dagens jobb

Avhandlingsord: noll.

Andra ord: mest omskrivning av ord inför dagens artikeldeadline. Artikel som inte direkt har något med avhandlingen att göra men tangerar lite. Kanske. Hur som helst: är viktig och kommer att bli årets andra double blind per review publikation. Publiceras i europeisk tidskrift i december.

Läst idag: fler artiklar om identitet och självporträtt online än jag vågat hoppas på. Ett och annat mejl som jag inte svarat på.

Mötestid: noll!

Framgång: kommer förhoppningsvis senare ikväll/natt när jag skickat in den reviderade artikeln.

Höjdpunkt: när jag tog skrivpaus och spelade lite WoW.

Besvikelse: när jag kokade en hel panna kaffe och någon timme senare insåg att det jag trodde var en termos egentligen var en stor termosliknande flaska av metall.

Distraktion: två okända nummer som ringt och jag vägrat svara på.

Jobbighetsnivå: så jobbigt att jag inhiberade mitt deltagande i kvällens födelsedagsfest på grund av att festdeltagande skulle innebära att jag måste klä på mig annat än tråkgråa mjukiskläder idag samt stjäla tid från artikelreviderandet.

Början

Inte nu, men nu börjar jag på allvar.

Sen när jag gjort det här börjar jag på allvar.

Efter att jag gjort det här vägrar jag börja göra något annat. Då börjar jag på allvar.

Nu är det allvar. Jag ska bara...

Det känns bra att jag har en tidpunkt, har en månad och ett år fastslaget. Först tänkte jag tidpunkten några gånger för mig själv. Sedan nämnde jag den för handledaren. Sedan bekräftade handledaren tidpunkten genom att fråga mig om tidsplanen vid mitt senaste seminarium. Då är det bara att skriva. Det är det jag försöker börja. Skriva på allvar. Bara skriva. Skriva. Skriva. Skriva.

Om en veckan, då ska jag skriva som en galning. En allvarlig galning. Om en vecka är mitt extraknäckiga, universitetsvärdsliga, doktorandmeriterande jobbet gjort. Konferenssekreterande undanstökat. Då. Skriva. Skriva. Skriva. Tacka nej om annat dyker upp. Oberoende nivå av universitetsvärdslighet och doktorandmeriterande. Målet är ju inte att vara doktorand i alla evighet. Det känns som om jag redan hunnit vara doktorand i all evighet. Det blir så när den mesta tiden går åt till att halvtidsjobba och snuttjobba för att få mat på i magen och hyran betald, gång på gång. Men nu ska jag alltså skriva. Skriva. Skriva.

Skriva. Snart. Jag har kommit ganska bra igång den senaste månaden. Främst när jag suttit på tåg. Jag har funderat på möjligheterna att skriva hela avhandlingen på tåg. Jag skriver bäst där. Jag har också funderat på att göra en liten tavla som jag skulle ha på skrivbordet. "En sida text om dagen är bra för nattsömnen", tänkte jag att det kunde stå på tavlan. Men så kom jag på att det egentligen är en av mina ursäkter. Tid att göra tavlan är tid bort från att skriva. Precis som alla mappar jag har. Med snygga innehållsförteckningar. Noggrant skrivet vilket avhandlingskapitel som ska finns i vilken flik. Jag vill inte tänka på hur många timmar jag ordnat innehållsförteckningarna i de tomma mapparna. Tid jag kunde använt till att skriva. Fylla mapparna med text. Visserligen har jag tänkt. Det behöver man också. Jag har tänkt och tänkt medan jag med sirlig handstil skrivit kapitelrubriker på mappflikarna. Men någongång måste jag börja skriva. In nu. Men efter den 20-21 november.

Rosenbergare

Ett andra försök på det här, och samtidigt en form av redovisning över vad som finns i min bokhylla:

Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren de skickade makarna Rosenberg till elektriska stolen, och jag visste inte vad jag gjorde i New York.* Makarna Rosenberg. Det var så de framställdes i dagspressen. De var inte Rosenbergs. De var inte hon och han. De var inte herr med fru. De var makarna Rosenberg som tillsammans skulle avrättas. Jag föreställde mig dem sitta bredvid varandra, i varsin elektrisk stol. De var tvungna att vrida på huvudet för att titta på varandra. De tittade inte på varandra. De satt där som om de satt i sitt vardagsrum och tittade på teve. Framför sig hade de naturligtvis ingen teve. Framför sig hade de ett fönster och på andra sidan fönstret satt åskådare. Deras åskådare som skulle titta på när de dog. Avled. Led av sitt brott. Åskådarna satt på rad, på bänkar. Fem bänkrader såg jag framför mig. Det var en besynnerlig, kvav sommar, den sommaren jag satt på tåget mot New York, bort från Chicago där makarna Rosenberg förberedde sig på avrättning. "Det här är inte bra", skulle bli fru Rosenbergs sista ord.

*Glaskupan av Sylvia Plath. Forum 1999 (original The Bell Jar 1974)

men egentligen

Kanske det är lite högtryck, humörsvängningar och stress i alla fall. De senaste två inläggen känns nästan lite för motsägelsefulla när man tänker på att de skrevs dagarna efter varandra. Och när man tänker på hur många humörsvängningar och vredesutbrott jag haft mellan dem. Det känns som om det skulle ha gått en vecka inom loppet av ett dygn.

högtryck

"Säg till om det behöver borras ett litet hål i ditt huvudet för att släppa ut lite högtryck".

Det är sånt folk säger till mig nuförtiden.

Hål behövs inte. Inte ännu i alla fall. Den dagen kommer kanske. Nu är jag för trött för att vara riktigt stressad. Egentligen är jag oroväckande lugn.

inte alltid som man tänkt sig

Jag är väldigt mycket kaninteorkarintevillinte just nu. Har väl varit det en tid. Sedan söndagen den 18 oktober egentligen. Kortare stunder då jag tänkt på jobb istället för sjukdomar, eller helt vanliga roliga saker istället för sorgligheter och döden, eller stunder då jag inte alls tänker på något speciellt istället för kroppar som är så extremt mycket magrare, nästan så att de inte finns längre. Helst av allt skulle jag stanna hemma från jobbet. Men det gjorde jag redan på fredag och också på måndag.

det var en fredag

När jag för någon/några (och tiden den bara rusar i väg. trots försök att stanna upp, ligga still, sitta ner. bara gå hem. inget annat. bara gå hem och sluta läsa mejl. som behöver svar, fyllda med frågor, större och mindre problem. och tiden den bara rusar iväg. var det för en vecka sedan jag var på konsert? var det två? det var en fredag. det vet jag.) veckor sedan gick på Ane Bruns konsert fick jag Jennie Abrahamson och Rebekka Karljord på köpet. Enormt trevliga överraskningar.

Late Night Show

Jennie Abrahamson

The Noble Art of Letting Go

Rebekka Karljord

sen senast

Allt ska man höra tills öronen trillar av. Den senaste tiden mest bara chockerande, dåliga och hemska saker.

en hel natts sömn

Det finns knappast något skönare än att säga att man måste gå hem tidigare för att man är trött och sedan verkligen gå hem tidigare. Genast hemma äta kåldolmar och mos istället för Subway/Kotipizza/Hesburger, kravla sig i säng, se tjugo minuter av en film innan man somnar.

Det var det jag gjorde igår. Innan jag gick tillbaka till jobbet för att fortsätta med budget, minneslistor, mejl och möte.

inte nu, men snart

Nu är jag inne i en såndär tidssnurra igen. Jag hinner inte. Vill men kan inte. Gör det mest akuta. Mest mejl, budget, möte, mejl, budget, möte, mejl, möte, budget. Ibland lite social, enstaka gånger motion. Aldrig film, teveserier, långa nätter, spela dataspel, frukost, städa, slösurfa, diska, tvätta kläder, mat som inte kommer från Subway/Kotipizza/Hesburger. Ikväll igen social. Efter att jag mejlat, budgeterat, hastat hem efter glömd dator, hastat tillbaka, handlat dryck+tilltugg till kvällen, förberett morgondagens första möte och hittat på några skrivövningar tills ikväll. En och en halv timme på mig.

Sörens hej

Ett första försök på det här, och samtidigt en form av redovisning över vad som finns i min bokhylla:

Hej.*

Det är en hälsningsfras.

Efter ett första hej förväntar man sig ett svar. Eller folk i allmänhet förväntar sig det. Vanligtvis ett hej tillbaka. Minst ett hej tillbaka. Det är egentligen inte det där hejet som känns problematiskt för mig. Det problematiska är vad jag ska fortsätta med. Vad ska jag säga efter det? "Hej jag heter Sören. Vad heter du?" Det fungerar inte längre. Det fungerade kanske 50 år sedan men jag använde det inte ens då. Jag tittade tyst på Sten, eller Göran, eller Stina, eller Stig, tills de gick.

Ibland tänker jag att jag borde ha övat mera då för att ha det lättare idag.

Jag tänker så ganska ofta.

Att allt kunde ha varit annorlunda då. Lättare nu.

Jag brukar lista möjliga alternativ. Hittills har jag kommit på följande:

Hej. Jag heter Sören. Vad heter du? (Passar knappast en femtiåtta år gammal herreman)

Hej på dig tillbaka. (Skall helst sägas med klämkäck röst. Jag har ingen klämkäck röst)

Hej. Hur går det? (Låter konstigt. Och vad säger man efter att personen svarat "Bra"?)

Hej. Och hejdå. Jag måste gå nu. (Kanske dte inte finns någonstans man behöver gå)

Hej. Trevligt att träffas. (Hur kan man veta det om man bara sett personen i någon sekund)

*Första meningen i boken Mellan Linn Sand av Ulrika Nielsen, Schildts 2006

Det här kommer inte att bli en Alex Schulman

I den svenska blogosfären är det just nu populärt att göra en Alex Schulman, det vill säga be bloggläsare ge rubriker för inlägg och sedan beta av förslagen en efter en.

Jag har inte tänkt göra det. Istället tänker jag slumpmässigt ta böcker från min bokhylla, ta den första meningen i boken och fortsätta därifrån. Det får bli vad det blir. Kanske personligt upplevt, kanske skönlitterärt. Kanske torrt. Kanske motsträvigt. Kanske något jag inte alls tänkt skriva om.

Man kan se det som ett experiment och som en redovisning bok för bok vad som finns i min bokhylla.

ännu mer lunch i Göteborg

"Brukar du besöka Sverige ofta", undrar kollegan.

"Några gånger i året. Och så har jag bott i Uppsala några månader", svarar jag.

"Men inte Göteborg tidigare", frågar kollegan.

"Nej det är första gången. Blivit mest Stockholmstrakten, Uppsala, Gottland, lite Jönköping, Örebro och Åre", svarar jag.

"Åre", utbrister kollegan. "Varför?"

"Skida slalom", svarar jag och känner mig dum.

"Men kan man inte göra det i Finland, i Lahtis", undrar kollegan.

"Lahtis! Nja det är väl mera backhoppning som gäller där", skrattar jag.

Jag har varit både till Lahtis och Åre. Det här är första gången jag hör någon jämföra platserna.

... eller hipp, hipp, hurra

Internets födelsedag firade jag helt oplanerat med att publicera fyra blogginlägg. Det är förmodligen rekord.

jubileumsdag

Jag tänkte nästan glömma: internet fyller 40 år idag.

Jag firade med att äta gröt, gå på personalmöte, läsa arga och upprörda mejl, skriva arga och upprörda mejl, skriva panikartade första utkast av bidragsansökningar, äta lunch mol alena, uppdatera föredragningslista, uppdatera budget för konferensen, känna uppgivenhet inför budgeten, skriva en preliminär budget för föreningsverksamhetsår, få telefonsamtal från hotell, tänka att det inte alls är det här jag vill göra idag utan att jag egentligen vill forska om kultur på internet, få frågan om jag är stressad, svara att jag nog är lite stressad, ordföra styrelsemöte, gå på efterstyrelsemötesöl och där dricka cider, känna att det är ganska skönt att komma hem tidigt från utskänkningsetablissemanget, skjuta upp städandet till söndagkväll, konstatera att jag inte handlat mat på flera veckor, igen äta gröt.

de ringde nyss från lost and found

Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. Jag skall aldrig igen glömma lettisk valuta och kvitton (som betyder ännu mer ekonomisk förlust) i skrivbordslådor på hotellrum. This sucks!

mera lunch i Göteborg

"Jag vill åka till björnlandet", säger kollegan.

"Ursäkta vart", undrar jag.

"Björnlandet", förtydligar kollegan.

"Östra Finland. Det måste vara omåttligt vackert där", säger kollegan efter att jag suttit tyst.

"Östra Finland. Karelen. Kallas det Björnlandet", undrar jag.

"Det gör det väl. Visst är det vackert där", frågar kollegan.

"Ja, jag kan tänka mig att det är vackert", svarar jag.

"Menar du att du aldrig varit dit?. Trots att du bor i Finland", utbrister kollegan.

"Eh. Ja. Inte ännu.", säger jag.

hänt vid ett lunchbord i Göteborg

"Var Lili och Susie populära i Finland", frågar min kollega.

Jag tittar frågande på henne.

"Det var de väl. Eller man visste väl vem de var", säger jag efter en tvekan.

"Ja, de är ju finska, det är därför jag undrade", säger kollegan förklarande.

"Jaha, det har jag aldrig tänkt på", svarar jag.

"Jag trodde nästan de gjort comeback eller liknande", tillägger jag.

Så skrattar vi.

Sedan får jag frågan hur populär Mark Levengood och Arja Saijonmaa är i Finland. Jag känner mig väldigt exotisk.

efterdyningar

1. Jag blir aldrig klok på postresandet. Jag är trött. Inspirerad och full med idéer om hur jag ska gå vidare i Texten. Men trött.

2. Göteborgsbudskapet jag fick var att jag ska bli mera kavat. Inte smussla med den kunskap jag besitter. Inte skriva att "Jag hoppas att diskussionen är utformad så att den kan intressera även de som inte är specifikt intresserade av kroppslighet, flickskap och ätstörningar". Stryka hoppas. Ta plats. Säga här är jag. Det här gör jag. Jag är bäst på det här.

3. Det andra budskapet var att jag är modig. Det gör mig lite rädd. Det påminner mig om att det finns människor jag borde prata med. Berätta vad exakt jag forskar om. Hur jag skriver. Vad jag skriver. Att det ingår egna upplevelser. Att det bitvis kan vara självutlämnande.

4. Imorse tänkte jag "Jävlaskit typiskt. Någongång måste det väl hända" medan jag kände kalla kårar längs ryggraden, magen knyta sig, handflatorna domna. Jag har glömt kvar nått på hotellrummet. Något viktigt. Något jag behöver för att redogöra för resan. Få ut stipendiepengar. Jag brukar aldrig lägga något i skrivbordslådor eller lådor i allmänhet på hotell. Den här gången gjorde jag det. Och där blev det kvar.

Arlanda

Jag kommer knappt alls ihåg tiden då jag tyckte att det var helt okej att mellanlanda och vistas några timmar på Arlanda flygplats.

hänt idag

- Besök på Universeum

- Besök på Konstmuseet i Göteborg

- Chai latte och toast på café Zenit

- Besök på deisgnmuseet Röhsska museet

- Shopping av ny vinterjacka från Monki

- Shopping av den mest puffigtpluffärmiga och tacky paljettglittriga festklänningen från favoritaffären Beyond Retro som jag ämnar använda nästa helg tillsammans med mina nyinskaffade over the top lösögonfransar.

- Köp av en bunt seriealbum av svenska serietecknare samt nyaste numret av min favorittidning Galago, varpå personen vid kassan sa "Det här är ett riktigt supernummer av tidningen". "Jaha, hurså", frågade jag. "Jag har skrivit en av de illustrerade novellerna som ingår", svarade han. "Och dessutom ska du titta extra noga på pärmens baksida, där finns ett otroligt bra skämt", tillade han.

- Åkt en hel massa spårvagnar och lokalbussar.

- Kommit på att det är sängdags och jag inte ätit annat än hotellfrukost och en toast idag.

- Inte hunnit med allt jag ville men är glad ändå.

lustigt i Göteborg

Jag befinner mig ungefär en kilometer från hotellet när jag stoppas av en norrman. Han ursäktar sig och undrar om jag kan hjälpa. Jag hinner inte säga att jag endast är turist innan han frågar vägen till samma hotell som jag bor på. Jag har endast befunnit mig i staden ett par timmar och har redan gett vägbeskrivning.

7 december 2009 i Stockholm

jag tror att det är det där undermedvetna eller vad det nu heter som motarbetar mig

Det här är så jag. Sparar de senaste versionerna av texter jag arbetar med på en minnessticka så att jag inte behöver avbryta arbetet med dem när jag åker bort. När jag kommer fram till resmålet inser jag att minnesstickan fortfarande sitter fast i datorn i arbetsrummet. Ja, jag har nu anlänt till Göteborg.

inte senaste veckoslut utan ett annat

fixat på dagens attgöralista: köp biljett

22 januari 2010 i Åbo

"lukten smakar skit"

Ungefär 6 timmar av en lördagskväll tar det om man vill smaka på samt betygsätta smak, doft och utseende på 23 stycken energidrycker. Det finns fortfarande 24 stycken kvar i kylskåpet för del två av det massiva projektet.

Jag blev inte särskilt pigg men nog lite uppspelt av sällskapet. Jag fick inte ont i magen men vi konstaterade att energidrickor är något vätskeutdrivande. Vid halvlek åkte vi till bensinstationen. Jag köpte en stor kaffe och ett paket knackkorvar. Det är sånt man blir sugen på vid den här typen av test.

tgif

Det ligger en massa halvfärdiga, halvtkaserade blogginlägg bakom bloggkulissen. Jag tror att de är en delorsak till att jag har svårt att blogga just nu. Jag borde egentligen radera dem. Istället tar jag helg. Åker tåg.

22 november

Det behövs pauser ibland. Just nu behöver jag en paus från jobb. Jag vill bara lämna det. Syssla med annat jobb. Vill skriva, läsa, tänka. Inte svara på mejl. Inte ursäkta för att vi är efter i tidtabellen. Inte förklara att det beror på sjukdom och resor, oförutsägbara saker. Inte se på när budgeten skärs ner. Inte läsa om nya regler som införs.

Jag vill att det ska vara 22 november.

Eller nej. 22 november är för tidigt. 22 november är dagen efter. Det är en söndag.

22 november hoppas jag att jag får vila. Och känna mig nöjd. Att konferensordnandet gick okej.

Jag vill krypa under täcket och låtsas som om jag aldrig tog emot det här extraknäcksjobbet.

01:36

Jag borde få ordning på min dygnsrytm. Jag försöker få ordning på min dygnsrytm. Jag får inte ordning på den hur mycket jag än försöker.

Känns som om jag är i dvala. Ganska glad. Ganska nöjd. Ganska trött. Ganska pirrig. Men ändå inte.

Kylskåpet surrar.

8.10.2009

Nouvelle Vague - Road to Nowhere

jag hatar den här tiden på året

Igår:

"Vad har du på gång just nu?", frågade en person som jobbar med administration vid universitet.

"Skriver ansökningar om forskningsfinansiering", svarade jag.

"Ja, ni skulle nog vara såna experter på sånt där om ni kom ut i arbetslivet", sa personen [sic: Alla administratörer tänker inte lika som den här personen].

Klockan var 15 och jag hade ännu inte ätit lunch. Jag var en stressad surpuppa. Jag orkade inte prata. Det enda jag kunde tänka på just då var att den här diskussionen uppehöll mig från att få mat och sedan skriva ansökan färdig innan dagens post åkte iväg. Men jag undrar nu:

Vad kallas det jag gör nu om det inte är arbetsliv? Kommer jag någonsin att komma till det där som kallas arbetsliv? Har man nytta av att skriva ansökningar om forskningsfinansiering då?Vad räknas som arbetsliv? Tyckte personen att denne hörde till arbetslivet?

slitsamt, men bra

Jag vill blogga. Men jag behöver sömn mer än bloggning. Jag behöver mat mer än bloggning.
Man kan säga att det går bra just nu. Det är slitsamt, men bra. Idag så bra att jag hoppade jämnfota. Det kan inte vara normalt. Hoppa jämnfota när man inser att man får ännu mer jobb, mer jobbtexter att skriva, mer deadliner. Det är därför jag behöver sova. Och äta.

när cirkusen redan varit till stan

Om man får chansen att se Cirque du Soleil så ska man ta chansen. Det rekommenderar jag det allra varmaste.

misstag

En lista kan alltid revideras.

En lista kan aldrig vara komplett.

En lista lever.

Min lista lever.

Jag förstår till exempel inte hur jag kunde glömma Lloyd I'm Ready To Be Heartbroken av Camera Obscure. Den borde finnas med på min 00lista,

Precis som Tonight av Lykke Li, något av Weeping Willow och eventuellt You are the light eller någon annan låt av Jens Lekman.

det där med att skilja på fritid och arbete

Jag bloggade.
Jag bloggar.
Jag jobbar med bloggar.
Jag skriver blogg.
Jag skriver om bloggar.
Jag läser bloggar.
Jag läser jobbrelaterade bloggar,
om ätstörningar
och flickskap
och kroppen.
Jag tänker hur, hur, hur.
Jag tänker motstånd, skam,
gemenskap, identifikation, normativitet
och kontroll.
Jag tänker att jag borde tänka färre begrepp.
Jag bloggar om något helt annat.
Jag bloggar nästan inga ord alls.
Jag skriver om mitt eget bloggande,
då jag började blogga,
då när det ännu inte kallades att blogga.
Jag återvänder till att jobba vidare,
på texten om bloggforskning och metod.
Det är deadline, deadline, deadline.

tonight

Lykke Li

med ålder kommer klokhet?

Jag är lite orolig. Har upptäckt tendenser i mig som jag aldrig trodde att skulle uppenbara sig. Det är tio år sedan jag flyttade till Åbo och därmed tio år sedan jag flyttade från Karis. Tio år sedan jag pustade ut och tänkte "jag skall aldrig, aldrig, aldrig flytta tillbaka", "jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att vilja flytta tillbaka", "jag kommer nog aldrig, aldrig, aldrig att försvara Karis". Så går det tio år. Jag blir tio år äldre:

- Jag hurrar när jag får veta att tågstation i Karis valts till årets tågstation i Finland. Är så där innerligt och helhjärtat glad över en sådan sak.

- Jag går omkring i stan och tänker att visst är kariskan helt underbar. Får en trygghetskänsla och brer på lite extra dialekt när jag pratar.

- Hör någon säga "Ekenäs fick Karis och Pojo" (i och med kommunsammanslagningen till Raseborg) och jag ryggar tillbaka, harklar mig undrar "fick?"

- Säger "Inte skulle det egentligen vara helt fel att bo här".

- Blir upprörd när jag läser att de överväger att stänga mitt gamla gymnasium.

dendär tiden på veckan

Jag har blivit lite sådär. Vad ska man kalla det? Inspirerad. Motiverad. Helt till mig. Ivrig. Lite farlig. Farlig för mig själv. För helt plötsligt nappar jag på erbjudanden jag får.

Säger att jag nog kan bidra med någon kort text under hösten till den där tidskriften eftersom de ber mig så snällt, inte har jag ju något färdigskrivet men visstvisst. Säger att jag absolut vill vara med i den där boken som planeras, att jag minsann skickar min version ett av mitt bidrag i början av oktober eftersom de frågar mig så snällt. Säger att jag visst kan skicka in ett bokkapitelsförslag, javisstvisst, att jag kan ju kombinera också den saken med mitt avhandlingshelvetesjävlaskitsjok / avhandlingsgulligulltuttilullhärlighet eftersom de frågar mig så snällt. Säger att jag vill åka på internetforskningsdagen i Stockholm även om jag tänkt att jag ska hålla mig hemma och skriva allt klart, att jag kanske till och med kan tänka mig att presentera något under dagen eftersom de frågar mig så snällt, att det gör jag ju faktiskt gärna och nej inte tar det ju särskilt länge för mig om jag åker över med nattbåten och tar nästa nattbåt sedan tillbaka så att jag är brightandshining nästa morgon på jobbet och skriverskriverskriver som om jag inte ens förlorat nån tid alls.

Egentligen är det ju så att jag är bra på att säga nej. Det är inte duktig-flicka-syndromet som spökar. Nehej. Jag är bara ivrig. Inspirerad. Motiverad. (Smått galen.) Och jag har faktiskt inte tackat ja till tidskriftstexten eller internetforskningsdagen än. Men jag inte heller tackat nej.

bam-ba-bam-bam-ba-bam-bam-bam

Hurra! Jag har kommit mig upp ur sängen. Har överkomlig träningsvärk. Har bara lite ont i svanken. Fotsulorna är bara lite ömma.

Provade afrodans för första gången igår. Det var roligt. Roligare än fotboll. Roligare än spinning. Roligare än aerobic. Till och med roligare än Bailatino.

Väldigt svettigt.

söndag

för varje hjärtslag

Anna Järvinen och Annika Norlin

musik & 00-talet

Tidskriften Novell har bett kända musikmänniskor att göra en lista på sina 100 favoritlåtar från 00-talet. Listorna sammanställs och de börjar om några dagar avslöja en låt per dag.

Jag älskar listor. Jag lyssnar ganska mycket på musik. Jag gjorde en egen lista.

Vad jag lärde mig:
- jag kan omöjligt rangordna dem, det var tillräckligt svårt att välja vilka som skulle få vara med bland 100 bästa, det blev i alfabetisk ordning istället.
- jag lyssnar inte bara på musik från det senaste året
- jag lyssnar mer på finsk musik än jag trodde
- jag lyssnar mindre på svensk musik än jag trodde
- jag lyssnar på mer rock än jag trodde
- jag kan finjustera hur länge som helst
- det är tillfredställande att syssla med listor
- jag blev tvungen att begränsa mig till tre låtar per artist för att den inte skulle bli löjligt centrerad runt ett fåtal artister

om man har Spotify kan man lyssna på min lista här (låtarna i kursiv finns inte på Spotify).

Listan:
2012 - Gossip
Again & Again - The Bird and the Bee
Allt som är ditt - Säkert!
Alone Together - Marit Begrman
And I Found This Boy - Maia Hirasawa
Anna - Hello Saferide
Atlas - Battles
Blue Orchid - The White Stripes
Body and Soul - Tori Amos
Bounching Off Clouds - Tori Amos
By the Grace of God - The Hellacopters
Candy - El Perro Del Mar
Candylion - Gruff Rhys
Carry Me Home - The Hellacopters
Cliffhanger - Britta Persson
Coin-Operated Boy - The Dresden Dolls
Dance with Me - Nouvelle Vague
Date with the Night - Yeah Yeah Yeahs
Ddiamondd - Battles
Det kommer bara leda till nåt ont - Säkert!
Dirty Dancing - Frida Hyvönen
Ditt kvarter - Säkert!
Dry off your Cheeks - Jamie T
E18 - Detektivbyrån
Eet - Regina Spektor
Every You Every Me - Placebo
Everyone Else in the World - Stina Nordenstam
Fidelity - Regina Spektor
First Day of My Life - Bright Eyes
Fold - Archive
Forever Doesn't Live Here Anymore - Marit Bergman
Foundations - Kate Nash
Funny Little Frog - Belle and Sebastian
Gatekeeper - Feist
Going to Town - Rufus Wainwright
Gotta Leave My Troubles Behind - Miss Li
He Keeps Me Alive - Sally Shapiro
Heartbeats - Jose Gonzales
Hide and Seek - Imogen Heap
Hitten - Those Dancing Days
Homecoming - The Teenagers
How to Save a Life - The Fray
I Try - Macy Gray
I'm Good, I'm Gone - Lykke Li
Jag saknar dig - Emma Nordenstam
In the Sign of the Octopys - The Hellacopters
I Will Kill Her - Soko
Kill Rock 'n Roll - System of a Down
Kim & Jessie - M83
Kiss Me Again - Jessica Lea Mayfield
Kiss with a Fist - Florence + The Machine
Knights of Cydonia - Muse
Koka-kola Veins - The Tough Alliance
Lauren Caught My Eye - The Crash
Let's Make Love and Listen to Death from Above - CSS
Like a Fading Rainbow - Jenny Wilson
Lonely Day - System of a Down
Lost Boys - The 69 Eyes
Lua - Bright Eyes
Meds - Placebo
Mercy - Duffy
Minus Celsius - Backyard Babies
Missed Me - The Dresden Dolls
No One's Gonna Love You - Band of Horses
Once and Never Again - The Long Blondes
Once I was a Serene Teenage Child - Frida Hyvönen
Over my Head - Gentleman Reg
Overdosing with You - Billie the Vision and the Dancers
Release Me - Oh Laura
Rich - Yeah Yeah Yeahs
Rock Me Now - Metric
Run to the Hills - Hellsongs
Samson - Regina Spektor
Sane - Archive
Searching - Hanne Hukkelberg
See the World - Gomez
Sell Your Body (to the Night) - Turbonegro
Sheila - Jamie T
Smokers Outside the Hospital Doors - Editors
Solta O Frango - Bonde Do Role
Song No. 6 - Ane Brun (feat. Ron Sexsmith)
Sprout and the Bean - Joanna Newsom
Summer Time. The Roughest Time - Jenny Wilson
Surupuku - Timo Rautiainen & Trio Niskalaukas
Sweet Marie - Timo Räisänen
Tallulah - Sonata Activa
The Funeral - Band of Horses
The Kill - The Dresden Dolls
The Opposite of Hallelujah - Jens Lekman
The Quiz - Hello Saferide
The Wooden Chair - Jenny Wilson
This Piece of Poetry is Meant to Do Harm - The Ark
Transylvanian Concubine - Rasputina
Trophy - Bat for Lashes
We're Going to Be Friends - Jack Johnson
Weballergy - Sonata Arctica
You are not my Boyfriend - Britta Persson
You Know I'm No Good - Amy Winehouse
Young Folks - Peter Bjorn and John

så ska en slipsten dras

Jag har gjort allt på listan och lite till. Eller lite till är kanske inte så lite. Spelat i en fotbollsturnering. Klockan är fem på eftermiddagen och det känns som om det finns massor med extra tid det här veckoslutet.

the fight song

Ane Brun

lördagsdilemma

1. göra färdig min påbörjade nollnolltalet-lista på spotify.
2. spela wow.
3. diska/dammsuga/handla mat

graden av lathet just nu:
jag gick till cafét över gatan (som har (nästan) allt man kan önska och är öppet varje dag från tidig morgon till nio på kvällen precis som bra caféer ska vara) där jag inte bara köpte en mozzarellasmörgås utan även en stor mugg takeawaykaffe.

vilket innebär:
det ser rätt dåligt ut med punkt 3. och min dammtäppta näsa.

lärdom

Det är tungt att shoppa (efter en kort natt). När man kommer hem tar man en tupplur och vaknar tre och en halv timme senare. Då tror man att det är nästa morgon men det är det inte. Klockan är halv tio på kvällen och jag äter morgonmål.

the threehouse song

Ane Brun

jahurra

Knölen var en snäll knöl (som dessutom lyckades få mig tidigt på jobb idag, inte illa alls).

sett i augusti

Augusti har haft sina toppar och riktiga bottennapp. Kanske större bottennapp än andra månader. Mitt filmtittande kändes som "den måste jag väl se någongång så lika bra kan jag väl stöka undan den nu". Men det finns inga måsten. Det måste jag komma ihåg.

Evening, var ett halv bottennapp. Jag hade ingen aning om vad den skulle handla om när jag började. Ingen aning varför den fanns på min att-se-lista. Romantisk smörja. Romantisk, nostalgisk smörja. Kändes som en halvdålig, trögflytande tevefilm där de tänkte för mycket.

Bronson visste jag att jag ville se. Det var nästan en film jag väntat på. Den var fin, men en besvikelse. Som film bra, nästan som A Clockwork Orange men samtidigt hade de tagit för mycket efter just den filmen. Ändrat en true story till en modern tappning av A Clockwork Orange. Och eftersom jag kände till the true story stördes jag. True story skulle ha varit så överväldigande gripande att filmen hade ett enormt potential. Men så gick de och ändra och inget var riktigt true längre.

Jag har sett väldigt få bollywoodfilmer. Dilwale Dulhania Le Jayenge, gjorde att jag inte orkar lägga till fler av den sorten till min lista. De är inte helt enkelt min grej.

Acolytes var min grej. Och en total överraskning. Minns inte att jag sett australienska skräckfilmer tidigare. Den var inte som andra skräckfilmer. Den var bättre. Jag blev lite ledsen för att den fått så dåliga poäng både på imdb och filmtipset.

Broken Flowers borde jag sett för evigheter sedan. Kanske jag skulle ha haft lägre förväntning i så fall. Nu var den bra men blev lite platt och snabbt undanstökad mot slutet.

Blindness började som dålig skräckfilm, utvecklades till medioker thriller/drama, till helt sevärd film, till något helt annat på slutet.

Jag visste att Fay Grim var en pastiche på dåliga filmer. Men ändå kändes den bara extremt usel och oöverkomlig.

Before Sunset var också en film jag tänkt se länge. Långsam, realistisk och levde på träffsäkra replikskiften och one-liners.

Jag hade inga förväntningar på Flammen og citronen. Tyvärr kändes den rätt oengagerande.

Dorothy Mills var en skräckfilm med överraskningar. Inte så där att man skrämde sig när man minst anade det. Den var bara annorlunda. Tror inte att jag kommer att minnas den särskilt länge.

Jag trodde att jag redan sett The Pianist. Det hade jag inte. Hur kunde jag ha missat den? Den var både fin, gripande, berörande och nyskapande (på ett sätt som jag inte kan förklara).

Fargo har jag sett flera gånger. Jag har länge räknat den till en av mina favoritfilmer. När jag nu såg den hade jag glömt varför jag tyckte om den. Jag blev inte påmind nu heller. Kanske jag aldrig egentligen inte tyckt om den särskilt mycket? Kanske jag inte var på rätt humör?

Avslutade månaden genom att gå på filmfestivalen Espoo ciné som hade 20års jubileum. Jag hade laddat upp att se film, efter film, efter film. Men det blev inte så. Festivalens avslutningsfilm såg jag. I en enorm, slutsåld konsertsal för 773 personer. Jag lyckades få en plats på balkongen. Filmen var Tarantino's Inglorious Basterds. Jag hade för höga förväntningar. Bra var den. En stark fyra. Kanske den blir en femma om något år.

it's just love

Sofia Talvik

etapp 1

Det var natten mellan den 3 juli och den 4 juli som jag fick ett ryck och började projekt: färgkoordinera mina böcker. Jag höll på någon timme, sedan blev jag trött. Somnade, vaknade, somnade, vaknade, somnade, vaknade och så har det fortsatt, utan att jag fullbordat mitt projekt. Jag har nu tittat på bokhyllorna i några månader och tänkt att jag kunde... men orkar inte, väntar på nästa knyck. Kan däremot meddela att jag under dessa månader nog fått knyck att tömma alla köksskåp, klädskåp och liknande för att omorganisera dem och få dem klara. Men bokhyllan ser fortfarande lika bedrövlig ut.

gold (or something just as nice)

Hari and Aino

saker man kan göra på veckoslutslånga skrivkurser

Rött
Inom mig. Exploderar. Runt om mig. Omfamnar.
Spritter, spritter. I mig. Spritter.
Och dig.
Och du och jag.
Och rusar framåt. Rasande. Och knycker. Händer.
Och din hand.
Och min hand.
Famlar. Famnar. Ramlar fram.


Blått
Jag flyter.


Grönt
Det gröna. Det gröna blir bara klischéer. Det blir grönsaker. Det blir gröna kulor. Grön av avund. Grönt är skönt. Men de ljuger. Ingen har gröna kläder. Ingen har grönt som sin favoritfärg. Och jag tänker på dig. Och dina gröna tröjor.


Regnbågens färger
Svart. Det blir svart. Så svart att det vitnar framför ögonen.

att aldrig säga aldrig och allt det där.

För drygt en vecka sedan sa jag "Det här blir säkert min sista simtur i havet för i år". I helgen sa jag "Det här blir säkert min sista simtur i havet i år". Med den här farten blir jag snart vinterbadare.

Det kommer bara leda till nåt ont

Säkert!

inte bara det gamla vanliga

Jag gjorde ett nytt personligt rekord i fotis:

Två självmål under en och samma kväll. Det ser lovande ut med tanke på att jag nästa vecka skall delta i mitt livs första fotbollsturnering. Hah.

det gamla vanliga

Idag har jag inget att skriva. Förutom:

* Det ska bli roligt att spela fotis ikväll
* Före jag spelar fotboll skall jag besöka Alko
* Innan eller efter fotis skall jag packa min väska för veckoslutsäventyr
* Jag har inte ens hunnit med hälften av det jag trodde att jag skulle hinna med idag
* Jag har bestämt mig för att knölen är en snäll knöl

First Day of My Life

Bright Eyes

råddmaja och gägghjärna

Det var lördagmorgon. Jag satt vid köksbordet hos mina bortresta föräldrar. Min brorsa sov ännu och jag läste det här inlägget av Julia Skott. Blev påmind, gjorde en undersökning och tänkte hur hemskt det skulle vara att hitta något som inte borde finnas där. Jag hittade inget.

Åt upp mitt morgonmål och gick till kylskåpet för att ställa tillbaka mjölken. Jag tog tag i kylskåpshandtaget men släppte. Hade ont i handen. Utan att egentligen tänka på det kände jag på handen. Det var då jag kände knölen som inte skulle vara där. På insidan, stor som en ärta, mellan långfingret och handflatan. Visste inte om jag borde väcka brorsan eller låtsas som ingenting. Så jag googlade. Kände mig lättad. På måndag gjorde den inte längre ont. Inte igår heller. Och inte idag. Men idag beställde jag tid till hälsostation och fick tid 45 minuter senare.

Det var då jag blev råddmaja och gägghjärna av nervositet. Inget att vara nervös över / Jag vet ju redan vad det är / Vill bara få det bekräftat / Inte har jag varit nervös hittills heller ju / Det går nog bra. Men äsch och usch. De visste inte vad det var (förutom att det inte var ganglion). Jag fick tid till en annan läkare om en vecka. Ännu mera tid att vara råddmaja och gägghjärna. Inget att vara nervös över / Det går nog bra / Det är säkert inget märkvärdigt / Inte kan man blogga om sånt här / Inte får man blogga om sånt här.

Så jag bloggar om det i alla fall. Kanske jag blir lite mindre råddmaja och gägghjärna så att jag kan jobba på som vanligt?

Gunnar och andra böcker

Det känns väldigt sorgligt att jag inte läser så mycket böcker. Skönlitterära böcker, alltså. Sorgligt är kanske fel ord. Men det känns som om jag missar en hel massa. Bra böcker, alltså. Jag orkar helt enkelt inte läsa så mycket skönlitterärt. I alla fall inte så mycket som jag tidigare gjort. Jag tänker att jag skall skärpa mig. Tänker att jag vill ju egentligen läsa. Sedan börjar jag på någon bok. Tröttnar. Börjar på nästa. Tröttnar igen. Nu har jag fyra böcker på gång och ingen av dem får jag ett slut på. Jag hinner glömma vad jag läser. Jag kan inte ens säga att det skulle vara dåliga eller ointressanta böcker. Jag bara orkar inte läsa när jag kommer hem från jobbet. Inte så konstigt, på sätt och vis. Jag läser vetenskapliga texter och böcker i mängder. Men det är ändå inte samma sak.

Gunnar av Bob Hansson läste jag från pärm till pärm. Jag blev ganska kär i Gunnar.

tralalalalalalala

För två veckor sedan var jag glad över att jag såg Jessica Lea Mayfield och Band of Horses på Tavastia. Förra veckan var jag ännu gladare för att jag skaffat biljett till Nouvelle Vague på Korjaamo i oktober. Idag är jag gladast hittills för att jag skaffat biljett till Regina Spektor i Stockholm i december. Om Battles plötsligt skulle ha en konsert i Finland skulle min konstertkalender vara fullkomlig. Jag har inga konsertbiljetter för november, till exempel.

saker man diskuterar en fredagkväll

Det är lördagmorgon och vi har redan bestämt att helgens replikskifte är:

P: "Cinnamon. Bla. Bla. Bla." Lång replik där kontentan var att det skulle vara gott med mera cinnamom i olika maträtter. Något om att de ofta verkar ha cinnamon i olika amerikanska maträtter.
L: "Bla. Cinnamon. Bla. Bla." Lång replik där kontentan var att personen inte var särskilt förtjust i cinnamon. Varken på fil eller på risgrynsgröt.
P: "Bla. Bla. Cinnamon" Halvlång replik om att personen gillar cinnamon väldigt mycket. Ett hopp tillbaka att det verkar finnas mycket cinnamon i amerkanska rätter. Där man minst anar det.
L: "Ja, i USA har de ju till och med (tystnad) Cinnamon (tystnad) buns"
P: "(tystnad) Vadå? Det är ju kanelbullar. (tystnad) Örfilar."
P&L: (väldigt mycket skratt)
Vidare fortsatte en lång diskussion om skillnaden mellan ginger och cinnamon. Tills vi kom fram till att ginger är ingefära.

hostelliv V

Den finns en nackdel med att skriva blogginlägg på förhand. De kräver ibland rättelse:

Det sämsta var inte att sängen svajade. Det sämsta var att mannen från Hong Kong snarkade som jag aldrig förr hört någon snarka och därmed kunde ingen annan i rummet sova, vilket hördes eftersom alla kollektivt suckade och utryckte sådant som "Grrr", "God!", "Pleaaase!". Det blev inte bättre efter klockan 12 på natten då hans armbandsur var tionde minut pep 10 gånger. Våra suckar blev bara högre och den som låg i samma våningssäng försökte gunga extra mycket så att han skulle vakna. Försöken misslyckades och varken hans resesällskap eller någon annan vågade stiga upp för att väcka honom. Det var en pina. Idag betalar jag dubbelt pris för att få ett eget rum. Väl värt varje peng.

hostelliv IV

Bäst: det gemensamma vardagsrummet/köket
Sämst: att vara tvungen att sova uppe i en våningssäng som svajar som... som... som något som svajar extremt mycket.

hostelliv III

En iakttagelse igår kväll klockan halv nio på kvällen.

De som kom från Hong Kong sov sött. Vi andra tre tog fram våra datorer och satte oss i vardagrummet.

hostelliv II

Den här gången delar jag rum med en man och tre flickor från Hong Kong som inte pratar engelska (men som kunde förklara att mannen är uncle till flickorna, vad det nu betyder), en tyska som ska studerar finska och estniska, samt en flicka från Ungern som väntar på visum till St. Petersburg. Det kändes lite konstigt att svara på deras fråga varifrån jag kommer. Det känns som om jag skulle vara utomlands men jag är bara två timmars tågresa från mitt hem.

hostelliv I

Jag tror inte att något skapar en bättre gemenskapskänsla i ett hostells vardagsrum, bland de som redan sitter där, än när hostellet invaderas av en stor grupp tyska tonåringar.

Dance with Me

Nouvelle Vague. Jag har en biljett till deras konsert. Jag är glad.

sådana jag (minns att jag) sett

Turbonegro, The Scorpions, The Ark, Motorhead, The Rasmus, Apulanta, The Crash, !!!, Faith No More, Suleeka, Jenny Wilsson, Britta Persson, Säkert, Detektivbyrån, Band of Horses, The Hellacopters, Jessica Lea Mayfield, Volbeat, Gogol Bordello, Hanoi Rocks, Don Johnson Big Band, Negative, Popeda, Teräsbetoni, The Cardigans, Sub Urban Tribe, Sonata Arctica och Nightwish

live

Förra veckans tisdagskväll på Tavastia var magisk.

home sweet home

Det känns väldigt harmoniskt att bo på hostell. Väldigt hippt, ungdomligt, chict och urbant. Oftast internationellt också. Inte alls som att bo på hotell. Den stora fördelen eller härligheten med att bo på hotell är badrummet. Jag tycker (för det mesta) om hotellrumsbadrum. Det är det första jag kollar när jag checkat in på ett hotell. Badrummet. Efter det kollar jag vilka tevekanaler som finns. Sedan duschar jag, kryper ner under täcket och tittar på teve. Oberoende av tid på dygnet. Sedan irriterar jag mig på stela påslakan och enorma dynor. Irriterar mig på att jag känner mig så instängd på hotell. Irriterar mig på tystnaden.

Spenderade största delen av förra veckan på mitt favorithostell i Helsingfors och återvänder igen den här veckan. Det är som att komma hem. Till personligt inredda rum, med färggranna, mjuka och uttvättade sängkläder. Hotellrum är överskattade. Trots eget badrum.

snuff

Snuff av Chuck Palahniuk. En helt superbok (och ja, råkar vara skiven av min favoritförfattare, så lite partisk är jag kanske, men fortfarande helt super). Reading Matters skriver en mitt-på-spiken-recension.

aldrig mer, aldrig mer

Lördagseftermiddag. Vi befinner oss på en konferens.

"Vad ska du göra resten av veckoslutet", frågar hon.

Jag tittar på konstigt på henne och säger sedan "Sova. Jag ska bara sova".

Oh my, vilken vecka.

kort i nacken, mörkbrunt, med lila pannlugg

Igår var jag till frissan. Idag fick jag kommentaren "det ser ut som om du har en aubergine i pannan". Min nya frisyr kunde inte ha beskrivits bättre.

imorgon är det fredag

"Är du också här fortfarande", säger min kollega när jag träffar henne vid cykelstället lite över åtta.

"Jå, jag kom lite senare idag", svarar jag.

"Nå, huvudsaken är ju att man...", säger hon och jag hinner tänka "är på jobb överhuvudtaget" innan hon fortsätter "inte är här hela dygnet".

Again and again

03:04

Saker man gör mitt i natten när man inte kan sova:

Sorterar och räknar sina klänningar. 27 stycken vardags/festklänningar och 1 aftonklänning (som var svår att sortera i all sin ensamhet. Jag hittade en ny plats i lägenheten för den, så den fick  vara med i leken.) Sedan somnar man.

postveckoslutsblues

Nej, det går inte att beskriva hur roligt mitt veckoslut varit. Precis så roligt har det varit. 

det blir bara konstigare

Efter att jag ätit lunch med racerfart (i mina mått mätt i alla fall) sa jag "Nä, nu ska jag tillbaka och jobba". Det var en halv timme tidigare än jag brukar gå tillbaka. När jag kom tillbaka jobbade jag faktiskt.

och som jag skriver sen

Något jag aldrig trott att jag ska skriva i min blogg är "Extremt sporadiskt bloggande på grund av fullt upp med att skriva avhandlingen färdig". 

För avhandlingen är ett ordmonster. Ordmonster som slukar varje lilla ord jag matar den med och poff så är ordet borta och avhandlingen är precis lika tom som när jag började hela projektet. Så vad är det egentligen för idé att mata den? Ingen idé. 

Tills nu alltså. De fastnar. Och som de fastnar sen. Och sådana slutsatser jag drar sen. Och analyser. Och oj vad det är roligt sen. Och oj vad lite den skrämmer mig. Jag kan nästan säga att den inte alls skrämmer mig. Äsch, jag kan säga att den inte skrämmer mig det minsta faktiskt. Inget nästan, inga kanske. Och vilka artiklar jag hittar. Och vilken njutning det är att läsa dem. 

Så jå, extremt sporadiskt bloggande från och med nu på grund av avhandlingen. Där. Nu är det skrivet. 

livserfarenhet II

Tre enorma handdukar, fyra stora handdukar, fem små handdukar, tre påslakan och ett lakan är vad som krävs för att torka upp vatten som sakta sipprar ut från en frys som stått med dörren på glänt i en månad. 

detta var juli

JaHurra
A Clockwork Orange, Changeling, Cinema Paradiso

Ja
Grizzly Man, Revolutionary Road, The Wrestler, I am Sam, Millions, Cloverfield, Sauna, Life is Sweet, Battle for Haditha, Knowing

Ok
3:10 to Yuma, Che Part One, Ebbe - the Movie, Young People Fucking

Nja
Forgetting Sarah Marshall, Angels and Demons, He's Just Not That Into to You, 17 Again

Blä
Angus, Thongs and Perfect Snogging, Raising Arizona

livserfarenhet

Numera vet jag hur det känns att glömma frysdörren på glänt över en månad. Hur länge det tar att bli av med all is för att komma åt frysinnehållet vet jag inte ännu.

Äh.

Idag skulle jag delta i mitt livs första fotbollsturnering. Som spelare alltså. Det blev inte så. Jag trodde att min nästan konstanta feber (eller febrig-febrig-febrig-ofebrig-ofebrig-febrig-febrig-febrig-ofebrig-febrig-febrig-ofebriga-höst/vinter/vår) berott på stress. Nu har jag tagit det lugnt i flera månader och febern kom tillbaka för en vecka sedan. Sådär smygande först, sedan ihärdigare och nu ligger jag raklång. Jag avskyr att gå till tant doktor.

Tecken på att jag varit för länge ensam på landet

Jag får besök och utbrister "Det har hänt otroligt mycket" påföljt att jag ivrigt räknar upp följande:

-Jag såg två gäss flyga igår.
-Jag såg en hare
-Jag har första gången i mitt liv ensam plockat blåbär. Två liter. Och jag lyssnade inte ens på musik medan jag gjorde det. Eller blev uttråkad.
-Jag såg en rovfågel ta en svala några meter från mig. Sedan tappade rovfågeln svalan och andra svalor flög efter och attackerade rovfågeln. Jag avbröt vad jag höll på med och gick för att söka efter den eventuellt skadade svalan. Jag hittade den inte.
-Jag har simmat 1,5 timme per dag.
-Jag låg på bryggan och såg ett moln förintas. Relativt stort moln. Det släts liksom åt olika håll tills det inte fanns något synligt kvar.
-Jag hittade en hel hög myrägg inne i stockbordet.
-Jag matade hästarna.

definition på äckligt roligt

Det var äckligt roligt på lördag och söndag. Äckligt roligt är när man en längre tid befunnit sig ensam i en husvagn på landet och sedan ordnar fest. Äckligt roligt med mycket människor. Glada människor. Äckligt roligt med människor som stannar kvar. Äckligt roligt när man halvligger i ena ändan av husvagnen mitt i natten med sällskap, äter karkki och inte alls orkar gå till andra ändan av husvagnen för att sova. När man vaknar på söndagmorgon och ser att man inte är ensam kvar. När man har sällskap att äta morgonmål med. Sällskap att slöa med en söndag. Sällskap bokat för årets Borgbacken/Särkänniemibesök.

När sista personen åkt hem är det bara äckligt. Då måste man ta sig till närmsta småstad för att sova en natt i ett hus så att kontrasten inte blir för stor. Sedan är det bara att åka tillbaka ner till husvagnen igen. Det är där jag är nu. Ganska roligt är det med blogginlägg som publiceras valfri tidpunkt.

också 18.8.2009 i Tavastia

aktivitet

Sagt en lördagförmiddag:
"Jag tänker ibland. När det behöver tänkas."

Kiss Me Again

Jessica Lea Mayfield

Эрмитаж eller tak, golv, väggar medvetet eller omedvetet snett fotat

Innanmätet på senaste bongade slott (bästaste slottet ever):

annat jag tänkt blogga om någon gång

- om de otaliga klänningar jag köpt från Beyond Retro och liknande affärer.
- om loppisfynd i allmänhet och loppiskärl i synnerhet
- hur etapp 1 ser ut i en bokhylla som ska bli färgkoordinerad
- Annika Marklunds krönika

The Jacket

First Floor Power