De säger att man förlorar de flesta av sina tidigare vänner, att man slutar med tidigare intressen, att man vid fint väder inte ligger på stranden, att man vid dåligt väder ligger väntande i klubbsofforna utifallatt och att alla pengar går till det nya intresset. Idag förstår jag. Igår spenderade jag nästan 14 timmar av dygnet vid klubben.
Klockan 14:23 lättade molnen en aning. Plötsligt tömndes soffona och ett stort gäng stod utomhus och tittade med enorma leenden och nickningar mot varandra och skyn. Klockan 21:05 landade jag och kom gående med fallskärmen över axeln. Jag hade gjort mitt första fallskärmshopp. Det var underbart. Det var rofyllt. Lugnande. Hjärnrensande. Och allt för snabbt överstökat. Ville stanna uppe mycket längre. Ville inte komma ner. Allt gick som det skulle. Det enda jag borde bättra på är att våga sitta med ena klinten utanför planet innan jag hoppar.
Innan gårdagens hopp hade jag hårdträning inför hoppet. Finns knappt någon muskel som inte är sjuk, medan jag under hoppet inte kände någonting alls. Kroppslös utan minsta grubbel. Totalt fokuserad. Idag: hellre på marken och önska man var i luften, än att vara i luften och önska att man var på marken. Jag är lite styv.
Det känns inte ens omöjligt att jag blir den första svenskspråkiga instruktören i Åbo. Så hoppfullt känns det. Jag har hittat något som går förbi alla dyra utekvällar, alla kläd- och skoköp. Ja, till och med förbi alla bokköp.
6 kommentarer:
Kul va??!! Innehar själv ett PP-certifikat samt en hel del timmar på hängglidare. Var 2cm ifrån att köpa paraglider med ryggsäcksmotor för ett par år sedan. Stort GRATTIS!
MTM
Så jäkla tufft!! (men före bokköp...? ;))
Ja, verkligen jäkla tufft. Nostan hattua. :)
mtm: Otroligt kul! Hängglidare låter också rikgit lockande. Kanske jag får chans att prova på det också nångång.
ps. Ditt mejl kom fram. Jag har bara varit väldigt slö med att svara på några mejl de senaste veckorna.
jessica: ja, BOKKÖP! Övervägde nästan att hoppa över kvällens cider också, glad att jag inte gjorde det. Tack för högläsningen föresten, det glömde jag säga tidigare ikväll.
saija:Kiitos :)
Ja jösses!! Strongt, säger jag. Jag ville hoppa förut men jag vet inte längre om jag vågar. En från min årskurs dog också för några år sedan... Hans skärnm löste inte ut sig och föräldrarna på backen fick titta på... Men jag antar det är sällan det händer.
Mm.. det är egentligen överraskande säkert när man tänker på hur mycket det egentligen hoppas. Flera tiotals hopp, per klubb, per dag. Måste vara enorm otur att varken fallskärmen eller reservfallskärmen löser ut sig.
Aldrig tidigare har jag så här ofta kontrollerat väder och vind kväll efter kväll för att se om jag ska rusa iväg mot flygplatsen. Envis hård blås :(
Skicka en kommentar