhandlingssidorna 78. Det var en trevlig överraskning. De är fler nu. Kollade inte tidigare idag hur många de var. Men de är fler. Samma avhandling, men fler ord. Artikeln som jag skrev då är publicerad. Det är redan så pass länge sedan att den blivit en såndär text jag skäms över. Tycker att jag idag kunde göra bättre.

För ett år sedan, i mars skrev jag också om ett bokkapitel som hade deadline. Jag skrev det, det godkändes och boken publicerades för någon vecka sedan. Jag har inte sett boken än. Fick ett meddelande om att jag kan få köpa den för halva priset eftersom jag är en av författarna. Halva priset är runt 150 dollar. Det känns lite väl dyrt.

Det är egentligen ganska lustigt. Ifjol, i mars skrev jag ett inlägg med rubriken det ena året lik det andra. Lite som det här inlägget. I dag kan jag säga att hotellrum och färja är bokat. Mariehamns litteraturdagar igen nästa vecka.

Jag känner mig rätt förutsägbar.

ett säkert tecken på att sommaren snart är här

Nu är det vår och snart är det sommar.

Mitt veckoslut var jätteskönt mitt veckoslut ska bli då är man ledig hela långa dan

Jag åt. Jag åt, åt och åt och åt. Jag gick till butiken när jag var hungrig och vi handlade så mycket att vi inte hann äta upp allt innan jag åkte tillbaka till Åbo med tåget. För innan jag började med ätandet åkte jag tåg till mina föräldrar. Det var första gången i år, sedan jag i början av året åkt därifrån. Det var allt för längesen. Jag åt tacos, jag åt ostfyllda oliver, jag åt kex, jag åt köttfärs och gräddpotatis, jag åt bulla, jag åt ugnslax och potatismos, jag åt choklad. Dessutom var jag till klädbutiker och loppisar. Köpte min livs första tavla. En enorm tavla som jag inte kunde transportera på tåget så den kommer senare i bil. Jag drömde att jag var på ett italiensk bröllop. Där träffade jag någon. Han spelade också warlock i World of Warcraft. Efter bröllopet åkte jag hem och en vecka senare ordnade vi överraskningsbröllop i Finland. Alla trodde att det skulle vara en vanlig fest. Det var då jag vaknade. Under veckoslutet var jag också första gången på bio med både mor, far och bror. Det var historiskt. Vi såg Svinalängorna. Vi var alla överens om att det var en grymt bra film. Under veckoslutet började jag också spela Shadow cities. Jag är helt fast. Sedan var veckoslutet slut. Det blev måndag. Jag somnade vid fem, vaknade nio, och känner mig förvånansvärt pigg, nöjd och glad.

not going to happen

Om det är något jag ogillar mer än att man ber om ursäkt för att man inte bloggat på länge, så är det förmodligen att man ber om ursäkt för att man ber om ursäkt.

vill ha! (jaja, jag är materialist i allra högsta grad)

Jag tror att jag har hittat den ultimata webshopen (via en kulturkoftas bekännelser): Momiji.

Tänk en hel samling stående på en hylla på väggen.
Det här om något har potential att bli min ekonomiska undergång.

och den tredje punkten, den som jag inte visste om tidigare

3. Jag är glad. Jag har orsak att fira. Stenar som faller från hjärtat och allt det där. Vilken lättnad.

två punkter

1. Vårens första fluga kryper på mitt fönster.

2. Jag är dålig på att anamma nya rutiner. Rutiner som att läsa mejl först innan jag precis ska gå hem, inte nöjessurfa när jag ska jobba, inte besöka fb. Jag är rent usel på det.

en och annan bok

Senast lästa: Den perfekta vännen av Jonas Karlsson. Min andra bok läst i iPhone. Mycket bra var boken. Så bra att jag gärna köper den som pappersvariant också. Karlssons andra novellsamling, med väldigt olika långa noveller.
Senast köpta bok: På ICA i Göteborg köpte jag (eftersom jag panikartat insåg att Den perfekta vännen snart var färdigläst i iPhonen) Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, under min mellanlandning i Stockholm kunde jag inte låta bli att köpa Darling River av Sara Stridberg och Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. Veckan innan hade jag köpt 12 jobbrelaterade böcker från Adlibris och någon vecka tidigare köpte jag One Day av David Nicholls. Och jag som inte skulle köpa så mycket böcker i år.
Senast lånade bok: Ghost World.
Senast fådda bok: Sanna lögner av Christian Lenermark.
Favoritbokhandel: Ingen speciell. Huvudsaken är att den är svensk och har en hel massa svenska böcker.
Favoritbibliotek: Stadsbiblioteket i Åbo. Eller nja, jag vet inte. Är en ganska dålig bibliotektbesökare. Mest lånar jag från ASA-biblioteket.
Antal lånekort: tre
Använder som bokmärke: Allt möjligt. Bokmärken, kvitton, pennor, vykort, (oanvänt) toalettpapper.
Favoritfärg på bok: Skulle gärna ha lite mera grönt till min snart igen färgkoordinerade bokhylla.
Favoritmat/snack vid läsning: inget.
Favoritdryck vid läsning: inget speciellt.
Favoritställe att läsa på: Transportmedel. Buss, tåg, flyg. Läste ofta i bilen förut, men det klarar jag inte längre utan att bli åksjuk.

MasterChef (typ efter att jag jobbat på upplägget)

Röd ängssyra

Körsbärstomater

Pistagenötter

Svarta oliver

Sesamfrön

Honung

Balsamvinäger

Parmesan

Utrensning

Om man får tillfälle att se pjäsen Utrensning, då ska man ta den.

Jag såg den igår. Den var bra.

Klippet från Åbo Svenska Teaters hemsida.

februariskörden

Filmer jag såg:

3 The Jonses

3 The Town

3 Dom kallar oss mods

4 I rymden finns inga känslor

2 Percy Jackson and the Olympians

2 The A-team

3 The Hurt Locker

2 Due Date

2 Easy A

4 Reindeer Spotting

5 The King's Speech (på bio)

Siffran innan är mitt betyg (1-5). Btyget gar v jag genast jag sett filmen. Nu en tid efteråt känner jag mig aningen tveksam till några. Det känns som om jag varit lite överdrivet givmild ibland.

jag är uppe av ingen bra orsak, det känns bara bra att stanna länge uppe för att det är lördag imorgon och jag de senaste veckorna somnat tidigt

Ute låter det som höst. Höststorm.

Jag skulle vilja skriva, se en bra film, läsa en av böckerna jag håller på med just nu. Istället har jag tagit igen bloggläsandet som jag inte hunnit med den här veckan. I över tre timmar (kanske längre) har jag läst bloggar. Nu har jag 23 inlägg kvar att läsa. Efter det orkar jag knappast skriva, se film eller läsa.

När jag andas genom näsan låter det också som höst. Det liksom stormar, ilar. Som om det skulle blåsa i husknutarna.

Mestarinånting*

Mitt största bekymmer just nu:

Jag köpte två (ja! två! som i jag kan gå till en butiksdisk och begära mat för en person, efter att min brorsa peppade mig. you can do it! och vi hade en, antagligen halvtimmes lång, diskussion om fenomenet handla för en hel familj när man bor ensam. och han poängterade hur jag är en sån som kan gå ensam på konsert, resa bort, gå på bio och så vidare helt ensam. och vi kom fram till att det faktum att jag handlar för en hel familj kanske mer handlar om att jag själv jobbat vid en köttdisk och inte vill vara till besvär som kund. att det då känns bättre att köpa tjugo biffar än en biff. jaja, detta som en parentes. en mycket lång parentes.) kåldolmar (var det alltså jag köpte om ni glömde vad det var jag gjorde innan parentesen började).

De hade tre varianter. Två med kött och en utan. Jag valde kött. Då blev jag tvungen att välja mellan två olika märken. Jag valde de som försäljaren sa att var lite sötare. Det första jag tänkte när jag började äta var "var är sirapen?". Inte söta alls. Snarare svartpeppriga. Pyttelite kål och köttet är för finfördelat, snarare en mosklump.

Det är mitt största bekymmer just nu. Allt annat känns som om jag kommer att överleva eller snarare överlevt för längesen.

* Märket på kåldolmarna jag köpte.

gbg

Jag åkte till Göteborg.
Jag åkte hem från Göteborg.
Och så blev jag lite klokare.

När jag kom fram till Göteborg var det väldigt mörkt. Jag bodde på 13de våningen och tyckte att det var konstigt att jag inte såg marken precis nedanför.

Jag vilade och tittade på svensk teve. Det var ganska sent när jag kom fram och jag orkade inget annat.

På morgonen insåg jag varför jag inte såg marken precis nedanför.


Följande dag satt jag på seminarium. Och genast vi var klara gick jag till Publik med N. Cider och mat.

Hästarna och Older

Det är en vecka sedan jag såg Band of Horses i Stockholm. Fortfarande kommer jag på mig själv oftare än vanligt med att gå omkring och nynna på någon av deras låtar. Oftast den här eller den här.

En av de bättre konserter jag varit på. Innan den här var antagligen deras konsert i Helsingfors en av de bästa jag varit på. Men de var väldigt olika. Man kan inte jämföra vad Tavastia gör med bandet och publiken och vad ett fullt Annexet gör. Jag gick dit genast när dörrarna öppnade. Tycker inte om att stå i en stor folkhop, det var tomt så jag gick väldigt nära scen och undvek att titta bakåt, först hemma förstod jag att ett fullt Annexet betydde 3000 personer. Man lär sig ju fler konserter man går på, hur man trollar bort en del av det där trängselobehaget.

First Aid Kit var också fina.

åtta fler

När jag ändå klagar, andra störande saker:

1. Att jag inte har någon nämnvärd arbetsresa längre. Det betyder att jag rör mig väldigt lite utomhus numera. Ute i friska luften.

2. Att man inte kan bestämma sig för att ha en jag-är-taggad-att-spela-pingis-dag och sedan helt enkelt ha den. Istället är man gnällig, ynklig och förlamad.

3. Att duscha. Det är så joooobbigt att duscha, och ännu jobbigare om man inte gör det genast.

4. Att mjölken är slut.

5. Att packa.

6. Att flyga med handbagage och inse att man inte har några 1-liters påsar hemma.

7. Att hela tiden glömma att handla mat.

8. Att man är tvungen att tömma diskmaskinen på ren disk innan man lägger in smutsig.

saker man gott och väl kan vara arg på

Att beställa möbler och inredning via nätet är trevliga saker. Och hemtransport, som kostar men inte jättemycket. Hemtransporten som är mycket viktig när man inte har bil. Att försändelsen blir försenad gör en inte särskilt arg, det är bara lite trist. Ibland hittas skråmor på varor och då måste nya beställas från utlandet.

Så händer det att man får en försändelsekod (eller egentligen tre stycken för att möblerna och inredningen är så tung). På morgonen ser man på nätet att paketen är i sorteringscentralen. Man låter telefon vara på och med sig hela dagen i fall de ringer. Man äter lunch, tittar på telefon. Inga samtal. Efter att man ätit tittar man igen på nätet. Då står det att de försökt ge mottagaren paketen, men utan framgång. Men nä, inget missat telefonsamtal. Nå, kanske de ringer upp senare. Någon timme senare ser man på nätet igen, den här gången står det att mottagaren själv är tvungen att hämta paketen från närmaste post.

Men. Men, men, va?

Man söker fram telefonnummer till posten, ringer dit. De beklagar att jag inte råkade vara hemma just idag. Att det blir ibland så att de inte ringer, men att de nog ringer på dörrklockan. Och jag blir ännu argare för jag har ingen dörrklocka. Och hur visste jag att jag skulle vara hemma just idag. Och de rabblar upp min adress och de rabblar upp mitt telefonnummer och allt de rabblar upp är rätt. Allt är rätt. De kan göra ett nytt försök nästa dag, men det kostar. Vill jag betala med kort eller kontakt, frågar de.

jag har läst

Jag tror att det är något fel på mig. Ghost World var helt okej men jag blev varken ivrig, lyrisk eller begeistrad. Det är inte du, det är jag (tror jag). Förlåt boken.

att fira födelsedag eller ett foto i timmen

I onsdags fyllde jag 31. Dagen till ära tog ett foto i timmen. Det var mera än textdeadlinesdag än födelsedag.

Klockan 8 vaknade jag. Det var fortfarande ganska mörkt. Jag låg i sängen och tittade på underkjolen som hänger på väggen som prydnad och sänglampan. Sedan steg jag upp.

Klockan 9 åt jag morgonmål. Svart kaffe och knäckebröd. Det var det enda jag hade hemma. Dagen innan hade jag återvänt från Stockholm och hade inte orkat ta mig till en affär.

Klockan 10 satt jag i arbetsrummet. Tittade på datorskärmen och korten jag försöker pigga upp den vita väggen med.

Klockan 11 tittade jag mera upp i taket än på datorskärmen.

Klockan 12 sökte jag i en ordbok för att kontrollera om det heter diskvalifiera eller diskvalificera. Det senare var korrekt stavning.

Klockan 13 hade jag gått till Fänriken efter lunch. Lunchen åt jag vid datorn medan jag försökte göra de sista ändringarna.

Klockan 14 sökte jag böcker i bibliotektkatalogen. Man kan också notera att jag hängde lite på facebook.

Klockan 15 skrev jag ett blogginlägg.

Klockan 16 tittade jag på mina anteckningar för texten och gjorde en kö av Ahlgrens bilar på pappret. Bilarna åt jag upp. Egentligen åt jag en hel påse av dem medan jag skrev. Jag konstatera att jag inte tycker att de är särskilt goda.

Klockan 17 skrev jag in min sista referens i texten och skickade sedan in den.

Klockan 18 var jag hemma. Hade fortfarande inte varit till affären. Jag hade köpt en burk jordnötssmör i Stockholm. Jag älskar jordnötssmör. Jag tänkte göra pestoris, men testade istället jordnötssmörsris. Det är inget jag rekommenderar som måltid. Det blir väldigt torrkletigt att äta och man är tvungen att dricka väldigt mycket.

Klockan 19 gick jag för att spela pingis. Jag tittade på min lägenhet och konstaterade att den var väldigt rörig.

Klockan 20 tog jag inget foto. Men lite över åtta var jag hemma igen. Steg in i lägenheten och konstaterade att det fortfarande var rörig, men att det doftade gott. Den doftade jordnötssmör.

På kvällen gjorde jag inget annat än duschade och tittade på Masterchef Suomi och Sveriges Mästerkockar. Jag hade huvudvärk efter att textdeadlinesjobbandet.

familjesporten

Genast efter min livsförsta pingistävling som spelare istället för publik ringde jag min påriktigtpingisspelande bror. Pratade och redogjorde för varje lilla detalj och tror att jag knappt andades under hela samtalet. När jag var färdig fick jag ett meddelande av min mamma, hon som fick oss alla att spela och hon som insisterade att vi skulle ha ett riktigt pingisbord hemma hos oss när jag var runt nio år gammal, hon som spelat en del som tonåring. Hon undrade hur det gått. Jag pratade igen, nästan utan att andas. När jag berättat klart och lagt på luren ringde min pappa, han som har tävlingslicens, tränar tre gånger i veckan och är på-riktigt-sjuk om han missar en pingiskväll. Mamma hade vägrat berätta vad jag sagt, men sagt att han skulle ringa mig för att jag hade ärende. Så berättade jag för tredje gången, nästan utan att andas. Nu är jag nästan hes. Vi vann inte, men det gick bättre än mina förväntningar. Det var roligt.

åldersglömskan

Ett blogginlägg som mycket väl kan publiceras idag, även om det utspelade sig en knapp vecka sedan:

Kompis: Senast såg jag en film på bio med han... han... (nämner filmer han varit med i)
Jag: Matt Damon!
Kompis: Ja!
Jag: Har han nån ny film? Det visste jag inte. Den har jag inte hört om.
Kompis: Hereafter.
Jag: Den? Men den var jag ju med dig och se! För en månad sedan.
Kompis: Va? Var det du?
Jag: Ja! Vad var det den handlade om?

Åldern. Ack, denna glömska.

(Och förlåt kompis, jag kunde bara inte låta bli)

ta seden dit man kommer

Genast jag anlände till Centralstation gick jag till Pressbyrån för att köpa en SL-remsa. Två personer stod framför mig i kön.

Försäljare: Ska du åka långt?

Kund 1: Göteborg

Försäljare: Ska du till Hard Rock Café på Avenyn?

Kund 1: Nja

Försäljare: Det är där jag alltid hänger.

Kund 1: Jaha.

Försäljare: Ska du ha en kaffe till den?

Kund 2: Nej, bara den här.

Försäljare: Jaja, du får dricka vichy när du kommer hem.

Kund 2: Jag har ingen vichy hemma.

Jag: En SL-remsa

Försäljare: Hur gammal är du?

Jag: Gammal.

Försäljare: Så du är över 20?

Jag: Definitivt

Försäljare: Och så kommer du från Finland.

Jag: Jepp

Försäljare: Mitä kuuluu?

Jag: Hehe

Försäljare: Näkemiin.

Jag: Näkemiin.

söndagsbilder

världens bästa brorsa

Först fick jag det här rimmet:

Då dom sett dej har dom ofta mött sin död.

Nu kan du titta på dem då du är i nöd.

Andra ser dig komma och gå.

Men de gånger du ser andra, ja de är få.

Sedan fick jag ett födelsedagspaket som innehöll det här:

Blizzards officiella action figurer från World of Warcraft. En av mina favoriter. Murlocs.

sådana som känner mig

Jag köpte 24/7 av det finska Big Brother i höstas. Nu har jag fått mejl av svenska Big Brother som undrar om jag vill köpa deras 24/7. Specialerbjudande. Åh, de känner mig så väl. Betalar gärna för att se det dygnet runt. Försöker bortförklara det med att jag inte har en fungerande teve. Jag känner mig inte särskilt övertygande.

jag, jag, jag!

Jag ska flyga till Stockholm på söndag för mina flygpoäng. Jag ska se Kinas terrakottaarmé i Östasiatiska museet. Jag ska sova gott i hotellakan och äta god hotellfrukost. Jag ska på måndagkväll se Band of Horse och First Aid Kit som förband. Jag ska fika. Jag ska fila på på bokkapitlet som ska skickas in när jag kommer hem. Jag ska sitta på favoritcafé, äta deras frukostpaket mitt på dagen och skriva skönlitterärt. Jag ska köpa en ny klänning från Beyond Retro. Jag ska köpa en kaninlampa från Coctail Deluxe.

Jag ska unna mig själv. Jag ska ha lite kvalitetstid.

liknelse och minneslapp

En liknelse jag kom på för några minuter sedan när jag gick förbi Domkyrkan:

Jag är som Blondinbella. När det händer mycket och jag har mycket program är jag dålig på att blogga.

Minneslapp till mig själv och övriga intresserade:

Grymt kallt. Alexanderteatern i Helsingfors är liten och söt. Pjäsen Fanny och Alexander var först okej, sedan blev den mycket bra. Bremer är Bremer och Bremer är bra. Pocket shop i Helsingfors är litet men har ändå många böcker man vill köpa. Jag är inte bra på att stiga upp klockan 6 för att åka på möte. Om jag stiger upp i alla fall och sedan tar ett tåg som är tillbaka hemma klockan ett på natten är jag en sådan människa som tar taxi trots fjuttigt promenadavstånd. Det är trevligt med bio. Filmen the King's Speech är väldigt bra. Man blir också svettig av att cykla på en motionscykel i ett gym. Jag såg pingis idag i gymmet. Turneringsmatcher i samma turnering vi själva har matcher i nästa vecka. Min första tanke var faaaaaaan, vi kommer att göra bort oss. Jag har för få dagar på mig att skriva bokkapitlet jag jobbar på just nu.

Klippet från Svenska Teaterns hemsida.

måttstock

Jag insåg nyss att min jumper har varit avig hela dagen.

Det har varit ett långt, händelserikt, intensivt och väldigt uttröttande veckoslut.

goda nyheter, gång på gång

När jag i slutet av november flyttade, flyttade jag samtidigt över mitt internet. Eller försökte flytta det. Då fick jag goda och dåliga nyheter. De goda nyheterna var att jag var den första Sonerakunden i huset, medan de dåliga nyheterna var att de inte visste om internet kunde kopplas nästa vecka eller om ett år. Jag skulle fortsätta betala räkningarna och ett nytt försök skulle göras senare. Har ringt, ringt, ringt. Ringt igen. Tappat räkningen på alla gånger jag ringt. Ringt.

Ringde i början av veckan. De skulle ringa tillbaka, men ringde aldrig så jag ringde dem idag igen. De visste inte hur läget var men skulle ringa tillbaka. Nu ringde de. Det har varit en internetgubbe här idag, men han kunde inte göra något eftersom han inte hade nyckel till internetrummet. Jaha. De goda nyheterna den här gången var att jag "har goda möjligheter till att få återbetalning för de månader jag varit utan nät".

januari

Av någon anledning ser jag alltid flest filmer i januari. I år såg jag 24 stycken. Siffran innan dem är mitt betyg (1-5 där 5 är bäst).

1 Beck: Levande begravd

4 Where the Wild things are

2 Scott Pilgrim vs the world

1 the American

3 Cyrus

4 Inception

1 wallander: arvet

4 salt

4 going the distance

4 the kids are all right

3 somewhere

4 remember me

2 knight and day

4 the ghost writer

5 armadillo

3 frozen

3 red

3 sebbe

3 flickan

3 apan

4 hereafter (sågs på bio)

3 Charlie St Cloud

2 The Other Guys

3 The Tourist

4 Machete

hur jag tänker

Ett exempel:

1. Wow, bokrean i Sverige börjar snart.
2. Undrar när den börjar?
3. Den 23.2!
4. Jag är i Stockholm 20-22.2.
5. Tur, eftersom jag försöker dra ner på bokinköp.
6. Eller egentligen: buhu! Jag vill ha mer böcker!
7. Vänta!
8. Jag är i Göteborg 1.3-3.3.
9. Tjohoooo!
10. Voi, voi, voi! Oj, oj, oj!

dagens måltid

Jag är som med mat, som jag oftast är med kläder. Jag byter inte klädsel varje dag.

I måndags tillredde jag lyxmiddag till mig själv: sparris, pilgrimsmusslor, färska fikon, getost, pretzel.

I tisdags åt jag: pretzel till frukost och sparris och en pilgrimsmussla till middag.

I dag åt jag: sparris, färska fikon, getost.

Imorgon äter jag förmodligen: sparris

Det är trevligt att äta gott flera dagar, lite mer sorgligt att jag oftast köper för mycket mat i affärer där jag handlar vid fiskdisk, köttdisk, bröddisk eller ostdisk endast för att jag skäms över att endast handla för en person. En tunn skiva getost, tack. En pretzel, tack. En laxmedaljong, tack. En bakelse, tack. En biff, tack. 200 gram malet kött, tack. Två skivor hamon serrano, tack. Den skamkänslan är något jag gärna arbetar bort.

bara vitt

Jag känner att jag desperat behöver inreda arbetsrummet.

sedan kom det inre lugnet

En gång i tiden tröstshoppade jag kläder. Eftersom jag redan nu har stor del av min garderob vakuumförpackad under sängen, nerpackad i förrådet och i kassar bredvid bokhyllan, tröstshoppade jag idag mat.

Förrätten bestod av stekta pilgrimsmusslor, stekt sparris och stekta körsbärstomater.

Huvud/mellanrätten bestod av en (för) färsk Pretzel.

Efterrätten blev stekt getost (som tyvärr var en annan än den jag brukar köpa och den här klarade inte riktigt av stekning utan blev kornig och ful), stekta fikon med balsamvinäger.

Efter efterrätten ett piller D-vitamin. Det tog jag inget foto av.

Jag blev genast på bättre humör.

det blir bra, ska jag se

Det är bra med kriser. Kriser är bra. Kriser är inte egentligen inte kriser. Inte som när man pratar om sina kriser. Kriser borde endast sånt som är på riktigt stort och viktigt kallas. Det här är varken stort eller viktigt. Inte tillräckligt stort eller viktigt. Det här är inte världsproblem. Världsproblem är kriser. Det kommer bra saker från (sådana där små grejer som man ibland kallar) kriser. Man kommer vidare.

Jag skriver på teoridelen av avhandlingen. Jag skriver alltså är allt bra. Bra. Allt är bra. Bra, bra. Bättre än förra veckan och veckan innan dess. Men samtidigt som jag skriver har jag ett konstigt tryck över bröstkorgen. Som om jag inte kan andas djupt. Nej, det är inte fråga om som om, jag kan inte andas djupt. Jag försöker och de blir några ytliga andetag och de resulterar endast att jag känner mig yr. Trots att det egentligen känns bra att jag skriver. Det jag skriver känns också som helt okej text. Jag kan vara nöjd. Det är bara trycket över bröstkorgen och yrseln.

Ålderskris. Kan det vara det, tänker jag. Att jag om några veckor fyller 31. Eller lite höstgrejen som hänger kvar, som dök rätt upp på ytan idag, bokstavligen som ett brev på posten. Det där som envist hänger kvar, stressar. Eller människor som ringer med så konstiga idéer. Eller så är det kroppen. Att jag varit sjuk mer eller mindre hela hösten och vintern, med jämna mellanrum. Minst en ordentlig febervecka per månad sedan någon gång i augusti. Att jag känner mig (k)risig för att kroppen är trött och sjuk. Eller så blir min kropp trött och sjuk för att jag oroar mig för mycket. Som ägget och hönan, känns det som.

Jag borde kanske ha en födelsedagsfest. Eller en vårfest. Eller inflyttningsfest.

igår, idag och några till dagar

- kommit till snorstadiet

- fortfarande trött

- ute är det soligt men jag blev andfådd av att gå till tvättstugan

- igår lyckades jag läsa mina två texter på Runebergsfesten utan att varken nysa, hosta eller snyta mig.

- jag vet inte om det var så bra att envisas med att inte ringa mig sjuk, men gjort är gjort.

- jag var inte den enda som var sjuk, festtalaren nämnde luftrörskatarr, musikern var hemma med influensa.

- ingen chans att jag piggnar till tills kvällens pingis.

idag

feber

feber

feber

feber

feber.

jag har läst

Det är kanske en skam att säga, men jag gillade den inte särskilt mycket. Trots att Bokbabbel rekommenderade den, gav den strålande recensioner och lånade den till och med till mig. Men det är inte bara en dålig sak att inse att jag inte gillade den, det är också bra eftersom jag gillat alla grafiska romaner jag läst hittills. Jag har gillat dem så mycket att jag börjat fundera om jag är okritisk och gillar dem endast för att de (ofta) är lättlästa. Jag fastnade inte helt enkelt.

The Art of Shameless Self-Promotion*

Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen och eventuellt är intresserad av att fira Runebergsdagen, då. Då kan man (om man vill) gå till Runebergsfesten (tidpunkt: 18.00, plats: Svenska klubben - 5th Floor på Auragatan) som ordnas av Runebergssällskapet i Åbo. Där hålls festtal, sjungs livemusik och så ska jag uppträda** med att läsa egna texter. Vilken/vilka har jag ännu inte bestämt mig för.

*Self-promotion är inte min grej. Men nu är det gjort. Huj, känns som om jag skrev ut mitt förnamn, mellannamn och efternamn på bloggen och dessutom ställde mig upp och skrek kom, kom och lyssna på mig. Ja, egentligen är det precis vad jag gjort.

**Jag har gjort det en gång tidigare på samma tillställning. Den gången visste jag inte att Märta Tikkanen skulle hålla festtalet. Jag trodde att jag skulle svimma när jag stod där framför och hon satt på första raden.

ny poesi

Hit tycker jag att man kunde skicka in något.

Det här livet.

Den här fasen:

Jag kommer aldrig att doktorera. Jag är för korkad att doktorera. Jag är helt värdelös. Att jag envisas med att fortsätta är inte på grund av envishet eller uthållighet, utan för att jag är dumdristig. Sa jag redan att jag aldrig kommer att doktorera? Sa jag att det jag hittills gjort är bortkastat. Jag förstår inte hur jag någonsin kunde tro något annat. Jag kan inte ens formulera en fullständig mening. Jag har inte läst tillräckligt mycket teori. Jag har inte läst de rätta teoretikerna. Jag har inte förstått det jag läst. Och vad tror jag jag kommer aldrig att kunna skriva något annat heller. Borde söka annat jobb. Men annat jobb kommer jag inte heller att få. De ser att jag forskat i alla år, de kommer inte att vilja ha mig. Usel, omotiverande lärare är jag dessutom.

Det är där jag var i måndags.
It sucks.

en lugnande modersröst

En lugnande modersröst, men i skepnaden av ett textmeddelande efter att jag skickat länken till bilden och ljudet och mitt tillägg jag tror jag borde börja sola i solarium:

Det ser nog ut som du, men det låter inte som du.

Tack.

"eftersom jag tydligen är så insnöad på bloggar ser jag framemot att läsa Alex Schulmans nya bok"

Det sa jag i något skede. Efter att jag sagt blogg hit, bokblogg dit och en hel massa bloggblogg i radio. Jag skyller på att jag var hög på hostmedicin och febernedsättare. Och inte visste jag att man syns i radio heller. Blek är jag tydligen. hoppas det bara gäller idag eller att det var på grund av belysningen.

Nu hem och sova några timmar, sedan ny sats febernedsättande och vårens sista föreläsning. Hipp hej. Hej hipp. Coldrex är bra. Och om man inte kan sova på grund av kroppsvärk ska man gräva fram sin spikmatta. Då somnar man. Hipp hej.

under mina skrivpauser

Under mina skrivpauser förra veckan bokade jag teaterbiljett till pjäserna:

Fanny och Alexander (som en egen avslutning på en jobbmötesdag i Helsingfors)
John-Eleanor (som ska bli spännande)
Utrensning (som jag var besviken att jag missade tidigare)

Det är dyrt det här skrivandet och pauser som inte tillbringas i kafferummet.

on the radio uh oh, on the radio uh oh*

Jag har ett dilemma.

På tisdagmorgon ska jag ge boktips i radion. En nyutkommen bok och en äldre bok, båda ska finnas tillgängliga på svenska. Aningen lustigt är det eftersom jag inte läst så mycket den senaste tiden som jag brukade göra. Jag vill tipsa om något riktigt bra och något som inte är helt självklart. Utrensning av Sofi Oksanen var bra, men alla har redan hört om den.

The Room (på svenska Inlåst) av Emma Donoghue ska jag tipsa om. Böckerna ska jag ta med till radiostudion, men det är omöjligt eftersom mitt exemplar är utlånat. Vilket ju måste vara det sanna tecknet på att det är en bok jag vill rekommendera.

Sedan den äldre boken. Den är svårare. Tänkte först The Bell Jar (på svenska Glaskupan) av Sylvia Plath. Läste den under gymnasietiden, hade ett föredrag om den, har köpt flera exemplar av den. Men: Plath. Jag kan inte uttala det ordentligt. Så vad tipsar man då om för äldre favorit? Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga är lättare att uttala.

* Reginas Spektors låt On the Radio.

Halls of Origination

Söndagkväll. Klockan är halv elva och jag har inte varit online på hela dagen. Loggar in och tänker att jag bara ska göra en random bg. Bara för att visa mig och för att kolla vilka andra som spelar. Runt tio stycken från guilden är inloggade. Jag signar up för bg, men det blir genast prat om en random hc som guildrun. Vår första. Jag gör en snabb random bg. WG och vi vinner överlägset. Genast jag är färdig är de andra klara för random hc. Fyra av fem platser upptagna. Jag är den enda som inte signat up, så jag går med. Är jag, K och E som dps, U som tank och B som healer. Vi hamnar i HoO. Definitivt inte en av mina favoriter. Ingen av oss har varit där ännu som hc, bara normal. Jag har inte ens varit in i en hc förut. Inte i Cata. Wipe. Wipe. Wipe på Anhuur. Tills vi fattar vad vi ska göra. Sedan Phat. Piece of cake. Anraphet. Nice. Seteh, några wipe. Kollar tacts. Fixar det. Sedan Isiset. Ammunae. Och sist Rajh. En wipe tills vi fick det att funka. Ganska lite cloth loot som drop. Men roligt i alla fall. Jag var inte där för looten. Efter wipen på Rajh och den gången vi klarar det skriver jag brb. Springer så fort jag hinner till köket. De få stegen. River åt mig ett rågbröd, margarinet från kylskåpet. Springer tillbaka. Diskuterar tacts medan jag brer margarin på smörgåsen. Tar några tuggor. Springer tillbaka till köket för lite mjölk. Hinner inte äta hela smörgåsen innan vi börjar. Lite halvkaotisk och omöjligt att ta flera smörgåstuggor. Jag needar en chaos orb och vinner den. Needar också på en ring, men E kastar högre tal. Så var det. En hel massa jeee, wheee. Gz och ty. En av oss måste gå till jobbet, en annan ska på jobb om tre timmar. Och jag som skulle sova 12 går och sova nu. Klockan är halv tre och det var så värt det. Historiskt.5-manna hc instanser är så mycket svårare i Cataclysm än WotLK.

Det är sånt här jag gör ganska ofta, ungefär dagligen, men väldigt sällan bloggar om. Jag hade tänkt blogga när jag blev lvl 85, men det glömde jag. Inte för att det hade så liten betydelse utan för att jag var så exalterad.

Jag önskar att jag hittade andra svenskspråkiga bloggare som spelar WoW. Som skrev om det och som man kunde kommentera och diskutera.

när min söndag precis ska börja

Att leva med en diskmaskin gör underverk. Jag har alltid varit den där som äter smörgåsar som morgonmål, lunch och middag, varvat med kokt ris med burkpesto. Också om jag minns att jag en gång i tiden gjorde hela måltider när jag kom hem från jobbet. Då när det var någon annan som krävde det och det inte gick att argumentera mot.

Nu bor jag alltså med min diskmaskin och det är det bästa som hänt. Jag improviserade ihop en middag igår. Musslor, paprika, körsbärstomater, grädde, passerade tomater, färsk dragon, olivolja, chilipulver, salt. Det blev en sås till färskpasta. Det blev gott.

Någon dag innan gjorde jag hemgjord maki. Sushiriset kokt enligt alla konstens regler. Maki med gurka, avokado och mango. Innan det gjorde jag ett första försök på Rocky Road (som inte blev särskilt gott, men ätligt).

Idag äter jag gårdagens rester. Tänker på hur det här inte alls skulle handla om matlagning i allmänhet, utan mera om att jag igår gick till affären för att hämta ett paket. På vägen dit gick jag förbi ett höghus. När jag gick förbi steg en äldre tant ut och frågade om jag kunde föra hennes kuvert till en postlåda. Det gjorde jag och sedan var jag glad resten av dagen.

Förlåt

Jag har varit allt för upptagen den här veckan med att tänka att jag borde skriva klart.
Den där texten.

Den där förbannade jävla texten som ska vara mellan 22000 och 27000 tecken inklusive blanksteg. Bra gick det, tyckte jag. Det var när jag skummade igenom vad jag skrivit hittills. Att skicka in den för en första granskning på tisdag ska nog inte vara något problem, tänkte jag. Några tecken till och så skulle det vara klart. Idag är det fredagkväll och jag läste igenom texten en gång till. Jag har gjort allt fel. Jag är korkad i mina teoretiska resonemang. Ja, egentligen finns det inget teoretiskt resonemang över huvud taget. Jag har analysera helt annat material än vad planen var. Planen går inte att ändra.

Och jag behöver den där första granskningen. Jag behöver folk som läser och kommenterar. Och helt galet är det att tänka att jag senast igår lugnade en kollega som var orolig över att skicka in något halvfärdigt till ett seminarium. Det är då ett seminarium är som bäst, sa jag. Då man som skribent har mest nytta av ett seminarium, sa jag. Ingen förväntar sig en helt färdig text, tillade jag.

Idag är det fredagkväll. Jag byggde upp en panik i maggropen för en halvtimme sedan när jag insåg uselheten i min egen text. Panikskrev tre rader som behandlade det jag egentligen skulle skriva om.

Det är fredagkväll och förmodligen sysslar jag med en konstruktion av ett doktorandliv. Om man inte känner så här är man ingen doktorand. Jag måste känna så här. Det lugnar jag mig själv med. Så är det, eller så är jag helt enkelt bara lat. För nu ska jag hem. Oberoende av tisdagsdeadline eller inte.

När man blir trött

Orkar inte skriva mer än det här och det här.

Hur man inte blir övermäktigt trött

kl. 9-11 Klädshopping på stan

kl. 11-12 Lunch på stan

kl. 12-13 Jobbmöte

kl. 13-15 Forskarseminarium

kl. 15-17 Middag och mental vila

kl 17-20 Föreläsa (om sociala medier och bloggar, surprise, surprise)

kl. 20.20-21.20 Zumba

Tamtada! Det var min dag.

Det kanske inte ser så gott ut men det är gott ändå

Pizza med päron, getost, gräddost, fetaost och valnötter på sconesbotten.

här utanför

Jag undrar om jag någonsin blir van med att råka titta ut genom fönstret och se, fyra meter bort, människor som står och beundrar huset jag bor i. Antingen är det huset eller lampan med stjärnor jag har i fönstret. Det är människor som jag inte känner.

Nu såg jag nyss två harar skutta förbi.

knappa två timmar senare

Jag är trött som en klubbad säl.

Det var det.

Och väldigt typiskt.

någonstans i maggropen

Jag vet inte vad det är.

Med mig.

Det är liksom som om jag skulle ha energi i kroppen. Till och med kunna kalla mig lite sprudlande, energisk. Så där framåt. Glad. Hej och hå det här fixar sig. Utan och hå. Och det är längesen det var så här. Helt ärligt så längesen att jag inte minns när det senast känts så här. Att jag på riktigt kan säga att jag är glad utan någon direkt orsak (förutom att jag sett människor hela dagen). Det har mest varit jämntjockt eller mot det där riktigt trögtjocka hållet. Lagom, helt okej partier.

Jag borde kanske inte sitta i arbetsrummet och försöka skriva dagarna i enda. Inte kolla mejl var fjärde minut, så att jag resterande minuter kan ha dåligt samvete över alla mejl jag inte svarat på, allt jag inte gjort. Jag glömde idag att jag överhuvudtaget hade en mejlbox. Kollade den bara medan jag åt lunch. Och tog i tu med allt jag inte svarat på sent på eftermiddagen när jag varit borta från den.

Ska resten av kvällen söka resterande referenser. Inte för att jag borde. Bara för att det känns som en bra sak att göra just nu. Fredagkväll och allt.

borta från arbetsrum, skrivbord, mejlbox och text.

Och sedan var det fredag. Jag vaknade tidigt. Ivrig. Drack kaffe på morgonen. Ägnade hela dagen på en mässa. Bland människor. Bakom ett bord. Det var bra. Råkade till och med vara så ivrig att jag i misstag gick dit en timme tidigare än instruktionerna. Jag var som en ny människa.

såja, dags att återgå till att hitta referenser

pricken över i

Och när man går hem helt förtvivlad och nedstämd, för att koka lite kaffe och trösta sig med en smörgås, för att på det viset få kraft att gå tillbaka till jobbet, då inser man att kaffet är slut. Det här är inte min dag.

den sortens dag

Jag skulle lägga till några appar till min telefon via iTunes. Råkade radera 2/3 av alla appar. De var ganska många. Fan!

Jag har haft problem med mejlen. Jag trodde att jag åtgärdade igår. Kanske jag gjorde det också, men idag upptäckte jag att över hälften av viktiga mejl jag sparat i olika mappar försvunnit. Fan!

Jag skiver på en text. Av någon anledning har jag tidigare inte skrivit in referenser ordentligt. Nu upptäcker jag att det inte är så där superlätt att hitta Kaplan (1998), för att inte tala om Weingarten (XXXX). Fan!

Klockan är bara 12:50 och jag vill hem!