29 mars 2009

man blir liksom trött

Gjorde mitt livs första* oharit idag. Nä, jag vill inte umgås med folk som för det första spammar mig på ett obehagligt sätt, för det andra blir förvånad över att jag har fritidsintressen som jag inte vill annulera, för det tredje blir förvånad över att jag har ett jobb att sköta dagtid och ibland kvällstid, för det fjärde inte känner mig tillräckligt bra för att uttala sig om min förträfflighet, för det femte själv kan tänka sig att träffas vilket klockslag och vilken dag som helst, för det sjätte ber mig föreslå mötesplats varefter jag meddelar ett välkänt café och personen i fråga frågar vilken busshållplats personen skall stiga av på (hur ska jag veta med vilken buss du kommer?), för det sjunde ber mig om samma uppgifter efter att jag meddelat ett annat café (fortfarande välkänt och i centrum), för det åttonde meddelar sin osäkerhet även om jag skickat en länk till caféets hemsida där det finns en karta, för det nionde inte har förstånd att googla fram stället, för det tionde blir sur och gnällig för att jag inte svarar på meddelanden inom samma dag (när det inte är nått akut, utan bara ett hej på dig. hur mår du? jag mår bra.**). Jag borde väl ha fattat redan vid punkt ett.


*om jag inte missminner mig.
**vilket iofs i det här fallet egentligen var: hej på dig. hur mår du? jag mår dåligt / hej på dig. hur mår du? jag skall nu till tandläkaren. hjälp! / hej på dig. hur mår du? jag kom hem från tandläkaren. visst var jag duktig? / hej på dig. hur mår du? kan du inte svara? / hej på dig. hur mår du? varför svarar du aldrig?

Inga kommentarer: