Jag har ingen mjölk hemma så jag tänker att jag går via café så snart jag kommer till jobbet. Jag knäpper på datorn. Öppnar mitt dokument. Börjar skriva. Ska gå efter kaffe. Jag ska. Jag ska bara skriva lite till. Sedan är det så sent att det är ingen idé längre. Jag kan lika bra vänta till kaffepausen. Jag skriver. Kaffepausen går förbi. Jag skriver lite till. Går hem från jobbet. Går till butiken efter kaffemjölk. Orkar inte koka kaffe. Sitter förlamad på soffan. Somnar på soffan. Vaknar med kaffebristhuvudvärk. Missar fest. Klockan är halv elva. Jag dricker dagens första kaffe. Är sugen på att skriva lite till. Och nä, det här är knappast något som kommer att fortsätta i all framtid. Men det är nu.
2 kommentarer:
Kul! Man får ta vara på det så länge det varar.
:)
Skicka en kommentar