prefest, fest och postfest (det är bara fest hela tiden!)

Igår när jag föreläst om feminismer och jämställdhet tog jag tåget till Helsingfors. Drack lite preparty skumpa, var på Peppes releasefest, gick till restaurang där jag drack postparty jordgubbscider och åt riktigt god carpaccio. Sedan satt jag mig på tåget tillbaka till Åbo och började genast läsa boken Livet & Barnet. Inte alls en dålig dag. Och idag ska jag på sushifest!

Korgbollsspelaren

Som en del av pedagogiska studier kommer det att dyka upp två personer som utvärderar min undervisning de närmaste veckorna. Gångerna de kan dyka upp minskar hela tiden.

Nu förstår jag hur det måste kännas för korgbollsspelare vid universitet i USA. Ganska nervöst att inte veta när talangscouten sitter i publiken.

den arma kroppen eller sjukbloggen

I måndags startade jag karusellen igen, tog ett varv. Samma karusell som i maj, juni och juli 2008. Idag tog jag ett varv till, nästa vecka har jag ett varv inbokat och också veckan efter det. Om jag sedan inte fått namn på karusellen ska jag skickas till ett annat ställe som fortsätter undersökningen. Förra gången kom inget svar och jag fick lov av läkaren att äta så mycket symptomförebyggande grejer jag behövde.

Jag kände mig fjantig, liten, opålitlig när jag nu äntligen bokade tid igen. De två första två träffarna har gått ut på att redogöra för symptom och tidigare undersökningar, de två närmaste gångerna är tester. Fjantigheten förvandlades till ny form av fjantighet när jag svarade på frågan när jag besökt en läkare senast. Det är tydligen inte klassat som att man springer för ofta hos en läkare om man gör det drygt var tredje år. Och det är tydligen onödigt att säga saker som "kanske det bara är magen som är inbillningssjuk", "ja, alltså jag tror inte att det är nått, men det är kanske i alla fall bäst att kolla". Och jag håller fortfarande fast vid det jag skrev 2008: "jag känner mig ju faktiskt inte allvarligt sjuk. Det är säkert inget farligt", men lite jobbig blir ju vardagen med återkommande feber och magproblem.

fobin!

Rätt ofta måste jag titta ut genom fönstret på jobbet. Jag är livrädd att bilen ska ha rullat bakåt på en annan bil, trots handbroms och att växeln är i.

och tidigare samma dag hade läkaren frågat: är du mycket utomhus?

40 cent/styck (+lite superlim)

Köpte tomma ringar från pysselbutiken för 20 cent styck och hittade fina knappar från ett loppis för 20 cent styck. Limmade knapparna på ringen och vips hade jag två nya ringar.

Gjorde de två till vänster. Den till höger köpte jag till ett betydligt dyrare pris, då fattade jag inte att jag kunde hitta likadan ringdel till försäljning och hur lite den kostade.

ps. ett kattvänligt pyssel. det problematiska var att fota dem utan att en katt låg över dem eller sprang iväg med dem. kan bäst lösas genom att fota dem någonstans där katten inte kommer åt eller genom att inte ha en katt.

lördagsaction!

Idag måste Orvar få två blogginlägg. Mitt hjärta dunkardunkardunkar, dunkar ut från kroppen. Orvar tycker om att krypa under täcken, filtar, sängöverkast. Nyss trodde jag att han krupit under täcket men istället hade han krupit in i påslakanet. Tog ganska länge innan jag fattade vad som hänt, att han inte hittade ut och höll på att få panik. Inte så lätt att lugnt hjälpa ut en katt som är livrädd.

Och för att alla som nu är helt "Knut! Men Knut då?" så kan jag berätta att han också älskar att krypa under sängkläder. En gång när jag låg i sängen kröp han in under lakanet i fotända och kröp fram i huvudändan. Det var mycket odramatiskt. Han var mer sådär "så du vad jag gjorde? visst är jag cool? kan du ge mig lite karkki nu?"

han den skygga och försiktiga hittekatten som växte upp i närheten av Åbo varv

Orvars favoritsyssla är att på morgonen efter ett stort mål mat lägga sig under sängen, bakom all klädförvaring så att han inte syns, och runt klockan fem på eftermiddagen krypa fram därifrån. Resten av kvällen hänger han med mig och ställer sig på mig och skuffar med huvudet mot mitt huvud om jag inte skrapar honom tillräckligt ofta bakom örat. Om jag rör mig i lägenheten går han ibland efter, tittar uppfordrande på mig och jamar tills jag pratar med honom. När jag går för att sova sätter han sig alltid nedanför sängen och tittar på mig en stund, jamar lite och går sedan själv till soffan för att sova.

Han är inte rädd för regn och blåst längre, men nog för vattenkokaren och dammsugaren.

men nu börjar jag på riktigt vara lite uttråkad

Gjorde ett försök idag. En timme på jobbet i morse. Gick hem efter att jag hört: "du ser ganska eländig ut" och "du är inte frisk ännu va?" Sedan handlade jag lite nödvändig mat med bil och sov. Nu är jag frisk. Nu är jag frisk! Nu är jag frisk! Har bara en täppt näsa och hosta. Nu är jag frisk! Men jag ska trots det inte gå på någon fredagsöl. Jag är frisk! Det är riktigt tillräckligt mycket party! Imorgon får jag kanske matlusten tillbaka och kan kanske också känna smaker! Party!

Titta!

Jag har uppdaterat länklistan.

Det var på tiden.

typ som en skrivövning

Loud like a girl (som jag räknar till en av mina favoritbloggar) bloggade en kontaktannons jag gillade. Nu ska jag (vad jag vet) inte vara utan familjen som sällskap för julfirande, men hennes lista var så rolig att jag skrev en egen. Den ser ut så här:

Jag vill endera vara singel eller vara ihop med någon. Jag vet inte om jag egentligen orkar gå på en massa dejter. Men att gå på kaffe/öl/bio/någåannat är helt okej om det är någorlunda odramatiskt (dramatiskt skulle vara att jag lade texten på en kontaktannonssida typ suomi24 och efter det gick på öl/kaffe/bio/någåannat.)

Några önskningar:

1. Du får gärna tycka om att göra mat. Jag gör ibland mat men är helt okej med att äta fiskpinnar eller pizza nu och då (egentligen nästan konstant). Jag äter kött, men långt ifrån varje dag.

2. Du får gärna motionera men du får också vara en typ som gillar soffan. Jag motionerar men för det mesta för att det är en social grej. Som att spela tennis eller pingis fast jag är dålig. Gå på zumba eller spinning för att det är grej jag gör med kompisar. Jag kommer knappast att komma med ut och springa med dig varannan dag. Inte ens en gång i veckan.

3. Du behöver inte skratta åt alla mina skämt men du får gärna ha lite ironisk, torr, sarkastisk och svart humor. Jag tror att det är lättare då.

4. Du får gärna tycka om att skriva. Det låter kanske lite konstigt för jag förväntar mig inte att vi kommunicerar genom text. Men ja, det är ett stort plus i alla fall.

5. Du får flytta in hos mig. Men jag misstänker att det är för trångt och litet. Vi kan också bo på egna adresser, i alla fall till en början, eftersom jag råkar vara väldigt förtjust i min lägenhet och läget. Huvudsaken är: jag tänker inte flytta in hos dig inom några veckor.

6. Du behöver inte älska katter men det underlättar avsevärt om du inte är allergisk. Jag har två stycken och jag har inga planer på att göra mig av med dem.

7. Du måste gilla mig. Det låter kanske konstigt men det finns faktiskt folk som är tillsammans med någon de inte egentligen gillar.

8. Du får gilla att titta på fotboll och ishockey trots att jag inte gillar det. Jag kan titta på teater under tiden om du inte gillar det.

9. Du får se ut hur du vill, men kanske helst inte ha skjorta och kavaj (i alla fall inte till vardags). Håret får vara långt, kort eller inte alls. Centimeter och kilogram är inte heller något jag har preferenser om.

10. Det skulle vara bra om du gillade liknande musik som jag. Inte ett tvång, men jag tror att det skulle vara lättare att bo med någon som rätt ofta lyssnar på musik om man själv gillar musiken.

11. Du ska inte tycka att alla män och alla kvinnor ska vara på ett visst sätt. Det tycker inte jag heller.

morjens bara II

Knepigt att kursen blivit två föreläsningar mindre för att jag är sjuk, men samtidigt kom jag nyss ihåg en föreläsning där jag själv deltog som studerande. Föreläsningsrummet var mörklagt och enda belysningen var från en oh som inte egentligen användes. Detta eftersom föreläsaren hade migrän men ändå försökte föreläsa. Måste ha varit en riktig pina. Skulle nog ha accepterat om föreläsningen inställts.

morjens bara

Igår kväll insåg jag att jag måste fixa medicin för att klara en natt till med flunssa och feber. Hyllade sommarbilen och planerade köra till närmsta apotek. Hittade inte bilnycklarna, tills jag öppnade ytterdörren och tittade i nyckelhålet. Där hängde hela knippen och där hade den hängt enda sedan måndag då jag kom hem med feber. Den korta bilfärden var horribel, att stå i apoteket var horribelt men ack så skönt att inte ha värk i varje kroppsdel. Väl hemma meddelade jag att också dagens föreläsning inställts. Tur det, för idag mår jag bättre men blir andfådd av att gå från vardagsrummet till köket.

men det är roligt, roligt, roligt!

Jag läser Catariinas blogginlägg med rubriken Prestationexi och känner mig träffad. Kanske extra träffad för att jag ligger hemma med feber. Men knappast endast träffad för att jag ligger hemma med feber. Det är inte klokt hur ofta jag egentligen är sjuk, har feber. Den här gången en helt vanlig normal feber med snor och ont i halsen, men för det mesta brukar det bara vara feber och jag har börjat fundera på att kanske gå till en läkare för att göra några test i alla fall. Det är liksom så att jag inte varit till en läkare på flera år.

Jag har mycket på gång. Ibland mer än jag egentligen orkar. Ibland ignorerar jag att jag är sjuk. På måndag gick jag på jobb sjuk så att jag kunde förbereda tisdagens föreläsning. Tokigt eftersom jag på tisdagmorgon var så sjuk och yr att jag inte ens klarade av att föreläsa.

Och jag gör roliga saker. Mitt nyårsslöfte var att säga nej till allt som inte var roligt. Det har jag hållit. Jag har sagt nej.

Och någon Blondinbella är jag inte. Vill inte vara.

Och jag jag funderar precis som Catariina på kopplingen mellan blogg och prestation. Jag forskar om bloggar som behandlar ätstörningar. Jag vet inte om de som bloggar har ätstörningar. Det är egentligen irrelevant. Men det finns likheter med de som bloggar om prestation efter prestation. Också om bloggaren inte alltid presterar skriver den om de gånger den presterar (bakar, festar, springer, jobbar, går på kaffe, föreläser, går på föreläsning, startar företag, skriver på sin bok, går på gym). En del av de här kanske inte är prestationer. Man kan baka och känna det som avkoppling. Det är jag säker på. Man kan festa och känna det som avkoppling. Springa för att vila. Men samtidigt finns det kanske någon annan som läser och ser det som ett duktighetstecken. Och nu låter det egentligen som om jag tycker att man ska sluta blogga om bakverk och springandet. Det tycker jag inte. Jag tycker väl snarare att man som bloggläsare inte behöver känna att man själv ska göra allt det här för att vara duktig, för att kännas lyckad.

En vanlig kommentar jag hört när man pratar om bloggar och bloggandet är att någon inte bloggar "eftersom den inte har något intressant eller spännande att blogga om". Jag tänker att det kanske skulle vara bra med lite fler bloggar som handlar om att gå till jobbet, komma hem, tittat på teve, göra vardagssysslor. Samtidigt är det dessa vardagsbloggar som ofta sägs vara "ointressanta". Jag är inte intresserad av att läsa "vad någon åt till frukost".

(Och här skulle det vara väldigt typiskt att skriva en eller två rader om att det här blogginlägget knappast räddar någon men att det nu bara är lilla jag som tänker ett och annat när jag ligger hemma med feber.)

dagens enda blogginlägg

Kära bloggläsare,

Idag har jag feber. Efter en coldrex har jag fortfarande 38,5 grader. Ska föreläsa imorgonbitti. Tvivlar på att jag kommer att hålla ihop, tänka klart och strukturerat, orka stå i 90 minuter. Snart tror väl kursdeltagarna att jag undviker dem med alla medel.

Hälsningar,

Villvaraenbraochfrisklärare_80

det första man tänker, och det andra

På lördag steg jag upp tidigt och tog tåget mot Karis. Dags att välkomna Knut och Orvar tillbaka till Åbo. Knut har gått upp 400g under sina tre veckor hos mina föräldrar. På nätterna har de båda sovit i föräldrarnas säng och när pappa kommit hem från jobbet har han genast fått en katt i famnen, medan mamma alltid när hon kommit hem från jobbet fått en katt på tangentbordet. Det har inte precis gått någon nöd (på någon av de fyra inblandade, ja förutom att ingen av föräldrarna hurrade vid den dagliga städningen i kattlådan).

Idag var det dags för mig att fösa in Knut i en transportbur och Orvar i en annan. Sätta mig för andra gången i min sommarbil(!!! Ja, det räknas som sommar fortfarande och när det inte är sommar är det brorsans vinterbil) och första gången ta den till Åbo. Knut gnällde och försökte gräva sig ut från buren, medan Orvar låg ihopkurad, tyst och lite rädd. Jag har aldrig blivit så svettig av att köra bil.

Men nu till min första tanke: Egen bil i Åbo! Nu kan jag storhandla! Köpa både juice, mjölk och mjöl samtidigt! Och kattsand! Kattsand! Flera förpackningar kattsand! Behöver inte balansera 10 kilo kattsand på cykelstyret!

Min andra tanke: Nu kan jag ta bilen på en loppisrunda! Loppisrunda! Loppisrunda!

Lyx!

(Slut på tankar)

googlingar

Jessica bloggar om sökord som inte alltid är så snälla.

På tal om det har någon googlat "bokbabbel mariehamns litteraturdagar" och hittat hit.
Jag kan måste tyvärr meddela att bokbabbel tyvärr inte haft möjlighet att åka dit.

Kanske nästa år?

mysteriet

Varje dag, den senaste veckan, har det kommit besökare till min blogg från en hemsida som heter "jobsforsmartpeople". I don''t get it. Varför? Hittar ingen länk när jag går till sidan. Har jag det ultimata jobbet eller är jag med som skräckexempel?

katastrofen

Första konferensdagen fungerade inte internet. Ingen kunde ansluta till nätverket och oroligt skruvade folk på sig. Mot slutet av dagen gick rykte om att det gällde hela Sundsvall och en tid senare hörde jag att det gällde hela världen, varpå någon sa något om en ny version av 9/11. Skräckslagna såg vi på varandra och sa chockat "på riktigt?". Det här var innan en av keynoteföreläsningarna började och under hela föreläsningen satt jag bara och tänkte "nej", "alltså nej". Sedan funderade jag på allt det innebar.

Hur skulle jag nu mejla? Hur skulle jag kunna läsa bloggar? Hur betala räkningar? Hur skulle jag nu hålla kontakt med den personen, och den, och den och de var så många jag nu inte hade någon aning om hur jag skulle få tag på. Hur ska jag hitta litteratur? Hur ska jag komma åt saker jag har i min mejlbox? Måste jag börja beställa på dagstidningar? Men räkningarna, nätbanken? Om internet inte fungerar, hur ska vi få veta vad som hänt? Borde vi inte avbryta och se på teve eller lyssna på radion för att få information?

Några timmar senare gick jag till hotellet. Där fungerade internet, men jag var fortfarande aningen chockad.

hem ljuva hem

Jag är tillbaka nu. Mer eller mindre.

Mer:
- Sitter i Åbo istället för i Rovaniemi, Esbo, Helsingfors, Arlanda eller Sundsvall
- Jag ordnar alla mina flyg-, taxi-, buss- och hotellkvitton.
- Mitt arbetsbord svämmar över.
- Min mejlbox svämmar över.
- Jag ska snart gå hem för att titta och reda upp resväskor.
- Jag inledde dagen med en föreläsning.
- Det är roligt att vara tillbaka.

Mindre:
- Resan hem var utmattande. Sprang på Arlanda för att hinna till mitt anslutningsflyg.
- Satt fast i bussen i 30 minuter utanför Helsingfors eftersom fyra körfiler gjorts om till en på grund av asfaltering.
- Jag steg in genom min ytterdörr halv ett i natt och känner mig därefter.
- Dagens föreläsning blev mindre föreläsning/seminarium och mera test av "aktiverande undervisningsmetoder"
- Min lunch bestod av en paniksmörgås efter föreläsningen.
- Katterna anländer först under helgen.

sen senast

Sedan sov jag.

Sedan sov jag.

Sedan sov jag.

Pigg vaknade jag

och tog mig till konferensen.

Efter lunch fick jag en släng av illamående, trötthet och svindel. Försökte hålla ut. Hålla ut. Hålla ut. Hålla ut. Hålla ut. Efter två timmar bytte jag ut kaffepaus mot utomhuspromenad, hjälpte inte så jag gick långsamt mot hotellrummet.

Nu har jag sovit och känner mig återhämtad. Hoppar över kvällens konferensprogram. Imorgon fortsätter konferensen och det är min tur att hålla föredrag.

(Nä. Man ska inte tro att man ska orka resa och bo i hotellrum efter hotellrum. Även om jag på lördag inte tänkte en enda gång på jobb utan var helt bröllopig och på söndag tog tåget för att spendera några timmar med katterna och föräldrarna. Varför lär jag mig aldrig.)

allt jag hinner

Nu är jag i Sundsvall, Sverige.

Resandet börjar kännas.

Planen var att träffa kollegor i hotellbaren ikväll.

Istället ska jag sova. Gonatt.

(Och jag kommer att bli tokig om någon avundsjukt kommenterar resandet när jag återvänder. Jobbresa på jobbresa är inte samma som charter/solsemester.)

lax, klyftpotatis, säsongens grönsaker (och majonäs som aldrig hittade till tallriken)

Jag tror inte att kocken i hotellrestaurangen tittat på MasterChef.

Det är lite synd.

everyday is like Sunday

Everyday is like sunday.

Everyday is silent and grey.

Jag är inte helt säker på det.

!

Idag är ingen vanlig dag.

Idag ska jag på bröllop!

ny dag, nytt hotellrum

Att packa rätt

När jag flög hit med samma bolag som jag flyger bort med var packningen okej. Nu räknades packningen som handbagage vad gäller vikten men eftersom mitt tunna datorfodral plötsligt räknades som väska fick jag checka in min Kånken och betala 13€.

Billigt flyg är inte alltid så billigt flyg.

Vad jag lärt mig: att ta en stor rullväska som datorn ryms in i, istället för en liten Kånken.

Vad jag hoppas att jag inte var med om: någon form av diskriminering för att en med svenskt namn åker till Helsingfors.

att få fredagen att gå

Idag är det fredag. Då ska jag först vara här, sedan flyga dit, åka buss och checka in på ett nytt hotell. Och allra sist ska jag gå på teater.

att turista

gårdagens nyheter

Om

Om man behöver ett ställe att bo på i Rovaniemi kan jag rekommendera ett. Ett b&b där man får bo i en barnfamiljs gästrum med eget badrum och kylskåp. Morgonmålet anländer på en bricka enligt önskemål. Sängen är så skön att jag somna åtta på kvällen och vaknade 12 timmar senare. Okej, jag råkade dessutom vara omåttligt trött.

Om man vill besöka polcirkeln ska man vara beredd på att den främst består av ett stortstort antal presentaffärer, restauranger och en liten överprissatt utställning om julen. Om man ändå vill hit lönar det sig antagligen att komma hit på vintern eller under turistsäsong. Det känns kanske lite mera äkta om man trängs med andra än går ensam. Så ensam så att man misstänker att man var den enda person som den dagen besökte utställningen.

från söder till norr på en timme

Goda råd på vägen

Om man reser till Rovaniemi och behöver en guide, köp inte den enda appen som finns. Den är sämre än usel och absolut inte värd 79 cent.

viktig info!

Jag ska åka för att lära mig ett och annat om universitetspedagogik. Idag, en dag innan jag åker skickar kursansvariga ett viktigt mejl:

"Ta med baddräkt och handduk. Eller nog kan man ju simma och bada bastu utan också."

Simma och bastu är viktigt. Som vanligt.

lampan från helvete

I februari 2010 försökte jag göra en lampa. Den blev ett fiasko. Så nu gjorde jag ett nytt försök. Eftersom det misslyckades förra gången satsade jag den här gången på the bigger the better(?) och köpte en enorm ballong. Riktigt enorm. Istället för garn använde jag den här gången någon form av plastat papperssnöre. Dessutom preparerade jag ballongen med plastfolie, vilket jag läst någonstans att kunde vara en bra idé.

Jag hängde upp ballongen i badrummet:

Jag började snurra runt snöre som jag kletat in i tapetklister:

Jag lät den torka (i flera veckor, kanske en månad). Sedan tröttnade jag på att den hängde mitt i köket så jag tog mod till mig och släppte ut luften. Tyvärr hade jag varken tillräckligt mycket snöre, tillräckligt mycket tapetklister och plastfolien var helt omöjlig att pilla bort:

Nä. Jag har inte blivit bättre på att pyssla sedan senast.

hälsning från arbetsrummet: hösten kommer varje år

Jag är nästan här igen.

Föreläsningar att planera. Föreläsningar att föreläsa. Seminarietexter att läsa. Texter att diskutera. Resor att resa. Föredrag att skriva. Föredrag att hålla. Nätter med knappt några sömntimmar. Hotell/vandrarhem/hotell att bo i.

För att citera mig själv från 20 oktober i fjol: Gör en sak i taget, var på ett ställe i taget, om några dagar minns jag knappt hur hemskt det varit.

Och som tur är är allt roligt. Det är bara lite för tätt. Lite för mycket.

min framtid som storbloggare

Dagens lärdom:
Tänk efter innan jag säger något.

(ironi är inte bara svårt att få fram i text utan också ibland i prat)

Ska tänka på det också imorgon när jag börjar föreläsa.

att skriva poesi (när man brukar säga att man skriver prosa och dramatik)

Dag tre av tre i Kimito.

Skrev en dikt utan att använda bokstaven A:

bor inne, där ytterom

inget minne, stundom

gå längre, bortom

björk, ek, lövträd

björn, älg, i fred

blåbär, lingon, bergskred

sjö, äng, bred

Labbnäs, Kimito

Natt ett av två.
Hejhå, hejhå.
Veckoslutets tema är poesi.
Blir säkert roligt, fårsi, fårsi.

the night starts here

3 x tennis (igår)