detta var juni

jahurra

The Boy in The Striped Pyjamas

Mongol

ja

The Duchess

Tummien Perhosten Koti

Mulholland Drive

Fishy

Kid Svensk

La Zona

nja

Cashback

Himlens hjärta

blä

Synecdoche, New York

Chaos Theory

18.8.2009 i Tavastia

k(r)ampen

Om man ska säga nått om ett jobb som i princip endast går ut på att producera text dagarna i enda kan man minst sagt säga att det är ganska skit att både skrivkrampen och det dåliga samvetet samtidigt arbetar på högtryck ett längre tid. (Jaja, satsbyggnaden blev konstig där mot slutet men nu har jag suttit hur länge som helst och möblerat om utan att höra hur det ska vara för att det ska bli rätt och risken för att jag ska radera detta inlägg på grund av detta dilemma + skrivkramp är mycket hög, så låtsas vi som om ingen märker något. Samtidigt som jag nog måste kommentera det, så att alla som trots allt märker det för att det sticker så obehagligt i ögonen kan vara lugna.)

Jag vet att jag också jobbar när jag läser texter men vem orkar läsa arbetsdag efter arbetsdag. Jag vet att det inte är så längesen jag gav skrivk(r)ampstips till skrivkursdeltagare men det är så omåttligt mycket lättare att ge tips än att själv följa dem, trots att tipsen inte nödvändigtvis var allmängiltiga utan mera exempel på hur jag brukar göra för att bli av med proppen. Jag vet att det inte är så längesen jag coachade någon som skrev sitt slutarbete men fortfarande är det så mycket svårare att själva skriva. Jag vet att jag vet vad jag ska skriva men när allt jag skriver blir oanvändbart dravel. Jag vet att jag själv är den mest kritiska läsaren till mina egna texter men oberoende hur jag vänder på det är det skrattretande dåligt om jag ens får något skrivet. Jag vet att ett tips är att skriva annat men det känns som om det här bloggandet inte heller löper, för att inte tala om skönlitterära texter. Jag vet att det brukar hjälpa att byta skrivplats men just nu vet jag inte vart jag ska gå. Jag vet att sista utvägen är att några dygn före deadline skriva som en galning oberoende hur dåligt det än blir men när jag helst skulle vilja att det blir en dräglig textmassa. 

frid och fröjd

Efter två och en halv timme lugnar det ner sig. Sedan sitter man timtal vid datorn och väljer den ultimata ringsignalen till en hipp men kräsen mamma som säger "för mycket skrammel, för lugnt, för trist, för mycket dittan och dattan", åker på konstutställning samt får höra att man trots allt inte kan resa för mycket.

första chocken

Två och en halv timme har jag befunnit mig här.

Hittills har jag fått veta att:

1. Jag har konstiga byxor

"Jag köpte dem i Amsterdam." 

"Jaha, nå sånt där sku de ju inte sälja här."

2. Min tröja inte passar till byxorna

"Jag vet. Det var därför jag tog på mig den när jag kommit inom husets väggar och inte när jag ännu satt på tåget eller bland med folk."

"Nå, men fortfarande passar den inte."

3. Jag reser alldeles för mycket.

"Det är väl helt okej när jag har råd, vill och har möjlighet."

"Kanske. Ja, det är väl det. Egentligen."

4. Att mitt hår inte passar mig.

"Du ser liksom konstig ut."

"Va?"

"Ja, alltså fotot du har på facebook. Inte som du har det just nu."

"Jaha."

"Mmm. Du ska nog inte ha så där lockigt hår."

5. Att min resa till Stockholm var helt onödig

"Ja, du sku ju ha kunnat åka senare i alla fall. Inte på min första semestervecka."

"Hände något speciellt här?"

"Nä."

6. Att jag klär mig som en femtonåring

"Vissa fastnar i 70-talet, men du klär dig som en femtonåring, om femtio år kommer du att klä dig som dåtidens femtonåring."

7. Att jag borde fungera som föräldrarnas tolk och chaufför under eventuella utlandsresor.

"Gärna! Ni skulle gilla Italien till exempel. Eller London. Eller..."

"Jamen man har hört att det är så dyrt."

"Man kan väl undvika turiststråken."

"Men vi måste ju röra oss längs turiststråken."

"Man måste ingenting. Och varför ska ni i så fall ha en chaufför med er så att ni kan åka dit "vanliga" människor bor?"

8. Att jag inte borde ha besökt Ruisrock

"Du är inte femton längre."

"Hej, det var Ruisrock."

"Och?"

"Ingen skulle ha blinkat om ni skulle ha varit där."

"Men man har ju hört så mycket om festivaler. Och då skulle ju du ha kunnat komma hit lite tidigare."

"Hallå. Det första jag gjorde när jag kom in genom portarna var att köpa en kaffe och syltmunk. Hur många femtonåringar står och ser Apulantas keikka med en kaffe i handen?"

Sånt. Men samtidigt mycket roligt. Högljutt skratt. Och en del blickar som förmedlar syskonsamhörighet.

Imorgon på Ruisrock (del 5)

imorgon på Ruisrock (del 4)

imorgon på Ruisrock (del 3)

imorgon på Ruisrock (del 2)

imorgon på Ruisrock (del 1)

vadå gå på högvarv?

En fråga när man varit vaken i 18,5 timme efter en kort nattsömn på färjan från Stockholm och spritt över hela lägenhetsgolvet ligger böcker:

Hur gör man med böckerna som är omåttligt spräckliga när man vill färgkoordinera bokhyllorna i regnbågens färger?

alla världens förslag ska man höra innan öronen trillar av

Egentligen skrev jag en text här som handlade om förslag jag fick idag som jag tackade nej till. Sedan skrev jag hur jag nog aldrig kommer att gå med på sådana förslag för jag är inte en sådan människa. Sedan skrev jag att en kompis nog har rätt när han sa att jag är mera ute efter någon adrenalijunkieaktig som inte förslår myspysigt stillasittande. Det var efter att jag skrivit om det myspysiga som jag raderade allt eftersom jag insåg att det egentligen inte handlar om aktiviteten i fråga, det handlar om sällskapet.

Och så blev det en sådan här text.

Och jag har skrivkramp.

Och jag har varit till Stockholm sedan jag kom hem från Italien.

Och jag fortsätter publicera bilder från Italien trots det.

För jag har skrivkramp som sagt var.

längs vägarna i Italien

rödvitt och blågult

Det måste vara något med sommar. Att det är varmt, soligt, semestrigt. Kanske att jag verkligen ser det som ett transportmedel. Att åka färja sommartid känns sällan så angstigt som att åka färja resten av året. Hela ditresan är planerad. Sitta på däck, läsa jobbtexter i allskönsro. Det behövs inte mera än så. Hemresan sovandes i en hytt. Och härbärge ett par dagar mot att jag lyssnar på klagovisan. Den omtalade klagovisan. Klagovisan med alla detaljer istället för "its a long story vi tar det nästa gång vi träffas". Och Stockholm är alltid trevligt. Speciellt på sommaren. Och känslan när jag gräver efter min halvanvända SL-remsa, undrar vart jag lade den, undrar om jag hade några resor kvar, förstår inte varför jag inte lade den i byrålådan och slutligen hittar den på kylskåpsdörren.

Eller så är det helt enkelt så att det är längesen jag var till Stockholm med färja och att jag inte minns hur äckligt det egentligen är.

Gyrru gyrru gyrru

Gruff Rhys

lördagskväll

Att gå på dejt kan påminna väldigt mycket om en arbetsintervju. Förutom att man sitter på en uteservering, dricker upp en blåbärscider varpå sällskapet säger "Vill du ha en till?" på vilket man svarar "Nej" och båda parter stiger upp under tystnad, skakar hand och tackar för visat intresse. Sedan tycker man att det var rätt bortkastat att man sminkade sig, tycker att man kunde passa på att spendera resten av kvällen på uteservering med kompisar (för man är ju färdigsminkad och färdigklädd) , känna att man är hungrig, cykla hem för att steka några köttbullar och när man väl ätit känna sig så utmattad och trött (eftersom klockan faktiskt är lite över åtta på kvällen) att man inhiberar allt och lägger sig på sängen för att somna till en film. 

spooky Facebook

För nästan exakt två år sedan drack vi kaffe i södra Österbotten. Det var första och sista gången vi träffades. Jag hade någon dag innan kommit hem från Stockholm och hade ingen lust att dricka den där kaffen på terassen. Det var soligt och varmt. Vi pratade väder. Lite deckare. Mycket musik. Kanske lite sport. Följande dag fick jag erbjudande om en bilresa och sällskap till Ruisrock men jag tackade nej och har ångrat det många gånger.

Idag ploppade personen upp under "People you may know" i Facebook. Vi har inga gemensamma vänner. Om en vecka börjar årets Ruisrock.

Hur gör Facebook egentligen?

italiens djurliv (eller den ena snigeln större än den andra)

Ibland var det nästan som om syftet med resan var att utforska italiens snigelliv alternativt djursafari på landsbygden.

Jag hittade några hästar i vår by Viola i nordvästra Italien.

Och en vitt katt.

Och en gråvit katt i grannbyn Pamparato.

"Se en stor snigel!"

Hela sällskapet böjer sig ner för att fotografera.

Och så fota jag en sån här sak. Den var död, tror vi.

Sedan hittade vi en snigel som mumsade i sig något för att bli ännu större.

En brun och stor snigel.

Våra vägg-i-vägg-grannar i Viola.

En stor snigel med ett hem.

"En stor rödsvart snigel!"

Fota, fota, fota.

En normalstor snigel.

"Nå, vi kan väl fota den också när vi ändå håller på."

efter tre dagar hemma från kappsäcksliv och hetta

Det är svårt att ha semester i Finland. Dessutom är mitt arbetsrum betydligt svalare än min lägenhet. 

fasader, del II

Italien är också helt okej husfasadsmässigt.

hemma bra, borta bäst

Det första jag gjorde när jag kom hem från Italien var att köpa en espressokokare. Det andra jag gjorde var att fylla i ett visum för en resa till St. Petersburg.

fasader

Har man en förkärlek för att fotografera husfasader kan jag varmt rekommendera Nederländerna.

Det hàr àr semester

Sju dagar.
Det àr sà lànge jag klarar av att hàlla mig borta fràn ett internet cafe.

Jag har det bra hàr. Riktigt bra. Helt underbart, kan man sàga.
Ibland gjort mycket, ibland gjort vàldigt lite, sett mycket, sovit lànge och àtit gott. Svettats. Klibbat.

varlden ar liten

I september 2003 traffade jag en polsk student pa en kurs i Belgien. I november 2007 rakade jag av en slump traffa henne pa tagstationen i Kopenhamn och vi kom fram till att vi var pavag till samma kurs. I torsdags rakade jag av en slump traffa henne pa gatan i Holland och vi kom fram till att vi var pa vag till samma konferens.

konferensdoden

Tredje dagen och konferensdoden har tagit mig.
Sju kolleger har jag gladjen att dela hostelrummet med.
Tolv i natt knallade jag hem fran pubben.
Nio i morse var det min tur att sta framfor publiken
800-900 konferensdeltagare.
Otaliga vanner och bekanta.
Enorm somnskuld.
Extremt roligt.

I'm Amazed

My Morning Jacket

tack, men nej tack

Var med om en av de mera konstiga diskussionerna igår. Trodde inte att det skulle komma ett tillfälle där det skulle passa in att sjunga "Puuhamaa on jännä paikka, Puuhamaa se on iloinen, Puuhamaassa vietät vaikka koko päivän kesäisen... sellainen on Puuhamaa!" när man sitter på ett café. Efter att vi avhandlat zombien på gågatan under våren, muterade fåglar, psykmediciner, karaoke, hullut paperit, skolgymnastiken, språkmur, manodepressivitet, William Shattners två musikalbum, Åbos utbud av räkälän och Mikko Alatalos repertoar kändes det helt normalt. När jag närmare tänker efter var Puuhamaasången det enda jag egentligen bidrog med ( som logisk förlängning på att mitt sällskap bjudit på en japansk ballad).

Conspiracy of the Gods

Trans Am

detta är inte en modeblogg

Det här är inte en modeblogg, men när jag på lördagmorgon i Holland presenterar min forskning om modebloggar kommer jag att ha på mig de här skorna. Jag har tur som har en mamma som köper för små skor när jag själv har skoköparpaus.

 

Heartsstopper

Emiliana Torrini

maj i filmer

JaHurra: Persepolis, Lock, Stock and Two Smoking Barrel

Ja: Vera Drake, Humbold County, The Safety of Objects, The Indian Runner

Ok: Napoleon Dynamite, Hässelby 165

Nja: Vuxna människor

Blä: Across the Universe

bara vara vänner

Vad jag lärt mig?

Jag ska lita på min första instinkt.

Springa när jag ännu kan.

Inte vara för trevlig.

Alla förstår inte talesättet "bara vara vänner".

"It started when he threw a sheep at me"

eftersom jag inte är rik

För att göra saken värre har jag spenderat veckan med att se tolv avsnitt av serien Stockholm-Arlanda Flygplats. Ja, mitt jag-vill-resa-tillstånd är så illa. Men serien är ganska okej.

Hunting for Witches

Bloc Party

saker som tyder på att jag är en riktigt uslig och hemsk människa

"Du kunde väl svara?! Låter inte likt dej att bara sluta kontakta utan förklaring"

Jag svarade inte inom två timmar på ett meddelande jag fick, eftersom jag åt restaurangmiddag med kollegor. Fick jag större lust att svara efter meddelande nummer två? Nä.

Likt vem? Mej? Och det meddelar du efter att vi träffats tre gånger. Sluta kontakta? Jäklar, vi träffades senast för exakt en vecka sedan. Kontaktar jag alla mina vänner och bekanta oftare än en gång i veckan? Nä.

I Wish I Was Someone Better

Blood Red Shoes

om jag var rik

"48 hours to fulfil your dreams".
Jag kan inte låta bli att öppna mejlet, trots att jag vet vad det innehåller och att innehållet inte är bra för mig.

Jag kunde flyga till Delhi för 399€, Dubai för 299€ eller Boston för 299€.
Om några dagar åker jag till Nederländerna och därfirån till Italien.
Men jag har ju aldrig varit till Delhi. Aldrig till Dubai heller. Och stackars lilla jag skulle gärna faktiskt besöka Boston. Faktiskt är jag helt säker på att jag skulle bli väldigt glad av en resa till Boston. Faktiskt.

meddelande från det undermedvetna

Inatt drömde jag att jag gick förbi en R-kiosk och såg den nya Husis. Jag tyckte att den var snygg. Det är allt jag minns av drömmen.

Det känns som en väldigt konstig dröm. Jag har varken läst eller sett Husis sedan den ändrats. Inte har jag tänkt på den heller.

Storm Warning

sista viljan

Det är något speciellt med att testamentera sina bedrifter, sin kunskap och sina idéer.

"Men jag har ju knappt gjort nått, vet ju knappt nått, orkar knappt engagera mig i en framtid jag själv inte kommer att ta del av", tänkte jag.

Nu har jag skrivit 1123 ord och konstaterar att det är både roligt, vemodigt och att jag bara skrivit en tredje del, att det egentligen finns så mycket att ge vidare.

Dust and Echoes

God is an Astronaut

ska vi ta en kaffepaus nu?

Räknade nyss ut att det imorgon är fyra veckor sedan jag såg en annan människa i kansliet jag jobbar. Det sätter sina spår.

På fredagen trodde jag att jag skulle få besök av en kund. Efter att jag ringt till personen två och en halv timme efter planerat besök fick jag veta att personen glömt meddela att den inte ämnar infinna sig. Då gick jag hem och kände mig aningen moloken.

Det är ganska trist att dagarna i enda skriva mitt testamente över min tid här. Om en vecka är det min sista dag. Det känns lite blandat.

Det skulle vara roligare om det fanns studerande på en studerandeinstans. Nu sitter bara jag här.

att inte förglömma

Lite eld och lågor blev jag faktiskt förra veckan när jag påmindes om att det vilken dag som helst dimper ner ett monster i min brevlåda. Eller i ett paket adresserat till mig. Ack, vad materiella ting kan göra en människa glad.

balansräkning

Nä, jag har inte gjort något speciellt den senaste tiden. Läst guideböcker. Funderat på packning. Tänkt på jobb. Planerat in möten. Avbokat möten. Funderat hur jag ska svara på sms jag fått. Funderat när jag senaste kände att jag var eld och lågor. Legat i solariet och för första gången i mitt liv blivit brun istället för röd. Eller okej, blivit rödbrun istället för kräftröd. Sett på filmer. Lyssnat på musik. Sovit utan dyna för att bota huvudvärken. Legat på spikmattan för att bota huvudvärken. Idag blivit av med min sexdagarlånga huvudvärken. Konstaterat att jag var eld och lågor hela förra veckan. Konstaterat att det känns som väldigt länge sen. Glömt att svara på mejl. Kommit ihåg att svara på mejl. Inte orkat svara på mejl. Tänkt att jag svarar på mejl imorgon. Kännt att det var väldigt längesen måndagskvällens program, tisdagskvällens program, onsdagens sista jobbtågresa med möte, onsdagskvällens program, torsdagens fotboll. Och det känns inte alls som om det var lördag igår. Jag har bara haft fullt upp och varit väldigtväldigt trött.

Surrender My Love

The Peepshows

She's Got You High

andas in, andas ut...

Imorgon blir en helt superdag. Eller total pannkaka.

Och tänk om vi ska äta wok med pinnar och jag glömmer hur man gör, alternativt är för nervös för att klara av det. Och om jag babblar på utan paus. Och om jag inte gillar hans hemgjorda mat alls. Om jag gör en magplask när jag stiger ut från bussen. Och tänk om jag inte alls kan sova i natt och är jättetrött imorgon. Och borde jag ta med mig efterrätt, förutom vinet? Och tänk om jag glömmer all finska och han all svenska. Och tänk om han bara säger att han är nervös trots att han inte kunde bry sig mindre. Äsch.

Half in Love with Elizabeth

Mystery Jets

14 dagar kvar

"Packa rätt - gör väskan lätt", "Packa rätt inför resan", "Öppna din väska - packa med Vagabond". Sidorna är otaliga. Men inte på en enda står det något om hur man ska packa både för Holland och Italien, för konferens, konferensföredrag och semester, för stad och land, för bergsklättring och långa bilturer som chaufför, för boende på fyra olika ställen, för minst 20 dagar. 

På datorn finns nu 1840 låtar. First thing first. 

skugga (eller: måndagskvällens program, eller: jag tror jag vill skriva annat än prosa igen, eller: jag kommer att ändra radbytet många gånger)

           bakom     

där borta 

          tidigare     

som det var innan, 

                 men inte längre,            inte mer 

mera? 

      det var

där kvar

var, var

               blir mindre 

              finns snart inte alls

                 borta           borta           suddas ut

släpet som hänger                         efter      fastnat i ena benet

                     bakom mig

  där borta

                                                           inte borta ännu

                                                                           ännu kvar

 kvarlämning

             lämnat kvar

bakom mig

             titta bakåt

               framåt, framåt, aldrig bakåt, inte längre bakåt, bara framåt 

                                     kvar men blir mindre

       mindre och mindre blev jag

    liten var jag

        till slut

förhållandevis liten

förhållande

                        hålla, hålla om, hålla för 

                  släppa

släpa efter 

efterlämning 

          lämna, lämna, lämna, 

           lämnade kvar

                  hålla kvar,

                  förhålla sig till det

                  hålla ut

Happy Endings

First Floor Power

smått och gott

Det är bara måndag. Men detta förblir antagligen veckans bästa citat från min mejlbox:

"Pitäisikö sitä käydä parturissa, mitä sitä pukee päälleen, ajaako parran vai jättääkö sängen. Help. Onneksi uudet silmälasit sai sentään hankittua. Paniikkivaihde päällä."

Run, Run

Those Dancing Days

äppel och träd

Jag träffar min mamma första gången efter att jag färgat håret rött, orange och grönt. 

Hon utbrister: Men oj, varför har du en lila handväska till håret? Äger du ingen grön?

Jag: Jag vet, det blev den lila av gammal vana.

Hon: Nå, nagellacket passar i alla fall din tröja.

Det är kanske inte så konstigt att jag blivit sådan som jag är.

blast from the past

Sagt superfort i telefon: Hej, vi har ett helt supererbjudande till dig som tidigare varit trogen prenumerant på National Geographic.
Jag: Jag är inte intresserad
Sagt superfort: Den här gången får du en superduperheltunderbar gåva
Jag: Tidningen var inte till mig
Sagt superfort: Men det här är ett specialerbjudande
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Tre månader till priset av två
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Specialgåvan är ofattbart underbar.
Jag: Tidningen var inte till mig.
Sagt superfort: Kanske du vill fortsätta med gåvoprenumerationen?
Jag: Till min ex-sambo sedan två år? Nä.
Sagt superfort: Oj, ursäkta. Vi ska skryka dig från registret.
Jag: Gör så.

Proceduren upprepas tre gånger om året.

Animals

Coco Rosie

tisdagkväll

"Vet du. Jag kom nyss på vilken låt jag vill att ska spelas på mitt bröllop", säger han.
"Va?", säger jag.
"När eller om jag gifter mig alltså", säger han.
"Alltså nyss som här och nu", frågar jag.
"Nja", säger han.
"Eller vill du gifta dig med mig?", tillägger han.
"Nä", ropar jag lite för ivrigt.

Sedan skrattar vi. Som tur är.

tema vecka 20

Jag är lycklig.

Igår: Mord och några visor + Jenny Wilson.
Idag: Teaterpjäsen Jag är din flickvän nu
Imorgon: Dansföreställningen The Square

Jobb: bloggare

Peppar.fi skriver om drömjobbet som köpcentret Forum erbjuder. Spännande projekt där jobbet går ut på att shoppa och blogga. Jag fastnade vid ett svar i artikeln:

Och det måste vara tjejer?
– Ja, det var tanken. Tre till sex månader är en lång tid och vad som helst kan ju hända …

Och jag undrar: Varför, varför, varför? Vad kan hända om det inte är tjejer? Vad menas med vad som helst kan ju hända? Skulle det vara annorlunda om det var fråga om under tre månader? Får bloggarna skriva kritiskt? Varför ordnas en casting? Varför hade de inte istället en blogg som ansökningsbrev? Och de som ansöker ska skicka med bilder på sig själva?

Någon som kan förklara?

Mord och några visor

Tidpunkt: 13.5 kl 19-
Plats: Åbo, Dynamo
Trevlighetsnivå: Riktigt, riktigt trevligt.
Mera information: hittas här

The Wooden Chair

Jag har inte bestämt mig om jag tycker om Jenny Wilsons nya skiva, eller om jag tycker om den riktigt mycket. Det finns sånt som gör att man blir glad och dansig, men samtidigt känns den lite enformig. Detta efter fem genomlyssningar. Vi får se om det ändrar efter att jag sett henne live. Jag har en biljett till Klubi på onsdag. Jag kunde inte hålla mig, trots att tidtabellen är tajt.

istället för blommor till mamma

Jag tror att jag fått fammosjukan. Tre morgnar i rad.

Tre morgnar då jag enligt alla konstens regler borde vakna lite tröttare, lite segare, lite mera usch-jag-mår-lite-illa och lite senare än normalt. Istället har jag vaknat piggare, gladare och tidigare än efter de kvällar då jag kommit hem innan man kan säga att det är efter mitt i natten.

Idag vaknade jag dessutom med tanken "hinner jag med tåget som går om en halv timme eller om en och en halv timme?".
Och jag som inte alls skulle åka tåg idag. Som tur var finns det på söndagar inget tåg som åker om en halvtimme. Nu hann jag göra mig i ordning i lugn och ro, så att mamma slapp säga "Jahas, så du fick ett sånt där typiskt infall och rusade upp och drog på dig första bästa kläder, sprang till tågstation och hann inte kamma håret, äta morgonmål, glömde telefon och hemnycklar för att du fick ett infall och kände att du måste rusa som om livet hänger på det". Det skulle i och för sig inte vara första gången hon skulle säga något sånt, men jag har en känsla av att hon tycker att det är helt trevligt att slippa. Som morsdagspresent, typ.

Jag saknar dig

Emma Nordenstam

Att åka tåg

Från

"Och vet du vad, min man vill ha sin gamla fula soffa i vår lägenhet. Den som han hade i sin ungkarlslya.", hör jag henne säga.
"Va?", utropar den andra.
"Jo för att kompisarna tyckte så mycket om den."
"Nämen..."
"De satt säkert och spelade Playstation i den. "
De skrattar.
"Nåmen, han vet ju bättre nu, förstås"
"Ja, nog sa du väl till direkt".

Till

"Jag är nog sån äijä.", säger hon.
Den andra kvinnan är tyst.
"Jag äter grillkorv och dricker öl.", fortsätter hon som förklaring.
Den andra kvinnan skrattar.
"Men ja, alltså inte varje vecka. Och bara på sommaren.", fortsätter hon ytterligare
Den andra kvinnan är tyst.
"Ja alltså, om jag åt korv och drack öl oftare skulle jag ju bli fet.", fortsätter hon.
"Det är nog helt hemskt hur kvinnor i allmänhet blivit fetare och fetare.", tillägger hon.

Till

"Det är intressant hur män har börjat göra mat.", säger hon.
"Jo, min man gör mera mat hemma än vad jag gör.", svarar den andra.
De skrattar.
"Så är det ju hos oss också", svarar hon.
"Ja, könsrollerna har nog blivit helt upp och ner.", svarar den andra.
De sitter båda tysta.

Jag hinner tänka både ett och annat om kön, normer och kultur.

Everyone Else in the World

Stina Nordenstam

Kungen av Mumindalen

Jag såg Kungen av Mumindalen för en tid sedan. Det jag minns är att hela parketten var fylld av högljudda lågstadieelever som var på klassutfärd och att jag delade balkongen med en finskspråkig högstadieklass med elever som var för tuffa för att gå på teater. Jag tror det tar rätt länge tills jag går på teater mitt på dagen igen.

Love You Better

The Maccabees

working nine to five - eller ett för läsare rätt torrt blogginlägg

Om en månad skall jag hålla ett föredrag här. I natt drömde jag att jag stod framför åhörarna men inte hittade min presentation på minnesstickan. Aningen stressande eftersom hela föredraget byggde på min analys av personporträtt från bloggar. Jag hann fundera om jag borde rita av fotografierna på tavlan innan jag vaknade.

Väl på jobbet fick jag besked om att en av mina artiklar blivit accepterad i en internationell tidskrift efter double blind peer review. Jag borde fira. Istället kom jag ihåg att jag pratade med en redaktör som lyssnade på mitt föredrag i Köpenhamn i höstas och ville att jag skulle skicka artikeln, och senare mejlade mig en layoutguide. Det är roligt att skriva men tråkigt att göra layout enligt alla konstens regler. Idag har jag gjort layouten. Och jag förstår inte hur det kan ta så många timmar. Var färdig att skicka iväg den när jag insåg att de vill att jag skall skicka bilderna både i texten och i seperata filer. Jag hittade dem ingenstans. Hann tänka att det var det här drömmen ville ha sagt.

Trött. Irriterad. Förbannad. Jag kommer aldrig att kunna skicka iväg artikeln. Jag kommer aldrig att kunna hitta de nitton bilderna trots att jag vet av vilka bloggar de är tagna. Det var helt bortkastat att be bloggarna om tillåtelse för att få publicera dem. Helt bortkastat. Helt oinspirerad att söka nya bilder, nya tillåtelser. Tills jag mindes att jag förra sommaren använde en annan minnesticka. Och jo, där fanns de. Som i drömmen men tvärtom.

Jag känner mig tom i huvudet. Men om jag inte får iväg artikeln idag, kommer jag aldrig att få iväg den.

aprils klena skörd

Inget jahurra, inget ja, bara ok: Varannan vecka, Klassfesten, How to Lose Friends and Alienate People, O, Brother, Where Art Thou, Rachel Getting Married, H:r Landshöving

Har helt enkelt inte varit på filmhumör.

Missed Me

Dresden Dolls

tema vecka 18

Tisdagkväll:
Jag: Och när jag har pengar shoppar jag.
M: Jo, det märks. Då kommer du med nya kläder flera dagar i rad.
Jag: Jag trodde inte att märks.

Onsdag;
S i telefon: Vad gör du?
Jag: Provar kläder.
S: Är du påväg någonstans?
Jag: Nä. Jag gör det som tidsfördriv.

Torsdag i klädaffär:
L: Hej. Söker kläder till fest ikväll
Jag: Hej. Jag söker kläder till fest imorgon.
L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Jag: L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Hem kommer jag utan nya kläder, om man inte räknar nya skor.

Fredag:
Jag: Passar det här ihop?
P: Jo, nog tycker jag det.
Jag: Hmm...
P: Nå vi kan ju kalla det Lumpar-Lotta-stilen.

Fredag klockan 16:15
Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Klädhögar överallt. Kläder som jag till och med glömt att jag äger. På mig har jag en kort klänning som jag köpte i Barcelona sommaren 2007. Den där som jag nästan alltid har på mig till fest och halvfest trots att jag innan provat igenom nästan hela min garderob. Den där som jag först hemma insåg att var en tunika för gravida.

smärtgränsen

Under tre dagar klarar jag av att sitta på en läktare och titta på bordtennis i sjutton timmar. Det är nästan sjukt. Efter sjutton timmar var jag tvungen att gå mitt i tävlingen. Mina ögon klarade inte av det längre. Två familjemedlemmar tävlade och jag satt på läktaren. Jag var den enda som kom hem med vinster. Två lotter, två finfina vinster. Jag ångrar att jag inte längre har kvar min gamla rakett.

Dig Ophelia

Rasputina

oh brother

Min veckoslutskämppis (aka brorsa) har börjat utöka sina vistelser till vardagar. Kom på fredag, åkte nyss.

Han köper choklad och råkar glömma den kvar. Han bjuder på makaroner och korv och jag på sushi.

När vi ska gå någonstans tar det väldigtväldigtväldigt länge tills vi kommer iväg. Jag provar skor och jackor. Han provar t-skjortor och hattar. Hans nyaste t-skjorta är rosa med dödsskalle och hela vägen in till stan diskuterade vi om det skulle vara too much om t-skjortan dessutom hade blåa paljetter. Och jag berättade om min analys av modebloggar och today's outfit.

Rock Me Now

Metric

att skymta målet, eller iaf veta åt vilket håll man ska springa

Det har klirrat extra mycket i min kassa för stipendieforskartillvaron. Så mycket att det känns hoppfullt. Riktigt hoppfullt. Men när jag sedan läser om den här fyndiga idén och min nästa tanke är "jamen sån ska jag ha på min karonkka" blir jag själv också lite orolig över min plötsliga optimism. För att inte tala om att jag nyss diskuterat med min kära mor om att på tumanhand åka till Venezuela när jag ser ljuset i doktorstunneln.

med risk för att verka tjatig

Än en gång inser jag att jag bor i fel stad. Fel stad, om och om och om och om och om igen.

Det är vår i Åbo och jag har saknat redan i flera månaders tid något annat så oerhört mycket.

Momma was an Opium Smoker

Rasputina

att göra en höna av en fjäder

Jag har tydligen lättare för att skicka iväg en djupgående och kritisk kulturvetenskaplig analys av fenomenet "gå på dejt" än att skicka iväg meningen "ska vi ta en kaffe".

Jag är inte särskilt stolt över mig själv just nu (även om analysen nästan kunde publiceras i en vetenskaplig tidskrift).

Summer Time - The Roughest Time

Jenny Wilson

att sånt (eller blogginlägg i serien: saker jag kanske ångrar att jag någonsin publicerat)

Ex tempore är bäst. Även om kvällens sista (halvdesperata) försök efter att jag vid trakten av domkyrkan högt använt uttrycket "guld och gröna skogar" i samband med "mycket potential" (och övertygat mig själv att skogar och guld är hur bra saker som helst en tisdagsnatt) kanske kunde skippats. Eller egentligen inte skippats, men det skulle ha varit betydligt trevligare med guld och gröna skogar än en tisdagsöverförfriskad typ med sårigt jack i pannan som ville bjuda på öl.

När jag väl kom hem slog jag slag i saken. Slag i den där saken som jag borde ha gjort för hur längesen som helst. Sov sedan väldigt oroligt på grund av att jag gjort den där saken som jag borde ha gjort för längesen. Vaknade gång på gång under natten eftersom jag inte var säker på om jag alls borde ha gjort den där saken som trots allt kanske borde ha blivit ogjord för alltid. Vaknade sista gången sextiden. Superpigg. Supernervös. Superallting. Insåg att någon annan också suttit uppe mitt i natten vid datorn. Om inte annat har jag nu skrivit en av de konstigaste texter i just det där sammanhanget. Och nu kan man väl bara vänta? Jag är så dålig på att vänta. Om jag inte får svar inom en dag betyder det att svar utarbetas/om jag inte får svar inom en dag betyder det att svar uteblir helt. Två dagar? En vecka? Två veckor?

Jag vet inte om jag tycker om uttrycket "låt det bära eller brista". Och i all ovisshet är jag dessutom lite sur för att jag inte sparade ett eget exemplar av texten, för att om inte annat kunna ta fram den under ett senare skede och skrattat åt att jag verkligen skrev det där och skickade det till en annan människa.

tisdag

Sol ute, mörker inne. En helt vanlig arbetsdag.

A Quitter

Rasputina

fiskarna i havet

Jag vet fortfarande att jag inte vet. Det är ganska skönt. Det betyder att jag inte behöver fundera på det mer. Om jag någonsin kommer att ha kommit till insikt borde jag ha kommit till insikt vid det här laget. Det jobbiga i hela situationen är att någon annan tydligen vet. Eller tror sig veta. Då är det inte så där bara att fråga om folk kommer ut en sväng. Så mycket vet jag.

och idag ska jag inte göra någonting

Min jacka luktar fortfarande rök. Som när man stått bredvid grillen och grillat 65+ grillkorvar och 64 bananer fyllda med choklad. Jag har nu åkt över Finlands längsta bro (och tillbaka över den) och kanske haft de tyngsta och roligaste arbetsdygnen. Det är krångligt att sova i en sovsäck på golvet när man hela tiden vaknar av att man tvinnat in sig så att man inte kan röra armarna. Och ändå var det första jag sa på morgonen "Jag har glömt hur skönt det är att sova i sovsäck", tittade på klockan som visade 7:43 en lördagsmorgon och kokade sedan drygt tio pannor kaffe, plockade fimpar från en skolgård, skar upp tiotals brödskivor, var arbetsledare för köksstädningspatrullen och inledde mitt prat med "vad är utbildningspolitik?". För att nämna något smått.

Jag ångrar fortfarande att jag inte provade rutchkanan. Men det var kallt, det var vått, det hade nyss slutat snöa och jag hade sommarkläder på mig.

Fight Song

The Appleseed Cast

Cheated Hearts

Yeah Yeah Yeahs

packning

Varför får man inte sova i sovsäck på vissa lägergårdar? Jag packar sängkläder och handduk till arbetsresa ett. Jag packar dyna, sovsäck och liggunderlag för arbetsresa två. Jag packar inte alkoholhaltiga drycker. I programmet för arbetsresa två står det att man skall respektera de som ordnar programmet och att man därför inte skall dricka alkohol. Jag är väl i princip en av dem som ordnar. Jag ska sova på ett golv i ett klassrum och följande morgon föreläsa om utbildningspolitik. Undrar om det skulle vara klokt att packa ner två liggunderlag. Jag önskar att jag ägde en uppblåsbar madrass.

Friend of the Night

Mogwai

lyckorus och träningsvärk

Igår hoppade jag säsongens första hopp. Idag har jag träningsvärk.

Ur teknisk synvinkel var det bästa hoppet hittills. Armarna där de skulle vara. Halsen sträckt på rätt vis. Ryggen böjd. Bra avsats. Borde ännu jobba med att få höftet i rätt vinkel. Gjorde en sidokullerbytta vid landning för att minimera risken att skada mig. Hade en hoppmästare som ropade "Mene" uppe i planet. Han hade jag inte haft tidigare. Han var bra. Det var sista gången jag hade en hjälm med inbyggd radio och en typ som stod nere på marken och sa "Lotta - vasen, vasen, suora". Packandet av fallskärmen tog två timmar och då fick jag hjälp. Det var varmt och jag hade bara t-skjorta under den tunna halaren när jag hoppade. Precis som sommar. Jag har ett blåmärke på insidan av högra armen. Precis som efter tidigare hopp. Och jag förstår fortfarande inte i vilket skede eller varför jag får det.

The Kill

The Dresden Dolls

"Nåmen, morjens morjens"

"Är du gift", frågar han medan han sprutar ketschup i min hamburgare.
"Nä", svarar jag.
"Nåmen har du barn då", fortsätter han.
"Nä", säger jag igen.
"Men en karl i alla fall", säger han.
"Nä, int det heller." Jag lutar mig mot disken. Tittar mig omkring. Köket är större, matplatserna fler. På ett bord ligger en kvällstidning.
"Int nu längre", tillägger jag innan han hinner ställa nästa fråga.
"Men någå måst du väl ha", frågar han.
"Jag har jobb. Helt kiva jobb."
"Vardå?"
"Kvinnovetenskap"

Han skrattar. Jag skrattar. Hans fru skrattar och frågar om hon får komma med mig. De frågar om jag känner denochdens barn som också flyttat till Åbo. Sedan pratar vi om att det är tio år sedan jag flyttade från staden. Ett halv år sedan de flyttade sin kiosk i staden. Snart tolv år sedan jag började jobba i deras kiosk.

Jag var sjutton år gammal. Den första arbetsdagen hade jag på mig en svart allt för kort klänning med svarta lacksandaler med klack, mina fötter svällde och jag försökte dra ner klänningen utan att lyckas. Jag stod och gömde mig i köket när jag hörde bjällran på dörren klinga till och hon sa "Det är alltid nervöst första gången men det är bara att gå fram. Säg hej". Han frågade mig ofta "Å va vet du ida?", vilket jag till en början sällan hade ett bra svar på. Det gick bra och jag jobbade där så länge de hade kiosken på samma ställe. Det var då jag började blogga, eller skriva dagbok på nätet.

Mycket har hänt sen dess.

Och om något år går jag igen in i deras kiosk och vet att jag får något gott när jag beställer maxiburgare, wienerburgare, kebab eller tonnfiskburgare, så frågar de igen om jag är gift, har barn och vi konstaterar att deras småflickor inte längre är småflickor.

No Ones Gonna Love You

Band of Horses

tillstånd: handlingsförlamad

Någonting som är bra med att tidvis syssla med annat än forskning och avhandling är att man blir så inspirerad och ivrig att få återvända till texten, texterna och texter i allmänhet. När man sedan väl har en dag som är tillägnad den så stirrar man bara på skärmen, på högarna och på sin höjd orkar ta sig till kopieringsmaskinen för att kopiera kvitton för att man ska kunna skicka reseräkningar och reseberättelser. Få i alla fall en sak ur världen. Just nu vill jag inget hellre än att sluta arbeta med det andra, sluta åka på konferenser, sluta undervisa. Jag längtar faktiskt till sommaren då jag kan skriva. Jag tror att det här blir en skrivsommar. Efter junikonferensen. Och efter junisemestern. Det ska bli så skönt.

måndag

Just nu skulle jag vilja skriva långt och analyserande. Istället blir det kort och koncist. Fåordigt och exakt. Huvudet på spiken:

Jag vet inte. Jag vet inte varför jag inte vet. Det enda jag vet är att jag kan ha fel.

säsong

Jag tycker om min säsongsbetonade deltidskämpis. 

Min lägenhet är liten, kanske till och med pytteliten. Men inte för liten för att ha gästmadrassen bäddad på golvet. Vi pratar knappt om annat än fallskärmshoppandet och gemensamma hoppbekanta. Ja, och kläder och mode pratar vi om. 

Nu är gästmadrassen undansatt. Min pyttelägenhet känns stor. Kanske tills nästa veckoslut.

Munich III

Enorm Kandinskyutställning. Jag köar, i tidvis regn, i en och en halv timme för att få köpa biljett. Värt varje peng.

Norrlands Riviera

Peter, Bjorn, John

Munich II

Obehag. Koncentrationsläger.