MasterChef (typ efter att jag jobbat på upplägget)

Röd ängssyra

Körsbärstomater

Pistagenötter

Svarta oliver

Sesamfrön

Honung

Balsamvinäger

Parmesan

Utrensning

Om man får tillfälle att se pjäsen Utrensning, då ska man ta den.

Jag såg den igår. Den var bra.

Klippet från Åbo Svenska Teaters hemsida.

februariskörden

Filmer jag såg:

3 The Jonses

3 The Town

3 Dom kallar oss mods

4 I rymden finns inga känslor

2 Percy Jackson and the Olympians

2 The A-team

3 The Hurt Locker

2 Due Date

2 Easy A

4 Reindeer Spotting

5 The King's Speech (på bio)

Siffran innan är mitt betyg (1-5). Btyget gar v jag genast jag sett filmen. Nu en tid efteråt känner jag mig aningen tveksam till några. Det känns som om jag varit lite överdrivet givmild ibland.

jag är uppe av ingen bra orsak, det känns bara bra att stanna länge uppe för att det är lördag imorgon och jag de senaste veckorna somnat tidigt

Ute låter det som höst. Höststorm.

Jag skulle vilja skriva, se en bra film, läsa en av böckerna jag håller på med just nu. Istället har jag tagit igen bloggläsandet som jag inte hunnit med den här veckan. I över tre timmar (kanske längre) har jag läst bloggar. Nu har jag 23 inlägg kvar att läsa. Efter det orkar jag knappast skriva, se film eller läsa.

När jag andas genom näsan låter det också som höst. Det liksom stormar, ilar. Som om det skulle blåsa i husknutarna.

Mestarinånting*

Mitt största bekymmer just nu:

Jag köpte två (ja! två! som i jag kan gå till en butiksdisk och begära mat för en person, efter att min brorsa peppade mig. you can do it! och vi hade en, antagligen halvtimmes lång, diskussion om fenomenet handla för en hel familj när man bor ensam. och han poängterade hur jag är en sån som kan gå ensam på konsert, resa bort, gå på bio och så vidare helt ensam. och vi kom fram till att det faktum att jag handlar för en hel familj kanske mer handlar om att jag själv jobbat vid en köttdisk och inte vill vara till besvär som kund. att det då känns bättre att köpa tjugo biffar än en biff. jaja, detta som en parentes. en mycket lång parentes.) kåldolmar (var det alltså jag köpte om ni glömde vad det var jag gjorde innan parentesen började).

De hade tre varianter. Två med kött och en utan. Jag valde kött. Då blev jag tvungen att välja mellan två olika märken. Jag valde de som försäljaren sa att var lite sötare. Det första jag tänkte när jag började äta var "var är sirapen?". Inte söta alls. Snarare svartpeppriga. Pyttelite kål och köttet är för finfördelat, snarare en mosklump.

Det är mitt största bekymmer just nu. Allt annat känns som om jag kommer att överleva eller snarare överlevt för längesen.

* Märket på kåldolmarna jag köpte.

gbg

Jag åkte till Göteborg.
Jag åkte hem från Göteborg.
Och så blev jag lite klokare.

När jag kom fram till Göteborg var det väldigt mörkt. Jag bodde på 13de våningen och tyckte att det var konstigt att jag inte såg marken precis nedanför.

Jag vilade och tittade på svensk teve. Det var ganska sent när jag kom fram och jag orkade inget annat.

På morgonen insåg jag varför jag inte såg marken precis nedanför.


Följande dag satt jag på seminarium. Och genast vi var klara gick jag till Publik med N. Cider och mat.

Hästarna och Older

Det är en vecka sedan jag såg Band of Horses i Stockholm. Fortfarande kommer jag på mig själv oftare än vanligt med att gå omkring och nynna på någon av deras låtar. Oftast den här eller den här.

En av de bättre konserter jag varit på. Innan den här var antagligen deras konsert i Helsingfors en av de bästa jag varit på. Men de var väldigt olika. Man kan inte jämföra vad Tavastia gör med bandet och publiken och vad ett fullt Annexet gör. Jag gick dit genast när dörrarna öppnade. Tycker inte om att stå i en stor folkhop, det var tomt så jag gick väldigt nära scen och undvek att titta bakåt, först hemma förstod jag att ett fullt Annexet betydde 3000 personer. Man lär sig ju fler konserter man går på, hur man trollar bort en del av det där trängselobehaget.

First Aid Kit var också fina.

åtta fler

När jag ändå klagar, andra störande saker:

1. Att jag inte har någon nämnvärd arbetsresa längre. Det betyder att jag rör mig väldigt lite utomhus numera. Ute i friska luften.

2. Att man inte kan bestämma sig för att ha en jag-är-taggad-att-spela-pingis-dag och sedan helt enkelt ha den. Istället är man gnällig, ynklig och förlamad.

3. Att duscha. Det är så joooobbigt att duscha, och ännu jobbigare om man inte gör det genast.

4. Att mjölken är slut.

5. Att packa.

6. Att flyga med handbagage och inse att man inte har några 1-liters påsar hemma.

7. Att hela tiden glömma att handla mat.

8. Att man är tvungen att tömma diskmaskinen på ren disk innan man lägger in smutsig.

saker man gott och väl kan vara arg på

Att beställa möbler och inredning via nätet är trevliga saker. Och hemtransport, som kostar men inte jättemycket. Hemtransporten som är mycket viktig när man inte har bil. Att försändelsen blir försenad gör en inte särskilt arg, det är bara lite trist. Ibland hittas skråmor på varor och då måste nya beställas från utlandet.

Så händer det att man får en försändelsekod (eller egentligen tre stycken för att möblerna och inredningen är så tung). På morgonen ser man på nätet att paketen är i sorteringscentralen. Man låter telefon vara på och med sig hela dagen i fall de ringer. Man äter lunch, tittar på telefon. Inga samtal. Efter att man ätit tittar man igen på nätet. Då står det att de försökt ge mottagaren paketen, men utan framgång. Men nä, inget missat telefonsamtal. Nå, kanske de ringer upp senare. Någon timme senare ser man på nätet igen, den här gången står det att mottagaren själv är tvungen att hämta paketen från närmaste post.

Men. Men, men, va?

Man söker fram telefonnummer till posten, ringer dit. De beklagar att jag inte råkade vara hemma just idag. Att det blir ibland så att de inte ringer, men att de nog ringer på dörrklockan. Och jag blir ännu argare för jag har ingen dörrklocka. Och hur visste jag att jag skulle vara hemma just idag. Och de rabblar upp min adress och de rabblar upp mitt telefonnummer och allt de rabblar upp är rätt. Allt är rätt. De kan göra ett nytt försök nästa dag, men det kostar. Vill jag betala med kort eller kontakt, frågar de.

jag har läst

Jag tror att det är något fel på mig. Ghost World var helt okej men jag blev varken ivrig, lyrisk eller begeistrad. Det är inte du, det är jag (tror jag). Förlåt boken.

att fira födelsedag eller ett foto i timmen

I onsdags fyllde jag 31. Dagen till ära tog ett foto i timmen. Det var mera än textdeadlinesdag än födelsedag.

Klockan 8 vaknade jag. Det var fortfarande ganska mörkt. Jag låg i sängen och tittade på underkjolen som hänger på väggen som prydnad och sänglampan. Sedan steg jag upp.

Klockan 9 åt jag morgonmål. Svart kaffe och knäckebröd. Det var det enda jag hade hemma. Dagen innan hade jag återvänt från Stockholm och hade inte orkat ta mig till en affär.

Klockan 10 satt jag i arbetsrummet. Tittade på datorskärmen och korten jag försöker pigga upp den vita väggen med.

Klockan 11 tittade jag mera upp i taket än på datorskärmen.

Klockan 12 sökte jag i en ordbok för att kontrollera om det heter diskvalifiera eller diskvalificera. Det senare var korrekt stavning.

Klockan 13 hade jag gått till Fänriken efter lunch. Lunchen åt jag vid datorn medan jag försökte göra de sista ändringarna.

Klockan 14 sökte jag böcker i bibliotektkatalogen. Man kan också notera att jag hängde lite på facebook.

Klockan 15 skrev jag ett blogginlägg.

Klockan 16 tittade jag på mina anteckningar för texten och gjorde en kö av Ahlgrens bilar på pappret. Bilarna åt jag upp. Egentligen åt jag en hel påse av dem medan jag skrev. Jag konstatera att jag inte tycker att de är särskilt goda.

Klockan 17 skrev jag in min sista referens i texten och skickade sedan in den.

Klockan 18 var jag hemma. Hade fortfarande inte varit till affären. Jag hade köpt en burk jordnötssmör i Stockholm. Jag älskar jordnötssmör. Jag tänkte göra pestoris, men testade istället jordnötssmörsris. Det är inget jag rekommenderar som måltid. Det blir väldigt torrkletigt att äta och man är tvungen att dricka väldigt mycket.

Klockan 19 gick jag för att spela pingis. Jag tittade på min lägenhet och konstaterade att den var väldigt rörig.

Klockan 20 tog jag inget foto. Men lite över åtta var jag hemma igen. Steg in i lägenheten och konstaterade att det fortfarande var rörig, men att det doftade gott. Den doftade jordnötssmör.

På kvällen gjorde jag inget annat än duschade och tittade på Masterchef Suomi och Sveriges Mästerkockar. Jag hade huvudvärk efter att textdeadlinesjobbandet.

familjesporten

Genast efter min livsförsta pingistävling som spelare istället för publik ringde jag min påriktigtpingisspelande bror. Pratade och redogjorde för varje lilla detalj och tror att jag knappt andades under hela samtalet. När jag var färdig fick jag ett meddelande av min mamma, hon som fick oss alla att spela och hon som insisterade att vi skulle ha ett riktigt pingisbord hemma hos oss när jag var runt nio år gammal, hon som spelat en del som tonåring. Hon undrade hur det gått. Jag pratade igen, nästan utan att andas. När jag berättat klart och lagt på luren ringde min pappa, han som har tävlingslicens, tränar tre gånger i veckan och är på-riktigt-sjuk om han missar en pingiskväll. Mamma hade vägrat berätta vad jag sagt, men sagt att han skulle ringa mig för att jag hade ärende. Så berättade jag för tredje gången, nästan utan att andas. Nu är jag nästan hes. Vi vann inte, men det gick bättre än mina förväntningar. Det var roligt.

åldersglömskan

Ett blogginlägg som mycket väl kan publiceras idag, även om det utspelade sig en knapp vecka sedan:

Kompis: Senast såg jag en film på bio med han... han... (nämner filmer han varit med i)
Jag: Matt Damon!
Kompis: Ja!
Jag: Har han nån ny film? Det visste jag inte. Den har jag inte hört om.
Kompis: Hereafter.
Jag: Den? Men den var jag ju med dig och se! För en månad sedan.
Kompis: Va? Var det du?
Jag: Ja! Vad var det den handlade om?

Åldern. Ack, denna glömska.

(Och förlåt kompis, jag kunde bara inte låta bli)

ta seden dit man kommer

Genast jag anlände till Centralstation gick jag till Pressbyrån för att köpa en SL-remsa. Två personer stod framför mig i kön.

Försäljare: Ska du åka långt?

Kund 1: Göteborg

Försäljare: Ska du till Hard Rock Café på Avenyn?

Kund 1: Nja

Försäljare: Det är där jag alltid hänger.

Kund 1: Jaha.

Försäljare: Ska du ha en kaffe till den?

Kund 2: Nej, bara den här.

Försäljare: Jaja, du får dricka vichy när du kommer hem.

Kund 2: Jag har ingen vichy hemma.

Jag: En SL-remsa

Försäljare: Hur gammal är du?

Jag: Gammal.

Försäljare: Så du är över 20?

Jag: Definitivt

Försäljare: Och så kommer du från Finland.

Jag: Jepp

Försäljare: Mitä kuuluu?

Jag: Hehe

Försäljare: Näkemiin.

Jag: Näkemiin.

söndagsbilder

världens bästa brorsa

Först fick jag det här rimmet:

Då dom sett dej har dom ofta mött sin död.

Nu kan du titta på dem då du är i nöd.

Andra ser dig komma och gå.

Men de gånger du ser andra, ja de är få.

Sedan fick jag ett födelsedagspaket som innehöll det här:

Blizzards officiella action figurer från World of Warcraft. En av mina favoriter. Murlocs.

sådana som känner mig

Jag köpte 24/7 av det finska Big Brother i höstas. Nu har jag fått mejl av svenska Big Brother som undrar om jag vill köpa deras 24/7. Specialerbjudande. Åh, de känner mig så väl. Betalar gärna för att se det dygnet runt. Försöker bortförklara det med att jag inte har en fungerande teve. Jag känner mig inte särskilt övertygande.

jag, jag, jag!

Jag ska flyga till Stockholm på söndag för mina flygpoäng. Jag ska se Kinas terrakottaarmé i Östasiatiska museet. Jag ska sova gott i hotellakan och äta god hotellfrukost. Jag ska på måndagkväll se Band of Horse och First Aid Kit som förband. Jag ska fika. Jag ska fila på på bokkapitlet som ska skickas in när jag kommer hem. Jag ska sitta på favoritcafé, äta deras frukostpaket mitt på dagen och skriva skönlitterärt. Jag ska köpa en ny klänning från Beyond Retro. Jag ska köpa en kaninlampa från Coctail Deluxe.

Jag ska unna mig själv. Jag ska ha lite kvalitetstid.

liknelse och minneslapp

En liknelse jag kom på för några minuter sedan när jag gick förbi Domkyrkan:

Jag är som Blondinbella. När det händer mycket och jag har mycket program är jag dålig på att blogga.

Minneslapp till mig själv och övriga intresserade:

Grymt kallt. Alexanderteatern i Helsingfors är liten och söt. Pjäsen Fanny och Alexander var först okej, sedan blev den mycket bra. Bremer är Bremer och Bremer är bra. Pocket shop i Helsingfors är litet men har ändå många böcker man vill köpa. Jag är inte bra på att stiga upp klockan 6 för att åka på möte. Om jag stiger upp i alla fall och sedan tar ett tåg som är tillbaka hemma klockan ett på natten är jag en sådan människa som tar taxi trots fjuttigt promenadavstånd. Det är trevligt med bio. Filmen the King's Speech är väldigt bra. Man blir också svettig av att cykla på en motionscykel i ett gym. Jag såg pingis idag i gymmet. Turneringsmatcher i samma turnering vi själva har matcher i nästa vecka. Min första tanke var faaaaaaan, vi kommer att göra bort oss. Jag har för få dagar på mig att skriva bokkapitlet jag jobbar på just nu.

Klippet från Svenska Teaterns hemsida.

måttstock

Jag insåg nyss att min jumper har varit avig hela dagen.

Det har varit ett långt, händelserikt, intensivt och väldigt uttröttande veckoslut.

goda nyheter, gång på gång

När jag i slutet av november flyttade, flyttade jag samtidigt över mitt internet. Eller försökte flytta det. Då fick jag goda och dåliga nyheter. De goda nyheterna var att jag var den första Sonerakunden i huset, medan de dåliga nyheterna var att de inte visste om internet kunde kopplas nästa vecka eller om ett år. Jag skulle fortsätta betala räkningarna och ett nytt försök skulle göras senare. Har ringt, ringt, ringt. Ringt igen. Tappat räkningen på alla gånger jag ringt. Ringt.

Ringde i början av veckan. De skulle ringa tillbaka, men ringde aldrig så jag ringde dem idag igen. De visste inte hur läget var men skulle ringa tillbaka. Nu ringde de. Det har varit en internetgubbe här idag, men han kunde inte göra något eftersom han inte hade nyckel till internetrummet. Jaha. De goda nyheterna den här gången var att jag "har goda möjligheter till att få återbetalning för de månader jag varit utan nät".

januari

Av någon anledning ser jag alltid flest filmer i januari. I år såg jag 24 stycken. Siffran innan dem är mitt betyg (1-5 där 5 är bäst).

1 Beck: Levande begravd

4 Where the Wild things are

2 Scott Pilgrim vs the world

1 the American

3 Cyrus

4 Inception

1 wallander: arvet

4 salt

4 going the distance

4 the kids are all right

3 somewhere

4 remember me

2 knight and day

4 the ghost writer

5 armadillo

3 frozen

3 red

3 sebbe

3 flickan

3 apan

4 hereafter (sågs på bio)

3 Charlie St Cloud

2 The Other Guys

3 The Tourist

4 Machete

hur jag tänker

Ett exempel:

1. Wow, bokrean i Sverige börjar snart.
2. Undrar när den börjar?
3. Den 23.2!
4. Jag är i Stockholm 20-22.2.
5. Tur, eftersom jag försöker dra ner på bokinköp.
6. Eller egentligen: buhu! Jag vill ha mer böcker!
7. Vänta!
8. Jag är i Göteborg 1.3-3.3.
9. Tjohoooo!
10. Voi, voi, voi! Oj, oj, oj!

dagens måltid

Jag är som med mat, som jag oftast är med kläder. Jag byter inte klädsel varje dag.

I måndags tillredde jag lyxmiddag till mig själv: sparris, pilgrimsmusslor, färska fikon, getost, pretzel.

I tisdags åt jag: pretzel till frukost och sparris och en pilgrimsmussla till middag.

I dag åt jag: sparris, färska fikon, getost.

Imorgon äter jag förmodligen: sparris

Det är trevligt att äta gott flera dagar, lite mer sorgligt att jag oftast köper för mycket mat i affärer där jag handlar vid fiskdisk, köttdisk, bröddisk eller ostdisk endast för att jag skäms över att endast handla för en person. En tunn skiva getost, tack. En pretzel, tack. En laxmedaljong, tack. En bakelse, tack. En biff, tack. 200 gram malet kött, tack. Två skivor hamon serrano, tack. Den skamkänslan är något jag gärna arbetar bort.

bara vitt

Jag känner att jag desperat behöver inreda arbetsrummet.

sedan kom det inre lugnet

En gång i tiden tröstshoppade jag kläder. Eftersom jag redan nu har stor del av min garderob vakuumförpackad under sängen, nerpackad i förrådet och i kassar bredvid bokhyllan, tröstshoppade jag idag mat.

Förrätten bestod av stekta pilgrimsmusslor, stekt sparris och stekta körsbärstomater.

Huvud/mellanrätten bestod av en (för) färsk Pretzel.

Efterrätten blev stekt getost (som tyvärr var en annan än den jag brukar köpa och den här klarade inte riktigt av stekning utan blev kornig och ful), stekta fikon med balsamvinäger.

Efter efterrätten ett piller D-vitamin. Det tog jag inget foto av.

Jag blev genast på bättre humör.

det blir bra, ska jag se

Det är bra med kriser. Kriser är bra. Kriser är inte egentligen inte kriser. Inte som när man pratar om sina kriser. Kriser borde endast sånt som är på riktigt stort och viktigt kallas. Det här är varken stort eller viktigt. Inte tillräckligt stort eller viktigt. Det här är inte världsproblem. Världsproblem är kriser. Det kommer bra saker från (sådana där små grejer som man ibland kallar) kriser. Man kommer vidare.

Jag skriver på teoridelen av avhandlingen. Jag skriver alltså är allt bra. Bra. Allt är bra. Bra, bra. Bättre än förra veckan och veckan innan dess. Men samtidigt som jag skriver har jag ett konstigt tryck över bröstkorgen. Som om jag inte kan andas djupt. Nej, det är inte fråga om som om, jag kan inte andas djupt. Jag försöker och de blir några ytliga andetag och de resulterar endast att jag känner mig yr. Trots att det egentligen känns bra att jag skriver. Det jag skriver känns också som helt okej text. Jag kan vara nöjd. Det är bara trycket över bröstkorgen och yrseln.

Ålderskris. Kan det vara det, tänker jag. Att jag om några veckor fyller 31. Eller lite höstgrejen som hänger kvar, som dök rätt upp på ytan idag, bokstavligen som ett brev på posten. Det där som envist hänger kvar, stressar. Eller människor som ringer med så konstiga idéer. Eller så är det kroppen. Att jag varit sjuk mer eller mindre hela hösten och vintern, med jämna mellanrum. Minst en ordentlig febervecka per månad sedan någon gång i augusti. Att jag känner mig (k)risig för att kroppen är trött och sjuk. Eller så blir min kropp trött och sjuk för att jag oroar mig för mycket. Som ägget och hönan, känns det som.

Jag borde kanske ha en födelsedagsfest. Eller en vårfest. Eller inflyttningsfest.

igår, idag och några till dagar

- kommit till snorstadiet

- fortfarande trött

- ute är det soligt men jag blev andfådd av att gå till tvättstugan

- igår lyckades jag läsa mina två texter på Runebergsfesten utan att varken nysa, hosta eller snyta mig.

- jag vet inte om det var så bra att envisas med att inte ringa mig sjuk, men gjort är gjort.

- jag var inte den enda som var sjuk, festtalaren nämnde luftrörskatarr, musikern var hemma med influensa.

- ingen chans att jag piggnar till tills kvällens pingis.

idag

feber

feber

feber

feber

feber.

jag har läst

Det är kanske en skam att säga, men jag gillade den inte särskilt mycket. Trots att Bokbabbel rekommenderade den, gav den strålande recensioner och lånade den till och med till mig. Men det är inte bara en dålig sak att inse att jag inte gillade den, det är också bra eftersom jag gillat alla grafiska romaner jag läst hittills. Jag har gillat dem så mycket att jag börjat fundera om jag är okritisk och gillar dem endast för att de (ofta) är lättlästa. Jag fastnade inte helt enkelt.

The Art of Shameless Self-Promotion*

Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen. Om man råkar befinna sig i Åbo på lördag och har ingenting att göra på kvällen och eventuellt är intresserad av att fira Runebergsdagen, då. Då kan man (om man vill) gå till Runebergsfesten (tidpunkt: 18.00, plats: Svenska klubben - 5th Floor på Auragatan) som ordnas av Runebergssällskapet i Åbo. Där hålls festtal, sjungs livemusik och så ska jag uppträda** med att läsa egna texter. Vilken/vilka har jag ännu inte bestämt mig för.

*Self-promotion är inte min grej. Men nu är det gjort. Huj, känns som om jag skrev ut mitt förnamn, mellannamn och efternamn på bloggen och dessutom ställde mig upp och skrek kom, kom och lyssna på mig. Ja, egentligen är det precis vad jag gjort.

**Jag har gjort det en gång tidigare på samma tillställning. Den gången visste jag inte att Märta Tikkanen skulle hålla festtalet. Jag trodde att jag skulle svimma när jag stod där framför och hon satt på första raden.

ny poesi

Hit tycker jag att man kunde skicka in något.

Det här livet.

Den här fasen:

Jag kommer aldrig att doktorera. Jag är för korkad att doktorera. Jag är helt värdelös. Att jag envisas med att fortsätta är inte på grund av envishet eller uthållighet, utan för att jag är dumdristig. Sa jag redan att jag aldrig kommer att doktorera? Sa jag att det jag hittills gjort är bortkastat. Jag förstår inte hur jag någonsin kunde tro något annat. Jag kan inte ens formulera en fullständig mening. Jag har inte läst tillräckligt mycket teori. Jag har inte läst de rätta teoretikerna. Jag har inte förstått det jag läst. Och vad tror jag jag kommer aldrig att kunna skriva något annat heller. Borde söka annat jobb. Men annat jobb kommer jag inte heller att få. De ser att jag forskat i alla år, de kommer inte att vilja ha mig. Usel, omotiverande lärare är jag dessutom.

Det är där jag var i måndags.
It sucks.

en lugnande modersröst

En lugnande modersröst, men i skepnaden av ett textmeddelande efter att jag skickat länken till bilden och ljudet och mitt tillägg jag tror jag borde börja sola i solarium:

Det ser nog ut som du, men det låter inte som du.

Tack.

"eftersom jag tydligen är så insnöad på bloggar ser jag framemot att läsa Alex Schulmans nya bok"

Det sa jag i något skede. Efter att jag sagt blogg hit, bokblogg dit och en hel massa bloggblogg i radio. Jag skyller på att jag var hög på hostmedicin och febernedsättare. Och inte visste jag att man syns i radio heller. Blek är jag tydligen. hoppas det bara gäller idag eller att det var på grund av belysningen.

Nu hem och sova några timmar, sedan ny sats febernedsättande och vårens sista föreläsning. Hipp hej. Hej hipp. Coldrex är bra. Och om man inte kan sova på grund av kroppsvärk ska man gräva fram sin spikmatta. Då somnar man. Hipp hej.

under mina skrivpauser

Under mina skrivpauser förra veckan bokade jag teaterbiljett till pjäserna:

Fanny och Alexander (som en egen avslutning på en jobbmötesdag i Helsingfors)
John-Eleanor (som ska bli spännande)
Utrensning (som jag var besviken att jag missade tidigare)

Det är dyrt det här skrivandet och pauser som inte tillbringas i kafferummet.

on the radio uh oh, on the radio uh oh*

Jag har ett dilemma.

På tisdagmorgon ska jag ge boktips i radion. En nyutkommen bok och en äldre bok, båda ska finnas tillgängliga på svenska. Aningen lustigt är det eftersom jag inte läst så mycket den senaste tiden som jag brukade göra. Jag vill tipsa om något riktigt bra och något som inte är helt självklart. Utrensning av Sofi Oksanen var bra, men alla har redan hört om den.

The Room (på svenska Inlåst) av Emma Donoghue ska jag tipsa om. Böckerna ska jag ta med till radiostudion, men det är omöjligt eftersom mitt exemplar är utlånat. Vilket ju måste vara det sanna tecknet på att det är en bok jag vill rekommendera.

Sedan den äldre boken. Den är svårare. Tänkte först The Bell Jar (på svenska Glaskupan) av Sylvia Plath. Läste den under gymnasietiden, hade ett föredrag om den, har köpt flera exemplar av den. Men: Plath. Jag kan inte uttala det ordentligt. Så vad tipsar man då om för äldre favorit? Märta Tikkanens bok Århundradets kärlekssaga är lättare att uttala.

* Reginas Spektors låt On the Radio.

Halls of Origination

Söndagkväll. Klockan är halv elva och jag har inte varit online på hela dagen. Loggar in och tänker att jag bara ska göra en random bg. Bara för att visa mig och för att kolla vilka andra som spelar. Runt tio stycken från guilden är inloggade. Jag signar up för bg, men det blir genast prat om en random hc som guildrun. Vår första. Jag gör en snabb random bg. WG och vi vinner överlägset. Genast jag är färdig är de andra klara för random hc. Fyra av fem platser upptagna. Jag är den enda som inte signat up, så jag går med. Är jag, K och E som dps, U som tank och B som healer. Vi hamnar i HoO. Definitivt inte en av mina favoriter. Ingen av oss har varit där ännu som hc, bara normal. Jag har inte ens varit in i en hc förut. Inte i Cata. Wipe. Wipe. Wipe på Anhuur. Tills vi fattar vad vi ska göra. Sedan Phat. Piece of cake. Anraphet. Nice. Seteh, några wipe. Kollar tacts. Fixar det. Sedan Isiset. Ammunae. Och sist Rajh. En wipe tills vi fick det att funka. Ganska lite cloth loot som drop. Men roligt i alla fall. Jag var inte där för looten. Efter wipen på Rajh och den gången vi klarar det skriver jag brb. Springer så fort jag hinner till köket. De få stegen. River åt mig ett rågbröd, margarinet från kylskåpet. Springer tillbaka. Diskuterar tacts medan jag brer margarin på smörgåsen. Tar några tuggor. Springer tillbaka till köket för lite mjölk. Hinner inte äta hela smörgåsen innan vi börjar. Lite halvkaotisk och omöjligt att ta flera smörgåstuggor. Jag needar en chaos orb och vinner den. Needar också på en ring, men E kastar högre tal. Så var det. En hel massa jeee, wheee. Gz och ty. En av oss måste gå till jobbet, en annan ska på jobb om tre timmar. Och jag som skulle sova 12 går och sova nu. Klockan är halv tre och det var så värt det. Historiskt.5-manna hc instanser är så mycket svårare i Cataclysm än WotLK.

Det är sånt här jag gör ganska ofta, ungefär dagligen, men väldigt sällan bloggar om. Jag hade tänkt blogga när jag blev lvl 85, men det glömde jag. Inte för att det hade så liten betydelse utan för att jag var så exalterad.

Jag önskar att jag hittade andra svenskspråkiga bloggare som spelar WoW. Som skrev om det och som man kunde kommentera och diskutera.

när min söndag precis ska börja

Att leva med en diskmaskin gör underverk. Jag har alltid varit den där som äter smörgåsar som morgonmål, lunch och middag, varvat med kokt ris med burkpesto. Också om jag minns att jag en gång i tiden gjorde hela måltider när jag kom hem från jobbet. Då när det var någon annan som krävde det och det inte gick att argumentera mot.

Nu bor jag alltså med min diskmaskin och det är det bästa som hänt. Jag improviserade ihop en middag igår. Musslor, paprika, körsbärstomater, grädde, passerade tomater, färsk dragon, olivolja, chilipulver, salt. Det blev en sås till färskpasta. Det blev gott.

Någon dag innan gjorde jag hemgjord maki. Sushiriset kokt enligt alla konstens regler. Maki med gurka, avokado och mango. Innan det gjorde jag ett första försök på Rocky Road (som inte blev särskilt gott, men ätligt).

Idag äter jag gårdagens rester. Tänker på hur det här inte alls skulle handla om matlagning i allmänhet, utan mera om att jag igår gick till affären för att hämta ett paket. På vägen dit gick jag förbi ett höghus. När jag gick förbi steg en äldre tant ut och frågade om jag kunde föra hennes kuvert till en postlåda. Det gjorde jag och sedan var jag glad resten av dagen.

Förlåt

Jag har varit allt för upptagen den här veckan med att tänka att jag borde skriva klart.
Den där texten.

Den där förbannade jävla texten som ska vara mellan 22000 och 27000 tecken inklusive blanksteg. Bra gick det, tyckte jag. Det var när jag skummade igenom vad jag skrivit hittills. Att skicka in den för en första granskning på tisdag ska nog inte vara något problem, tänkte jag. Några tecken till och så skulle det vara klart. Idag är det fredagkväll och jag läste igenom texten en gång till. Jag har gjort allt fel. Jag är korkad i mina teoretiska resonemang. Ja, egentligen finns det inget teoretiskt resonemang över huvud taget. Jag har analysera helt annat material än vad planen var. Planen går inte att ändra.

Och jag behöver den där första granskningen. Jag behöver folk som läser och kommenterar. Och helt galet är det att tänka att jag senast igår lugnade en kollega som var orolig över att skicka in något halvfärdigt till ett seminarium. Det är då ett seminarium är som bäst, sa jag. Då man som skribent har mest nytta av ett seminarium, sa jag. Ingen förväntar sig en helt färdig text, tillade jag.

Idag är det fredagkväll. Jag byggde upp en panik i maggropen för en halvtimme sedan när jag insåg uselheten i min egen text. Panikskrev tre rader som behandlade det jag egentligen skulle skriva om.

Det är fredagkväll och förmodligen sysslar jag med en konstruktion av ett doktorandliv. Om man inte känner så här är man ingen doktorand. Jag måste känna så här. Det lugnar jag mig själv med. Så är det, eller så är jag helt enkelt bara lat. För nu ska jag hem. Oberoende av tisdagsdeadline eller inte.

När man blir trött

Orkar inte skriva mer än det här och det här.

Hur man inte blir övermäktigt trött

kl. 9-11 Klädshopping på stan

kl. 11-12 Lunch på stan

kl. 12-13 Jobbmöte

kl. 13-15 Forskarseminarium

kl. 15-17 Middag och mental vila

kl 17-20 Föreläsa (om sociala medier och bloggar, surprise, surprise)

kl. 20.20-21.20 Zumba

Tamtada! Det var min dag.

Det kanske inte ser så gott ut men det är gott ändå

Pizza med päron, getost, gräddost, fetaost och valnötter på sconesbotten.

här utanför

Jag undrar om jag någonsin blir van med att råka titta ut genom fönstret och se, fyra meter bort, människor som står och beundrar huset jag bor i. Antingen är det huset eller lampan med stjärnor jag har i fönstret. Det är människor som jag inte känner.

Nu såg jag nyss två harar skutta förbi.

knappa två timmar senare

Jag är trött som en klubbad säl.

Det var det.

Och väldigt typiskt.

någonstans i maggropen

Jag vet inte vad det är.

Med mig.

Det är liksom som om jag skulle ha energi i kroppen. Till och med kunna kalla mig lite sprudlande, energisk. Så där framåt. Glad. Hej och hå det här fixar sig. Utan och hå. Och det är längesen det var så här. Helt ärligt så längesen att jag inte minns när det senast känts så här. Att jag på riktigt kan säga att jag är glad utan någon direkt orsak (förutom att jag sett människor hela dagen). Det har mest varit jämntjockt eller mot det där riktigt trögtjocka hållet. Lagom, helt okej partier.

Jag borde kanske inte sitta i arbetsrummet och försöka skriva dagarna i enda. Inte kolla mejl var fjärde minut, så att jag resterande minuter kan ha dåligt samvete över alla mejl jag inte svarat på, allt jag inte gjort. Jag glömde idag att jag överhuvudtaget hade en mejlbox. Kollade den bara medan jag åt lunch. Och tog i tu med allt jag inte svarat på sent på eftermiddagen när jag varit borta från den.

Ska resten av kvällen söka resterande referenser. Inte för att jag borde. Bara för att det känns som en bra sak att göra just nu. Fredagkväll och allt.

borta från arbetsrum, skrivbord, mejlbox och text.

Och sedan var det fredag. Jag vaknade tidigt. Ivrig. Drack kaffe på morgonen. Ägnade hela dagen på en mässa. Bland människor. Bakom ett bord. Det var bra. Råkade till och med vara så ivrig att jag i misstag gick dit en timme tidigare än instruktionerna. Jag var som en ny människa.

såja, dags att återgå till att hitta referenser

pricken över i

Och när man går hem helt förtvivlad och nedstämd, för att koka lite kaffe och trösta sig med en smörgås, för att på det viset få kraft att gå tillbaka till jobbet, då inser man att kaffet är slut. Det här är inte min dag.

den sortens dag

Jag skulle lägga till några appar till min telefon via iTunes. Råkade radera 2/3 av alla appar. De var ganska många. Fan!

Jag har haft problem med mejlen. Jag trodde att jag åtgärdade igår. Kanske jag gjorde det också, men idag upptäckte jag att över hälften av viktiga mejl jag sparat i olika mappar försvunnit. Fan!

Jag skiver på en text. Av någon anledning har jag tidigare inte skrivit in referenser ordentligt. Nu upptäcker jag att det inte är så där superlätt att hitta Kaplan (1998), för att inte tala om Weingarten (XXXX). Fan!

Klockan är bara 12:50 och jag vill hem!

Lättpåverkad Lotta pysslar

Jag har en teori.

För en tid sedan var det omåttligt populärt att göra cupcakes och ha fina prickiga kakpapper på serveringsfaten. Ta bilder av dem och blogga om dem. Jag gjorde cupcakes (med inte särskilt stor framgång, de var ätliga men inget extra) och köpte en hel massa kakpapper från bland annat Lagerhaus i Stockholm.

Ja, jag läste alltså cupcakebloggar, åkte till Stockholm, fraktade hem en hel massa kakpapper och ett stort rosa kakfat av glas (vilket jag för det mesta har en boktrave med böcker av Chuck Palahniuk på, sällan kakor). Nu har det dykt upp nya pysseltips i pysselbloggar. Vik fyra kakpapper, limma ihop dem, vips har du väggdekorationer. Ja, jag läser alltså pysselbloggar, får användning för en del av mina kakpapper och har nu väggprydnader.

Jag var kanske inte den enda som köpte en hiskelig mängd kakpapper för att senare inse att jag inte var en bakakakamänniska.

dagens jobb

Avhandlingsord: noll. Borde verkligen ta tag i skrivandet. Borde. Måste

Läst: noll. Om man inte räknar mejl.

Mötestid: noll. Egentligen vet jag inte vad jag gjort idag. kom hit halv 10, har ännu inte ätit lunch.

Framgång: börjat sortera, radera och arkivera på hårddisken. Detta efter att jag inte kunnat spara något de senaste dagarna för att den är full.

Höjdpunkt: väntar jag fortfarande på. Eller vänta. Höjdpunkten var när en ny engelskspråkig kurs jag planerat fått finansiering och jag kan hålla den om ett år.

Besvikelse: när jag inte lyckades få scannern att fungera som jag ville. Inscannandet av två tågbiljetter tog förmodligen närmare en timme.

Distraktion: alla hemsidor med recept. Javisst ja, jag har faktiskt skrivit något. En inköpslista.

Jobbighetsnivå: stillastående.

invigningen av Åbo som Europas kulturhuvudstad 2011

Kallt. Kalla tår. Plats vid Suomen Joutsen. Det bästa var fyrverkeriet, Åbosymbolerna som brann på bergsväggen och folkmängden. Största besvikelse var symfonin som jag bara hörde några båtljud från. De båtar som råkade finnas bredvid. Annars bara knarr i snön. 50.000 människor som promenerade i knarrande snö. Tre timmar utomhus. Mycket frisk luft, aningen trött i benen när jag äntligen promenerat enda hem.

Vad jag såg och innan jag frös så mycket om händerna att jag inte vågade ta bort vantarna: en människa hängandes över en Aura å. Hon är vekan i branden. Det var fint.

inte helt säkert

På min kylskåpsdörr finns en blekt konsertbiljett. Säkert! den 3 december 2007 i Cirkus, Stockholm. I min gamla blogg skrev jag några dagar senare:

"Det är som om någonting. Jag vet inte vad. Det är lite av allt. Det är som om det är längesen jag bloggat. Det är som om allt har en förklaring. Det är som om jag inte har lust att åka hem. Och jag har inte åkt hem ännu.

När jag var på väg hemåt från Stockholm första gången, blev det annorlunda. Det blev en annan säng i Stockholm, i en annan lägenhet, i andra ändan av tunnelbanelinjen. När jag var påväg hemåt därifrån blev det igen annorlunda. Det blev en färja som gick till en annan stad än min egen stad. Det blev som det blev. Jag tycker inte om att planera för mycket, men vill ändå ha saker att se fram emot.

I Stockholm gissade jag låtnamn och artistnamn med blandad framgång, somnade i soffan framför film, besökte Vasamuseet, besökte Aquaria vattenmuseet, besökte Kulturhuset, åt restaurangmat ute och mytomspunnen Club Sandwich inne, handlade second hand på Södermalm, gick på konsert, (Här vill jag att man ska kunna läsa en strålande och lovordande recension avSäkert!:s konsert i Stockholm. Vad jag vill få sagt, men med mer välvalda ord är att: Det var som skivan, men bättre. Det var mera energiskt. Annika Norlin var mera stutsig i sina högklackade skor. Mera rockig. Mera klappig i händerna. Och Cirkus kändes som rätt ställe för en sådan konsert. Som att sitta på teater, men som att sitta på en så gott som slutsåld konsert, liksom. Lyssna på förband jag aldrig hört förut. Ogillade gillande. Kanske. Måste man bestämma sig? Detektivbyrån. Inte som något annat, om man säger så.)

Stort tack till min värd och värdinna. För sällskap ni erbjöd när jag rymde hemifrån, distans från beslut som måste tas, pausen som behövde göras, andningen av icke-aboensisk-luft, för möjliggörande av våldsgästande och Sverigeturnering. Det ordnar sig alltid. Det fixar sig nog.

Från färjan steg jag ner på helsingforsisk mark. Tog tåget och hoppade av halvvägs. Öppnade ytterdörren till ett folktomt egnahemshus, där jag nu sitter vid köksbordet. Som om jag var hemma, men ändå inte. Det är allt för längesen jag var här senast. Tror jag ska packa ner mig under en filt på soffan och sova tills jag hör nycklar i ytterdörren.

Jag tror att jag snart är beredd på att åka hem."

Det var en bra resa. Det var då jag bestämde mig för att byta huvudämne på riktigt. Då jag beslöt mig för att åka till Uppsala på utbyte. Då jag såg Säkert! och Detektivbyrån (som jag efteråt insåg att jag gillade och som jag fortfarande lyssnar på).

Amie undrade för några dagar sedan vilka svenska artister man vill se. Jag skrev Säkert!, googlade dem och såg att de skulle spela i Göteborg. Inte samtidigt som jag var där vilket var en besvikelse. Sedan hittade jag att de skulle ha en konsert i Helsingfors samma dag jag har möte i Göteborg och fick svårt att andas (jo, helt bokstavligt, det är ibland konstigt hur jag reagerar så starkt på vissa saker, löjligt starkt). Så jag väntar med att boka Göteborgsresan. Försöker komma på ett sätt som gör att jag kan vara på möte och sedan flyga till Helsingfors för att inte missa konserten. Eller stanna lite (ganska mycket) längre efter Band of Horses konsert i Stockholm för att se Säkert! i Uppsala. Eller åka lite (ganska mycket) tidigare till Göteborg för att åka till Uppsala först.

Jag tror inte att det här är bra för mig.

Men: om man är i Uppsala samma datum som Säkert! se dem! om man är i Helsingfors samma datum som Säkert! se dem! om man är i Göteborg samma datum som Säkert! se dem!

efter alla dagens tåg

Nej, största nackdelen med att åka tåg fram och tillbaka är att man blir oerhört trött. När jag steg ut från tåget i Kuppis och promenerade hem kändes det som om jag varit borta i flera dagar.

Ett resultat av mötet: Jag ska starta en blogg till. Men en som mera ser ut som en hemsida för ett forskningsnätverk och som jag inte ska blogga på.

Annat resultat: Åt mitt livs sämsta sushi på Stockmann Deli. Kall, torr, hårt ris och smaklös, med dålig soja som tillbehör.

Och så klart: Glitterscenen av Monika Fagerholm, dubbla diktantologin Detta är ingen sanning/ Som en februarifjäril, två kökshanddukar, en flaska hårbalsam. Som om man måste åka till Helsingfors för att köpa sånt.

Mera torsdagståg

Tillbaka på tåget konstaterar jag att den allra största fördelen/nackdelen med att åka fyra timmar tåg och sitta en timme på möte är att man får lite dödtid i Helsingfors. Det finns förskräckligt mycket affärer där. En del av dem har bokrea. Jag höll mig till att köpa sånt som var ofattbart att jag inte redan ägde.

Torsdag

Fördel med att många jobbmöten är i Helsingfors: jag tycker om att skriva på tåg.

Nackdel: det är trist att stiga upp tidigt på morgonen för att hinna till tåget.

Lyxmiddag på två minuter

Det här åt jag idag. Hade igår tagit en bit lax från frysen. Skar den i bitar, lade den på en tallrik, hällde över lite soja, hällde över sesamfrön. Jag vet inte hur mångte gången det var som jag tänkt göra fisksoppa, men blivit för sugen på rå lax innan jag hunnit hälla ner den i en kastrull med hett vatten. Det är många gånger. Det är för gott.

Några tips:

- Frys ner och tina upp fisken innan den äts.

- Helst en fin och fet lax.

- Välj en god soja. Det är rätt stor skillnad på dem.

- Sesamfrön är överflödiga. Det var första gången jag testade med dem på. Hade för mig att de kanske skulle fungera som en extra smak. Det märktes inte alls.

urplock från gårdagens festprat

Sminkteknik och redskap (hemligheten är att använda fingret för att ögonskuggan ska fästa bättre och att det inte ska bli så mycket löst som trillar ner under ögat), jobb, jobbigt jobb, roligt jobb, för mycket jobb (och jag hade egentligen tänkt innan jag gått till festen att jobb inte ska pratas), skidning (jag skidade senast i skolan, jag vill skida igen, planen är att skida i år, snön kommer antagligen att vara borta innan jag förmår mig att ta mig till ett skidspår och skiduthyrning), barns och vuxnas förhållande (eller hur vuxna möter och pratar med barn), en fråga om jag är heartbroken (nä, först var jag väl ganska chockad och besviken), om jag trivs i min nya lägenhet (ja!), taklister (det finns också taklister som kan rymma kablar), uppbyggnad av studier (kan räknas till kategorin världsförbättrande samtalsämne), fotboll (eller hur längesen det är sen jag spelade senast).

Min veckolånga huvudvärk blev värre och värre under kvällens gång. När jag halv två traskade hemåt, längs oplogade trottoarer, halvtomma gator, trodde jag att huvudet skulle sprängas. Idag vaknade jag huvudvärksfri. Första dagen den här veckan. Hemligheten var tydligen inte värktabletter, hemligheten var att dricka alkohol.

du kan ta repstegen när du kommer till mig

Jag åt lunch med en vän i tisdags. Hon är britt och vi pratade engelska. I morse när jag vaknade var det första jag tänkte "Shit! När jag förklarade vart jag flyttat sa jag antagligen att jag bor i ett treehouse. Shit! Shit! Shit! Jag bor ju i ett wooden house. Hur kunde hon hålla sig från att skratta eller kommentera?"

en blogg om en blogg

Jag har startat en ny blogg. En blogg om den här bloggen. Kan låta knasigt. En blogg om en blogg, liksom. Hur och varför jag började med den kan man läsa här. Den heter meta.

Bokat och bekräftat

System of a Down i Milano, Italien.

helgdagsoutfit

Grå poncho (känns som om jag går omkring med en filt runt mig. Väldigt behändigt)

Rutiga julklappspyjamasbyxor (på universitetsområdet i USA utbrast jag varje gång jag såg en student med sådana utomhus "nämen fjärde paret", eller "åhå sjunde paret". Nu är jag så hemma i dem att jag nästan kunde tänka mig att gå ut i dem. "De är ju så sköna!")

Officiella Big Brother tofflor (en överraskningspresent. Ja, jag använder dem på riktigt! Hur snygga och sköna som helst)

bloggläsartips

Shadows of Echoes.

Riktigt sjuktbra skriven.

måndag gjord jag ingenting, ingenting, ingenting, tisdag åt jag lunch på stan, lunch på stan, lunch på stan, på onsdag gick jag på jobb, jag på jobb

Jag sitter i mitt arbetsrum. Första dagen efter jul och nyår. Efter en nio timmar lång sömnnatt med jobbrelaterade mardrömmar (och enligt sleep cycle sov jag väldigt oroligt alla nio timmar. Kan nog stämma). Så jag kom hit, tänkte att jag måste få de där mardrömmiga sakerna undanstökade. Och nu känner jag mig febrig, har en vänstranackmuskelhuvudvärk. En till dag i doktorandlivet.

inte egentligen värt att notera

Man vet att man tagit det lite för lugnt under en längre tid när det enda man orkar göra en dag är att äta lunch på stan.

vilken tur jag hade

För några timmar sedan ropade pappa:
"Lotta kom! En Wallanderfilm börjar nu"

Det var tur för vid den tidpunkten hade vi endast sett sju filmer under årets två första dagar.


(Och nu ser vi en Steven Segal-film. Verkar som om vi började mitt i. Vi diskuterar om Steven Segal eller Dolph Lundgren är sämre skådespelare. Vi har inte kommit fram till något.)

när det drar ihop sig

Årets film: An Education

Årets filmupplevelse: har inte varit på filmfestival. Knappt på bio ens. Försöker komma på en minnesvärd gång jag legat i soffan och tittat på film. Nada.

Årets utställning: Denise Grünstein på Kiasma

Årets seriealbum: Prince Charles känsla av Liv Strömqvist

Årets bok: The Room av Emma Donoghue

Årets musikupplevelse: en tävling mellan Green Day, Florence and the Machine på Tavastia, söndag på Ruisrock, och Imogen Heap. Imogen Heap vinner. Såg henne i Stockholm i februari och Helsingfors i november. Stockholmskonserten mycket bättre, om man ska välja mellan dem.

Årets skivor: utan inbördes ordning Infinite Arms av Band of Horses, Between Lungs av Florence and the Machine, Facit av Säkert!, Singing from the Grave av Anna Hausswolff, the Courage of Others av Midlake och Body Talk av Robyn.

Årets låt: från skivan jag såg mest framemot.

Årets spel: Angry Birds

Årets teve: säsong 4 av Dexter.

Årets resupplevelse: semastervecka fylld med snorkling och kamelridning i Egypten vinner konferensresa i ett fattigt och ruralt Upstate New York avrundad med två dygn i New York. I Egypten satt vi på en stor båt, såg en väldigt stor okänd fisk nere i vattnet, hoppade ner i vattnet, snorklade en timme men hittade endast små och halvstora fiskar samt korallrev. När vi kom till Finland stod det en hel del om hajattacker i samma område. Kanske det inte var en delfin? Simmade också väldigt långt ut från stranden och hittade en enorm sköldpadda. Såg också en flera meter lång Morena när vi snorklade.

Årets teaterupplevelse: verkar som om jag inte sett något riktigtriktigt bra. Blir mitt sista minuten deltagande i Ny Text. Stressraderade ord och skrev om. Gick inte vidare, men var roligt att läsa och ändra efter att jag inte öppnat dokumentet på väldigt länge.

Årets dansföreställning: närmast dansföreställning jag kommit är svettig zumba. Jag tror inte att det räknas.

Årets konferens: deltog endast i en konferens i år, Reimagining Girlhood: Communities, Identities and Self-Portrayals.

Årets bästa beslut: att flytta till lägenheten jag blev tipsad om.

Årets orosmoln: framtiden. Alltid denna oroväckande framtid.

Årets äckligaste: alla förskräckligt många feberdagar. Och den kombinerade högfeber/spy varje droppe vatten jag försökte dricka/extrem törst/extremt svag/yr/somna i badkaret för att jag inte orkade tå och duscha-sjuka som slutade med inkallning av hjälp och mittinattenbiltur till en annan säng med övervakning.

Årets "Äntligen!": ett antagningbrev till LittSkap.

Årets mat: åt en extremt god middag på hotellrestaurangen i flygplatshotellet innan jag åkte till USA.

Årets fest: min inflyttnings/30års fest. I något skede var jag helt förbluffad över att jag faktiskt kände alla människor i min lägenhet just då.

Årets heldag: en utflykt till Gröna Lund, med samma sällskap som årets heldag år 2009 och årets heldag år 2008 i väldigt jämn kamp med ett inbördesveckoslut som man också kan se att blev årets veckoslut i denna blogg.

Årets "Åhå, det hade jag ju glömt bort, tills jag läste det i min blogg": Att jag hade en resa till Amsterdam inbokad, blev för sjuk för att åka, och sedan skulle det ha slutat med att jag inte kommit hem därifrån som planerat på grund av ett vulkanmoln.

Nytt år, nya filmer

Började året med att se Where the Wild Things are.




Samma soffa, mera choklad, ser Beck: levande begravd.




Samma soffa, annan ställning. Ser the American.