in the meantime

De senaste dagarna har jag väntat på mejl eller telefonsamtal. Min telefon som i princip aldrig ringer har idag ringt tre gånger. Inget av de tre samtalen har jag väntat på.

Jag är ganska dålig på att vänta, har dagarna lärt mig. Jag är ganska nervös när telefonen ringer, har samtalen lärt mig.

In the meantime av The Ditty Bops

måndag i ett nötskal

En konversation tidig måndag mellan mig och brorsa, som jag delar bil med:

Brorsa: Dåliga nyheter. Vi måste köpa nya sommarringar till bilen.
Jag: Bra nyheter. Vi delar bil och är bara tvugna att köpa två ringar var, istället för fyra.

En stund senare.

Brorsa: Dåliga nyheter. Domkraften for genom bottnet.
Jag: Det var värre. Men bra nyheter. Vi har inte ännu köpt nya ringar.
Brorsa: Kan ju vara att hela bilen börjar vara rostig så det är inte säkert att det ens lönar sig att laga.
Jag: Jo.
Brorsa: Så kanske bra nyheter. Inga bilutgifter.

i mina kvarter

Förra veckan kunde man gå på promenad med Nina i hennes kvarter. Det var en fin promenad. Idag visar jag mina kvarter, och också om det inte alls var meningen blev det lite av ett samtal mellan städer.

På med promenadvänliga skor. Det blev en två timmar lång promenad, inklusive spontant loppisbesök och mathandel.

Åbos vattenverk. En byggnad jag tycker om. Det är tegel och raka linjer.

Utanför mitt köksfönster finns en fotbollsplan som på vintern blir en ishockeyrink. Båda används flitigt, men inte (ännu) av mig.

En av de bästa sakerna med att bo där jag bor är Hassinen. Det är ett lopptorg några få minuters promenadväg från mig. Jag går dit några gånger i månaden. Idag skulle jag bara ta ett foto av byggnaden, men gick in i alla fall. Fyndade en sockerskål och gräddsnäcka från Arabia. Den här byggnaden tycker jag också om. Den försöker inte vara fin.

För att gå till Hassinen går man genom en tunnel. När jag var barn cyklade jag genom en liknande tunnel i Karis för att komma till en kompis som bodde på andra sidan landsvägen.

Det här höghuset liknar höghuset jag bodde i som barn. Det är det här jag gillar med mina kvarter. De känns trygga. De känns som småstaden Karis och mina kvarter där. De försökte inte vara fina. När min familj senare flyttade till en frontmannavilla kommer jag ihåg att det tog länge tills jag kände mig bekväm med att ensam gå till eller vara på övre våningen. Det kändes som om det var så långt borta, som om det inte hörde till vårt hem. Det blev så mycket större.

Det här är parallellgatan. Egnahemshus och höghus.

Min gata. En småstad i större staden. Folk hälsar när de möts på gatan. 

Några minuters promenad till och jag går förbi en lantgård och in i skogen. En bit från det här stället brukar jag plocka trattkantareller, det gjorde jag redan innan jag visste att jag skulle flytta hit. När jag under de nästan 14 åren gått på promenad har jag av någon anledning ofta gått hit. När jag gick här i dag tänkte jag att det känns som om jag skulle bo i en kombination av Åbo, Karis och Snappertuna. Hörde biltrafik en bit bort, en skog och åker så nära och fick akta mig för att trampa i hästskit.

Forsen var precis som vanlig. 

den sena starten

Om jag hade haft sinnesnärvaro igår när jag plötsligt fick en förfrågan via telefon om att säga något om flickor och Bieber i radio, hade jag sagt något i stil med det här. Något om flickor och aktörskap. Något om synen på flickor. Flickor och makt. Om gemenskap.
Istället sa jag ingenting. Jag var just då upptagen med att söka referenser om mens och normativitet. Bieber, va? Musik, va?

Det irriterar mig. Jag kan inte plötsligt säga smarta saker. Jag behöver tid. När jag för tillfälle är insnöad på en specifik sak, går jag sällan omkring och analyserar annat. Jag tänker mest på den där menstruationen, medikaliseringen av flickkroppen och att både mens och utebliven mens kan fungera som en sigill för en lyckad identifikation som ätstörd.

Och det irriterar mig, för efter igår har jag tänkt en hel massa om flickor och Belieber.

den sortens fredag

Man vaknar tidigare än man skulle tro.  Man är förvånadsvärt pigg.

Man vill inte gå utomhus på grund av regn. Man får faktiskt ett och annat gjort jobbmässigt. Man gör hemgjord majonäs och klyftpotatis.

Man blir väldigt trött. Man tupplurar hellre bort kvällen än går på fredagsöl. Man är rätt nöjd.

Man har ont i kroppen. Man premiärgör jansons frestelse. Man har en extrakelig katt.

Hur det känns att idag få gå på släppfest för Martrådar*

Ganska exakt så här:

* Härifrån går det snart att beställa den.

en gammal t-skjorta, ett plastlejon och en middag

I måndags när jag kom hem efter jobbet placerade jag en matlåda i mikrovågsugnen, ställde in tiden på tre minuter. Gick till vardagsrummet, knäppte på teven, fastnade på soffan, såg en snutt av Min morgon, de pratade om kläder och smycken. De nämnde en affär i Helsingfors, jag googlade affären, fastnade på hemsidan, såg ett halsband i tyg. Gick till tamburskåpet, grävde fram en sönderklippt t-skjorta, klippte lite mer i den, flätade tygremsorna, grävde lite till i skåpet, hittade några loppisfyndade plastdjur, hittade loppisfyndade plastblommor, hittade loppisfyndade ljusmanchetter, hittade fjädrar. Provade knyta fast fjädrarna i det flätade tyget. Såg inte helt dumt ut. Provade knyta fast blommorna i det flätade tyget. Såg inte klokt ut. Provade knyta fast manchetten i det flätade tyget. Såg mer klokt ut, men ändå inte. Provade knyta fast ett plastlejon i det flätade tyget, misslyckades. Gjorde hål i lejonet, grävde fram järntråd, grävde fram en pensel och målarfärg. Trädde järntråden genom lejonet, målade lejonet turkost, knöt fast lejonet i det flätade tyget. Såg på klockan. Gissade att det gått långt över en timme sedan jag placerat matlådan i mikrovågsugnen. Ställde in tiden på tre minuter. Åt grytan jag värmt.

Släpp boken lös, typ

Igår bloggade Mia om att uppträda, läsa högt och nervositet. Idag är det bokens och rosens dag. Den 18.5 ordnas evenemanget Kirja irti! i Åbo. Då kan man lyssna på engelska och finska diktdialoger, samtal, poesikaraoke och föredrag. Och så kan man gå på kvällsklubb och lyssna på mig som ska uppträda med egenskriven poesi ackompanjerad av livemusik.

Det här som ett tips.

veckans tips för fem städer

Om man är i Mariehamn på tisdag eller i Karis på torsdag kan man se pjäsen Mina vackra ögon. Det är teatergruppen Blaue Frau som gör teater utgående från Nina Hemingssons enrutingar. Jag är inte i Mariehamn, inte heller i Karis. Istället får jag vänta till december då pjäsen kommer till Åbo.

Om man är i Stockholm på onsdag kan man lyssna på en intervju med Kristina Lugn. Jag är inte i Stockholm. Det är ganska dåligt.

Om man är i Åbo kan man på onsdag se Riksteaterns gästspel, pjäsen Håpas du trifs bra i fengelset. Jag är i Åbo. Jag är glad att jag är i Åbo.

Om man är i Göteborg på fredag kan man lyssna på Sara Ahmed och en paneldebatt. Jag är inte i Göteborg.  Jag har lyssnat på föredrag av Sara Ahmed en gång tidigare. Jag kunde tänka mig att göra det igen.

tripp, trapp (och trull)

Gonatt.

lördag 01:23, förbi St. Karins, regnigt

make animated gifs like this at MakeAGif

Fin fredag

Att stiga upp 5:50 är inte min grej. Min grej är å andra sidan att lyssna på forskning om Monika Fagerholms författarskap, träffa en hel massa trevliga människor, sitta på café som känns som hemma och skriva (ja, skriva! och inte avhandling, äntligen inte avhandling), hälsa på Fru Bokbabbel i det famösa radhuset, dricka skumpa och äta takeawaypizza (fler år sen jag gjorde det senast, när jag tänker efter bodde jag i förrförra lägenheten). Klockan 5:50 var kanske inte så hårt pris. Men det känns redan.

mera frågor och mera svar (och ännu är det inte försent)

Nina undrade:

Vad händer med dig när du flyttar?
Jag blir lite tydligare i konturerna. Jag brukar känna lättnad och undra varför jag inte gjort det tidigare. Jag tror alltid att jag ska sakna det gamla stället/lägenheten, men det har aldrig hänt, istället brukar det kännas som om jag aldrig bott någon annanstans.

Vilka färger har ditt hår just nu?
Det är väldigt blont. Lite rosa slingor. De turkosa och lila slingorna syns knappt.

Vad skrev du i "Mina vänner"-böckerna som svar på frågan "Vad vill du bli när du blir stor?"
Familjedagvårdare (jag var noga med att visa vad det egentligen hette och inte skriva dagmamma), arkeolog och författare.

Kan man få en dagens outfit? ;)

Svart, vitt, grått, randigt och lite rosa.

Ponks frågade:

Om du hade skrivit en teaterpjäs, vad hade den då haft för tema (tror du)?
För ett drygt år sedan skrev jag min sista replik i en. Hade den på en läsrunda, fick kommentarer, bearbetade den och skickade den till en teaterregissör och en teatergrupp som jag inte hörde något från. Den handlade om att uppleva en händelse på väldigt olika sätt.
Om jag nu skulle skriva något skulle det handla om att synliggöra normer kring kön. Hur vet jag inte.

Om du hade fått välja att bli fotad med en kändis, vem hade du velat bli fotograferad med?

Usch. Tycker inte om att bli fotad. I så fall skulle jag vilja bli fotad med en kompis som råkar vara kändis. Men inte för att den är kändis. 

Om du hade blivit tvingad till att ha nån form av mjukisdjur på ditt arbetsbord, vad hade du då valt att ha för djur?

Haha. Kunde vara vilket djur som helst, bara det är litet. Uppskattar ordet "tvingad" i frågan, för herregud om folk uppfattar mig som en typ som gärna har mjukisdjur. På väggen har jag ett kort av Nalle Puh, som jag fick som ett tack-för-hjälpen-kort av en student. Ibland känns det som på gränsen  hur mjukis jag känner mig. 

Om du fick ett 1000 €:s presentkort till valfri butik, vilken hade du då gått till?

En matbutik. För mat behöver man alltid. Eller egentligen en matbutik som också säljer dammsugare. Min dammsugare dog för någon vecka sedan och de känns hopplöst dyra.

Jeee, frågor! Och ännu kan man fråga

Jessica hade flera frågor:

Finns det gånger/perioder under de 15 åren du bloggat som du på allvar tänkt sluta? Varför? 

Det finns många gånger. Antagligen fler än jag minns. För att jag en lång period inte hade internet hemma och skrev i datasalen på bibban eller i Humanisticums källare. För att jag skrev gradu om nätdagböcker och kände att det blev avigt eller tårta på tårta. För att jag tyckte att jag aldrig gjorde något intressant. För att jag gjorde så mycket annat att jag inte orkade. För att jag en period kände att jag hade för många läsare. För att jag en period kände att ingen läste. För att jag blev uttråkad av mig själv.

Tortillas (de mjuka) eller tacos (de hårda)?

Tortillas eftersom de är lättare att äta. Annars nachos, som tacos men lättare att äta.

Skulle du hellre välja bort filmer eller tv-serier om du var tvungen?

Just nu filmer. Lätt. Har knappt sett några den senaste tiden på grund av alla tv-serier.

Hur ser ditt drömboende ut?

Det ultimata skulle vara att bo någonstans där jag aldrig behövde städa. Övrigt: inte etta med kokvrå, inte ställe där det är långt till grönområde, inte en lägenhet med gård som jag måste sköta, inte en lägenhet med få och små fönster, inte på en öde ö eller på landet.

Är du en crazy cat lady?

Va? Nu förstår jag nog inte riktigt frågan. Min pappa drömde nyligen att jag skaffade fler katter, så många att jag gav några till honom. Jag är inte (ännu) min pappa.

Nils eller Odd?

Nils.

Har jag bloggat tillräckligt länge för att ha en frågestund?

JA!

Vad ska vi äta på fredag?

Något gott. Något jag kan hjälpa fixa. Något småplockigt.

Mia kom av sig av Jessicas frågor, så hon frågade vad det var hon ville veta.

Du ville veta det du alltid vill veta, när får du inbjudan till karonka. Jag säger som jag brukar säga: snaaaaaaart, men inte än.

Jill hade också flera frågor:

Vilken är din favorit TV-serie av de som snurrar just nu? 

Breaking bad och Dexter. Båda har intressanta karaktärer som utvecklas.

Om du skulle flytta utomlands, vart skulle du flytta och varför? 

Egentligen tror jag att jag vill flytta vart som helst. Men om jag tänker att jag skulle flytta för gott vill jag flytta till ett ställe där jag redan nu känner mig hemma och har nära till Finland eller redan från tidigare familj, vänner och bekanta, så Stockholm eller Australiens öst- eller västkust.

Vad är ditt finaste minne från barndomen?

Hur jag än försöker komma på ett, lyckas jag inte. Istället måste jag säga att hälsa på mommo och mofa i Ekenäs, på grund av trygghetskänslan där. Oberoende om det är jul, sommar, en vanlig vardagskväll. Samma känsla känner jag fortfarande när jag hälsar på, öppnar dörren och sätter mig en gungstol min morfarsmor alltid satt i när jag var liten.

Christa undrade hur många cider jag drack igår.

Efter att jag slutat skratta högt, kan jag svara två cider, efter att du gick.

Frågestund

Innan lördag fanns det tre bloggklassiker jag inte gjort tidigare. En av dem är att få besök av gästbloggare. Det hade jag i lördags. Det var spännande. Dags för test av nästa grej. Ännu mera spännande:

Frågestund!

Fråga vad som helst och jag svarar. Om det blir så pinsamt att ingen frågar, måste jag väl kopiera frågor Blondinbella fått och svara på dem. 

ps. iiiiiiiiiiik!

pps. Man får fråga under pseudonym.

ppps. ännu mer iiiiiiiik.

ett, tu, tre, fyra, fem (typ)

Det är intressant hur snabbt man glömmer. 

För exakt fem år sedan bodde jag i Uppsala. Det minns jag. Men jag minns inte vem som fyllde 30. (Förlåt om det var du och jag glömt!) Av kommentaren att dömma höll jag någon form av presentation. Vilken har jag ingen aning om. Och då kändes allt så stort, tydligen.

För exakt fyra år sedan var jag antagligen på jobbresa. Några dagar innan packade jag och några dagar senare bloggade jag om resan. Resan hade jag nästan glömt. Egentligen hade jag nästan glömt att jag hade det jobbet. När jag först läste blogginlägget trodde jag att jag skrivit fel när jag skrev att jag föreläst om utbildningspolitik, men när jag tänker efter var det nog så. Vad jag sa har jag ingen aning om.

För exakt tre år sedan var jag sjuk. Just den slängen av sjukdom minns jag på grund av utebliven Amsterdamresa. Och vulkanaskmolnet.

För exakt två år sedan gjorde jag lite av varje. Det minns jag som i går (nästan). Konferenspanelen blev, med facit i hand, bästa panelen ever. Vad jag skickade till SvS-tävlingen har jag inget minne av. Hade glömt att GP-finalen brukar vara den här tiden på året. Efter lite googling hittade jag att den i år ordnas 3.5 i Åbo.

För exakt ett år sedan gjorde jag antagligen väldigt lite. Känns som om det var minst fem år sedan.

Och för arkivet: idag har jag haft sista föreläsningen för den här våren. Gick väldigt fort. Mycket bra med duktiga studeranden. De hade observerat hur rum blir könade och hur rum könar. Jag sa knappt något.

galna (katt)dagar

Besökte galna dagar. Kom hem med kattsand och kattmat, det mesta på normalpris. Tog inte länge tills Knut kom springande från vardagsrummet för att kolla vad jag hittat.

en gästbloggare!

Idag är ingen vanlig dag för idag har jag besök av en gästbloggare för första gången i världshistorien. Det är inte vilken som helst gästbloggare, det är Mia Franck. Stor ära att få ställa frågor om hennes bok Martrådar som publiceras i april. Och inte bara det, jag fick också vara en av testläsarna innan hon skickat in det till förlag. I januari 2012 bloggade jag att manuset borde bli antaget av förlag och få pris. Antaget blev det och jag tycker fortfarande att det borde få pris. Över till Mia:

Lotta, kära skrivande kollega, mycket glad över att få hänga här på din blogg. Man känner sig som en bloggnovis när man gör intrång hos nån som bloggat i 15 år. (Imponerad till max över det.) Nå, ska svara på dina frågor som gräver i texten:

I Martrådar finns många karaktärer, hur bestämde du dig för att det var Matilda/Mati som var huvudkaraktären?

Inte en chans att de andra skulle ha överröstat henne. Hon tog kommandot från början. Så talar hon också ur ett jag-perspektiv, hon brer ut sig. Övriga fick inte mer än biroller.

Hände det medan du skrev att du ville att någon annan av karaktärerna skulle få ta över platsen som huvudperson? Fanns det någon av dem som ville ha en egen bok?

Som sagt, Mati ger dem inga såna möjligheter. Men visst, det finns en eller möjligen två som muttrat en del. Jag har ändå selektiv hörsel. Det som däremot varit knepigare än karaktärer är vissa scener som gett uppslag till andra idéer, andra böcker. Sånt har jag antecknat, för framtiden.

Jag upplevde att miljön var väldigt viktig. Var det självklart att det var här det skulle utspela sig?

O ja. Miljön är en del av karaktärerna. Det är miljön som skapade känslan för mig medan jag skrev. Alltså småstaden och hur man kan känna inför den. Lite så där både och. Trivas i tryggheten och vantrivas i instängdheten. Jag har gjort miljön till en egen röst genom att låta miljön vara en rösthelhet och Mati-Maran en annan. Vill också säga att ifall man känner igen miljön så ja, jag har lånat från existerande stad eller snarast städer, men det är en fiktiv stad, Björknäs.

Har du funderat på vad du kommer att läsa upp vid framträdanden? Hur har du valt?

Whoa. Jarå. Jag vet vad jag kan läsa utan att förstöra vändpunkter, utan att avsölja för mycket. Men nej. Vilka sidor vet jag inte för jag väntar på att få ombrytningen. Men i det stora hela vet jag vad som kan läsas.

Tack Lotta för dina frågor. Kul att få frågor av nån som faktiskt hunnit läsa nån version av texten. Imorgon drar jag vidare till Ninas Mellanrum och bjuds bland annat på kaffe.

men annars är det bra

alla om

Förra veckoslutet, när jag ännu trodde att jag skulle kunna spurta till textdeadline, gjorde jag ett misstag. Jag gick in på nätgemenskapen som jag forskar om. Hela söndagen och måndagen förträngde jag mitt snabba, kallsvettiga besök, och samtidigt varför jag inte klarade deadline.

I tisdags öppnade jag avhandlingsdokumentet, läste det sista jag skrivit. Där, på exakt det stället, fattades ett datum för ett citat. Det datumet kommer jag aldrig att kunna skriva in, fick jag veta när jag kontaktat upprätthållarna av nätgemenskapen jag forskar om.

Om jag den 1.4 hade besökt nätgemenskapen, som jag forskar om, hade datumet funnits där. Om jag besökt stället den 1.4 skulle jag också ha förstått att jag måste panikskärmdumpa hela nätgemenskapen. Om jag besökt nätgemenskapen den 1.4 hade jag läst att de dagen innan meddelat att de kommer att förnya hela stället den 2.4. Om jag loggat in den 1.4 hade jag fått veta att de skulle ta bort alla bloggar i nätgemenskapen.

Den 1.4 gjorde jag ingenting. Det kändes ganska bortkastat i början av veckan.*

* Nu har jag repat mig från chocken. Idag skriver jag ett kapitel där jag kopplar blogginlägg om ätstörningar och utebliven menstruation med ett heteronormativt krav. Så ironiskt, för jag har mens just nu och skulle helst av allt gå hem. Om jag var "normal" och om jag hade någon skam i kroppen hade jag inte skrivit att jag blöder.**

** läser jag i forskningslitteratur. Jag skulle skriva om hur det skiljer sig i bloggarna där mens helst ska nämnas för att uppfattas som en frisk och "normal" kropp, om jag inte istället bestämde mig för att gå hem för att äta chips.