Igår när jag tisdagstraditionellt gick fram till bardisken, sa jag:
en päroncider
utan is, inflikade barpersonalen innan jag hann säga utan is.
jo, skrattade jag.
Det är kanske inte bara mitt påhitt att kalla den min stampub.
Och då var det ändå exakt en vecka sedan jag varit där senast.
2 kommentarer:
Jag tycker om att vara stammis. Det ger en lite pondus liksom. Och pondus har man inte direkt i överflöd så där annars. Åtminstone inte jag.
Egentligen var jag nog väldigt stolt (i smyg). Imponerad över att hon noterat att jag den senaste månaden övergått till att inte ha is i cidern.
Skicka en kommentar