igår och idag, och allt är ett enda mos

The Great Escape

Patrick Watson

självständighetskvällen 2011

(Hemma konstaterade jag att det är bra med blogg. Det var textmeddelande år 2009 jag behöver skämmas över. Sommaren 2008 gick jag tydligen fallskärmhopparkursen och var väl mest trevlig, vänlig och snäll.)

när det är som bäst

Idag har jag skrivit en avhandlingssida i timmen.
Hipp hej!

Jag känner mig inte helt som mos i hjärnan.
Tror jag klarar en till.

Känner att jag nu måste stiga upp och hoppa fram lite energi, hoppa bort lite kroppsspänningar.
Jag ska bara dra för gardinerna först,
och stänga arbetsrumsdörren.


Har jag berättat att jag börjat gå hos en kroppspsykoterapeut?

böcker jag läst

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam får 3,5 stjärnor av 5.

Var rätt svårt i början att förstå vem som berättade, vilken karaktär som pratade. Kan bero på att jag läste boken på telefonskärmen, kanske perspektiv/karaktärskiften var utmärkta i den tryckta boken på något sätt. Övervägde till och med att sluta läsa. Glad att jag fortsatte. En riktigt bra, hemsk, viktig och gripande bok.

Jag <3 (äntligen tillgång till) elib + iphone.

Jag läser betydligt snabbare på skärmen än i en bok.

glad påsk

Under påsken hade jag ännu inte katter. Påsken var antagligen en av de senaste gånger jag var ut på min balkong. Jag fick påskliljor som jag ställde ut på balkongen i en skål.

Sen kom katterna.

Knut har varit extremt olycklig över att bli utestängd från vardagsrummet och jag har inte haft hjärta att ha balkongdörren öppen, vardagsrumsdörren stängd och lyssna på hans gnäll och krafs. Så där har påskliljorna stått i ur och skur, över sommaren, över hösten, in i december. De har för längesen vissnat ner och skålen översvämmats med vatten. Idag var jag ut på balkongen. Knut har äntligen slutat gråtgnygnälla genast jag stänger dörren. Han ligger lugnt på andra sidan dörren, sticker in ena tassen under dörren och ligger där tills jag öppnar. Kan äntligen utan dåligt samvete använda balkongen.

Idag städade jag balkongen. Hittade det här:

kanske för bra för att vara sant

Egentligen är jag lite rädd att det ska bli som när jag skulle se Battles. Konserten inhiberades och sångaren beslöt sig för solokarriär. Egentligen är jag väldigt förvånad över att det överhuvudtaget finns biljetter kvar och att jag har en biljett som jag ska hämta ut en timme innan.

dagens iiiiiiiiiik

Dresden Dolls och jag kommer att vara i Perth samtidigt.

Jag är så ivrig att jag nästan får lite andnöd.

runt 1500 ord per dag (i motsats till tidigare 500)

Det är egentligen rätt konstigt. Jag är inte på väg på bloggpriset 2011, men det är inte det som är konstigt. Jag trodde att jag var på väg, men så förstod jag hur få dagar jag har kvar, hur många sidor jag ska skriva och ge till handledaren innan jul, innan semester, innan resa. Alltså ingen gala för mig. Det konstiga är att jag varken är besviken, ledsen eller berörd på nått sätt. Jag är mest
autopilot. Skriva, skriva.
Så pass att jag knappt läser bloggar. Istället jobbar jag vardag och helg och använder fritiden till att sova och hänga med vänner. Det är faktiskt ganska skönt, förmodligen för att jag vet att det är tillfälligt.

Det här blogginlägget innehåller 132 ord, men de räknas inte.

eine (inte så) kleine boklista

1. Favoritbok i barndomen?

Tror inte att jag hade en favoritbok. I något skede plöjde jag igenom Kittyböcker som om jag var besatt. Det var jag också, i och för sig.

2. Vad läser du just nu?
I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam. Är lite över halvvägs. Total fastnat i Spill och överväger att snart ge upp.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Ingenting. Varken skönlitterärt eller facklitteratur.

4. Dålig bokvana?
Att köpa böcker och inte läsa dem förrän 3, 5, 10 år senare, eller aldrig.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Två e-böcker i iPhone: I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam och Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.

82(!) fackböcker från universitetsbiblioteket.

Två seriealbum, en novellantologi och en novellsamling som alla är försenade på stadsbibban (ikväll ska jag lämna tillbaka dem och betala straffavgifter, gulp).

6. Har du en läsplatta?
Nej, nöjd med att läsa på iPhone.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
En åt gången. Jobböcker läser jag alla på en gång, utan att egentligen läsa någon från pärm till pärm.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Nej, inte alls. Eller egentligen jo. Har minskat. Innan jag bloggade var jag väldigt aktiv på ett internationellt bokforum. Då läste jag massor. När jag började blogga aktivare, orkade jag inte hänga på forumet längre.

9. Sämsta boken du läst i år?
Tyvärr Karlstads Zoologiska.

10. Bästa boken du läst i år?
En dåre fri.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Typ aldrig.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
grafiska noveller, poesi, dramatik, "vanliga" romaner.

13. Kan du läsa på bussen?
Nej, men på tåg.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
I sängen eller soffan. Ensam.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Lånar utan regler. Har inte ens tänkt på att jag borde ha regler.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Nej aldrig.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
I egna jobböcker hela tiden.

18. I studierelaterade böcker då?
Inte om de inte är mina egna.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska. Jag läste nästan bara på engelska tidigare.

20. Vad får dig att älska en bok?
Oftast berättarstilen.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Om någon frågar om tips, annars är jag rätt sparsam med rekommendationer.

22. Favoritgenre?
Grafiska noveller.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Fantasy har jag egentligen inte alls läst, det tänker jag ibland att jag borde testa.

24. Favoritbiografi?
Kommer inte på en enda jag läst.

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jo, men tror aldrig jag läst en hel.

Åbomörker

Kunde nästan vara dagtid.

ingen recension

Såg Timmarna med Rita ikväll. Tyvärr hade jag för höga förväntningar. Den var inte dålig, men inte revolutionerande. Eller så var orsaken att jag var lite distraherad. Distraherad på bra sätt (vi är tre kusiner som bor i Åbo. Vi var alla omedvetet om varandra på föreställningen. Ena kusinen hade jag inte sett på flera år(?). Publiken satt i cirkel runt scen. Mitt i första akten insåg jag att vi alla var samlade) och dåligt sätt (men det ska jag inte skriva om. Det vill jag inte ens tänka på).

en bra eller oroväckande grej

Igår när jag tisdagstraditionellt gick fram till bardisken, sa jag:

en päroncider
utan is, inflikade barpersonalen innan jag hann säga utan is.
jo, skrattade jag.

Det är kanske inte bara mitt påhitt att kalla den min stampub.
Och då var det ändå exakt en vecka sedan jag varit där senast.

böcker jag läst

Bäst jag läst på länge (och finaste):

Här och här kan man läsa mera.

några timmar kvar

Idag är sista datum för att delta i Tidningen Skrivas novelltävling.

Hepp, hepp och iväg!

helgens allt

helgens resa: Karis tur och retur med tåg.
helgens mat: mammas mat, fammos älgkallops och restaurang Dennis på fredagkväll.
helgens människor: M&M på torsdagskvällsbesök, O&S på fredagskvällsbesök och O som stannade till lördag, mamma, pappa, brorsan, fammo, faster, kusin och fasters man, fredagssällskapet en kort stund, kattvakterna.
helgens roligaste: det har varit roligt från torsdagkväll till söndagkväll. Roligt hela tiden.
helgens höjdpunkt: jag blev modig, helt plötsligt.
helgens skönaste: att bada bastu efter många månaders paus.
helgens bottenskrap: söndagsvädret
helgens konstigaste: jag har glömt läsa bloggar efter onsdag.

ingen dag den andra lik

Och det är nog tur för idag har jag:

• 2 timmar mycket överraskande varit på ett/en två timmars seminarium/träff. Träffen var ingen direkt överraskning, men först på plats insåg jag att jag tydligen skall hålla en ämnespresentation och presentation av egen forskning för studerande från Sverige. Gick inte så där väldans bra, kan vi väl säga. Krafsade ner några franska streck på plats när jag lyssnade på de som pratade innan mig.

• 1 timme ätit lunch.

• 4 timmar suttit på buss/tåg på väg till och från ett jobbmöte.

• 2 timmar hängt i Helsingfors, en timme innan möte och en timme efter möte för att det började och slutade så opassliga tider.

• 3 timmar suttit på ett jobbmöte i Helsingfors.

Och allt det här efter att jag imorse insåg att jag inte har någon morgonmål hemma. Gick till caféet, drack kaffe, samt åt smörgås på stående fot medan jag kopierade papper på jobbet, en kollega kom förbi och sa "du ser lite stressad ut".

Och innan jag klockan elva på kvällen steg av bussen och tänkte: "äntligen är den här dagen slut".

Och så tar vi lite musik

Och orka lyssna till slutet. Det här är, på riktigt, riktigt bra. Det ändrar efter lite mer än en minut och där närmare två minuter börjar hon sjunga.

It's All Gone Tomorrow

Susanne Sundfør

klockan 02:31

Jag vaknar, tittar på klockan. Minns/tänker:

Shit, jag har glömt min cykel på en bakgård 20 minuters promenadtid hemifrån. Där har den stått sedan torsdagmorgon. Hoppas den står kvar. Borde jag gå efter den genast?

Sedan vaknar jag ordentligt. Förstår att jag inte drömde och bestämmer mig för gå efter den dag/kvällstid istället.

det här livet. ja, alltså Livet

För några dagar sedan, efter några cider, vid ett bord på en pub, (jag satt på en stol, satt där med vänner och bekanta, efter att jag ätit lite nachos, innan jag övergått till att beställa mörk öl för att sedan övergå till cider igen, och innan jag visste att det skulle bli en väldigt sen kväll... jaja, ni fattar) diskuterades hur vi tror att våra liv ser ut om ett år.

Jag sa: Ett år. Det är så länge dit. Så svårt att greppa. Det kan ju ha hänt vad som helst.

Och efter en stund lade jag till (lite tystare): Men egentligen tror jag nog att det inte hänt något alls. Allt är precis som nu.

Och visst är det ganska sorgligt. En hel massa hinner hända på ett år. Om ett år har jag kanske man och barn, doktorerat, bor helt någon annanstans, i ett annat land. Men ärligt, tror jag inte på det. Det är kanske vad jag vill tro (förutom det där med att bo i ett annat land, kanske), men oddsen är väl ganska små. Då är det lättare att tänka det som att det är långt fram i tiden. Man får mindre prestationsångest och ångest överlag.

refuseringsbrev nummer 2

Idag, pang, bom, refuseringsbrev nummer två damp ner i min mejlbox med ett skräll:

It is with regret that we have to inform you that your proposal has not been accepted for presentation.


Vad är det här för en vecka egentligen? Det är bara tisdag. Gårdagens refusering var mer eller mindre förväntad. Den här en överraskning. Min stödtrupp (handledare) arbetar redan på att klura ut om det finns andra möjligheter för att få med mig. Jag menar, att inte få åka på största/bästa/underbaraste/häftigaste/mest givande konferensen som ordnas vartannat år, när alla andra är välkomna och accepterade, det är ganska skit det. Ganska skit.

så startade mitt liv som refuserad

Mitt teatermanus fick svar (eller jag fick svar angående mitt teatermanus):

"Tyvärr saknar vi för närvarande möjlighet att gå vidare med ditt manus. Vi på XXX har gjort vår bedömning utifrån vad som intresserar och angår just oss."


Pang.
Bom.
Det var det.
Bara att skicka och vänta på nästa svar.

hos oss är det alltid fest

Igår sa jag hej till Orvar som låg i klätterställningen. Han myste.

Så tittade jag ner och fick syn på Knut som sprungit efter mig också om han egentligen legat i soffan sovandes. Han vara trött, men med. Alltid med.

Sedan tittade jag tillbaka upp på Orvar och såg förbi honom. Såg på planschen på väggen. Läste, och konstaterade att det hos oss alltid a party. Eller i alla fall alltid när jag är hemma. När jag inte är hemma är det mest a crowd.

Det hade jag inte tänkt på tidigare.

dagen efter B

Bowling, en mycket konstig grej.

1. Jag har träningsvärk.
2. Jag svettades inte alls.
3. Jag var usel.
4. Det var roligt

en mycket bra helg

Från lördag klockan 02.00 till söndag klockan 17.00 hade jag pyjamas på mig.

Klockan 18.00 var en bowlingbana bokad. Jag var usel, men det gör ingenting. Jag skämdes bara lite över min osmidiga teknik och att över hälften av alla gånger åkte klotet i rännan.

åhå!!!

När jag skrev i min förra rubrik att jag kanske skulle städa och skriva lite, tänkte jag att det egentligen innebar: se tre avsnitt av Big Brother som jag missat, äta morgonmål, se något annat också på teve, kanske koka lite nudlar till middag, (städa kan jag göra imorgon och skriva en annan dag). Det började också så. Sedan hittade jag 750words.com, registrerade mig som användare och nu har jag i misstag skrivit 426 ord (och samtidigt en första version och utkast på en fiktiv, prosatext som handlar om ett uppbrott mellan två personer):

434 steg

I början fanns: du och jag, vi behövde inga andra.

Det var innan vi kom hit.

Det var jag som började gå och du följde efter.

Men hissen, sa du.

Och jag gick fortare.

Vi gick förbi den vitrappade väggen, förbi fönstret mot bakgården, förbi nästa vitrappade vägg, den där någon ristat in ett litet hjärta. Det var inte jag, tyvärr. Förbi Manninen, Skog och Johansson. Förbi dörrskylten som välkomnar, dörrmattan som ingen ännu stulit, förbi trapphuslampan som blinkar ibland.

Jag räknade till 62 steg till första våningen. Multiplicerade det med sju. När vi kommit till andra våningen saktade jag ner stegen så att du gick precis efter mig. Jag tog steg 125 och sa: Det ska bli mysigt med våfflor, jordgubbssylt och vispgrädde. Du sa ingenting. Så jag frågade: Har jag månne vispgrädde? Vad vet jag, svarade du.

Det som fanns just då: du och jag, vi behövde inga andra.

På fjärde våningen gick jag så långsamt att du gick på min häl. Förlåt, sa du. Men jag tror att du sa det mest i misstag. Annat du kunde ha sagt: Älskling. Gullet. Grynet. Gulleplutt. Älskar dig. Vill du gifta dig med mig? Jag vill ha barn med dig. Ska vi flytta ihop? Jag vill ta ut dig på restaurang. Vill du träffa mina föräldrar? Jag sa: Det är okej.

Jag ville att du skulle lägga dina armar runt mig när vi gick upp för trapporna till mig men det skulle naturligtvis ha varit väldigt opraktiskt.

När vi gick från fjärde våningen till sjunde tänkte jag ingenting. Eller egentligen tänkte jag: Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag gick så långsamt så att jag kunde tänka alla tre orden för varje steg jag tog. Du tog.

På sjunde våningen, när vi stod utanför min dörr, tog jag fram mina nycklar. Det gick fortare den här gången än första gången, en månad innan, då jag blev distraherad av dina läppar och händer. Nu stod du tyst bredvid mig med dina händer i fickorna. Det är här vi är nu. Jag väntar med att öppna dörren. Väntar på att du ska krama om mig, knuffa in mig, säga: Jag kan göra våffelsmeten. Du säger: Jag tror inte jag kan komma in. Jag säger: Jag vet. Du säger: Det är inte du, det är jag. Jag vet, säger jag och svänger mig fortfarande inte om mot dig.

Nu finns: jag och du, samt alla andra, igen.

och idag gör jag ingenting alls (förutom kanske städa och skriva lite)

Igår var jag tredje gången den här veckan till Bremer.

Så bra.

Samtidigt känns det lite som om jag hängt där lite väl tätt. Det är kanske någon reaktion på kommentarer om att jag jobbar för mycket. Å andra sidan ägnades stor del av gårdagskvällen/natten till att prata jobb. Så jag vet inte riktigt. Men bra, var det i alla fall.

Direkt från twitter

För en bra sak: community.

Biologiska stationen

Klick, så blir fotot mindre suddigt.


Här ligger jag. I en säng, på ett internat, mitt ute i ingenstans. Mörkt, inga gatulampor. Å andra sidan inga gator heller.

Denna gången

Bandet Steget ungefär lika bra som bandet Säkert!

Det betyder att de är helt super.

betyg: 10+

Det här med att gå på kurs och öl på kvällen: så bra!

Man känner att man gör något, och man blir så trött så att man måste gå och sova redan strax efter tolv, när man normalt går för att sova runt två (motvilligt men förnuftig)t för att somna tidigast runt tre.

spänningen stiger

Mitt liv: sova, äta, jobba, katter

Några plock: min mage kurrar och jag svarar till den som om det nyss varit en katt som jamat. jag läste ankas rubrik på blogginlägget skatter i flyttlådorna till katter i flyttlådorna. min mamma ringde för att jag inte ringt på länge, du bara jobbar, sa hon. jag tycker att jag inte jobbar tillräckligt. efter en normallång dag går jag hem, är nöjd, se jag jobbar inte, tills jag kommer på mig själv med att de senaste två timmarna surfat efter referenser och material till en föreläsning.

Jämnvikten: skrivkurs i kväll OCH postskrivkursöl.

Men å andra sidan: slutet av veckan igen en jobbresa med övernattning i delat rum = man är aldrig riktigt ledig.

Och tyngst: det tar en jäklig tid att läsa tentamenssvar och tyda handstilar. och jag har jäkligt få timmar att göra det på.

Sleep

Anja Garbarek

lotta pysslar (typ)

Hittade två usla badmintonracketar av plast och såg potential. Spikade upp dem på väggen, hängde gem i dem och vips hade jag plats att hänga nycklar/smycken/liknande, samt en tidigare tom väggsnutt som inte längre var tom.

tgi(sunday)

Alltså, denna vecka. Beskrivs kanske rätt bra av att flera blogginlägg bestått av musikklipp, ett av bilder på Knut och Orvar samt ett blogginlägg som var en form av redogörelse över baksmälletillstånd.

Annat det kunde ha innehållit: mardrömmar, sömnlösa nätter, tågresor upp och ner till Vasa, jobbmöte på jobbmöte, hotellnatt, disputation, doktorsmiddag, inställd öl på grund av trötthet, inställd festbesök på grund av trötthet. Det kan inte bli annat än bättre nu.

I dag hade jag tänkt göra ett överraskningsbesök till pappa. Istället vaknade jag halv två. Då gör man inte precis överraskningsbesök.

inget kattblogg utan femtielva kattbilder

När bloggandet är som bäst.
Typ.

(Och när man inte orkat skriva)

fest, I like it!

Om talesätt Man mår som man förtjänar stämmer, då:

är jag en fantastisk, ljuvlig, underbar person.

De senaste festerna har blivit blötare och senare (eller tidigare, hur man nu tar det) och därmed har jag mirakulöst blivit mindre illamående/huvudvärkig/trött följande dag.

Imorse trillade jag i säng lite efter fem på morgonen. Efter fem timmar vaknade jag och kände mig som en ny människa. Nu, lite senare, börjar jag bli lite trött men det beror kanske delvis på att jag städat/knappt sovit.

I Was Wrong

Ingrid Olava

Her Kommer Vinteren

Kanske inte riktigt ännu. Men en av de finare sånger jag lyssnar på just nu.

Ingrid Olava

Där vi en gång gått

Igår gick jag där jag gått så många gånger. Längs Biskopsgatan, förbi domkyrkan, över ån, längs torget. Såg filmen "Där vi en gång gått" (som får godkänt betyg av mig, mera en biofilm än hemmafilm) på bio. Vid domkyrkan väntade jag på mitt sällskap.

Rolfen

Dagen efter att jag kom hem från Fårö var det meningen att jag skulle gå på en begravning. Det blev inte så. Flyget var framme i Åbo klockan ett på natten och jag skulle ha hunnit sova fyrafem timmar innan det varit dags att ta tåget. Det tänker jag på ibland. Att jag inte var där. Det tänkte jag på igår när det var alla helgona. Å andra sidan tänkte jag på det redan under hela vistelsen på Fårö. I kyrkan i Visby tände jag ett ljus och i kyrkan på Fårö tände jag ett ljus, i fall att det skulle bli så att jag inte åkte på begravning. Och på sätt och vis var det väl bra, för jag blev ju sjuk sedan. Men jo, jag tänker på det. Nu är det sagt.

så gott som obloggat

Både igår och idag har det varit sådana dagar då jag hellre fotobloggat än ordbloggat. Fina foton i stämningsfulla ljus på fina vänner, hemtrevliga promenader längs gator, höstlöv och god mat. Rätt svårt när jag inte tagit ett enda foto. Inte ens maten jag ätit har jag fotat.

Igår var jag på fredagscider till Koulu, åt deras klyftpotatis, rusade därifrån innan matbutiken stängde. Idag var jag till Tintå på pizza och rödvin med ladypingisklubb (en för övrigt finfin klubb) och därefter en cider till Apoteket.

Så det var det bloggandet. Mera minnesanteckningar och kalendernoteringar, än välformulerade meningar.

(ingen) Shitty day

Det här är en bra dag (men trots det gillar jag sången).

Så kan det vara, ibland.

Soko

Making It Back

Richmond Fontaine

men skriv någå roligt då!

Man är bara så rolig/smart/trevlig som sitt sista blogginlägg.
- Ja, jag är mest av allt tråkig.

Men idag är första dagen sedan 19 september som jag inte har en endaste privat/jobbsak i kalendern. Den är helt tom. Alltså skriver jag. Jag skriver för att ingen eller inget avbryter mig, för att täcka alla dagar jag inte hunnit skriva så mycket, för att jag kan, och jag vill.

(Och medan jag skrivit har jag styrt upp socialt program. Både för imorgon, övermorgon och övermorgonsmorgon. Ja, till och med för nästa vecka. Så alla andra dagar bloggar jag väl lika lite eftersom jag då dricker cider/äter restaurangmat/går på bio. Jag kanske främst är en tråkig bloggare.)

dagens jobb

Idag, ett år efter att jag beslöt mig för att skriva minst 500 ord/dag, hade jag redan innan tolv på dagen skrivit 1186 ord. Det fungerar nästan alla dagar. Inte illa.

(You Shine) Brighter Than Light

Joensuu 1685

crazy cat lady: en myt

Stickande tanter med katter.

Att sticka med katter i hushållet är totalt omöjligt och orealistiskt. Till och med den blygare och försiktigare av katter blir ohämmningslöst garntokig.

mvh.

halsdukslös80

How Come You Never Go There

Feist

en liten undran bara

Om man den 9 oktober springer i 1 minut, går i 1,5 minut i totalt 30 minuter och gör det samma den 30 oktober i duggregn, betyder det då att man blivit såndär som springer? Mina ben är mos, men jag är ganska glad.

broderligt besök

Jag hade ingen cocis hemma, så vi delade en flaska skumpa. Skumpa, ostbågar, choklad, och katter som underhöll sig under natten med att hoppa över gästmadrassen han sov på. Ibland flög de över honom, ibland missbedömde de och landade på honom, ibland vaknade han av att någon jagade hans fötter under täcket och två förvånade katter som satt i fotändan och tittade på honom när han tyckte att han borde få ha sina fötter i fred. Jag hade en mycket lugn och trevlig natt utan katt över ansiktet. Sov som en stock i 12 timmar.

de fem orden

Kallsvetten när man får dedikationen "snart är det din tur!" i en doktorsavhandling, personen som sitter bredvid en på disputationstillfället säger "snart är det du som sitter där", och när en tredje person i gratulationskön säger "hur kändes det? snart är det du."

Tredje gången gillt, då måste det vara sant. Eller hur det nu var.
Nä. Mest skrämmande. (Också om/Eftersom jag förvandlade alla frågor opponenten hade som om de var riktade till mig)

jag läser

Precis så bra som Nina Hemingsson alltid varit!

Gillar!

inte för de med emetofobi

Vad jag sysslar med?

Dag två av kräksjuka.

Har kommit till stadiet då jag klarar av att dricka 1 tesked mineralvatten var femte minut. Sakta men säkert. Sakta men säkert. Grannen är på väg med magvänlig föda. Dumpar det utanför dörren, springer iväg och gömmer sig, varpå jag öppnar. Sovit tre timmar, varit vaken två timmar, sovit elva timmar, vaken i tre timmar, sovit i tre timmar. Värsta huvudvärken. Värsta huvudvärken! Katterna gillar att jag mest trängs med dem i soffan/sängen. Och när jag knäböjer mig vid toaletten (man kan inte skriva det på ett snyggare sätt?) kommer både Knut och Orvar med. Sitter bredvid mig och tittar oroligt på.

Slut på rapport. Dags för tupplur. Visste väl att ni skulle uppskatta läsningen.

världsämst

Det här är förmodligen en av de första gångerna jag inte köpte flygplatschoklad till jobbkafferummet. Det är så att jag endast en gång (en gång av tiotal, förmodligen fler) som jag lyckats få den där chokladasken till kafferummet. Alltså, jag köpte en gång till och med en Victoria&Daniel-chokladask som jag glufsade i mig i eget kök. Förra gången lyckades jag få chockladasken till mitt arbetsrum. Sedan råkade jag bli överrumplad av chokladbehov, öppnade asken för att smaka lite och vips fanns det så lite kvar att jag inte kunde föra den till kafferummet utan att totalskämmas. Jo, världssämst. Och nu ångrar jag det nästan lite. Sitter i arbetsrummet, utan chokladask, chokladsugen.

Rising

Lhasa de Sela

gårdagens (och dagens) mysterium: grönsaker (med/i) majonäs

Igår googlade elva (11) personer på olika platser i Sverige med sökorden grönsaker (med) majonäs. Jag förstår inte. Diskuterades kombinationen i ett matprogram? Är det nått man blir sugen på en lördag (och tydligen även en söndag)? Behöver man recept till sånt? Vad vill man tillreda?

---------

Tillägg:

Idag fortsätter besökare att välla in genom samma sökord. Varför?

mellan Dämba och Hammars

Sånt man ser när man går de 3-4 kilometrarna mellan Dämba och Hammars:

+ tre stränder, havet, och rauker.

nästan lövfria träd senare

En lång nattsömn hemma senare (och en eftermiddag då Knut hunnit jaga och äta tre flugor samt just nu jaga den fjärde flugan medan jag och Orvar slöar på soffan) känns det som om jag aldrig var till Bergmangårdarna.

= en nästan evinnerlig bildkavakad kommer att följa.

åka in till byn: kyrkan och gravgården

ibland har man oerhörd tur

En höjdpunkt (av något som känns som en enda lång serie höjdpunkter):

Igår satt jag i Bergmans egen lilla privata biograf, såg filmerna Fårö-dokument 1969 och Fårö-dokument 1979.

Hammars, jag tror jag är kär

60 ord om det jag inte kan beskriva

Här vill jag skriva hur fint och blåsigt det är. Hur speciellt ljuset är. Det går inte. Det går inte ens att få det att fastna på bild. Jag förstår varför någon vill bo här, samtidigt som jag inte alls förstår. Men jag förstår hur någon skriver dramatik/filmmanus och promenerar längs stränder här. Det är rätt ställe för sånt.

Godmorgon Fårö! Godmorgon Dämba! Godmorgon Hammars! Godmorgon Ingmar Bergman! Nu är jag här!

Receptet

Hur man får en dag att gå och göra så att den känns lång:

2h föreläsa
2h köra bil
2h åka tåg
2h åka buss
2h i Karis
1h möte i Helsingfors
3h äta, gå mellan platser/fortskaffningsmedel, besöka bokhandel, besöka databutik, toalettbesök, vänta på buss/tåg, mata katter.

Mera regel, inte undantag

Vad är det här med att man inte rensar bland sina fb-vänner på fyra år, tills man tar bort några ytliga bekanta/gamla klasskompisar som knappt verkar använda fb, som man varken sett eller hört av på 12 år. Så snart man rensar ser man inte en av dem utan två.

det var det

Efter många om och men bloggade jag dethär.

Lite som att sluta låtsas vara anonym när jag vet att jag inte alls är det, men utan att för den delen skriva ut mitt för- och efternamn med ett litet foto i bloggens högerkant eller högst upp. Det känns väldigt odramatiskt.

fin endorfin

Nu har jag motionerat och blivit så pigg och glad att jag är varken ledsen över att jag måste fortsätta planera morgonens föreläsning (så snart jag bloggat och duschat) eller att jag satte x-antal jobbtimmar tidigare idag på att planera ett föreläsningsmoment som jag sist och slutligen raderade eftersom jag inte själv ens fattade vad det egentligen handlade om.

Night falls (inte alltid tillräckligt fort)

1. Vakna
2. Föreläsa
3. Personalmöte
4. Forskarseminarium
5. Förbereda nästa föreläsning/äta försenad lunch/försöka vila
6. Skrivkurs

Pausmusik:


Magenta Skycode
(Åboband som jag förmodligen är sist med att upptäcka, men tar igen med att lyssna på repeat.)

-------------------
Just nu punkt 5. Om en timme punkt 6. Varannan torsdag är alltid marddrömslikt minutprogrammerad.

saker man borde ha lärt sig vid det här laget

- Att inte googla efter att man varit till läkaren (där man inte fick diagnos men provsvar)

- Att berättar om senaste tids läkarbesök till mamma, efter att man varit tyst om det (för att man inte vill oroa)

Jag kunde höra hur hon tystnade mitt i skypandet, googlade och hittade ungefär samma sidor som jag.

Så till hela stora bloggvärlden: Var inte oroliga! Det är nog knappast någon fara med mig. Jag ska sluta blogga om det för jag vill inte att andra googlar. I november är det dags för uppföljande prov och sedan är nästa prov i mars. Och sedan kommer de att konstatera att jag är frisk som en nötkärna.

som alla andra blogginlägg idag

Titta, nu kan man nominera till Bloggpriset 2011.

Helg!

Lördagkväll, en dag innan deadline, skickar jag in texten.

saker man behöver

Igår shoppade jag lite.

öhöm.

Försök att jobbskriva lite intensivare igår = tre stycken blogginlägg.

Josåatt. Idag fortsätter jag.

att börja och sluta, samt häremellan

Det här bådar inte gott.

Jag har nu skrivit sex sidor text. Sex sidor! Fortfarande luftigt och saker jag egentligen vill utveckla. Jag fnissar och skrattar. Jag kommer på mig själv med att tycka att jag stundvis är rätt underhållande, till och med. Texten som har deadline är en teaterpjäsvariant av min forskning, den ska diskuteras på en workshop. Jag borde kanske skriva hela avhandlingen som teatermanus med repliker och roller. Får man månne?

freden, kvinnorna och priset

Johanna skriver ett bra blogginlägg som fick mig att gör en liten jämförelse med de finländska tidningar.

Iltasanomat (kvällstidning):
1. Datorer på hälsostation i Vanda (finsk stad) har kraschat.
2. En Bentley har kört in i en bro i Helsingfors
3-11 Sport, Sharon Osborne, recept för frisk fänkål, försvunna personer, med mera
12. Nobelpriset.

Iltalehti (kvällstidning):
1. Storm i Kemi (finsk stad)
2. (Finländskt?) lik har hittats i sovsäck i Spanien
3. Fredspriset

Hufvudstadsbladet (största finlandssvenska dagstidning):
1. Fredspriset.

Åbo Underrättelser (Åbos lokala svenskspråkiga tidning):
1. Tågfrakterna Åbo-Stockholm upphör.
2. Fredspriset.

Turun sanomat (Åbos lokala finska tidning):
1. Fredspriset

Helsingin sanomat (största finska dagstidning):
1. Fredspriset

att börja och sluta

Jag har haft deadline en nyårsafton, en påsk, en födelsedag, en valborg. Och nu har jag en deadline på söndag. Att jag särskilt minns de förstnämnda beror väl mest på att jag är en sådan person som inte får något gjort tills sista minuten. Jag kan i och för sig vara stressad och ångestladdad dagarna eller veckorna innan men jag gör sällan något för att undvika sista-minuten-paniken och om jag vet att texterna skulle bli bättre om jag först skrev en version, lät den ligga och sedan skrev om den.

Men deadline på söndag alltså.

Idag har jag skrivit två (mycket luftiga) sidor. Idag började jag skriva. Jag började tänka på den här texten i maj. Hur lång den ska bli vet jag inte men jag har börjat. Den känns inte omöjlig.

-------------
Och nu har jag avbrutit skrivande på blogginlägget så många gånger (för att kolla facebook, för att kolla mejl, för att skriva några rader till på texten, för att läsa lite i en bok) så att jag tappat tråden.

Hejdå.
Blogginlägget slut.

dagen då...

1. jag natten innan vaknat av mardrömmar om att jag glömt att gå för att föreläsa och tyckte att kursen lika bra kan skippas.

2. jag vaknade för att läsa att Steve Jobs dött. Vila i frid.

3. jag mindes att gå till föreläsningen.

4. jag mindes att därifrån direkt gick till nästa föreläsning.

5. jag gick från andra föreläsningen direkt till ett möte.

6. jag jobbat hela dagen men inte överhuvudtaget varit till min arbetsplats eller rum.

7. jag läste på facebook att Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur, någon som jag för en gångs skull läst.

8. jag på kvällen ska gå på författarserien.

9. jag är så trött att det inte är sant.

10. jag konstaterar att jag följande dag behöver en sovmorgon.

11. jag skriver för att minnas om det frågas: min temperatur är 38 grader.

första gången i världshistorien!

Jisses x 2!

1. Jag loggade inte en enda gång in på facebook på jobbet idag. Tittade inte ens in på en enda blogg.

2. Jag dog inte av höstens första zumba.

Beast

Nina Kinert

saker man kan googla klockan 00:12

Är det farligt om katter äter oliver/tapenade?

Orvar älskar både oliver och tapenade. Han blir helt tokig om jag råkar äta någondera.

att föreläsa

Värsta berg- och dalbanan. Värsta. Först nervositet, sedan förvåning eftersom de där basketbolliga talangscouterna (som ju varken är kopplade till basket, talang eller scouter) inte dök upp (vilket de (snällt nog) meddelat att de skulle göra), sedan lättnad, sedan prat, prat, prat, samtidigt som det i bakhuvudet mal "fan, fan, fan. sluta prata! det här är inte feministisk pedagogik, sluta prata!!!", sedan övning, sedan diskussion som jag egentligen är för trött för och sedan bara "jaha. klockan är halv tolv. ingen verkar särskilt ivrig. jag är inte särskilt ivrig, mest bara trött, hungrig, törstig, kanske lika bra att sluta". Så vi slutar femton minuter innan utsatt klockslag.

Och sedan sitter jag paralyserad av något som känns som den usligaste föreläsning jag i mannaminne hållit och jag är glad att ingen bedömmare dök upp. Och sedan tänker jag att det här är väl en rätt vanlig känsla. Och sedan tänker jag att det kanske inte var så illa. Och sedan tänker jag det nog var illa trots allt. Och sedan vågar jag inte titta på de snabba utvärderingslapparna jag delade ut. Och sedan tittade jag på dem i alla fall. Och sedan ser jag att det verkar som om de flesta av alla närvarande var på en bättre föreläsning än jag upplevt. Och sedan är jag mest bara "va?" Och så tänker jag att hela den här företeelsen/fenomenet med föreläsningar är väldigt mystigt.

den tredje skivan jag helt missat

Jennie Abrahamson. Gillar!

australien, mate! g'day!

Jag har numera en mapp i Safari där jag samlar ställen jag vill besöka på Australiens västkust inom en snar framtid. Mycket trevlig mapp!

orsak och verkan

Om fredagkväll ser ut så här:+ att skumpa något senare omvandlas till rökig whisky, för att sedan bli cider på pub (där det första man ser när man stiger in är Knausgård!!!) och det hela avrundas med grillmat. Då är sannolikheten väldigt stor att man mår dåligt på lördag.

Jag mådde dåligt på lördag. Men åkte ändå på kvällen till Pargas för att gå på teaterpremiär av Skarvholma gästhamn och under andra akten blev jag totalbotad från huvudvärk och det slitna. Mycket behändigt.