igår och idag, och allt är ett enda mos

The Great Escape

Patrick Watson

självständighetskvällen 2011

(Hemma konstaterade jag att det är bra med blogg. Det var textmeddelande år 2009 jag behöver skämmas över. Sommaren 2008 gick jag tydligen fallskärmhopparkursen och var väl mest trevlig, vänlig och snäll.)

när det är som bäst

Idag har jag skrivit en avhandlingssida i timmen.
Hipp hej!

Jag känner mig inte helt som mos i hjärnan.
Tror jag klarar en till.

Känner att jag nu måste stiga upp och hoppa fram lite energi, hoppa bort lite kroppsspänningar.
Jag ska bara dra för gardinerna först,
och stänga arbetsrumsdörren.


Har jag berättat att jag börjat gå hos en kroppspsykoterapeut?

böcker jag läst

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam får 3,5 stjärnor av 5.

Var rätt svårt i början att förstå vem som berättade, vilken karaktär som pratade. Kan bero på att jag läste boken på telefonskärmen, kanske perspektiv/karaktärskiften var utmärkta i den tryckta boken på något sätt. Övervägde till och med att sluta läsa. Glad att jag fortsatte. En riktigt bra, hemsk, viktig och gripande bok.

Jag <3 (äntligen tillgång till) elib + iphone.

Jag läser betydligt snabbare på skärmen än i en bok.

glad påsk

Under påsken hade jag ännu inte katter. Påsken var antagligen en av de senaste gånger jag var ut på min balkong. Jag fick påskliljor som jag ställde ut på balkongen i en skål.

Sen kom katterna.

Knut har varit extremt olycklig över att bli utestängd från vardagsrummet och jag har inte haft hjärta att ha balkongdörren öppen, vardagsrumsdörren stängd och lyssna på hans gnäll och krafs. Så där har påskliljorna stått i ur och skur, över sommaren, över hösten, in i december. De har för längesen vissnat ner och skålen översvämmats med vatten. Idag var jag ut på balkongen. Knut har äntligen slutat gråtgnygnälla genast jag stänger dörren. Han ligger lugnt på andra sidan dörren, sticker in ena tassen under dörren och ligger där tills jag öppnar. Kan äntligen utan dåligt samvete använda balkongen.

Idag städade jag balkongen. Hittade det här:

kanske för bra för att vara sant

Egentligen är jag lite rädd att det ska bli som när jag skulle se Battles. Konserten inhiberades och sångaren beslöt sig för solokarriär. Egentligen är jag väldigt förvånad över att det överhuvudtaget finns biljetter kvar och att jag har en biljett som jag ska hämta ut en timme innan.

dagens iiiiiiiiiik

Dresden Dolls och jag kommer att vara i Perth samtidigt.

Jag är så ivrig att jag nästan får lite andnöd.

runt 1500 ord per dag (i motsats till tidigare 500)

Det är egentligen rätt konstigt. Jag är inte på väg på bloggpriset 2011, men det är inte det som är konstigt. Jag trodde att jag var på väg, men så förstod jag hur få dagar jag har kvar, hur många sidor jag ska skriva och ge till handledaren innan jul, innan semester, innan resa. Alltså ingen gala för mig. Det konstiga är att jag varken är besviken, ledsen eller berörd på nått sätt. Jag är mest
autopilot. Skriva, skriva.
Så pass att jag knappt läser bloggar. Istället jobbar jag vardag och helg och använder fritiden till att sova och hänga med vänner. Det är faktiskt ganska skönt, förmodligen för att jag vet att det är tillfälligt.

Det här blogginlägget innehåller 132 ord, men de räknas inte.

eine (inte så) kleine boklista

1. Favoritbok i barndomen?

Tror inte att jag hade en favoritbok. I något skede plöjde jag igenom Kittyböcker som om jag var besatt. Det var jag också, i och för sig.

2. Vad läser du just nu?
I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam. Är lite över halvvägs. Total fastnat i Spill och överväger att snart ge upp.

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Ingenting. Varken skönlitterärt eller facklitteratur.

4. Dålig bokvana?
Att köpa böcker och inte läsa dem förrän 3, 5, 10 år senare, eller aldrig.

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Två e-böcker i iPhone: I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam och Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.

82(!) fackböcker från universitetsbiblioteket.

Två seriealbum, en novellantologi och en novellsamling som alla är försenade på stadsbibban (ikväll ska jag lämna tillbaka dem och betala straffavgifter, gulp).

6. Har du en läsplatta?
Nej, nöjd med att läsa på iPhone.

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
En åt gången. Jobböcker läser jag alla på en gång, utan att egentligen läsa någon från pärm till pärm.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Nej, inte alls. Eller egentligen jo. Har minskat. Innan jag bloggade var jag väldigt aktiv på ett internationellt bokforum. Då läste jag massor. När jag började blogga aktivare, orkade jag inte hänga på forumet längre.

9. Sämsta boken du läst i år?
Tyvärr Karlstads Zoologiska.

10. Bästa boken du läst i år?
En dåre fri.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Typ aldrig.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?
grafiska noveller, poesi, dramatik, "vanliga" romaner.

13. Kan du läsa på bussen?
Nej, men på tåg.

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
I sängen eller soffan. Ensam.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Lånar utan regler. Har inte ens tänkt på att jag borde ha regler.

16. Viker du hundöron i dina böcker?
Nej aldrig.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?
I egna jobböcker hela tiden.

18. I studierelaterade böcker då?
Inte om de inte är mina egna.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska. Jag läste nästan bara på engelska tidigare.

20. Vad får dig att älska en bok?
Oftast berättarstilen.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Om någon frågar om tips, annars är jag rätt sparsam med rekommendationer.

22. Favoritgenre?
Grafiska noveller.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Fantasy har jag egentligen inte alls läst, det tänker jag ibland att jag borde testa.

24. Favoritbiografi?
Kommer inte på en enda jag läst.

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jo, men tror aldrig jag läst en hel.

Åbomörker

Kunde nästan vara dagtid.

ingen recension

Såg Timmarna med Rita ikväll. Tyvärr hade jag för höga förväntningar. Den var inte dålig, men inte revolutionerande. Eller så var orsaken att jag var lite distraherad. Distraherad på bra sätt (vi är tre kusiner som bor i Åbo. Vi var alla omedvetet om varandra på föreställningen. Ena kusinen hade jag inte sett på flera år(?). Publiken satt i cirkel runt scen. Mitt i första akten insåg jag att vi alla var samlade) och dåligt sätt (men det ska jag inte skriva om. Det vill jag inte ens tänka på).

en bra eller oroväckande grej

Igår när jag tisdagstraditionellt gick fram till bardisken, sa jag:

en päroncider
utan is, inflikade barpersonalen innan jag hann säga utan is.
jo, skrattade jag.

Det är kanske inte bara mitt påhitt att kalla den min stampub.
Och då var det ändå exakt en vecka sedan jag varit där senast.

böcker jag läst

Bäst jag läst på länge (och finaste):

Här och här kan man läsa mera.

några timmar kvar

Idag är sista datum för att delta i Tidningen Skrivas novelltävling.

Hepp, hepp och iväg!

helgens allt

helgens resa: Karis tur och retur med tåg.
helgens mat: mammas mat, fammos älgkallops och restaurang Dennis på fredagkväll.
helgens människor: M&M på torsdagskvällsbesök, O&S på fredagskvällsbesök och O som stannade till lördag, mamma, pappa, brorsan, fammo, faster, kusin och fasters man, fredagssällskapet en kort stund, kattvakterna.
helgens roligaste: det har varit roligt från torsdagkväll till söndagkväll. Roligt hela tiden.
helgens höjdpunkt: jag blev modig, helt plötsligt.
helgens skönaste: att bada bastu efter många månaders paus.
helgens bottenskrap: söndagsvädret
helgens konstigaste: jag har glömt läsa bloggar efter onsdag.

ingen dag den andra lik

Och det är nog tur för idag har jag:

• 2 timmar mycket överraskande varit på ett/en två timmars seminarium/träff. Träffen var ingen direkt överraskning, men först på plats insåg jag att jag tydligen skall hålla en ämnespresentation och presentation av egen forskning för studerande från Sverige. Gick inte så där väldans bra, kan vi väl säga. Krafsade ner några franska streck på plats när jag lyssnade på de som pratade innan mig.

• 1 timme ätit lunch.

• 4 timmar suttit på buss/tåg på väg till och från ett jobbmöte.

• 2 timmar hängt i Helsingfors, en timme innan möte och en timme efter möte för att det började och slutade så opassliga tider.

• 3 timmar suttit på ett jobbmöte i Helsingfors.

Och allt det här efter att jag imorse insåg att jag inte har någon morgonmål hemma. Gick till caféet, drack kaffe, samt åt smörgås på stående fot medan jag kopierade papper på jobbet, en kollega kom förbi och sa "du ser lite stressad ut".

Och innan jag klockan elva på kvällen steg av bussen och tänkte: "äntligen är den här dagen slut".

Och så tar vi lite musik

Och orka lyssna till slutet. Det här är, på riktigt, riktigt bra. Det ändrar efter lite mer än en minut och där närmare två minuter börjar hon sjunga.

It's All Gone Tomorrow

Susanne Sundfør

klockan 02:31

Jag vaknar, tittar på klockan. Minns/tänker:

Shit, jag har glömt min cykel på en bakgård 20 minuters promenadtid hemifrån. Där har den stått sedan torsdagmorgon. Hoppas den står kvar. Borde jag gå efter den genast?

Sedan vaknar jag ordentligt. Förstår att jag inte drömde och bestämmer mig för gå efter den dag/kvällstid istället.

det här livet. ja, alltså Livet

För några dagar sedan, efter några cider, vid ett bord på en pub, (jag satt på en stol, satt där med vänner och bekanta, efter att jag ätit lite nachos, innan jag övergått till att beställa mörk öl för att sedan övergå till cider igen, och innan jag visste att det skulle bli en väldigt sen kväll... jaja, ni fattar) diskuterades hur vi tror att våra liv ser ut om ett år.

Jag sa: Ett år. Det är så länge dit. Så svårt att greppa. Det kan ju ha hänt vad som helst.

Och efter en stund lade jag till (lite tystare): Men egentligen tror jag nog att det inte hänt något alls. Allt är precis som nu.

Och visst är det ganska sorgligt. En hel massa hinner hända på ett år. Om ett år har jag kanske man och barn, doktorerat, bor helt någon annanstans, i ett annat land. Men ärligt, tror jag inte på det. Det är kanske vad jag vill tro (förutom det där med att bo i ett annat land, kanske), men oddsen är väl ganska små. Då är det lättare att tänka det som att det är långt fram i tiden. Man får mindre prestationsångest och ångest överlag.