mitt lilla styvbarn

Ett dygn innan deadline grävde jag fram mitt gamla monster/dåliga samvete/styvbarn, kapade bort tvåtredjedelar och skickade hit det. Vips, så var jag entusiastisk igen och tänkte att det kanske blir något någongång i alla fall. Om inte uppsatt så i alla fall något jag själv kan vara nöjd med. Det kändes ganska konstigt.

kan någon förklara?

En mäklare kommer för att fotografera lägenheten.

"Om det är okej med dig. Jag tar inte foton från sovrummet och sängen", säger hon.

Och jag undrar varför sängen är så privat.

Något jag inte vill säga högt för att jag tror att det kan vara dåligt, men jag skriver det i alla fall: Det ser inte helt hopplöst ut. Finns relativt stora chanser att jag får bo kvar.

i natt och följande natt

Jag är konferenssekreterare igen. Samma konferens som förra hösten. Men den här gången är det samtidigt förra veckans arbetsresa med utvecklingsdiskussioner om nätverket mellan universiteten. Vi är mitt i skogen. Jag ska skriva. Jag ska hålla föreläsning följande dag. Jag koordinerar konferensens arbetsgrupper. Learning café, tänker jag. Men vet inte om det fungerar utan en värd vid varje cafébord. Jag ska ta nattbussen från finskspråkiga uttröttande diskussioner, prata olika former av feminism följande morgon. Men det finns endast två utetoaletter. I den ena, som jag köar till, finns ett hål. Den andra toaletten har stora fönster och två sittplatser. Alla toaletter är upptagna. Jag måste dit. Nu. Toaletten jag köar till blir aldrig ledig. Det sitter en tant i den andra toaletten, hon vinkar till mig genom fönsterrutan. Glad ser hon ut. Jag försöker visa till henne att jag vill köa till det privata hålet i träbänken. Då stiger hon upp, öppnar dörren, kommer ut. Jag går dit och ser att toaletten är enorm. Som en stor stockstuga är den. Nära dörren finns inte två hål, men två pinnstolar, längst bak finns ett hål. Jag undrar vem som vill sitta på pinnstolarna medan någon annan kissar i samma rum. Det är tomt. Jag stänger dörren med en metallhake. Då väller det en barngrupp med en fotbollstränare mot fönstren. De vill in. De vill sitta på pinnstolarna. Jag visar att det är upptaget. Att jag är här. De vill in. En av dem slår sönder ett fönster, klättrar in. Jag förklarar på engelska att jag måste kissa, att jag måste göra det ensam. Han förstår inte. Tycker att det är ologiskt. Yes perhaps, säger jag. Men det är som att vissa likes strawberries, other like porridge. Och jag vill vara ensam. Jag måste vara ensam. Jag har huvudvärk säger jag. Sedan är jag tillbaka i en korridor. Någon undrar hur jag tänkt presentera feminismen. Om jag har en broschyr. Några bra boktips. Men jag hinner inte. Måste fortfarande på vessan.

Ungefär då vaknar jag. Går till toaletten med en enorm huvudvärk, axlar som är spända. Besluter mig för att inte åka på konsert. Inte se The New Pornographers, trots att jag har biljett. Orkar inte med konsert, nattbuss och sedan tidig föreläsning. Och genast känns allt lite bättre.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Du eller aldrig av Malin Kivelä

2) Hur långt har du kommit?
Läst hela boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
Omöjlig att beskriva. Det kändes som om det inte hände något alls i den, tänkte flera gånger på Döden och Pingvinen av Andrej Kurkov, som jag älskade. Språket var enkelt, men trollbindande, "enkelt" är egentligen fel ord. Fyllig var den. En hel massa som inte sägs, men finns med ändå.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

del två i chokladtestet

Inte alls lika god som den här. Smakade knappt annat än mörk choklad. Besvikelse, men trots det kan det kännas extremt ledsamt att en lördagskväll inse att en halv platta finns i en skrivbordslåda i arbetsrummet och att man själv ligger hemma på soffan i pyjamas och ett extremt chokladsug.

swisch

Och jo. Jag lever. Sedan senast:

Tredagarlångt skrivarseminarium på en ö. Köpt biljett till Marina and the Diamonds. Jobbat. Varit ordförande på föreningens möte. Inlett zumbasäsongen. Hållit introduktionskursens första föreläsning. Varit på höstens första personalmöte. Varit på höstens första forskarseminarium. Varit på en tvådygnlång arbetsresa med utvecklingsdiskussioner. Köpt en ny höstjacka på Monki.

kvalitetstid

Jag har två timmar kvalitetstid på tåget mellan Helsingfors och Åbo. Eller egentligen förmodligen mer än två timmar, eftersom tåget redan vid start var dryga 20 minuter försenat. Det är fint med kvalitetstid. Det är ibland helt underbart med tåg.

min höst och lite till

12.9 The New Pornographers i Helsingfors
17.11 Imogen Heap i Helsingfors
22.11 Marina and the Diamonds i Helsingfors
7.12 Gogol Bordello i Helsingfors
21.2 Band of Horses i Stockholm

Det känns som om jag slutspurtar.
Biljett är köpt till allt utom Marina and the Diamons, eftersom de börjar säljas först på måndag.

i äkta blogganda

Köp den här:

Den är grymt god!

t-shirtsnördighet

Julia Skott brukar ha bild på dagens t-shirt. Jag har flera gånger tänkt att att jag också borde. Jag har massor. Hittills har jag och Julia endast en likadan, trots att vi båda verkar köpa en del från threadless (som förövrigt är ett övermäktigt himmelrike).

Men nu. Nu ska jag sporadiskt visa. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag har nämligen köpt världens (i alla fall World of Warcraft)nördigaste t-shirt. Den är så nördig att jag noga överväger när jag använder den. Och de gånger jag använt den har jag varje gång varit beredd på att prata dataspel, kunnat se någon igenkännande le när de sett den. Insidegrej på hög nivå.

den tiden på året

Någonstans långt borta i korridoren hör jag "fem stycken bort".

Jag tänker genast Big Brother. Och ja, jag är fortfarande besviken på att endast två personer röstades bort i söndags. Och den nya signaturmelodin är otroligt dålig.

är det så här det ska vara?

Det är tre dagar sedan jag bloggade. Idag gick jag in på bloggen först 16:58, hade inte läst en blogg, innan dess inte ens haft en tanke att jag ens har en blogg. Undervisningen börjar nästa vecka. Jag har en hel vecka att ångra och ändra allt jag hittills planerat.

att jinxa något

För några veckor sedan köpte jag en enorm tavelduk. Jag började skissa. Tänkte mig en naivistisk lottaversion av området jag bor i. Nu har jag oväntat fått veta att det antagligen är dags att söka ny lägenhet.

Vad jag lärt mig: man ska inte planera måla en tavla av området man bor i om man inte äger lägenheten.

vindpusten

Ålderdomen kommer som en vindpust varje höst. Ett år extra varje höst. Samtidigt som årets nya studerande kommer till staden. Jag höll nyss ämnespresentationen för nya studerande, 30-40 stycken var de. Jag undvek att berätta när jag själv började studera och när jag blev magister. Jag kom fram till att det är 11 år sedan jag flyttade till Åbo, 6 år sedan jag blev magister. 9 år sedan jag ägnade ett år till studentkåren. Och det känns som igår.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Dotterbolaget av flera olika som hör till seriekollektivet.

2) Hur långt har du kommit?
141/173

3) Beskriv boken med tre ord.
serieantologi, omväxlande, feministisk

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4/5

måndagigt

"Tulit mieleen. Jos innostuisin käymään niin keitätkö kahvit?"

"Keittäisin, mutta joku toinen päivä."

Det är måndag. Jag är trött. Jag har spänningshuvudvärk.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Cynisk romantiker av Åsa Grennvall

2) Hur långt har du kommit?
135/135

3) Beskriv boken med tre ord.
serieroman, opretentiös, svart

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3/5

man blir så glad

1. Min iPhone4 har anlänt med posten.

2. Jag ska aktivera den genom att skicka sms. Jag får felmeddelande.

3. Jag försöker aktivera den genom nätet. Jag får ett felmeddelande.

4. Jag ringer till TeliaSoneras kundtjänst som ändrat sitt system. För att kopplas vidare ska man numera inte trycka på sifferknappar, istället ska man säga sitt ärende. Fungerar inte eftersom den inte verkar förstå svenska. Efter några försök på finska förstår den äntligen. Frågar om den förstått rätt, jag ska säga kyllä eller ei.

5. Jag kommer fram till TeliaSoneras kundtjänst. Blir tillfrågad om jag kan prata finska eller engelska.

6. Simkortet jag postats aktiveras av kundtjänsten.

7. Telefonen ska aktiveras genom iTunes, men min dator är köpt 2007 och har för gammalt operativsystem. Det fungerar inte.

8. Jag installerar iTunes på min speldator. Jag får felmeddelande.

9. Jag spenderar en del av jobbdagen med att städa bort filer från min jobbdator så att det iTunes ska få plats på den.

10. Jag installerar iTunes på jobbdatorn. Jag aktiverar min telefon.

11. Jag har en ny telefon.

ja tack eller det där med nätverk

Jag har haft väldigt svårt att förstå det där med nätverk. Jag har förstått att det är väldigt viktigt. Man ska redogöra för dem i forskningsfinansieringssammanhang. Man ska nämna dem i sin meritförteckning. Men vilka är det? Vad är ett nätverk?

Jag är med i alla fall ett. Så där så att det heter Nätverket för blablabla. Jag får mejl ibland om aktuella konferenser, träffar, ny litteratur. Men andra? Räknas det som nätverk för att jag gått på fyra doktorandkurser arrangerade av Nordic Research School in Interdisciplinary Gender Studies? Inget direkt nätverk, men jag har träffat en hel massa människor och knutit kontakter, håller kontakten. Hur är det med forskare jag känner i Göteborg? De jag boksamarbetat med efter att vi träffades på en konferens? Det är väl ett nätverk, trots att det inte har ett namn?

Nätverkar man för att man samarbetar? I så fall har ett nätverkande lett till ett annat och sedan till följande. Och av någon anledning råkar de flesta kontakterna befinna sig i Göteborg.

Idag tackade jag ja till att skriva ett kapitel i en bok som några svenska litteraturvetare arbetar med. Nätverkande eller inte. Det rullar på. En sak till en annan. Och det är roligt. Men jag förstår inte fortfarande exakt vad jag ska skriva under Nätverk på meritförteckningen.

Jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Bultar som ett bläckfiskhjärta av Kira Nalin

2) Hur långt har du kommit?
40/111

3) Beskriv boken med tre ord.
Dålig layout, dagbok.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2/5

med måtta

För att inte glömma att klubben också planerar utvidga sin verksamhet med squash, badminton, laserskjutning. Och redan sysslar med fotboll, rodd och gym. Samt joggar. Men joggandet skyr jag som elden. Någon måtta tänker jag. Jag är inte gjord för att springa så där så att man inte gör något annat samtidigt.

Jag har funderat en del. Klubbar. Vad är det med klubbar? Inofficiella klubbar bland vänner. Kanske något jag ska blogga om. Efter att jag tänkt lite.

klubben

Det finns så mycket jag ännu inte gjort. Vill göra.

Igår åkte jag backbil för tredje gången (den här sommaren, hela mitt liv, vill snart igen). På vägen hem planerade vi GoKart, bowling, flow park, racketlon, inomhusklättring, megazone, minicurling. Funderade på konceptet "göra något roligt varje måndagskväll, och däremellan också".

"Åh, jag vill genast cykla till GoKartstället för att bara kolla när det är öppet. Det skulle vara typiskt mig", sa jag.
"Vi är ju faktiskt nästan halvvägs redan", fick jag till svar.

Men vi åkte inte genast. Det skulle ha varit ungefär 20 kilometer till att cykla. Inte riktigt halvvägs. Men helt rätt inställning.

Ikväll är två tennisbanor bokade.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Allt av Martina Lowden

2) Hur långt har du kommit?
22/628

3) Beskriv boken med tre ord.
Räcker. Inte. Till. Dagsboksform, men får inget grepp. Har tjuvläst lite här och var i boken, men jag får ge mig. Den må vara personers favoritbok, ett mästerverk, kultförklarad. Jag orkar inte med den.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5

Jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Pojken i skogen av Mats Jonsson

2) Hur långt har du kommit?
200/222

3) Beskriv boken med tre ord.
Uppväxt, serieroman, tristess.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
1/5 men jag älskade Hey Princess av Jonsson.

hurra, buhu, crap.

Först, som på beställning.

Sedan, sånt som man blir ledsen av.

Och nu:
"Battles and Tyondai would like to let their fans know they have chosen to follow their own musical paths.

Due to Battles' ambitions of finishing their second studio album followed by commitments to a full touring schedule in 2011, and Tyondai's own commitments as a solo artist and his desire not to tour, both Battles and Tyondai have decided to move on without each other.

It is a sad but amicable split.

Battles wishes Tyondai all the best"


Jag är: Det här är inte klokt.

jag bara säger

Jag blir tokig på människan på andra sidan korridoren som suckar så högljutt som möjligt. Femtielva helvetesjävlagånger per dag.

Ja, jag hörde tre första gångerna.
Nej, jag tänker inte ropa nått i stil med "Voi, vad det är synd om dig. Jag kommer över igen, fast jag var där fem minuter sedan, och ser om jag kan trösta dig/prata bort en timme till om inget viktigt/hålla med om att du har så mycket jobb och jag bara dagdriver".



(Ja. Det här var ett enormt blogginlägg som ett ganska kort inlägg.)

också de små

Jag försöker tänka att också de korta blogginläggen räknas. Att det ibland kanske räknas mer än de långa.

(Men det här inlägget tror jag inte att räknas varken som ett långt eller kort. Det är väl egentligen inte ett regelrätt blogginlägg ens. Nu har jag skrivit det i alla fall.)

Hang with Me

övriga detaljer onödiga

- Jag har gått ner fem kilo.

- Jag har aldrig tidigare varit så sjuk.

- Jag blev tvungen att ringa efter hjälp, hjälp kom, jag är evigt tacksam.

- Jag börjar känna mig som en människa igen.

- För någon timme sedan fick jag skjuts hem och jag klarar mig igen på egen hand.

på återseende

Det här kan ni underhålla er med, medan jag ligger på soffan, med yllesockor, tröja, mjukisbyxor och tänker "men jag vill ju. jag kan inte ha feber nu":

Läsa sidorna 16 till 20 om feminism och ätstörningar.

Ja, och därefter kommentera om det är bra. Är det en bok man borde medverka i? Typ, sen när man inte har feber. Om man råkar vara en sån med feber.

----------------------------

Tillägg klockan 23:31:

Ibland tänker man inte klart. Ibland tänker man inte hela meningar. Som när man plötsligt har 39 graders feber och man har precis googlat telefonnummer dit man kan ringa och rådfråga om sjukdomstillstånd och när det är dags att uppsöka läkare. Telefonnumret i närheten av soffan, där man ligger och tror att man dör. Då kan det vara bra att försöka sova, dricka mycket och sedan återvända till sin blogg för att fylla på det som egentligen skulle stå i blogginlägget. Telefonnumret ouppringt. Känner mig som en ny och fräsch människa med 38,2 grader.

kvällens insikt

Jag provade att stå som fotbollsmålvakt och det enda jag kunde tänka var "Vah! Men det här är ju som att spela Nintendo Wii".

tillbaka till vardagen

Äta lunch. Jobba. Äta middag. Spela tennis. Duscha. Sova. Äta frukost. Jobba. Äta lunch. Jobba. Äta middag. Spela fotboll. Duscha. Sova. Äta frukost. Jobba. Äta lunch.

Jag har inga som helst talanger att referera idrott. Men jag kan berätta att brandvarnaren i tamburen började tjuta när jag skulle steka fiskpinnar. Innan jag ens fått fiskpinnarna i stekpannan. Grannarna måste vara ytterst irriterade på mig vid det här laget.

Och inte räknar jag ens ord. Jag bara planerar introduktionskursen jag skall hålla från och med september.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Drift av Liv Strömquist och Jan Bielecki

2) Hur långt har du kommit?
109/128

3) Beskriv boken med tre ord.
feministisk, serie, sex

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4

sånt man blir lite ledsen över

Jag printar ut min biljett, och:

"We regret to inform you that the October performance from Battles at Le Poisson Rouge has been canceled. The band will be rescheduling the date for later in the fall. All tickets purchased online will be refunded immediately."

som på beställning

I oktober ska jag till New York. Jag har hoppats på att någon bra konsert skulle ordnas samma datum jag är där. Jag har tänkt att det skulle vara roligt att se någon av de newyorkband jag tycker på en liten newyorkscen. Bara några hundra människor på ett mysigt ställe. I New York.

Halvt på skämt tänkte jag Battles. Battles tycker jag kom. Battles är från New York. Men Battles har bara släppt ut en album. Battles turnerar inte, tänkte jag. Battles har paus, tänkte jag. Tills jag läser på deras facebook att de ska in i studion igen och de ger två konserter. En i New York och en i London. Den i New York hålls samtidigt som jag är där. På ett litet ställe på Manhattan. Jag har redan biljett. En konstigt billig biljett, men det är kanske så när de spelar på ett litet ställe i sin hemstad, bara gett ut ett album som kom i maj 2007 och att jag sett dem som en ouppnåerlig konsertupplevelse.

några insikter

1. Jag är usel på att förstå någon form av etelähämäläinen dialekt. Akkuna? Täh? Ai ikkuna vai? Verettiin? Täh? Ai vedettiin? Tulivak? Täh? Ai tulivat. Täh? Vah? Anteeks? Mitä?

2. Att åka Jaguar är egentligen som att åka vilken bil som helst. Visserligen den finaste inredningen jag någonsin sett och lite speciellt med en miniatyrjaguar som stod upp från motorhuven. Men det var en bil. En bil är en bil är en bil. Betydligt mer förvånad blev jag när bilföraren berättade att han endast en (1) gång i hela sitt liv åkt tåg. Han är 30 år gammal.

3. Och det är väl som hon tidigare sa: "Va? Men du brukar ju inte charmas med prylar, bilar, båtar, hus, företag". Nej, det gör jag fortfarande inte.

meant to be

Ibland är det bara helt otroligt. Nä, jag ska inte supa. Ingen svensk kompis heller. Någon minut efter att jag bloggat fick jag ett textmeddelande på finska. Han med rosa crocsen är här snart. På väg hit. Och jag bara måste skriva det. Att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Att jag helt plötsligt skäms lite över alla mina plastfigurer i lägenheten. Att jag nog måste ta ner det där halvfärdiga "konstverket" som hänger från taket och alla brukar kommentera. Att jag måste föra ut roskis. Att det är helt otroligt. Att det är nervöst. Att kanske lägenheten är helt okej som den är. Att jag måste dammsuga. Att jag kanske måste förklara varför jag har en stationär speldator på köksbordet som är uteslutande dedikerad till World of Warcraft.

en sista julidag

Jag är alltså tillbaka. Aldrig tyst här. Jag har sett polisbilen köra i kvarteret på natten och läser i nyheterna om en man som antastar kvinnor i trakten. Det är korsdrag, inte varmt alls. Sitter inomhus, långt in på nätterna och gör ingenting. Hör människor fyra på natten. Går förbi, sjunger. Jag tittar mig själv i spegeln och känner mig inte alls så brun längre. Somnar innan det ljusnar.

Missar oväntat samtal med svenskt nummer. Ringer tillbaka, men då har han redan ordnat annat program för kvällen. "Så du får fara ut och supa, vi får höras nångång", säger han. Jag håller med, hejdå. Hejdå. Men jag ska inte ut och supa. Jag vill inte ut och supa. Varför skulle jag ut och supa. Och det är så typiskt. Allt är så typiskt. Han är så typisk. Och jag är väl det egentligen också. Så jag städar vidare i lägenheten, sorterar klänningar, vattnar blommor.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Till alla hästar och vissa flickor av Mikaela Sundström

2) Hur långt har du kommit?
96/140

3) Beskriv boken med tre ord.
Små medel. Stort.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?

3

sista veckan

Jag minns inte att jag någonsin skulle ha varit med om det här. Sista veckan ledigt innan jobb börjar. Det har varit så mycket diffusare tidigare. Eller så har jag helt enkelt alltid börjat ett nytt jobb någon annan tid än mitt i sommaren. När jag tänker efter tror jag att jag bara en gång tidigare haft semester. Ja, eller den gången hade jag tagit tjänstledigt för att forska.

I alla fall, det var inte alls det här jag skulle reda ut. Det var mera det att jag börjar känna av semesterpaniken. Den som gör att man tycker att man inte hunnit med något, att det finns tusen saker till som man vill hinna med. Att det är nästa måndag man ska befinna sig i större staden igen för att börja planera höstens första kurs.

Det var söndag igår. Så roligt var det att vi åker i kväll igen.

Igår var det bara uppvärmning.

den här känslan

Jag hade varit ensam några dagar, tills jag blev uttråkad. Hade kompis med knappa ettåring på besök över dagen. De åkte vidare och jag packade min väska i nästintill rekordfart, cyklade till tågstation med två minuters marginal. Anlände till småstaden.

Och sedan gick det fort.

Tristessen. Gamla mönster som jag trodde försvunnit. Det var kanske regnet som lovades. Temperaturen utomhus som sjönk. Skickade textmeddelanden. Nu håller jag mest ut tills imorgon. Sitter i ett kök, ska äta kräftor utan tillbehör. Som magfyllnad. Lite lyxigare magfyllnad för att stå ut. Vill ha program. Program har utlovats tills imorgon. Åka liten bil ner för slingrig backe. Tävla om bästa tiden. Det får inte regna.

Som hemmaboende uttråkad 14-åring utan lediga kompisar i staden.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Blodsband av Freja Rudels

2) Hur långt har du kommit?
99/128

3) Beskriv boken med tre ord.
Jag vet inte

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2,5

Jag undrar, kunde det bli så mycket mer enformigt?

den där semestern och bröllopsprat

Jag hade tänkt att mer eller mindre ha semester några veckor i juli. Innan det brakar igång. Jobbet. Tjänsten. Semester så där så att jag skriver på halvfart, när jag inte kan låta bli. Bara läsa lite jobböcker som jag inte kan slita mig från. Bra jobböcker. Semesterfirandet har gått lite knaggligt. Men jag skyller på tåg/bussar som åkts, transporttid som utnyttjats, tråkiga stunder när de andra är upptagna och inte haft tid att underhålla mig.

Sedan var jag på ett bröllop i lördags. Småpratade lite hövligt med min bordsherre. Gick lugnt till, tills han frågar vad jag jobbar med. Han blir ivrig. Jag blir ivrig. Jag frågar vad han jobbar med. Jag blir ivrig. Han blir ivrig. Och han:

"Oh, that is why they placed us at the same table!

Varken han eller jag hinner äta varmrätten innan den kallnat, de andra gästernas tallrikar förs bort av servitörerna, vi är för upptagna med att prata diskursanalys, kommunikationsteorier, retorik, tvärvetenskap, sociala och kulturella normer. Kanske jag inte egentligen är i behov av semester?

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Tillräckligt mörkt för en picknick av Monica Ålgars

2) Hur långt har du kommit?
65/74

3) Beskriv boken med tre ord.
Svår. Svårdefinierbar. Svårsmält.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2

mera sommartider

Det finns folk som säger att en av de värsta sakerna är att be om ursäkt för att man inte bloggat.

Jag vet inte riktigt vad som hände. Först var det skönt. Sedan blev det ännu skönare, dubbelledigt liksom. Slutade läsa andra bloggar. Lite ångest över det hela. Läste gamla blogginlägg, blev ivrig, men då hade jag redan glömt mitt lösenord till bloggen.

Off och sommartider hej hej

Vi brukar skämta att man inte behöver myggmedel om jag sitter bredvid. Idag räknade jag att jag har 53 myggbett på benen. De är alla från en kväll utomhus i strumpbyxor och shorts. Det var de myggbetten jag hann få innan jag fick tag på ett myggmedel som roll-on.

mål i livet

Jag har varit på kaffe idag. Det var på samma ställe jag satt på matpauserna och håltimmarna under gymnasietiden. Där spenderade jag en stor del av kvällen då jag fyllde 18. Där hade vi klassfester. Jag har från och med idag ett enda mål den här sommaren: att vara till Serendipity så ofta som möjligt.

dagens skrivmusik

Lost Boys (och många andra låtar och album) av 69 Eyes.

en ganska tokig sak, eller motivationens outgrundliga vägar

Jag jobbar. Skriver på ett kapitel om ungdomar i Sverige. Tänker att det kunde vara bra med lite siffror och ungdomar, internet och hälsa. Googlar. Hittar svenska ungdomsstyrelsens hemsida. De har en undersida om "fakta och ungdomar - hälsa". De skriver: "Vi har frågat ungdomar hur de mår och kollat upp organisationer som kan hjälpa till när någon far illa. ... Här kan du uppdatera dig på ungas hälsa". Bra, tänker jag. Precis vad jag behöver, tänker jag. Sedan ser jag att en av de tolv studierna de tipsar om är min egen studie. Utan att läsa den vet jag att den är halvt föråldrad. Måste skriva fort så att den kan bytas ut om den nödvändigtvis ska vara med.

skodilemmat

Det har visat sig att prickiga skor inte är helt oproblematiska. Och att det är rätt förargligt när folk bor i fel del av landet. Jag tror jag ska använda de rutiga eller enfärgade i fortsättningen och ignorera det prickiga (+ sms-ljud).

post scriptum

I tisdags var jag på Denise Grünsteins utställning i Kiasma. Den var rätt trevlig.

man pratar om dagar man aldrig kommer att glömma

Det är bara fyra dygn. Men fler saker har hänt än jag någonsin trodde att skulle hända. Det har varit väldigt konstiga dygn. Bra dygn. När jag skrev det här inlägget trodde varken jag själv eller någon annan som sökte jobbet att det var just jag som skulle få det. Men det var just jag som fick det. Och jag tänker att jag nog inte skulle ha skrivit blogginlägget om jag anat att jag kunde få jobbet. Det är bra och surrealistiskt, ganska overkligt fortfarande, jag har tänkt lottovinst fler gånger. Lite fnissigt att före detta bossen efter att jag fick jobbet mejlade mig efter många månaders paus för att tipsa om ett kanslistjobb. Skrivkurs har det också varit. Utomordentlig skrivkurs. Green Day konsert har det varit. Utomordentlig konsert. Och mina prickiga skor bredvid rosafärgade crocs på en man, vilket jag gjorde en högljudd könsvetenskaplig analys av. Så där så att orden kom ut från munnen istället för att stanna inne i mitt huvud. Visade sig vara ett bra drag. Tåg. Fest som i princip slutat när jag äntligen kom fram och ett rykte om att jag var sen på grund av baksmälla. Vilket jag härmed demeterar. Jag lovar och svär, jag var bara oerhört trött. Så trött så att jag, senare när de flesta festdeltagare gått och vi var bara fyra som trängdes på rad i en soffa, sov största delen av filmen vi såg på. Och nån som pickade i min sida när jag inte fick missa en för filmen avgörande scen. Sen somnade jag om. Tills jag gick hem mitt i natten, samtidigt som stadens nattklubb stängdes. Gick över järnvägsbron och vi konstaterade att det var varmt, att det var bra att det inte regnade. Så sov jag till två på dagen.

egentligen ganska små problem

1. Jag har varit väldigt trött de senaste två veckorna efter att jag kommit hem från jobbet.

Det skrivs text. Löpandebandtext med kvalitet, känns det som. Målinriktad text med substans, känns det som. Det är kanske farligt att säga så.

Jag är "nu tusan ska det bli klart eller betydligt närmare klart i alla fall" och någon på jobbet som säger att "nej nej du måste ha en månad semester i sommar då du varken skriver eller tänker" och jag är "men jag vill inte" och hon är "jå jå jag försökte också skriva en sommar utan semester, det går inte", och jag är "men jag vill (och jag är inte du) och jag tänkte ha lediga dagar också och varför ha paus precis när det börjat vara roligt och jag skriver bara på jobbet, på jobbtid och jag har kvällsledigt och veckoslutsledig", men det hjälper inte hon är ändå fast beslutsam att jag måste ha ledigt en månad och jag tänker att det måste finnas en baktanke från hennes sida, att det är något skumt, att hon inte brytt sig om mitt välmående tidigare, att vi knappt pratat överhuvudtaget och kommer att strunta i hennes råd. Om jag behöver semester tar jag semester.

Men ja, jag är ganska trött på kvällarna.

2. Jag har ännu inte bestämt mig vilka skor jag ska ha på mig imorgon.

Det lutar mot de prickiga. De passar bättre till byxorna, t-skjortan och kavajen. En del av mitt sällskap skriver om högklackat och jag är lite nejnejnej, se här de skriver till och med om tjocka sulor, under varusteet -> pukeutuminen.

finast

Världens antagligen finaste blogg finns här.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Håpas du trifs bra i fengelset (av Susanna Alakoski)

2) Hur långt har du kommit?
222/342

3) Beskriv boken med tre ord.
Speciellt uppbyggd språkligt.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3

dagens outfit

Betyg: totalt värdelös när det blåser utomhus.

innan det riktigt vardagliga

Jag hade aldrig tänkt att det här skulle vara (eller bli) en dagboksblogg. Ingen renodlad sådan i alla fall. Ändå känner jag mig tvungen att skriva att jag varit i Kasnäs de två senaste dagarna, innan jag ett fint veckoslut i Raseborg.

I Kasnäs planerade, utvärderade, diskuterade vi på dagarna och badade på kvällarna. I Raseborg deltog jag i pokerturneringar. Blev tredje i första och första i andra. Vann lite pengar och det bästa av allt, en sax från Fiskars. I Kasnäs sa jag "För att jag är jag", medan jag satt ner på huk på en brygga och försökte ha huvudet så lågt som möjligt, någon frågade om jag ville ha något att dricka och någon annan frågade mig "Varför". Under bilresan hem fick jag frågan om jag "längtar efter att bada i badtunna snart igen", jag bara skrattade och konstaterade att jag tydligen inte endast har lätt att svimma i bastun utan också i varma badtunnor. Jag vet inte om bästa beskrivningen på mig är: extremsportare, envis eller korkad. Jag kanske har problem med gränser.

om...

Om det skulle råka sig så att jag fick jobbet jag söker.
Då skulle jag under sommaren skaffa motorcykelkort.

fel tänk

Jag ska logga in i min blogg.
Min blogg finns inte.
Jag försöker göra ett felmeddelande.
Det går inte att göra ett felmeddelande.
Jag försöker logga in i bloggen för att skriva att jag inte kommer åt min blogg.
Fel tänk.


Sedan:
Jag väntar flera timmar.
Inget händer.
Jag väntar en natt.
Inget händer.
Det går fortfarande inte att göra felmeddelande.
Går inte att logga in.
Jag går till en annan dator.
Min blogg hittas inte.
Det går att göra felmeddelande.
Efter två sms för att verifiera att jag är jag är min blogg tillbaka.

Det var nästan lite dramatiskt.

man kan ana

När jag läser mitt förra inlägg inser jag att jag tydligen var rätt upprörd fortfarande på eftermiddagen. Var kanske till och med rekord i stavfel i ett blogginlägg.

dagens jobb och andra ganska värdsliga saker

Det är längsedan jag skrev om dagens jobb. Det var den 25.3, då hade jag sammanlagt 26073 ord och 78 sidor avhandling. Idag har jag 29375 ord och 92 sidor avhandling.

Sedan senast: har färdigställt ett bokkapitel till en engelskspråkig antologi och en engelskspråkig artikel sedan senast. Båda har godkänts som "final chapter/article" av redaktörerna och det enda jag kan göra är att vänta att de kommer från tryckeriet. Jag har skrivit en jobbansökan. Skrivit mitt slutarbete i feministisk universitetspedagogik och fått det godkänt.

I natt: drömde jag att jag fått sju rätt på Lotto.

I morse: fick jag ett brev som meddelade att jag erhållit ett forskningsstipendium på 2400€.

Då: blev jag först glad. Hoppade lite jämnfota och konstaterade att det var nästan två månaders finansiering.

Sedan: slutade jag hoppa och blev ganska bitter. Varför kunde jag inte ha fått två hela månader? Eller tre månader. Eller till och med fyra månader. Nu slutar min finansiering i augusti. Och vad skall jag göra då?

Då blev jag arg: på mig själv för att jag antagligen är envisare än för mitt eget bästa. Och kanske borde jag bara ge upp. Kanske det inte är meningen att jag någonsin bli klar. Och jag borde ju bara fixa det här snabbt. Och jag vill ju bli klar. Och jag skriver ju faktiskt. Och det händer ju att jag anar ett slut, i formen av färdig avhandling.

Sedan blev jag arg: på andra. Som han som i söndags antydde att han hållit på betydligt längre än mig. Att han nu fått finansiering för fyra år, men att han skulle få andra halvan efter att han visat resultat. Att det närmar sig nu. Att han måste göra nått för att få ut resten. Att han inte har motivation. Att han inte egentligen vill bli klar. Att han inte direkt har för avsikt att bli klar. Att de som skriver doktorsavhandling egentligen är sådana som inte fått annat jobb. Och jag blev arg för att han sa så. Blev arg för att det kanske delvis stämmer. Blev arg för att andra får fyra år och inte vill bli klara, medan det finns folk som får några fjuttiga månader och vill bli klara. Att det vill fortsätta till och med efter doktorsavhandlingen. Och så blev jag arg på mig själv för at jag inte sa "men lyssna nu på dig själv", "är du galen?" eller något annat liknande.

Slutligen: efter att jag lugnat ner mig efter morgonposten, cyklade jag till jobbet i duggregn och skrevskrevskrev. Då blev jag ganska glad igen.

om jag var rik

Det finns många saker jag skulle göra om jag var rik. Just ikväll skulle jag vara i Kulturhuset i Helsingfors. Nu är jag inte rik, så jag är inte på väg.


Alasdair Roberts


Joanna Newsom

för mina tänders skull

På lördagens skrivarkurs skrev vi en text om våra tänder. Idag när jag cyklade till tandläkaren tänkte jag på tandläkarturism. Besökte Kastu första gången i mitt liv eftersom jag råkade på en tandläkartid där. Tappade bort mig, tänkte få en grävskopa i huvudet, frågade vägen av grävgubbarna efter att vi alla kommit över förskräckelsen. Om jag cyklat rakaste vägen hade resan dit varit dryga 3 kilometer. Nästa tandläkartid fick jag i Pansio. Dit har jag heller aldrig varit tidigare. Kollade nyss, enkelresa är över 8 kilometer, om jag cyklar raka vägen och inte tappar bort mig.

en majvecka

En av de bättre veckorna, men samtidigt en av de tyngsta. Nästa vecka behöver jag sova.

tisdagskväll: ölterass och pub

onsdag: doktorsfest och efterfest

torsdag: ölterass

lördag: ölterass, åbåt och pub

söndag: museibesök och kaffe på ölterass

och sedan dags för tisdagsinlägg

Och då ska man bestämma sig för när man använder ordet blog på ett relevant sätt. Av de 184 gångerna man använder ordet.

ett typiskt måndagsinlägg

Man kunde tro att det enda knepiga är att skriva en text, men när det är dags att välja indexord, märka ut dem, välja när de är relevanta, inser man att det också finns andra knepiga saker.

Lördag på lilla gatan 9

En blå stol bredvid ett blått bord, på andra sidan bordet en blå stol, tomrum och en hylla som borde tvättas. Vegetarisk korma med ris. Ett glas med Corona utan lime. En vattenflaska. Golv som borde torkas av. Balkong på sjätte våningen. Hettan. Bakom mig en öppnad dörr. Papp som ska bli någonting. Någonting färggrannt så snart jag köpt färggrannt papper. Måste minnas att lägga en namnlapp på cykeln, alla cyklar utan namnlapp vid det här huset ska skrotas. Så står det på lappen som kom in genom postluckan. Hettan. Och skuggan. En liten strimma sol på balkonggolvet. Om jag hade en skön madrass att ha på balkongen skulle jag lägga madrassen där. Lägga mig ner. Få en strimma solbränna. Gula huset på andra sidan Lilla Gatan har nytvättat tak. Jag tro de ska måla det snart. Jag hör ambulansen. Och andra bilar. Mera ambulans. Bussljud. Några fåglar som jag antagligen borde veta namnet på. Kanske trast. Och sedan någon annan fågel. Lite mindre. Lite mer pipig.

Navid Modiri & Gudarna

på tal om det surrealistiska

Jag mejlar tillbaka till redaktören, den här gången med min färdiga artikel och ett kort "tack för tipset, nu lyssnar jag också på Charlotte Gainsbourg", vilket jag började göra efter att jag fick mejlet, men nu inser att kanske var fel taktik. Som svar fick jag:

"Thank you so much for sending me the new version of your paper. We will include it in our next issue (June)... that´s for sure! Yup, Charlotte Gainsbourg is a ten. Her parents are ok too... Serge Gainsbourg and Jane Birkin. Wow, i know that fashion is one of your favourite topics (min artikel handlar om modebloggar från ett feministiskt perspektiv, hur mode då också blir mitt favoritämne vet jag inte). So, you gotta see this site: (en bloggadress till en svensk/dansk bloggare)(she is the prettiest girl ever)"

Det känns som det hela blev aningen mer surrealistiskt. En kollega kallade det hela mejlflirt. En annan kollega kallade det trakasseri. Jag vill bara få numret publicerat så att det är ur världen och jag kan lägga artikeln i min meritförteckning.

Lyckans undulat

Detektivbyrån

lugn, bara lugn

Kladdkakan innehåller så mycket smör att det inte märks att den stått oskyddad flera dygn.

Ett förresten: Jag tror inte att man kan kalla det bloggtorka. Det där jag har just nu. Inte skrivkramp heller. Men det är så här: för några veckor sedan råkade jag på en typ på nätet. Vi delar bland annat film- och musiksmak, kommit fram till att vi delvis varit på samma konserter. De senaste veckorna har vi blivit mejlvänner, steget till att bli brevvänner är väldigt kort. Skickar flera mejl per vecka med musiklistor, de senaste filmerna vi sett och en hel massa annat. Har samma sätt att skriva. Tycker om att skriva. Delar sarkastisk dålig humor. Långt har det blivit. Upptäckt att vi inte bara bor på samma ort utan också är doktorander vid samma universitet, är uppväxta 17 kilometer från varandra. Vad vi vet aldrig träffats. Det är lustigt. När jag inte bloggar om världsväsentliga kladdkakor eller skriver jobbtext skriver jag musik/film/konsertnördiga mejl. Det är väldigt underhållande.

den nya jag

Jag sitter på jobbet. Arbetar flitigt. Jag har de senaste tre dagarna, nu och då, tänkt på hur fint det är hemma. Välstädat. Försöker med en ny teknik: alltid plocka undan direkt efter att jag är färdig med något. Det är något jag inte gjort tidigare och det har sett ut därefter. Så kommer jag plötsligt på. I och med städningen i söndags lade jag en hemgjord kladdkaka i ett av köksskåpen. Jag ställde den tillfälligt där i sin form medan jag diskade. Glömde bort den tills nu. Den är säkert sten vid det här laget. Och jag som inte ens tog en bit av den innan jag diskade. Jag vet inte längre om jag tycker om mitt nya städade jag. Slut på det flitiga arbetandet. Jag måste hem. Genast.

hemliga nördiga saker

Den ena nördigheten avlöser den andra. Jag tänker mig väl nördighet mest som någon form av insnöighet. Jag är insnöad, uppslukad, totalhängiven.

De senaste två eftermiddagarna har jag klippt ihop en film, valt passande musik, puttat lite hitåt, lite ditåt på de små filmklippen. Pusslat om. Ändrat musik. Skrivit ner tidsanvisningar, minnesanteckningar, justerat ljudnivåerna, beskurit, funderat på klippövergångar.

Och det har varit härligt.

Jag har suttit stilla. Fullt koncentrerad.

Lärt mig själv något jag inte kunnat tidigare. Upptäckt att jag tycker om det. Projektet är hemligt. Det är ett såntdär hemligt projekt man kan ha om en kompis snart ska disputera. Det känns som om våra programnummer blir alltmer avancerade. Nörden i mig älskar det.

några ganska ointressanta saker om idag

- När jag kom in i arbetsrummet konstaterade jag att det är ganska knepigt att städa efter två glömda bananer i en skrivbordslåda. Det luktar också ganska konstigt. Inte som banan, liksom.
- Jag hittade den här som jag tyckte att var intressant.
- Sedan hittade jag den här som också var intressant.
- Efter gårdagens pingisträning, med korta pauser då jag använde gymets roddmaskin, trodde jag att jag skulle ha träningsvärk i armarna. Istället har jag träningsvärk i ryggen.
-Det var ungefär allt. Hittills. Jag har ännu inte ätit lunch.

sånt jag inte förstår

För någon vecka sedan resulterade två cider och en öl i baksmälla och morkis.

Ikväll drack jag en blåbärscider, en päroncider och en mörk, rökig(!) öl på after work, och väl hemma inledde jag en hejdundrande städning. Ingen som helst risk för baksmälla imorgon.

att hitta tillbaka

Jag har börjat läsa igen. Egentligen hade jag varken slutat eller tagit paus. Jag har börjat bli intresserad av böcker igen. Så där så att jag läser bokbloggar, kollar Adlibris. Tänker på böcker. Gör boklistor.

Jag hade en väldigt lång period då jag bara läste engelskspråkiga böcker. Sedan läste jag väl någon svensk bok och insåg hur mycket snabbare det går, men ville i alla fall försöka traggla igenom alla engelska olästa böcker jag hade i bokhyllan. För att de fanns där. Oberoende om de var bra eller inte. Det var då jag slutade sukta efter böcker. Sluta intressera mig för böcker. Tills nu.

Jag läste Anna är Online av Stefan Nyman, En bok av kött och ord av Ulrika Nielsen och Skynda att älska av Alex Schulman. Nu läser jag Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski och nu har jag en lång lista på svenska böcker jag vill läsa. Har flera år att ta igen.

hurra!

Idag är en riktig hurradag!

dagens släng av surrealism

Jag får ett mejl av en chefredaktör på en internationell journal. Jag har aldrig, vad jag vet, träffat personen. Vi avhandlar tidtabell och format. Hennes/hans sista mejl lyder:

"Thank you Charlotte (my favorite name ever... charlotte gainsbourg; charlotte casiraghi... :)"

Vad svarar man? Svarar man? Thank you?

pang!

Det har varit en sån där dag.

Problem att skriva.

Problem att tänka.

Tills det blev kväll och jag fick meddelande att mitt papper blivit accepterat till en konferens i Cortland, New York. Vips, vill jag tillbaka till jobbdatorn.

många saker

Jag skulle skriva ett inlägg där jag redogjorde för mina senaste dagar. Sedan ringde telefon och jag fick veta att jag tappat mitt gamla studiekort i blombutiken i samma hus som jag bor i. Jag kanske nöjer mig med att säga att jag haft mer program de senaste dagarna än jag minns att jag haft på länge. Bra dagar.

14 "rätt" av 14 möjliga

Kännetecken på dyskalkyli

1. Mycket svårt med de fyra räknesätten.
2. Svårt att minnas siffror.
3. Räknar långsamt.
4. Räknar på fingrarna, även en- och tvåsiffriga tal (4+7, 15-9).
5. Kastar om siffror, 246 blir 264.
6. Svårt att lära sig multiplikationstabellen.
7. Svårt att uppfatta antal och mängd.
8. Svårt att lära sig klockan.
9. Dålig tidsuppfattning.
10. En eller flera i familjen, eller någon nära släkting, har räknesvårigheter.
11. Svårt att hantera pengar och att sköta sin ekonomi.
12. Dåligt lokalsinne, svårt att hitta, skilja på höger och vänster, läsa kartor.
13. Svårt att läsa och förstå tidtabeller.
14. Svårt att planera och organisera.

Av en ren slump råkade jag hitta ordet dyskalkyli. Historierna är otaliga. Den som jag kan också själv skratta lite åt är: Jag hoppar fallskärm för första gången. Har en radio inbyggd i hjälmen. Min lärare står på marken med en walkie talkie, han säger vasen (vänster). Jag styr mot höger. Vasen. Jag styr mot höger. Vasen. Jag styr mot höger. Vasen. Jag styr mot höger. Vasen. Jag styr mot höger. Toinen vasen (den andra vänstern). Jag styr mot vänster.

fyra orsaker till att jag inte är vuxen

En päroncider.

En päroncider.

En mörk öl.

Baksmälla.

tisdag, lite som måndag men ändå inte

Morgon.
Papperssortering.
Fila på stipendieansökningar.
Jobbmöte.
Forskarseminarium med min text.
Papperssortering.
Fila på pedagogiskt slutarbete.
Styrelsemöte.
Natt.

Jag har börjat en ny taktik. Somnar utan persienner framför fönstret. Sover inte till 10. Vaknar vid halv sju. Stiger upp halv åtta, långt innan väckarklockan ringt. Kämpar med att hållas vaken till halv tolv.

Jag tror inte att jag vill vara vuxen.

inte helt måndagiskt

"Syndernas förlåtelse", sa hon och vips var mitt låneförbud borta. Biblioteket finns en våning ner. Och jag skäms.

fredag på jobbet

Jag förstår inte hur klockan bara är två. Det är så tyst. Jag är lite trött. Nej, jag är väldigt trött. Trött i ögonen. Jag skjuter skrivbordsstolen bakåt och lägger min vänstra kind mot skrivbordet. Det är så tyst här. Jag är ensam på jobbet. Och klockan är bara två. Hör någon i andra ändan av korridoren, någon med klackskor i våningen ovan. Jag sätter mig upp igen och tänker att det skulle kännas konstigt om någon gick förbi mitt rum nu. Med vänstra kinden mot skrivbordet. Jag lägger högra kinden mot skrivbordet. Ser ut genom fönstret. Ser inte längre den grusbeklädda backen med trafik förbjuden. Jag ser inte det vita trähuset med det svarta taket som finns på andra sidan gatan. Det haglade tidigare. Jag såg hur haglet rullade ner från det svarta taket. Nu ser jag bara de limegröna gardinerna, de vita persiennerna och ett stort gult hus uppe på backen. Det är kanske dags att äta lunch. Min hemgjorda matlåda. Quinoa med granatäppel, sparris och gröna bönor. Det är godare än det ser ut.

sånt som gjort min dag lite bättre

Jag har förbeställd Band of Horses nya skiva som kommer ut i maj och lyssnat på de nya låtarna som redan finns på You Tube.

en inte helt lyckad variant

Two-headed boy har slumpat fram 7 låtar på ipoden och skrivit någon om dem alla. Jag tänkte göra något liknande. Slumpar fram 7 låtar och skriver i anknytning till dem medan de spelar.

Sign of the Zodiaz - Rasputina

Jag vet inte vem som tipsat om Rasputina. Kanske ingen tipsade om dem. Kanske jag bara hittat dem. Förmodligen i samband med när jag hittade Dresden Dolls.

Det är mycket stjärntecken just nu. Mest fiskar och skorpioner. Som skorpionen säger att passar ihop. Jag är fisken. Jag vet inte.

Cliffhanger - Britta Persson

Det är vår. Min uppsalavår. Jag går längs med trottoaren som fortfarande är full med grus. Det knastrar under fötterna. Det finns några gråa snöhögar kvar. Bredvid blommar krokusarna. Jag sitter inne i Reginateatern. Bredvid slottsbacken. Jam All Stars. Med Britta Persson. När jag steg in i teatern fick vi en liten pins. Jam All Stars 2008 stod det på pinsen. Jag vet inte var pinsen finns längre. Det känns som så längesen.

I Will Fade - Archive

Det finns musik som jag inte har några minnen av. Inga vägar jag minns att jag gått längs när jag lyssnat på dem. Sedan börjar sången på riktigt. Och jag känner igen men kan inte placera. Det är lite ledsamt, tror jag. Ganska gråtigt och sorgligt. Men fint. Och jag kan inte skriva någonting. Bara lyssna. Försöker unvika att höra orden. Jag tror att de är för sorgliga just nu.

Big Day Coming - Bad Cash Quartet

Min faster ringde. Det var askmoln, resor och flygplan. Hon frågade var jag var. Om jag hade möjlighet att prata. Jag stod hemma i mjukisbyxor. Snorade. Och hon mindes att jag egentligen skulle vara i Amsterdam. Var glad över att jag inte åkt. Att jag inte satt fast. Och hennes man som sagt att det är ett tecken på att världens slut. Jag skrattade och stod i tamburen, pillade på mina hemnycklar. Och hon sa att om världen tar slut vill hon att det går fort.

Everything Will Be Alright - The Killers

Det är alltid så att allt blir bra. Det ordnar sig alltid. Vi sitter på övre våningen i en hamburgarkedja i Tyskland. Jag tror att det är i Munchen. Eller i Frankfurt. Det finns en teve. De spelar Lykke Li och jag är ivrig. Berättar att det är svenskt. Sedan kommer den där kända sången av The Killers. Den där sången som jag inte minns vad heter. Och hon frågar vem det här är. Och jag tror att det är The Killers. Men det var kanske inte the Killers. Och det var kanske inte en av deras kändare sånger. Det var så tidigt. Då när jag ännu bara snappat upp att det finns något sådant band. Men det var klippor. höga höjder, ett band på bergtoppen i låten som kanske inte alls var the Killers. Det var kanske något med dance. Eller så minns jag fel. Det var kanske Lykke Li videon som var dance, dance, dance. Det var en hamburgarkedja i Tyskland. Det är jag säker på.

Tij- Battles

Jag känner redan nu att den här låten kommer att vara lång. För få minnen för dess längd. För många platser i Åbo jag varit på när jag lyssnat på dem. Mest cykelvägar. Obetydliga platser. Jag skulle se dem i Stockholm sommaren 2007. Det var då som inget riktigt blev som jag tänkte mig. Det blev bättre, men nu efteråt t'nker jag ofta att det egentligen blev sämre. Mer komplicerat blev det i alla fall. Det regnade när det var dags att gå till ett område nära Frescatti. Jag var glad att det regnade. Jag ville inte gå dit ensam. Mitt sällskap fanns inte längre i Stockholm. Istället gick jag in till stan, köpte klänningar. En klänning som jag inte ännu använt, men som jag kanske kan ha på ett bröllop i sommar. Jag orkar inte med så här långa låtar just nu. Ännu två minuter kvar. Det är inget fel på Battles. Det är fel på mig. Klarar inte av dem just nu. För hackigt.

X Telling Me About The Loss of Something Dear, at Age 16 - Hello Saferide

Jag har sett Annika Norlin som Säkert. Jag har inte ännu sett henne som Hello Saferide. Det kommer. Förutsatt att de inte slutar. Låten finns på den skiva jag köpt senast. Förhandsbeställde den från Bengans musik i Göteborg. Med en autograf på skivomslaget. Nej, man kan inte skriva om sju låtar under den tid de spelar utan att ta pauser. Det här kunde ha blivit hur bra som helst. Istället sitter jag bara här och tänker på hur hungrig jag är och hur jag vill få det undanstökat så att jag kan äta. Inget tålamod. Skönt, nu var sången slut.

"det är ödet"

Antal gånger den här veckan som jag tänkt "Det var ödet": väldigt många.

Min mamma var emot min resa när jag planerade boka den. Jag tvekade, räknade pengar och bokade i alla fall. Och så blev jag sjuk och blev inte frisk innan flygplanet gick. Jag minns allt för väl min katastrofresa till Granada, ensam. Blev väldigt sjuk redan första morgonen på plats. Allt gick fel. Bankkoden jag totalglömde, när jag skulle ta ut pengar för medicin. Språket jag inte kunde. Hur jag enda gången utomhus, mitt i sommaren, fick vila på varje bänk jag såg mellan busshållplats och apotek. Min resväska som kom fram först sista dagen. Telefonladdaren som jag inte packat i handbagaget. Den höga febern. Visste inte skillnad på dag och natt i hotellrummet. Städaren som blev arg för att jag ockuperade rummet. Om jag rest skulle jag väl ha blivit sjukare än jag var på den resan. Det var ödet.

Och så var det där vulkanaskmolnet. Det var kanske inte meningen att jag skulle åka. Nej, det var inte meningen att jag skulle åka. Kanske hade jag fastnat i Riga, där jag skulle mellanlanda. Visserligen tycker jag om Riga men känns som om jag varit där så många gånger och så nyligen att det inte skulle ha varit spännande på ett bra sätt. Kanske flyget skulle ha trillat ner om jag varit med. Nej, det var helt enkelt inte meningen att jag skulle resa. Och om jag kommit fram, så hade jag kanske inte kommit hem igen på grund av askmolnet. Det är ödet.

Och nu hade jag trots allt möjlighet idag att åhöra en finfin disputation jag annars missat.

sånt jag gjort

Sånt jag gjort den här veckan: ingenting. Förutom svettats, nyst och snutit mig.

Gånger jag varit utomhus: ingen. Senast jag var utomhus var på söndagen.

Gånger jag trott att jag blivit feberfri: två. Den första var torsdagsförmiddag. Jag blev glad och firade med att tillreda mat och diska. Efter det blev jag totalutmattad och konstaterade att jag hade feber igen. Andra gången är nu. Men ännu inte beredd på att gå utomhus.

Egentliga planer: presentera avhandlingstext på forskarseminarium och besöka Amsterdam.

Gånger jag blivit lite arg: Direkt samband med friskhetsgrad kan konstateras.

Jag visste att jag inte kunde annulera flygresan eftersom jag bokat billigaste möjligaste flygresan, men jag visste inte att jag 24 timmar innan resans start hade kunnat ändra resedatum genom att betala 75 euro extra. När jag upptäckte det försent blev jag lite arg, men det gick om eftersom febern steg.

Tidig torsdagsmorgon skulle jag ha åkt. Jag tänkte gå till läkare för att få sjukintyg och då möjligen få en del av resans kostnader tillbaka genom min reseförsäkring. När jag skulle iväg till hälsostationen kände jag mig ovanligt pigg och konstaterade att jag inte hade feber längre. Inte kunde jag ju då få läkarintyg, tänkte jag. Jag fick helt enkelt glömma det där med försäkringen. Blev lite förbannad. Då fick jag feber igen. Och då var hälsostationen stängd. Så var jag arg på det.

Besvikelsegrad: förvånandsvärt låg. Jag har varit för trött för att vara besviken.

det här bloggandet

Antal blogginlägg under de senaste dagarna om jag haft tillräckligt mycket energi: nästan oändligt många

efter fuldag kommer konstig hårdag

Påväg till jobbet bestämde jag mig för att det nog var dags att boka tid till frissan.

Väl framme på jobbet frågade två personer om jag varit till frissan.

Jag hade inte ens tvättat håret samma morgon.

Jag bokade inte tid till frissan.

en helt vanlig fuldag

Jag har en fuldag. Lite för stora skor, men bekväma. Pösiga vinterjackan, efter att jag frös igår. Osmickrande byxor, bara för att. Jag borde tvätta håret, men ska spela fotboll ikväll. Orkade inte sminka mig.

Beslöt mig imorse att gå till arbetsrummet men inte visa mig. Stänga dörren. Sitta där och äta medhavd lunchsmörgås. Skippa kaffe. Skriva avhandlingstext. Men redan det första mejlet jag läste imorse, gjorde att jag kände att jag måste offra mig själv. På med ytterkläderna. Hastigt ut från rummet, iväg till grannuniversitetet efter en doktorsavhandling som kunde hämtas idag. Den där avhandlingen som jag väntat på. Ville läsa. Hon som ska doktorera om ett par veckor. Jag kom dit. Tittade inte upp när jag mötte folk. Kände mig ännu fulare. Kom fram. Och där fanns fem andra personer som skulle hämta samma bok. Alla kände jag. Alla måste jag heja på. Prata lite med. Äsch.

Resten av dagen har jag knappt skrivit. Läst boken. Suttit inlåst. Känt att det var värt att offra mig. Snart börjar jag till och med känna mig beredd på att offra mig för en kaffe. Kanske till och med gå till cafét för en smörgås. Jag har sökt igenom varje skrivbordslåda, utan att hitta något att äta.

en del av min påsk i bilder

dagens notiser

Idag hade jag både klänning, vårjacka och vårskor. Det växlar så fort. Igår hade jag kallt med vårjacka och byxor. Idag hade jag varmt.

Jag är väldigt pigg och uppåt just nu. Man kan nästan säga att jag är sprittande. Jag blir sån när jag föreläser. Att kursen dessutom avslutades med mycket beröm från studerandehåll och kommentaren att en av mina andra valfria kurser borde hållas för alla nya studerande direkt de börjar, för att göra att de inte hoppar av ämnet gör att jag nästan spricker.

Jag spricker också nästan av glädje över att jag nu får farmor- och fasterbesök. Måste köpa kaffe, mjölk och kex. Måste köpa kaffe, mjölk och kex. Och sedan tar de med mig till hemtrakterna.

All denna glädje gör att jag känner att en spänningshuvudvärk är på väg. Förbannade spänningshuvudvärk.

värt att notera

Idag iklädde jag mig en vårjacka istället för min duniga, pösiga vinterjacka. Jag kände mig väldigt naken.

small talk (och lite som en hälsning samtidigt)

Jag har bott i lägenheten sedan 22 januari. På ett ungefär. Jag har fyra gånger träffat en tant med en rullator som bor i samma hus. De tre första gångerna snöade eller regnade det när vi sågs. Hon sa något om att jag skulle vara försiktig. Att det tar ont i ögonen. Det här vädret. För någon dag sedan såg jag henne på gården en fjärde gång. Det snöade och innan hon hann säga något hann jag automatiskt säga något om hur hemskt det var med den här snön, och hur den snöar in i ögonen. Hon höll med och sa att det gör ont.

Igår närmade jag mig ytterdörren. Det haglade. En ny tant stod utanför huset. Innan jag kommit fram ropade hon till mig att det luktade skit. "Paskahaju", ropa hon och hon hade rätt. Sedan beklagade hon sig eftersom hon hade nybakat med sig. Där stod hon med nybakat, i skydd från haglet och skulle på besök med sina bullor. Mitt i skitlukten stod hon. Jag stod ut rätt länge. Med lukten och med att nicka och tycka att visst var det hemskt med lukten och helt ljuvligt med bulldoften och nog kände jag bulldoften och knappast skulle lukten fastna så att hennes bekanta skulle känna den. Jag hann redan tänka att hennes stora hallå om lukten berodde på att hon ville dölja att det var hon som stank. Men nej, fortfarande har jag inte känt skitlukt i hissen.

dataspel och forskning

Och i anknytning till förra inlägget:
Jag tycker att man gott och väl kan läsa hela bloggen. Mera sånt här!

thanks dude!

Det är jag som är dude. Jag är också bro. För det mesta guy.

När jag började spela WoW var jag medveten om att det kanske skulle bli så. När jag gick med i guilden var jag osäker om jag skulle berätta något om mig själv. Nämna mitt kön. Vad jag jobbar med. Att en stor del av de föreläsningar jag håller handlar om internetkultur, dataspel, kön och kultur. De två manliga medlemmarna som värvde mig, kände mig. De frågade innan jag gick med hur jag ville handskas med det hela. Det jag visste var att jag inte ville låtsas vara man, men jag ville inte heller berätta att jag var kvinna, eftersom det skulle ha uppmärksammats. Jag vill vara jag och bli känd för min spelstil och spelkunskap. Jag har träffat en del av de andra guildmedlemmarna och de har kunnat konstatera att den där typen som spelar den fulaste manliga karaktären i guilden är en hon.

Men ju mer jag spelat destu mer har jag känt att jag vill rätta folk. Jag är inte någon bro. Inte direkt guy heller. Det hände rätt nyligen att jag pratade med en annan guildmedlem, bosatt i England, som jag inte pratat med tidigare. Jag gjorde en enchant till honom på grund av min profession och han avslutade vår diskussion med "thanks dude!". Då reagerade jag. Lät bli att rätta honom eftersom jag inte visste vad jag skulle säga. "No problem dudette", eller?

Egentligen vet jag inte om han är en han. Jag antar det. Skulle jag säga dude, bro eller guy till någon? Nej, jag är för medveten om att personen kan vara kvinna. Det finns kvinnliga gamers. Hittade nyss en enormt intressant inbandad föreläsning av Jonas Linderoth. Den är knappt 30 minuter lång men superintressant. Lyssna, lyssna, lyssna!

sedan mars 2004

Det är sex år nu sedan vårt förhållande började. Jag vill tänka att det egentligen är kortare eftersom vi varit ifrån varandra ibland. Lite som att vi bott på olika ställen, i olika länder. Jag med annat jobb, texten kvar i datorn. Distansförhållande.