några ja-filmer (eller översatt till stjärnor: 4 stjärnor)

A Love Song for Bobby Long
Almost Famous
Band, bang your dead
Finding Nemo
Dear John
An Education
Män som hatar kvinnor
Flickan som lekte med elden
Luftslottet som sprängdes
In the Loop
My Sister's Keeper

Det är knepigt med poäng. En del av dessa såg jag i början av året. Det var samtidigt fick stjärnorna. Nu är jag inte säker på om en del av dem var värda varje stjärna.

måndagsfail

Ännu i morse trodde jag att jag skulle lyssna på Marina and the Diamonds live på Tavastia ikväll. Biljetten hade jag köpt för flera månader sedan. Den var uppsatt på kylskåpsdörren. Jag låg i sängen och planerade vilken buss eller vilket tåg jag skulle ta. Steg upp, åt morgonmål, tog ner biljetten från kylskåpsdörren när jag lade tillbaka mjölken. Fan. Jag har skrivit fel datum i kalendern. Jag har flyttat dagens och morgondagens möten till slutet av veckan. Då när konserten i egentligen är. Fan. Flyttgubbar som kommer 8.30 och jag som kommer hem med nattbussen lite efter 4 om jag bestämmer mig för att åka. Inte så lockande.

Och ingen är mindre förvånad än jag själv.

mera böcker än vad det ryms i bokhyllan

3,5 lördagstimmar på en bokmässa utan att köpa en bok. Därefter gick jag till Akademen, spontanshoppade Åh, kom och se här av Hannele Mikaela Taivassalo, antologin Min Ellinor/Blod och Vips så blev det liv av Bob Hansson. Nu är jag sugen på att göra den största Adlibrisbeställningen jag någonsin gjort.

att vara tillbaka, på ett ungefär

Efter sju dagars snorkling i Röda havet, ungefär 30 minuter ridning på en kamel och en nästan 10 km lång promenad längs en fyrfilig väg mitt i öknen under stekande sol mitt på dagen (eftersom jag och brorsan är jag och brorsan, och vi blir extra mycket jag och brorsan när vi umgås tätt en längre tid och gör såna hardcore/extrema/dumdristiga saker) behöver jag semester.

Men nu är jag hemma. Imorgon sitter jag igen på jobbet. Imorgon fortsätter jag där jag blev innan Egypten. Imorgon gör jag en sista ansträngning att hitta min sladd till kameran. Imorgon försöker jag förmodligen klura ut hur jag köper en ny kamerasladd. Imorgon åker jag till Helsingfors för att lyssna på Imogen Heap. Imorgon hoppas jag att hon är lika bra som hon var när jag såg henne i Stockholm i februari.

längs gatorna i Cortland, NY

Get some (dans i vardagsrummet med persiennerna fördragna)

Lykke Lis nya singel. Mycket dansigare än de äldre låtarna av henne. Utmärkt att dansa till när man är riktigt glad.

Osprunget

Redan innan jag gått förbi domkyrkan in mot centrum borde jag ha fattat att resten av dygnet inte skulle bli som jag tänkt mig. Han svängde ut på trottoaren framför mig. Efter alla dessa år.

Bara så där. Så gick han några steg framför mig och jag kände obehaget knyta ihop sig till en hård knut i magen, sakta lösa upp sig, bara för att nysta ut sig i otaliga nervösa snören som spreds i benen, armar, fingrar, hela jag. Alla dåliga år. Alla bra år efter alla dåliga år som raderades bort, hur jag än försökte hålla fast i bra känslor. Gamla obehagliga minnen. Elaka ord. Samma gamla höstjacka hade han på sig. Så gick vi efter varandra, förbi domkyrkan, över bron, mot biblioteket.

När jag kom fram till Forex, fick jag veta att de inte hade egyptiska pund. Fick göra en beställning. Gick vidare till Instrumentarium där jag tänkt välja nya glasögon. Bara för att konstatera att de skulle stänga om fyra minuter. Gick vidare till skoaffärer för att trösta mig med skor, men hittade inga som passade. Gick vidare till klädaffärer, bara för att konstatera att inget passade på mig. Gick hem.

Klockan är snart halv elva på kvällen. Jag tänkte byta om till joggingkläder. Tänkte gå ut för att springa. Och jag som sällan mera springer. Aldrig springer. Då sprang jag. För att jag var tvungen. Och jag tänkte springa nu igen bara för att han så många år gnällde att jag var så fet, så karaktärslös, hade så tjocka fotvrister, att jag inte skulle tro att jag någonsin skulle träffa någon som ville ha barn med mig så länge jag var den jag var. Springa. Bara för att jag gick mot centrum just den vägen, just det klockslaget.

Här ska inte springas.

dagens jobb

Nu får det räcka, tänkte jag idag.

Plockade fram en liten tom papperslapp. Skrev 500 ord/dag överst på papperslappen. Höll mig från att fortsätta dagen med att fylla resten av pappret med blommor. Sedan öppnade jag dokumentet. Kände för att dunka huvudet i bordsytan några gånger men nöjde mig med att pusta, slita mig i håret, skjuta bort mig från skrivbordet i min skrivbordsstol. Skrev 503 nya ord.

Jag kan inte längre skylla på att jag undervisar. Tröttnat på frågor om när det är dags för karonkka (strunt i disputationstillfället!). Nu tusan ska det bli doktorsavhandling.

puff, puff

Nu har Bloggskrift börjat igen. Ser framemot en hel massa trevliga texter.

flygfilmer

På hemresan såg jag uteslutande ganska okej filmer:
Toy Story 3 (mer än okej) och Legendary (sådär okej).

som om jag alltid suttit här

Så här var det. Jag var i Cortland, jag var i New York, jag var på Arlanda längre än planerat, jag var hos föräldrar, jag var hos brorsan, jag var hos J. Nu är jag här igen. I Åbo, arbetsrummet. Med mörker utanför fönstret. När jag promenerade hit idag kändes det som om jag varit borta i flera månader. Flera år, till och med. Tills jag satt. Tills jag fortsatte där jag slutade. Det finns så mycket jag kunde berätta. Men väl när jag satt mig ner tog det några minuter och det kändes som om jag aldrig varit borta.

Så här såg det ut i Cortland (i norra delstaten NY) där jag var den mesta av tiden:Här kan man se stadens absoluta centrum. Mitt på eftermiddagen en lördag. I värsta rusningstrafik, när människor hopade sig längs gatorna för att stirra på oss, som kom promenerande. Det var inte alls som man tänkt sig.


Sedan åkte jag till New York City, för två dygn:Det var annorlunda. Mest var det för lite tid. Mest tid för att se på sevärdheter från en turistbuss med guide.


Det kommer kanske mer.

som om det var åtta på morgonen

Saker man kan tycka:
att det var synd att jag inte skrev ett bloginlägg när jag var hyperenergisk, multiordig, övertrött, jetlagig, och att det samtidigt väl var tur att jag inte gjorde det, för man vet inte vad det skulle ha blivit.

Jag är hemma nu. Det är skönt, konstigt, en lättnad, lite sorgligt.

bottenskrapet

Filmer jag sett i år och inte kan rekommendera till någon: Bitch Slap, Hannah takes the stairs, Sex drive, A serious man, Kick ass, Valhalla rising.

first impression

Sista flygetappen gjordes i ett minimalt flygplan, som rymde ca 40 personer. Det fanns fyra nödutgångar. Jag satt vid en av dem. Innan resan började kom flygpersonalen fram till mig och frågade om jag var villig att assistera vid en nödlandning och om jag visste hur jag skulle göra.

Bredvid mig satt ett kvinna från Texas. Hon var flygrädd, åkturen var turbulent och hon höll i min arm mer eller mindre krampaktigt under hela resan. Jag försökte distrahera henne med att föreslå att hon skulle försöka läsa, berätta för mig om hennes dotter hon skulle besöka, kommentera the lovely landscape vi flög över.

Bäst i resenärstestet

Bäst under en sexton timmar lång resa från hotelldörr till hotelldörr:

- stickade halsduk på flyget

- resesällskapet

- såg två CSI avsnitt

- såg ett House avsnitt

- såg filmen Grown Ups

- såg filmen Sherman's Way

- att vi slutligen kom fram

Helst vill jag glömma att jag tänkte missa första flygetappen (och därmed också alla andra) eftersom jag var upptagen med att springa några varv mellan terminal 1 och 2 i Helsingfors när jag egentligen borde ha stått stilla i terminalen jag först steg in i. Gaaaaah, det här är så typiskt jag, tänkte jag när jag sprang och kände hur jag började hela resan med att jobba fram en svettig kropp.

Comfort inn

Om man inte vill känna sig som en grym miljöbov ska man inte boka en svit med en jacuzzi och använda den. Dessutom tar det en halv evighet tills man får den fylld, och i badrummet finns ett normalstort badkar som (nästan) lika bra kunde användas. Om man trots allt vill ligga i jacuzzin i vardagsrummet och samtidigt se på teve, måste man skruva upp volymen på teveprogrammet och känna sig skyldig för att det antagligen hörs till rummet bredvid.

Klockan är 20:10 och jag kommer att somna som ett tryggt, rofyllt, litet barn (i en säng som är bredare än vad jag är lång).

20102010

Kabom. Pang. Bam. Krasch. Och jag låg i bitar. Smulades sönder. Tuggades itu, spottades ut, landade på golvet och flöt ihop till en bit igen. Kravlade mig upp.

På måndagen tänkte jag bara lite till, imorgon är en annan dag. Passade på att samla ihop mig på postmötescider, gav mig själv tillstånd att sova länge på tisdag. Tills kabompangbamkrasch igen, med svårigheter att andas. Jag har aldrig tidigare varit med om att vara så dåligt förberedd på en föreläsning som jag var i morse. Aldrig tidigare har jag knypplat ihop en powerpoint för ett konferensföredrag på flygbussen. Aldrig tidigare har jag tagit en taxi för en 1 km lång resa för att jag inte förmått mig att promenera. Aldrig tidigare har jag växlat pengar, köpt adapter, apoteksgrejer en timme innan jag åkt iväg. Aldrig mer. Gör en sak i taget, var på ett ställe i taget, om några dagar minns jag knappt hur hemskt det varit, tänkte jag. Nu är jag där. Här efter. På ett flyghotell så att jag kan sova gott, äta gott (åt bästa surf&turf jag någonsin ätit), och kravla mig till ett flyg. Innan resten. Resten ska bara vara bra.

innan måndag

Helgens händelse för de som kan läsa kodspråk:

Helgens största händelse är att jag har talked the talk. Det framkom att människor inte är blinda. Inte det minsta blinda.

Helgens andra händelser mindre kodade:

Pokerturnering, We Sing, börjat sticka en halsduk, åkt tåg.

en pärla

Det finns bra blogginlägg, och så finns det väldigt, väldigt bra blogginlägg.

mitt största problem

Om man åker på en (mestadels arbets)resa till USA för knappt en vecka: hur stor resväska är för stor väska, när man inte vet om man kommer att ha tid för shopping? När man åker med väldigt lätt bagage i övrigt? Hur mycket tomt utrymme vill man släpa på? Vet nån?

köksstegen och jag

Vad jag inte kommer att sakna med den här lägenheten, och knappast grannarna heller: varje gång jag tillreder mat, glömmer att stänga köksdörren och brandvarnaren börjar tjuta.

Idag började den tjuta innan klyftpotatisen i ugnen ens var klara.

Jag har blivit väldigt snabb när det gäller att springa efter köksstegen, kliva upp på den och ta ut batteriet i brandvarnaren.

efter alla andra, men ibland bara blir det så

Jag må vara sen i vändningarna, men:

Bloglovin är otroligt bra. Behändigt. Enkelt att använda. Överskådligt. Nu kommer jag aldrig att missa ett blogginlägg av de ca 50+ bloggar (jag har egentligen inte koll, men det är förmodligen väldigt många) som jag mer eller mindre regelbundet läser. Om jag inte vill missa ett blogginlägg i och för sig.

Jag läser en e-bok för första gången, i läsaren Stanza som finns för iPhone. Behändigt. Enkel att använda. Överskådlig. Förvånansvärt läsarvänligt. (Och något jag tänkt blogga lite mer om, bara jag känner att jag har tid med sånt.)

ikväll och andra kvällar

en telefonkamerabild som blir aningen tydligare
och läsligare när man klickar på den.

kropp hit, kropp dit och kroppar mest hela tiden

Dagens föreläsningstema var kropp. Det blev mindre liksom. Mer att jag tänkte men åh, inte borde det vara så här tydligt att jag är bekvämare i att prata om kroppslighet än vad jag är i att prata om jämställdhet. Det var inget jag sa högt. Jag behövde inte säga det, det sipprade ut i alla fall. Sipprade ut i min kropp, hur jag använde mina händer, gick omkring i rummet, drog upp mina axlar till öronen för att exemplifiera något. Snart dags att rensa bort allt introduktionsaktigt från bokhyllan och lämna kvar kropp och metod. Det känns ganska vemodigt.

det finns inget som heter chokladstrejk

Det började med det här, sedan gick det några dagar och jag skrev det här, rätt harmlöst var det. Efter det exploderade det, och jag kände att det kanske gick lite överstyr. Jag bestämde mig för att nu fick det vara nog. Fortsatte köpa choklad, men slutade redovisa för det.

Så låg det plötsligt ett kuvert på tamburgolvet. Oväntat kuvert från Nina, som verkar haft en agent som frågade efter min adress. Egentligen rev jag upp kuvertet innan jag ens hunnit titta vem avsändaren var. Och åh! Det innehöll choklad! Så:

Första reaktion: snabbt och effektivt öppna förpackningen. Bryta en bit choklad, smaka.

Första ljud: mmm

Första tanke: åh, gott. men var är tranbären?

Första överraskning: åhå, där är tranbären. Det finns små tranbärsbitar som kommer fram efter att chokladen smält.

Sämst: när man nyligen druckit kallt vatten eller annan mat och äter en bit.

Bäst: när man är varm i kroppen, till exempel tränat/promenerat raskt och äter en bit.

Ett önskemål: att de gjort tranbären till en form av kräm som fanns inne i chokladen istället för bitar.

Placering på toplistan: nedanför chokladen med ingefära och citron, men ovanför de andra.

Och förstås: tack, tack, tack.

Det här med intersektionalitet, liksom

Om jag hade skrivit ordagrant på tavlan vad jag sa, skulle den ha varit fylld av liksom. Liksom. Liksom. Jag blir galen liksom. Galen på liksom. Så galen så att jag efter en tid var tvungen att avbryta mig själv med att säga något om liksom. Hur det irriterade mig liksom. Att jag måste sluta höra på mig själv liksom. Att de skulle sluta höra på mina liksom, liksom. Men helst ta in alla andra ord. Intersektionalitet blir dessutom ett irriterande och svårt ord att säga om man säger det många gånger och dessutom försöker böja det.

Till vänster kan man dessutom se det ledningsnystan jag titt som tätt snavar på. Även om det är fasttejpat i golvet, eller kanske exakt därför. Fult är det. Orörligt. Och en stor kontaktdosa jag hela tiden sparkar till.

efter en söndagstimme utanför lägenheten

Tillbaka till mina skor som bytt plats i tamburen, bordstabletter som flyttats bort från bordet, ryggsäck som hängts upp bland mina jackor, handduk i toaletten som vikts ihop på tvättmaskinen istället för att hänga på en handduksknopp på väggen som tidigare, doften av olika parfymer, olika människor. Jag öppnar balkongdörren för att vädra bort det. Det som gör att det inte riktigt känns som om jag bor här längre.

ryggen, hösten, teatern och idrotten

Det är slitsamt för kroppen med teater och sport. Speciellt om man sitter på dåliga platser i en teatersalong och följande dag sitter på en obekväm läktare utan ryggstöd i sju timmar.

På fredagskväll såg jag Les Miserables. Den har fått bra recensioner, alla rekommenderar den. Den var okej. Jag är ingen musikalmänniska. Det kunde jag konstatera igen. Jag väntar på att bli insugen, översköjd, medryckt. Istället sitter jag okoncentrerad och tänker "visst sjunger de otroligt bra, men är det här teater, när ska det börja?" Ja, eller kanske det är därför det kallas musikal och inte teater? Uppe på andra raden, aldrig mer.

Innan teater

Idag har jag sett pingis. Finländska mästerskapet i lag, singel a-klass och dubbel a-klass. Jag är en pingismänniska, även om det inte direkt märks när jag själv spelar. Ljudet av nio matcher samtidigt i en hall är obeskrivbart. Lukten som blir doft, tills man kommer ut i friska luften och inser att det var svett. Kaffe i pappmugg, hembakt blåbärspaj, bulla, skinksmörgåsar. Stiger upp tidigare en lördagsmorgon än vad jag skulle göra under vardagen. Klär på mig bekväma, mjuka kläder och igen konstatera att trots 60-70 tävlare var det ungefär 10 personer i publiken som inte själv tävlade utan agerade uteslutande beskådare. Det gör mig ledsen, när jag tänker på en fullsatt teater kvällen innan. Varför ingen publik (förutom de tävlande som också sitter på läktaren när de inte har match)? Varför ingen reklam?

Mellan macher

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu/nyligen läst?

Det andra målet av Jonas Karlsson

2) Hur långt har du kommit?
Läst hela boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
grymbra, novellsamling. grymbra!

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
5/5

innan jag kom hem ikväll

Vi går pratandes längs Biskopsgatan, stannar upp vid domkyrkan. Vi har mer att säga.

"Om vi skulle gå på en drink", säger hon.

Vi leder cyklarna till Bremer. Ställer dem utanför och går in. Fortsätter prata om det vi pratat om innan. Viktiga saker. Beslut som måste tas, miljöer, människor som säger saker, olika saker, olika vinklar, till olika personer.

Jag dricker en cider. När det är lite kvar i glaset berättar jag att jag igår reserverat min drömlägenhet. Vi skålar.

En av studenterna går förbi. Tackar för gårdagens föreläsning, säger varför den var bra. Jag blir berörd. Riktigt berörd.

Vi dricker upp och jag går hem glad.

Jag känner mig fullare än man borde känna sig efter ett stop. Jag skyller på allt prat, student som tackat och att jag igår sade upp min nuvarande lägenhet och reserverade en anan. Efter att söndagens öppna lägenhetsvisning är överstökad, börjar jag packa. Oberoende om det kommer folk hit för att titta på den. De får ha överseende med alla lådor.**

* Det här föreläsandet är inte bra för mig. Jag blir en uppblåst mallig skithög som tror jag att är guds gåva till mänskligheten.

** Och framtida gäster med. Lådor främst i sovrummet så ryms det människor att sova på vardagsrumsgolvet.

mina fördomar och en variant av dagens outfit

Biffen utmanade till att räkna vad kläderna man har på sig kostar. Idag har jag:

svarta jeans (Zara) 40 euro
svarta skor (Vagabond) 90 euro
vit skjorta (Kappahl) 30 euro
svart kort kofta (Only) 25 euro
material till egetgjort smycke 10 euro
grå kappa (Monki) 90 euro
svart sjal (Only) 15 euro
underkläder 30 euro

sammanlagt ca 330 euro


Betydligt högre summa än normalt (hoppas och tror jag). Speglar antagligen mina fördomar om hur en person som föreläser för en hop franska professorer är klädd. Svart -vitt-svart-vitt. Har spenderat första halvan av dagen med att vara standny ifall riktiga föreläsaren skulle få förhinder. Föreläsaren uppenbarade sig, och jag fortsatte med att sitta i mitt arbetsrum och känna mig stel och svartvit.

gammalt och nytt

Det händer. Snabba ryck. Bara så där. Pang.

Jag vill berätta det för alla. Hela världen. Istället tänker jag att något ännu kan gå fel. Att det kanske inte blir som man tänkt sig. Det är bättre att vänta lite. Jag låter bli att skriva i klartext, istället skriver jag:

1. Jag ska ut på öl i kväll. Tvekade inför ölintag först, men efter bra nyheter tänkte jag att jag gott och väl kunde tänka det som att fira. Så bra är det som hänt.

2. Det var ödet att lägenheten jag bor i ska säljas. Ödet!

3. Nej, jag har inte träffat min future husband och ska flytta ihop med honom.

dagens jobbild

allt jag har att säga idag

Man får grymt mycket energi av zumba. Och svettig blir man med.

det här (doktorand)livet

Detta kunde mycket väl ha varit min dag:

Istället blev den så här:

8:00-8:30 Snooze
8:30-10:15 Morgonmål, påklädning, smink, hår, promenad till jobbet
10:15-11:45 Föreläste.
11:45-13:00 Läsa/svara på mejl, läsa bloggar.
13:00- 13:30 Förberedelser inför onsdagens föreläsning.
13:30- 14:20 Komma ihåg att jag inte läst morgondagens text till forskarseminarium, inleda läsandet. Bli distraherad och skriva ett blogginlägg. Fortsätta läsa.
14:20-14:25 Hoppa högt upp från stolen när professorn går förbi och sade"du är så rysligt flitig. Får inte glömma att äta och ha kaffepaus". "Jaja, och nejnej", svarade jag. "Och helst innan jullov", ropade hon när hon gick vidare.
14:25-14:27 Känna efter om jag var hungrig/kaffesugen.
14:27-14:58 Läsa resterande av forskarseminarietexten.
14:58-15:14 Bli distraherad och skriva en första version av detta blogginlägg.
15:14-15:34 Skriver mejl till kursdeltagarna angående onsdagens föreläsning och resterande kurs.
15:34-16:52 Jag läser kursdeltagarnas texter som ska diskuteras på onsdagen.

Sedan kom jag på att jag inte ätit, flyttade biblioteksbesöket till följande dag, beslöt mig för att gå hem i den soliga höstdagen, via matbutiken/takeawayställe och leva ett lyckligt och produktivt liv resten av mitt liv.

jajustja, det har varit helg

Jag hittade svamp i skogen. En massa svamp i skogen. Så mycket att jag blev tvungen att frysa in dem i föräldrarnas frys och skicka ett meddelande till min bror att han får hämta den, eftersom min frys redan är proppfull (och eftersom jag är en så godhjärtad person, förståss).


På mina föräldrars trappa fanns en höstinstallation (och jag själv i lånade skor).

det händer i svenskfinland

Bloggpriset 2010.

OjOjOj.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Husfrid. En tragikomisk familjeberättelse av Alison Bechdel

2) Hur långt har du kommit?
Läst hela boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
superduper grafisk roman

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

del 3 i chokladtestet, eller när det gått överdrift

Allt smakar illa. Jag ger mig. Inget är så gott som den här.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Albatross av Hans Gunnarsson

2) Hur långt har du kommit?

Avbröt efter några kapitel.

3) Beskriv boken med tre ord.
(för) många golfrelaterade ord

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5

slutsatser jag gjort de närmaste dagarna

Generellt:
- det är störande att hela tiden ha snyggt och städat hemma. Stressande att på morgonen kontollera att jag inte har underkläder som hänger på tork, odiskade tallrikar framme. Fotografier, räkningar och annat som känns för privat undanplockade.
- de flesta vill se lägenheten tidigt på morgonen innan jag normalt hunnit fly den, eller precis efter arbetstid då jag skulle vilja gå hem och ligga på soffan.
- det gjorde mig lite ledsen när jag såg bilderna på mitt hem på nätet. Det hjälpte inte att det stod att hyresgäst ingår, eftersom det efterföljdes med "som har 3 månaders uppsägningstid".

Vid meddelande om att ett par kommer för att titta på lägenheten:
+ de tycker förmodligen att lägenheten är lite väl liten.
- det är knappast fråga om investerare som låter mig fortsätta hyra

Vid meddelande om att en person kommer för att titta på lägenheten:
+ personen är förhoppningsvis en investerare som låter mig fortsätta hyra
- personen vill bo där och tycker att lägenheten är perfekt för ändamålet

natt och dag

I natt:
1. Samtliga studenter på kursen knackar på hemma för att jag försovit mig till föreläsningen jag ska hålla.
2. Jag håller sedan hela föreläsningen från början till slut, ganska kaotiskt.
3. Studenterna fyller plakatet med ritade blommor istället för att skriva ord


I verkligheten:
1. Försov jag mig inte.
2. Höll föreläsningen från början till slut, tämligen okaotiskt.
3. Studenterna frågade om de får rita på plakatet efter att de skrivit ord. En och annan blomma ritades.

det har kommit ett paket på posten och jag hittade en bok på loppis

just for the record

JaHurra-filmer jag sett sedan början av januari:

The Road som jag minns även om jag såg den i början av januari, precis som Where the Wild Things are som jag såg då och minns tydligt. Sedan såg jag Twilight tätt följt av The Twilight Saga: New Moon, kunde då inte förstå hur jag väntat så länge med att se dem. Happiness minns jag knappt, jag bara minns att jag tänkte att jag borde se den igen. Shutter Island var så bra som alla sagt att den skulle vara. A Single Man tyckte jag att var super, nu minns jag den knappt och vet inte längre varför jag höjde den till skyarna. The King of Kong var en dokumentär i min smak. Mera sånt. De ofrivilliga hade jag gärna redan sett på Stockholms filmfestival. Jag hade väldigt svårt att förstå hur det råkade sig att jag såg Donnie Darko först i år.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Vi i villa av Hans Koppel

2) Hur långt har du kommit?
Slutade halvvägs

3) Beskriv boken med tre ord.

Ful layout störde (allt för mycket för att läsa boken till slut)

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5

det här veckoslutet och förra, det har blivit höst

bloggar, bloggar, bloggar

Det bloggas en del om bloggseminarier, bloggföreläsningar och workshopar om bloggar. Det känns ibland som om alla de populära finlandssvenska bloggarna kontaktas stupikvarten för att prata om bloggandet.

Jag brukar lite avundsjukt tänka att jag också vill. Jag vill, jag vill, jag vill. Sedan tänker jag att jag är barnslig. Att jag ju redan nu ju faktiskt föreläser om bloggar och bloggandet på flera olika universitetskurser. Att det räcker. Att jag får tillräckligt av bloggtänk av forskandet om dem. Att nej, jag behöver inte vara avundsjuk. Hellre än att bloggföreläsa skulle jag faktiskt sitta som åhörare på en bloggföreläsning som hålls av någon annan.

Men nu, plopp. Så fick jag en förfrågan om att hålla en workshop om bloggar och bloggandet. En oakademisk workshop. En om kreativt bloggande. Det är ganska tjoho.

dagens jobb

Hade en skräpdag, med vad jag kände att var en ganska skräpig föreläsning. Sedan gick jag hem och kände mig lite halvskräpig tills jag fick ett överraskande mejl av någon som tackade mig för dagens föreläsning. Bara så där. Känner mig lite mindre skräpig. Mycket mindre skräpig.

erkännande

Jag kan lika bra erkänna det.

Jag köpte idag Big Brother 24/7.

härmapa

Jennym bloggade om höstskor. Jag blev förtjust. Igår jagade jag dem för att slutligen hitta dem i sjätte affären jag besökte. Nu är de mina. Jag ska använda dem varenda dag, förutom idag då det råkar regna. Råkar regna. Råkar regna. Känns som om det regnat i flera veckor. Flera långa jävla veckor.

min söndag

Jessica gjorde en enkät idag. Jag försökte göra en också, men det var omöjligt. Jag har gjort för mycket idag, det har bara varit bra saker, ingen jag saknat, inget dumt, inget sjukt.

Start med morgonbastu i infrarödbastu, plockat plommon från föräldrars plommonträd, äpplen från äppelträd, gjort svamprisotto av svamp jag plockade igår, fått 8503/9000 poäng när jag sjöng With Every Heartbeat med We Sing Encore, åkt tåg, ätit gudomlig bulla, öppnat pingissäsongen, tänkt lite på morgondagen föreläsning. Sånt. Ganska typiskt söndag.

bloggar och bokmässa

Åh!

Mats Jonsson bloggar.

Simon Gärdenfors bloggar.

Loka Kanarp bloggar.

Och samtliga ska såklart till bokmässan i Göteborg. Åh! Jag vill också vara där. Åh! Jag skulle hänga vid Galagos monter och köpa varenda pryl/bok de säljer (förutom de jag redan har, alltså). Känns som om mina senaste adlibrisbeställningar inte bestått av annat än grafiskt.

innan jag ens är där

Det är lite mer än en månad tills konferensresan till Cortland och några dagar i New York, men redan nu känner jag att jag blivit beroende. Måste tillbaka, trots att jag inte varit dit en enda gång, ännu. Matt är där nu. Och jag tänker att mina tre dygn är väldigt lite tid, men att det inte gör något, eftersom jag åker dit relativt snart igen. När, vet jag inte. Jag tänker att det här är en introduktionsresa. Att jag nu bara flyter med. Har inga planer. Inga turistmål som jag måste kryssa av i min lista. Inga affärer jag inte får missa. Det är konstigt, men jag har ingen brådska. Det är lite som om det är en självklarhet att jag en gång i året ska resa dit framöver. Jag minns inte att jag någonsin tidigare skulle ha haft den här känslan.

Facit

Igår kom Säkerts nya skiva Facit. Efter några genomlyssningar är det omöjligt att inte gilla. Den växer. Orden växer, träder fram. Jag vill citera hela skivan. Inte lika genomangstig som första skivan, men. Ja jag kan inte bestämma mig. Hittills vet jag bara att den är riktigt bra. Riktigt riktigt bra.

mitt lilla styvbarn

Ett dygn innan deadline grävde jag fram mitt gamla monster/dåliga samvete/styvbarn, kapade bort tvåtredjedelar och skickade hit det. Vips, så var jag entusiastisk igen och tänkte att det kanske blir något någongång i alla fall. Om inte uppsatt så i alla fall något jag själv kan vara nöjd med. Det kändes ganska konstigt.

kan någon förklara?

En mäklare kommer för att fotografera lägenheten.

"Om det är okej med dig. Jag tar inte foton från sovrummet och sängen", säger hon.

Och jag undrar varför sängen är så privat.

Något jag inte vill säga högt för att jag tror att det kan vara dåligt, men jag skriver det i alla fall: Det ser inte helt hopplöst ut. Finns relativt stora chanser att jag får bo kvar.

i natt och följande natt

Jag är konferenssekreterare igen. Samma konferens som förra hösten. Men den här gången är det samtidigt förra veckans arbetsresa med utvecklingsdiskussioner om nätverket mellan universiteten. Vi är mitt i skogen. Jag ska skriva. Jag ska hålla föreläsning följande dag. Jag koordinerar konferensens arbetsgrupper. Learning café, tänker jag. Men vet inte om det fungerar utan en värd vid varje cafébord. Jag ska ta nattbussen från finskspråkiga uttröttande diskussioner, prata olika former av feminism följande morgon. Men det finns endast två utetoaletter. I den ena, som jag köar till, finns ett hål. Den andra toaletten har stora fönster och två sittplatser. Alla toaletter är upptagna. Jag måste dit. Nu. Toaletten jag köar till blir aldrig ledig. Det sitter en tant i den andra toaletten, hon vinkar till mig genom fönsterrutan. Glad ser hon ut. Jag försöker visa till henne att jag vill köa till det privata hålet i träbänken. Då stiger hon upp, öppnar dörren, kommer ut. Jag går dit och ser att toaletten är enorm. Som en stor stockstuga är den. Nära dörren finns inte två hål, men två pinnstolar, längst bak finns ett hål. Jag undrar vem som vill sitta på pinnstolarna medan någon annan kissar i samma rum. Det är tomt. Jag stänger dörren med en metallhake. Då väller det en barngrupp med en fotbollstränare mot fönstren. De vill in. De vill sitta på pinnstolarna. Jag visar att det är upptaget. Att jag är här. De vill in. En av dem slår sönder ett fönster, klättrar in. Jag förklarar på engelska att jag måste kissa, att jag måste göra det ensam. Han förstår inte. Tycker att det är ologiskt. Yes perhaps, säger jag. Men det är som att vissa likes strawberries, other like porridge. Och jag vill vara ensam. Jag måste vara ensam. Jag har huvudvärk säger jag. Sedan är jag tillbaka i en korridor. Någon undrar hur jag tänkt presentera feminismen. Om jag har en broschyr. Några bra boktips. Men jag hinner inte. Måste fortfarande på vessan.

Ungefär då vaknar jag. Går till toaletten med en enorm huvudvärk, axlar som är spända. Besluter mig för att inte åka på konsert. Inte se The New Pornographers, trots att jag har biljett. Orkar inte med konsert, nattbuss och sedan tidig föreläsning. Och genast känns allt lite bättre.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Du eller aldrig av Malin Kivelä

2) Hur långt har du kommit?
Läst hela boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
Omöjlig att beskriva. Det kändes som om det inte hände något alls i den, tänkte flera gånger på Döden och Pingvinen av Andrej Kurkov, som jag älskade. Språket var enkelt, men trollbindande, "enkelt" är egentligen fel ord. Fyllig var den. En hel massa som inte sägs, men finns med ändå.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

del två i chokladtestet

Inte alls lika god som den här. Smakade knappt annat än mörk choklad. Besvikelse, men trots det kan det kännas extremt ledsamt att en lördagskväll inse att en halv platta finns i en skrivbordslåda i arbetsrummet och att man själv ligger hemma på soffan i pyjamas och ett extremt chokladsug.

swisch

Och jo. Jag lever. Sedan senast:

Tredagarlångt skrivarseminarium på en ö. Köpt biljett till Marina and the Diamonds. Jobbat. Varit ordförande på föreningens möte. Inlett zumbasäsongen. Hållit introduktionskursens första föreläsning. Varit på höstens första personalmöte. Varit på höstens första forskarseminarium. Varit på en tvådygnlång arbetsresa med utvecklingsdiskussioner. Köpt en ny höstjacka på Monki.

kvalitetstid

Jag har två timmar kvalitetstid på tåget mellan Helsingfors och Åbo. Eller egentligen förmodligen mer än två timmar, eftersom tåget redan vid start var dryga 20 minuter försenat. Det är fint med kvalitetstid. Det är ibland helt underbart med tåg.

min höst och lite till

12.9 The New Pornographers i Helsingfors
17.11 Imogen Heap i Helsingfors
22.11 Marina and the Diamonds i Helsingfors
7.12 Gogol Bordello i Helsingfors
21.2 Band of Horses i Stockholm

Det känns som om jag slutspurtar.
Biljett är köpt till allt utom Marina and the Diamons, eftersom de börjar säljas först på måndag.

i äkta blogganda

Köp den här:

Den är grymt god!

t-shirtsnördighet

Julia Skott brukar ha bild på dagens t-shirt. Jag har flera gånger tänkt att att jag också borde. Jag har massor. Hittills har jag och Julia endast en likadan, trots att vi båda verkar köpa en del från threadless (som förövrigt är ett övermäktigt himmelrike).

Men nu. Nu ska jag sporadiskt visa. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag har nämligen köpt världens (i alla fall World of Warcraft)nördigaste t-shirt. Den är så nördig att jag noga överväger när jag använder den. Och de gånger jag använt den har jag varje gång varit beredd på att prata dataspel, kunnat se någon igenkännande le när de sett den. Insidegrej på hög nivå.

den tiden på året

Någonstans långt borta i korridoren hör jag "fem stycken bort".

Jag tänker genast Big Brother. Och ja, jag är fortfarande besviken på att endast två personer röstades bort i söndags. Och den nya signaturmelodin är otroligt dålig.

är det så här det ska vara?

Det är tre dagar sedan jag bloggade. Idag gick jag in på bloggen först 16:58, hade inte läst en blogg, innan dess inte ens haft en tanke att jag ens har en blogg. Undervisningen börjar nästa vecka. Jag har en hel vecka att ångra och ändra allt jag hittills planerat.

att jinxa något

För några veckor sedan köpte jag en enorm tavelduk. Jag började skissa. Tänkte mig en naivistisk lottaversion av området jag bor i. Nu har jag oväntat fått veta att det antagligen är dags att söka ny lägenhet.

Vad jag lärt mig: man ska inte planera måla en tavla av området man bor i om man inte äger lägenheten.

vindpusten

Ålderdomen kommer som en vindpust varje höst. Ett år extra varje höst. Samtidigt som årets nya studerande kommer till staden. Jag höll nyss ämnespresentationen för nya studerande, 30-40 stycken var de. Jag undvek att berätta när jag själv började studera och när jag blev magister. Jag kom fram till att det är 11 år sedan jag flyttade till Åbo, 6 år sedan jag blev magister. 9 år sedan jag ägnade ett år till studentkåren. Och det känns som igår.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Dotterbolaget av flera olika som hör till seriekollektivet.

2) Hur långt har du kommit?
141/173

3) Beskriv boken med tre ord.
serieantologi, omväxlande, feministisk

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

måndagigt

"Tulit mieleen. Jos innostuisin käymään niin keitätkö kahvit?"

"Keittäisin, mutta joku toinen päivä."

Det är måndag. Jag är trött. Jag har spänningshuvudvärk.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Cynisk romantiker av Åsa Grennvall

2) Hur långt har du kommit?
135/135

3) Beskriv boken med tre ord.
serieroman, opretentiös, svart

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3/5

man blir så glad

1. Min iPhone4 har anlänt med posten.

2. Jag ska aktivera den genom att skicka sms. Jag får felmeddelande.

3. Jag försöker aktivera den genom nätet. Jag får ett felmeddelande.

4. Jag ringer till TeliaSoneras kundtjänst som ändrat sitt system. För att kopplas vidare ska man numera inte trycka på sifferknappar, istället ska man säga sitt ärende. Fungerar inte eftersom den inte verkar förstå svenska. Efter några försök på finska förstår den äntligen. Frågar om den förstått rätt, jag ska säga kyllä eller ei.

5. Jag kommer fram till TeliaSoneras kundtjänst. Blir tillfrågad om jag kan prata finska eller engelska.

6. Simkortet jag postats aktiveras av kundtjänsten.

7. Telefonen ska aktiveras genom iTunes, men min dator är köpt 2007 och har för gammalt operativsystem. Det fungerar inte.

8. Jag installerar iTunes på min speldator. Jag får felmeddelande.

9. Jag spenderar en del av jobbdagen med att städa bort filer från min jobbdator så att det iTunes ska få plats på den.

10. Jag installerar iTunes på jobbdatorn. Jag aktiverar min telefon.

11. Jag har en ny telefon.

ja tack eller det där med nätverk

Jag har haft väldigt svårt att förstå det där med nätverk. Jag har förstått att det är väldigt viktigt. Man ska redogöra för dem i forskningsfinansieringssammanhang. Man ska nämna dem i sin meritförteckning. Men vilka är det? Vad är ett nätverk?

Jag är med i alla fall ett. Så där så att det heter Nätverket för blablabla. Jag får mejl ibland om aktuella konferenser, träffar, ny litteratur. Men andra? Räknas det som nätverk för att jag gått på fyra doktorandkurser arrangerade av Nordic Research School in Interdisciplinary Gender Studies? Inget direkt nätverk, men jag har träffat en hel massa människor och knutit kontakter, håller kontakten. Hur är det med forskare jag känner i Göteborg? De jag boksamarbetat med efter att vi träffades på en konferens? Det är väl ett nätverk, trots att det inte har ett namn?

Nätverkar man för att man samarbetar? I så fall har ett nätverkande lett till ett annat och sedan till följande. Och av någon anledning råkar de flesta kontakterna befinna sig i Göteborg.

Idag tackade jag ja till att skriva ett kapitel i en bok som några svenska litteraturvetare arbetar med. Nätverkande eller inte. Det rullar på. En sak till en annan. Och det är roligt. Men jag förstår inte fortfarande exakt vad jag ska skriva under Nätverk på meritförteckningen.

Jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Bultar som ett bläckfiskhjärta av Kira Nalin

2) Hur långt har du kommit?
40/111

3) Beskriv boken med tre ord.
Dålig layout, dagbok.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2/5

med måtta

För att inte glömma att klubben också planerar utvidga sin verksamhet med squash, badminton, laserskjutning. Och redan sysslar med fotboll, rodd och gym. Samt joggar. Men joggandet skyr jag som elden. Någon måtta tänker jag. Jag är inte gjord för att springa så där så att man inte gör något annat samtidigt.

Jag har funderat en del. Klubbar. Vad är det med klubbar? Inofficiella klubbar bland vänner. Kanske något jag ska blogga om. Efter att jag tänkt lite.

klubben

Det finns så mycket jag ännu inte gjort. Vill göra.

Igår åkte jag backbil för tredje gången (den här sommaren, hela mitt liv, vill snart igen). På vägen hem planerade vi GoKart, bowling, flow park, racketlon, inomhusklättring, megazone, minicurling. Funderade på konceptet "göra något roligt varje måndagskväll, och däremellan också".

"Åh, jag vill genast cykla till GoKartstället för att bara kolla när det är öppet. Det skulle vara typiskt mig", sa jag.
"Vi är ju faktiskt nästan halvvägs redan", fick jag till svar.

Men vi åkte inte genast. Det skulle ha varit ungefär 20 kilometer till att cykla. Inte riktigt halvvägs. Men helt rätt inställning.

Ikväll är två tennisbanor bokade.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Allt av Martina Lowden

2) Hur långt har du kommit?
22/628

3) Beskriv boken med tre ord.
Räcker. Inte. Till. Dagsboksform, men får inget grepp. Har tjuvläst lite här och var i boken, men jag får ge mig. Den må vara personers favoritbok, ett mästerverk, kultförklarad. Jag orkar inte med den.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5

Jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Pojken i skogen av Mats Jonsson

2) Hur långt har du kommit?
200/222

3) Beskriv boken med tre ord.
Uppväxt, serieroman, tristess.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5 men jag älskade Hey Princess av Jonsson.

hurra, buhu, crap.

Först, som på beställning.

Sedan, sånt som man blir ledsen av.

Och nu:
"Battles and Tyondai would like to let their fans know they have chosen to follow their own musical paths.

Due to Battles' ambitions of finishing their second studio album followed by commitments to a full touring schedule in 2011, and Tyondai's own commitments as a solo artist and his desire not to tour, both Battles and Tyondai have decided to move on without each other.

It is a sad but amicable split.

Battles wishes Tyondai all the best"


Jag är: Det här är inte klokt.

jag bara säger

Jag blir tokig på människan på andra sidan korridoren som suckar så högljutt som möjligt. Femtielva helvetesjävlagånger per dag.

Ja, jag hörde tre första gångerna.
Nej, jag tänker inte ropa nått i stil med "Voi, vad det är synd om dig. Jag kommer över igen, fast jag var där fem minuter sedan, och ser om jag kan trösta dig/prata bort en timme till om inget viktigt/hålla med om att du har så mycket jobb och jag bara dagdriver".



(Ja. Det här var ett enormt blogginlägg som ett ganska kort inlägg.)

också de små

Jag försöker tänka att också de korta blogginläggen räknas. Att det ibland kanske räknas mer än de långa.

(Men det här inlägget tror jag inte att räknas varken som ett långt eller kort. Det är väl egentligen inte ett regelrätt blogginlägg ens. Nu har jag skrivit det i alla fall.)

Hang with Me

övriga detaljer onödiga

- Jag har gått ner fem kilo.

- Jag har aldrig tidigare varit så sjuk.

- Jag blev tvungen att ringa efter hjälp, hjälp kom, jag är evigt tacksam.

- Jag börjar känna mig som en människa igen.

- För någon timme sedan fick jag skjuts hem och jag klarar mig igen på egen hand.

på återseende

Det här kan ni underhålla er med, medan jag ligger på soffan, med yllesockor, tröja, mjukisbyxor och tänker "men jag vill ju. jag kan inte ha feber nu":

Läsa sidorna 16 till 20 om feminism och ätstörningar.

Ja, och därefter kommentera om det är bra. Är det en bok man borde medverka i? Typ, sen när man inte har feber. Om man råkar vara en sån med feber.

----------------------------

Tillägg klockan 23:31:

Ibland tänker man inte klart. Ibland tänker man inte hela meningar. Som när man plötsligt har 39 graders feber och man har precis googlat telefonnummer dit man kan ringa och rådfråga om sjukdomstillstånd och när det är dags att uppsöka läkare. Telefonnumret i närheten av soffan, där man ligger och tror att man dör. Då kan det vara bra att försöka sova, dricka mycket och sedan återvända till sin blogg för att fylla på det som egentligen skulle stå i blogginlägget. Telefonnumret ouppringt. Känner mig som en ny och fräsch människa med 38,2 grader.

kvällens insikt

Jag provade att stå som fotbollsmålvakt och det enda jag kunde tänka var "Vah! Men det här är ju som att spela Nintendo Wii".

tillbaka till vardagen

Äta lunch. Jobba. Äta middag. Spela tennis. Duscha. Sova. Äta frukost. Jobba. Äta lunch. Jobba. Äta middag. Spela fotboll. Duscha. Sova. Äta frukost. Jobba. Äta lunch.

Jag har inga som helst talanger att referera idrott. Men jag kan berätta att brandvarnaren i tamburen började tjuta när jag skulle steka fiskpinnar. Innan jag ens fått fiskpinnarna i stekpannan. Grannarna måste vara ytterst irriterade på mig vid det här laget.

Och inte räknar jag ens ord. Jag bara planerar introduktionskursen jag skall hålla från och med september.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Drift av Liv Strömquist och Jan Bielecki

2) Hur långt har du kommit?
109/128

3) Beskriv boken med tre ord.
feministisk, serie, sex

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4

sånt man blir lite ledsen över

Jag printar ut min biljett, och:

"We regret to inform you that the October performance from Battles at Le Poisson Rouge has been canceled. The band will be rescheduling the date for later in the fall. All tickets purchased online will be refunded immediately."

som på beställning

I oktober ska jag till New York. Jag har hoppats på att någon bra konsert skulle ordnas samma datum jag är där. Jag har tänkt att det skulle vara roligt att se någon av de newyorkband jag tycker på en liten newyorkscen. Bara några hundra människor på ett mysigt ställe. I New York.

Halvt på skämt tänkte jag Battles. Battles tycker jag kom. Battles är från New York. Men Battles har bara släppt ut en album. Battles turnerar inte, tänkte jag. Battles har paus, tänkte jag. Tills jag läser på deras facebook att de ska in i studion igen och de ger två konserter. En i New York och en i London. Den i New York hålls samtidigt som jag är där. På ett litet ställe på Manhattan. Jag har redan biljett. En konstigt billig biljett, men det är kanske så när de spelar på ett litet ställe i sin hemstad, bara gett ut ett album som kom i maj 2007 och att jag sett dem som en ouppnåerlig konsertupplevelse.

några insikter

1. Jag är usel på att förstå någon form av etelähämäläinen dialekt. Akkuna? Täh? Ai ikkuna vai? Verettiin? Täh? Ai vedettiin? Tulivak? Täh? Ai tulivat. Täh? Vah? Anteeks? Mitä?

2. Att åka Jaguar är egentligen som att åka vilken bil som helst. Visserligen den finaste inredningen jag någonsin sett och lite speciellt med en miniatyrjaguar som stod upp från motorhuven. Men det var en bil. En bil är en bil är en bil. Betydligt mer förvånad blev jag när bilföraren berättade att han endast en (1) gång i hela sitt liv åkt tåg. Han är 30 år gammal.

3. Och det är väl som hon tidigare sa: "Va? Men du brukar ju inte charmas med prylar, bilar, båtar, hus, företag". Nej, det gör jag fortfarande inte.

meant to be

Ibland är det bara helt otroligt. Nä, jag ska inte supa. Ingen svensk kompis heller. Någon minut efter att jag bloggat fick jag ett textmeddelande på finska. Han med rosa crocsen är här snart. På väg hit. Och jag bara måste skriva det. Att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Att jag helt plötsligt skäms lite över alla mina plastfigurer i lägenheten. Att jag nog måste ta ner det där halvfärdiga "konstverket" som hänger från taket och alla brukar kommentera. Att jag måste föra ut roskis. Att det är helt otroligt. Att det är nervöst. Att kanske lägenheten är helt okej som den är. Att jag måste dammsuga. Att jag kanske måste förklara varför jag har en stationär speldator på köksbordet som är uteslutande dedikerad till World of Warcraft.

en sista julidag

Jag är alltså tillbaka. Aldrig tyst här. Jag har sett polisbilen köra i kvarteret på natten och läser i nyheterna om en man som antastar kvinnor i trakten. Det är korsdrag, inte varmt alls. Sitter inomhus, långt in på nätterna och gör ingenting. Hör människor fyra på natten. Går förbi, sjunger. Jag tittar mig själv i spegeln och känner mig inte alls så brun längre. Somnar innan det ljusnar.

Missar oväntat samtal med svenskt nummer. Ringer tillbaka, men då har han redan ordnat annat program för kvällen. "Så du får fara ut och supa, vi får höras nångång", säger han. Jag håller med, hejdå. Hejdå. Men jag ska inte ut och supa. Jag vill inte ut och supa. Varför skulle jag ut och supa. Och det är så typiskt. Allt är så typiskt. Han är så typisk. Och jag är väl det egentligen också. Så jag städar vidare i lägenheten, sorterar klänningar, vattnar blommor.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Till alla hästar och vissa flickor av Mikaela Sundström

2) Hur långt har du kommit?
96/140

3) Beskriv boken med tre ord.
Små medel. Stort.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?

3

sista veckan

Jag minns inte att jag någonsin skulle ha varit med om det här. Sista veckan ledigt innan jobb börjar. Det har varit så mycket diffusare tidigare. Eller så har jag helt enkelt alltid börjat ett nytt jobb någon annan tid än mitt i sommaren. När jag tänker efter tror jag att jag bara en gång tidigare haft semester. Ja, eller den gången hade jag tagit tjänstledigt för att forska.

I alla fall, det var inte alls det här jag skulle reda ut. Det var mera det att jag börjar känna av semesterpaniken. Den som gör att man tycker att man inte hunnit med något, att det finns tusen saker till som man vill hinna med. Att det är nästa måndag man ska befinna sig i större staden igen för att börja planera höstens första kurs.

Det var söndag igår. Så roligt var det att vi åker i kväll igen.

Igår var det bara uppvärmning.

den här känslan

Jag hade varit ensam några dagar, tills jag blev uttråkad. Hade kompis med knappa ettåring på besök över dagen. De åkte vidare och jag packade min väska i nästintill rekordfart, cyklade till tågstation med två minuters marginal. Anlände till småstaden.

Och sedan gick det fort.

Tristessen. Gamla mönster som jag trodde försvunnit. Det var kanske regnet som lovades. Temperaturen utomhus som sjönk. Skickade textmeddelanden. Nu håller jag mest ut tills imorgon. Sitter i ett kök, ska äta kräftor utan tillbehör. Som magfyllnad. Lite lyxigare magfyllnad för att stå ut. Vill ha program. Program har utlovats tills imorgon. Åka liten bil ner för slingrig backe. Tävla om bästa tiden. Det får inte regna.

Som hemmaboende uttråkad 14-åring utan lediga kompisar i staden.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Blodsband av Freja Rudels

2) Hur långt har du kommit?
99/128

3) Beskriv boken med tre ord.
Jag vet inte

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2,5

Jag undrar, kunde det bli så mycket mer enformigt?

den där semestern och bröllopsprat

Jag hade tänkt att mer eller mindre ha semester några veckor i juli. Innan det brakar igång. Jobbet. Tjänsten. Semester så där så att jag skriver på halvfart, när jag inte kan låta bli. Bara läsa lite jobböcker som jag inte kan slita mig från. Bra jobböcker. Semesterfirandet har gått lite knaggligt. Men jag skyller på tåg/bussar som åkts, transporttid som utnyttjats, tråkiga stunder när de andra är upptagna och inte haft tid att underhålla mig.

Sedan var jag på ett bröllop i lördags. Småpratade lite hövligt med min bordsherre. Gick lugnt till, tills han frågar vad jag jobbar med. Han blir ivrig. Jag blir ivrig. Jag frågar vad han jobbar med. Jag blir ivrig. Han blir ivrig. Och han:

"Oh, that is why they placed us at the same table!

Varken han eller jag hinner äta varmrätten innan den kallnat, de andra gästernas tallrikar förs bort av servitörerna, vi är för upptagna med att prata diskursanalys, kommunikationsteorier, retorik, tvärvetenskap, sociala och kulturella normer. Kanske jag inte egentligen är i behov av semester?

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Tillräckligt mörkt för en picknick av Monica Ålgars

2) Hur långt har du kommit?
65/74

3) Beskriv boken med tre ord.
Svår. Svårdefinierbar. Svårsmält.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2

mera sommartider

Det finns folk som säger att en av de värsta sakerna är att be om ursäkt för att man inte bloggat.

Jag vet inte riktigt vad som hände. Först var det skönt. Sedan blev det ännu skönare, dubbelledigt liksom. Slutade läsa andra bloggar. Lite ångest över det hela. Läste gamla blogginlägg, blev ivrig, men då hade jag redan glömt mitt lösenord till bloggen.