"Pitäisikö sitä käydä parturissa, mitä sitä pukee päälleen, ajaako parran vai jättääkö sängen. Help. Onneksi uudet silmälasit sai sentään hankittua. Paniikkivaihde päällä."
18 maj 2009
smått och gott
Det är bara måndag. Men detta förblir antagligen veckans bästa citat från min mejlbox:
16 maj 2009
äppel och träd
Jag träffar min mamma första gången efter att jag färgat håret rött, orange och grönt.
Hon utbrister: Men oj, varför har du en lila handväska till håret? Äger du ingen grön?
Jag: Jag vet, det blev den lila av gammal vana.
Hon: Nå, nagellacket passar i alla fall din tröja.
15 maj 2009
blast from the past
Sagt superfort i telefon: Hej, vi har ett helt supererbjudande till dig som tidigare varit trogen prenumerant på National Geographic.
Jag: Jag är inte intresserad
Sagt superfort: Den här gången får du en superduperheltunderbar gåva
Jag: Tidningen var inte till mig
Sagt superfort: Men det här är ett specialerbjudande
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Tre månader till priset av två
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Specialgåvan är ofattbart underbar.
Jag: Tidningen var inte till mig.
Sagt superfort: Kanske du vill fortsätta med gåvoprenumerationen?
Jag: Till min ex-sambo sedan två år? Nä.
Sagt superfort: Oj, ursäkta. Vi ska skryka dig från registret.
Jag: Gör så.
Proceduren upprepas tre gånger om året.
Jag: Jag är inte intresserad
Sagt superfort: Den här gången får du en superduperheltunderbar gåva
Jag: Tidningen var inte till mig
Sagt superfort: Men det här är ett specialerbjudande
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Tre månader till priset av två
Jag: Nej tack
Sagt superfort: Specialgåvan är ofattbart underbar.
Jag: Tidningen var inte till mig.
Sagt superfort: Kanske du vill fortsätta med gåvoprenumerationen?
Jag: Till min ex-sambo sedan två år? Nä.
Sagt superfort: Oj, ursäkta. Vi ska skryka dig från registret.
Jag: Gör så.
Proceduren upprepas tre gånger om året.
14 maj 2009
tisdagkväll
"Vet du. Jag kom nyss på vilken låt jag vill att ska spelas på mitt bröllop", säger han.
"Va?", säger jag.
"När eller om jag gifter mig alltså", säger han.
"Alltså nyss som här och nu", frågar jag.
"Nja", säger han.
"Eller vill du gifta dig med mig?", tillägger han.
"Nä", ropar jag lite för ivrigt.
Sedan skrattar vi. Som tur är.
"Va?", säger jag.
"När eller om jag gifter mig alltså", säger han.
"Alltså nyss som här och nu", frågar jag.
"Nja", säger han.
"Eller vill du gifta dig med mig?", tillägger han.
"Nä", ropar jag lite för ivrigt.
Sedan skrattar vi. Som tur är.
tema vecka 20
Jag är lycklig.
Igår: Mord och några visor + Jenny Wilson.
Idag: Teaterpjäsen Jag är din flickvän nu
Imorgon: Dansföreställningen The Square
12 maj 2009
Jobb: bloggare
Peppar.fi skriver om drömjobbet som köpcentret Forum erbjuder. Spännande projekt där jobbet går ut på att shoppa och blogga. Jag fastnade vid ett svar i artikeln:
Och det måste vara tjejer?
– Ja, det var tanken. Tre till sex månader är en lång tid och vad som helst kan ju hända …
Och jag undrar: Varför, varför, varför? Vad kan hända om det inte är tjejer? Vad menas med vad som helst kan ju hända? Skulle det vara annorlunda om det var fråga om under tre månader? Får bloggarna skriva kritiskt? Varför ordnas en casting? Varför hade de inte istället en blogg som ansökningsbrev? Och de som ansöker ska skicka med bilder på sig själva?
Någon som kan förklara?
Och det måste vara tjejer?
– Ja, det var tanken. Tre till sex månader är en lång tid och vad som helst kan ju hända …
Och jag undrar: Varför, varför, varför? Vad kan hända om det inte är tjejer? Vad menas med vad som helst kan ju hända? Skulle det vara annorlunda om det var fråga om under tre månader? Får bloggarna skriva kritiskt? Varför ordnas en casting? Varför hade de inte istället en blogg som ansökningsbrev? Och de som ansöker ska skicka med bilder på sig själva?
Någon som kan förklara?
11 maj 2009
Mord och några visor
Tidpunkt: 13.5 kl 19-
Plats: Åbo, Dynamo
Trevlighetsnivå: Riktigt, riktigt trevligt.
Mera information: hittas här
Plats: Åbo, Dynamo
Trevlighetsnivå: Riktigt, riktigt trevligt.
Mera information: hittas här
The Wooden Chair
Jag har inte bestämt mig om jag tycker om Jenny Wilsons nya skiva, eller om jag tycker om den riktigt mycket. Det finns sånt som gör att man blir glad och dansig, men samtidigt känns den lite enformig. Detta efter fem genomlyssningar. Vi får se om det ändrar efter att jag sett henne live. Jag har en biljett till Klubi på onsdag. Jag kunde inte hålla mig, trots att tidtabellen är tajt.
10 maj 2009
istället för blommor till mamma
Jag tror att jag fått fammosjukan. Tre morgnar i rad.
Tre morgnar då jag enligt alla konstens regler borde vakna lite tröttare, lite segare, lite mera usch-jag-mår-lite-illa och lite senare än normalt. Istället har jag vaknat piggare, gladare och tidigare än efter de kvällar då jag kommit hem innan man kan säga att det är efter mitt i natten.
Idag vaknade jag dessutom med tanken "hinner jag med tåget som går om en halv timme eller om en och en halv timme?".
Och jag som inte alls skulle åka tåg idag. Som tur var finns det på söndagar inget tåg som åker om en halvtimme. Nu hann jag göra mig i ordning i lugn och ro, så att mamma slapp säga "Jahas, så du fick ett sånt där typiskt infall och rusade upp och drog på dig första bästa kläder, sprang till tågstation och hann inte kamma håret, äta morgonmål, glömde telefon och hemnycklar för att du fick ett infall och kände att du måste rusa som om livet hänger på det". Det skulle i och för sig inte vara första gången hon skulle säga något sånt, men jag har en känsla av att hon tycker att det är helt trevligt att slippa. Som morsdagspresent, typ.
Tre morgnar då jag enligt alla konstens regler borde vakna lite tröttare, lite segare, lite mera usch-jag-mår-lite-illa och lite senare än normalt. Istället har jag vaknat piggare, gladare och tidigare än efter de kvällar då jag kommit hem innan man kan säga att det är efter mitt i natten.
Idag vaknade jag dessutom med tanken "hinner jag med tåget som går om en halv timme eller om en och en halv timme?".
Och jag som inte alls skulle åka tåg idag. Som tur var finns det på söndagar inget tåg som åker om en halvtimme. Nu hann jag göra mig i ordning i lugn och ro, så att mamma slapp säga "Jahas, så du fick ett sånt där typiskt infall och rusade upp och drog på dig första bästa kläder, sprang till tågstation och hann inte kamma håret, äta morgonmål, glömde telefon och hemnycklar för att du fick ett infall och kände att du måste rusa som om livet hänger på det". Det skulle i och för sig inte vara första gången hon skulle säga något sånt, men jag har en känsla av att hon tycker att det är helt trevligt att slippa. Som morsdagspresent, typ.
8 maj 2009
Att åka tåg
Från
"Och vet du vad, min man vill ha sin gamla fula soffa i vår lägenhet. Den som han hade i sin ungkarlslya.", hör jag henne säga.
"Va?", utropar den andra.
"Jo för att kompisarna tyckte så mycket om den."
"Nämen..."
"De satt säkert och spelade Playstation i den. "
De skrattar.
"Nåmen, han vet ju bättre nu, förstås"
"Ja, nog sa du väl till direkt".
Till
"Jag är nog sån äijä.", säger hon.
Den andra kvinnan är tyst.
"Jag äter grillkorv och dricker öl.", fortsätter hon som förklaring.
Den andra kvinnan skrattar.
"Men ja, alltså inte varje vecka. Och bara på sommaren.", fortsätter hon ytterligare
Den andra kvinnan är tyst.
"Ja alltså, om jag åt korv och drack öl oftare skulle jag ju bli fet.", fortsätter hon.
"Det är nog helt hemskt hur kvinnor i allmänhet blivit fetare och fetare.", tillägger hon.
Till
"Det är intressant hur män har börjat göra mat.", säger hon.
"Jo, min man gör mera mat hemma än vad jag gör.", svarar den andra.
De skrattar.
"Så är det ju hos oss också", svarar hon.
"Ja, könsrollerna har nog blivit helt upp och ner.", svarar den andra.
De sitter båda tysta.
Jag hinner tänka både ett och annat om kön, normer och kultur.
"Och vet du vad, min man vill ha sin gamla fula soffa i vår lägenhet. Den som han hade i sin ungkarlslya.", hör jag henne säga.
"Va?", utropar den andra.
"Jo för att kompisarna tyckte så mycket om den."
"Nämen..."
"De satt säkert och spelade Playstation i den. "
De skrattar.
"Nåmen, han vet ju bättre nu, förstås"
"Ja, nog sa du väl till direkt".
Till
"Jag är nog sån äijä.", säger hon.
Den andra kvinnan är tyst.
"Jag äter grillkorv och dricker öl.", fortsätter hon som förklaring.
Den andra kvinnan skrattar.
"Men ja, alltså inte varje vecka. Och bara på sommaren.", fortsätter hon ytterligare
Den andra kvinnan är tyst.
"Ja alltså, om jag åt korv och drack öl oftare skulle jag ju bli fet.", fortsätter hon.
"Det är nog helt hemskt hur kvinnor i allmänhet blivit fetare och fetare.", tillägger hon.
Till
"Det är intressant hur män har börjat göra mat.", säger hon.
"Jo, min man gör mera mat hemma än vad jag gör.", svarar den andra.
De skrattar.
"Så är det ju hos oss också", svarar hon.
"Ja, könsrollerna har nog blivit helt upp och ner.", svarar den andra.
De sitter båda tysta.
Jag hinner tänka både ett och annat om kön, normer och kultur.
6 maj 2009
5 maj 2009
Kungen av Mumindalen
Jag såg Kungen av Mumindalen för en tid sedan. Det jag minns är att hela parketten var fylld av högljudda lågstadieelever som var på klassutfärd och att jag delade balkongen med en finskspråkig högstadieklass med elever som var för tuffa för att gå på teater. Jag tror det tar rätt länge tills jag går på teater mitt på dagen igen.
4 maj 2009
working nine to five - eller ett för läsare rätt torrt blogginlägg
Om en månad skall jag hålla ett föredrag här. I natt drömde jag att jag stod framför åhörarna men inte hittade min presentation på minnesstickan. Aningen stressande eftersom hela föredraget byggde på min analys av personporträtt från bloggar. Jag hann fundera om jag borde rita av fotografierna på tavlan innan jag vaknade.
Väl på jobbet fick jag besked om att en av mina artiklar blivit accepterad i en internationell tidskrift efter double blind peer review. Jag borde fira. Istället kom jag ihåg att jag pratade med en redaktör som lyssnade på mitt föredrag i Köpenhamn i höstas och ville att jag skulle skicka artikeln, och senare mejlade mig en layoutguide. Det är roligt att skriva men tråkigt att göra layout enligt alla konstens regler. Idag har jag gjort layouten. Och jag förstår inte hur det kan ta så många timmar. Var färdig att skicka iväg den när jag insåg att de vill att jag skall skicka bilderna både i texten och i seperata filer. Jag hittade dem ingenstans. Hann tänka att det var det här drömmen ville ha sagt.
Trött. Irriterad. Förbannad. Jag kommer aldrig att kunna skicka iväg artikeln. Jag kommer aldrig att kunna hitta de nitton bilderna trots att jag vet av vilka bloggar de är tagna. Det var helt bortkastat att be bloggarna om tillåtelse för att få publicera dem. Helt bortkastat. Helt oinspirerad att söka nya bilder, nya tillåtelser. Tills jag mindes att jag förra sommaren använde en annan minnesticka. Och jo, där fanns de. Som i drömmen men tvärtom.
Jag känner mig tom i huvudet. Men om jag inte får iväg artikeln idag, kommer jag aldrig att få iväg den.
Väl på jobbet fick jag besked om att en av mina artiklar blivit accepterad i en internationell tidskrift efter double blind peer review. Jag borde fira. Istället kom jag ihåg att jag pratade med en redaktör som lyssnade på mitt föredrag i Köpenhamn i höstas och ville att jag skulle skicka artikeln, och senare mejlade mig en layoutguide. Det är roligt att skriva men tråkigt att göra layout enligt alla konstens regler. Idag har jag gjort layouten. Och jag förstår inte hur det kan ta så många timmar. Var färdig att skicka iväg den när jag insåg att de vill att jag skall skicka bilderna både i texten och i seperata filer. Jag hittade dem ingenstans. Hann tänka att det var det här drömmen ville ha sagt.
Trött. Irriterad. Förbannad. Jag kommer aldrig att kunna skicka iväg artikeln. Jag kommer aldrig att kunna hitta de nitton bilderna trots att jag vet av vilka bloggar de är tagna. Det var helt bortkastat att be bloggarna om tillåtelse för att få publicera dem. Helt bortkastat. Helt oinspirerad att söka nya bilder, nya tillåtelser. Tills jag mindes att jag förra sommaren använde en annan minnesticka. Och jo, där fanns de. Som i drömmen men tvärtom.
Jag känner mig tom i huvudet. Men om jag inte får iväg artikeln idag, kommer jag aldrig att få iväg den.
3 maj 2009
aprils klena skörd
Inget jahurra, inget ja, bara ok: Varannan vecka, Klassfesten, How to Lose Friends and Alienate People, O, Brother, Where Art Thou, Rachel Getting Married, H:r Landshöving
Har helt enkelt inte varit på filmhumör.
Har helt enkelt inte varit på filmhumör.
2 maj 2009
1 maj 2009
tema vecka 18
Tisdagkväll:
Jag: Och när jag har pengar shoppar jag.
M: Jo, det märks. Då kommer du med nya kläder flera dagar i rad.
Jag: Jag trodde inte att märks.
Onsdag;
S i telefon: Vad gör du?
Jag: Provar kläder.
S: Är du påväg någonstans?
Jag: Nä. Jag gör det som tidsfördriv.
Torsdag i klädaffär:
L: Hej. Söker kläder till fest ikväll
Jag: Hej. Jag söker kläder till fest imorgon.
L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Jag: L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Hem kommer jag utan nya kläder, om man inte räknar nya skor.
Fredag:
Jag: Passar det här ihop?
P: Jo, nog tycker jag det.
Jag: Hmm...
P: Nå vi kan ju kalla det Lumpar-Lotta-stilen.
Fredag klockan 16:15
Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Klädhögar överallt. Kläder som jag till och med glömt att jag äger. På mig har jag en kort klänning som jag köpte i Barcelona sommaren 2007. Den där som jag nästan alltid har på mig till fest och halvfest trots att jag innan provat igenom nästan hela min garderob. Den där som jag först hemma insåg att var en tunika för gravida.
Jag: Och när jag har pengar shoppar jag.
M: Jo, det märks. Då kommer du med nya kläder flera dagar i rad.
Jag: Jag trodde inte att märks.
Onsdag;
S i telefon: Vad gör du?
Jag: Provar kläder.
S: Är du påväg någonstans?
Jag: Nä. Jag gör det som tidsfördriv.
Torsdag i klädaffär:
L: Hej. Söker kläder till fest ikväll
Jag: Hej. Jag söker kläder till fest imorgon.
L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Jag: L: bla bla kläder bla svart lila bla bla som vanligt bla har nog hemma bla bla i nödfall men bla bla
Hem kommer jag utan nya kläder, om man inte räknar nya skor.
Fredag:
Jag: Passar det här ihop?
P: Jo, nog tycker jag det.
Jag: Hmm...
P: Nå vi kan ju kalla det Lumpar-Lotta-stilen.
Fredag klockan 16:15
Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Klädhögar överallt. Kläder som jag till och med glömt att jag äger. På mig har jag en kort klänning som jag köpte i Barcelona sommaren 2007. Den där som jag nästan alltid har på mig till fest och halvfest trots att jag innan provat igenom nästan hela min garderob. Den där som jag först hemma insåg att var en tunika för gravida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)