Jag tror jag är sjuk (eller friskförklarad)

I onsdags började Big Brother. Det glömde jag. Igår kom jag ihåg det men orkade bara titta i tio minuter. Var nog helt rätt att i år inte beställa 24/7.

tennis!

Nu ska jag iväg för att spela tennis.

Tennis är bra.

Det är ungefär ett år sedan jag spelade senast.

Det är allt för sällan.

kafferepsmusiken

Jag har gjort en spellista som man lyssnar på hos mig när man är på kafferep. Den finns här.

kära blogg / det är kvinnligt att blogga*

Man kunde kanske tro att helvetet frysit till is för jag bloggade igår här.

kosketuksia yössä

När jag nyss gick hemåt från Paavo Nurmi-stadion hörde jag någon säga "intressant" och en annan "det var i alla fall annorlunda". Och det var annorlunda.

Jag tror inte att läktarna var fulla och 4000 personer satt där ikväll och såg på Taistelu/Kamp. Men vi var nog väldigt många.

Jag kan inte bestämma mig om jag gillade den. Jag gillade pyrotekniken, ljuset, tema. Den gjorde att jag satt där och tänkte på samhälle, slummen, klasser och makt. Om hur slumpartat det på sätt och vis är, trots att det inte alls är slumpartat utan något strukturellt. Jag skulle ha behövt lite mera repliker. Jag skulle gärna ha suttit närmare än dryga 100 meter ifrån skådespelarna. Men jo, det var nog annorlunda än allt annat jag sett.

den bästaste av pappor, del II

Jag fick ett sms:

"Idag hittade Knut min famn".



Jag smälter.

tills resten av skivan kommer

att söka och finna

Det populäraste sökordet för att hitta hit är överlägset Italiens djurliv. Jag ser framför mig skolelever i de flesta svenska skolor som får till uppgift att skriva en uppsats om dem. Här hittar det lite matnyttig information. Bara några bilder på sniglar, hästar och katter som jag såg i Piemonte, nordöstra delen av Italien för flera år sedan. Under sommaren har knappt någon sökt på Italiens djurliv. Det är inte säsong när skolorna har sommar lov, antar jag. Istället har följande varit populära och jag känner att jag kanske inte riktigt sagt allt jag har att säga om dessa. Så:

Brun snigel. En brun snigel är en brun snigel är en brun snigel. Det är ungefär allt jag har att säga.

27 år sadla om. När jag var 27 funderade jag på att sadla om. Jag hade förmodligen inte funderat så mycket som just det året på att sadla om. (Förutom i gymnasiet när jag gick hos en yrkesvalspsykolog och ville hoppa av gymnasiet för att istället söka in till bildkonst. Men han gjorde en massa test och tyckte att jag skulle stå ut.) När jag var 27 sadlade jag om på sätt och vis. Jag hade varit doktorand i tre år. Det fungerade inte särskilt bra. Jag slutade skrev in mig som doktorand i ett annat ämne och annat fakultetsområde. Sedan var det trevligare att vara doktorand. Men ja, sadla om om du vill sadla om! Jag är fortfarande öppen för omsadling. Jag vill bara bli klar med den här avhandlingen, sen kan jag tänka mig att göra något helt annat om ingen vill att jag ska fortsätta forska.

Bessemergymnasiet när börjar det. Ingen aning. Tills nu visste jag inte ens att det fanns en Bessemergymnasium.

Converse Marimekko. Jag rekommenderar! De är snygga. Förutom mönstret Unikko då. De gillar jag inte alls.

Det materialla jagets integritet. Här kan jag inte hjälpa. Men det låter intressant. Det låter som något jag skulle läsa. Kanske något hittas om du söker på google scholar? Kanske ändra materiella jaget till materialitet? Eller söka på engelska?

Fira födelsedag i Stockholm. Om jag skulle fira födelsedag i Stockholm skulle jag äta brunch, shoppa i Beyond Retro, gå på teater/konsert och äta middag.

Flygfilmer är inget jag gillar speciellt mycket. Om jag flyger ser jag gärna filmer som inte är allt för långa. Då hinner jag se fler istället.

Gummistövlar tycker jag om att ha när det regnar. Mina gummistövlar är svarta och har vita ord på engelska.

ibland måste man koncentrera sig på det positiva

Fördelar med ett kattlöst hushåll:

- Ingen jagar kiwifrukter genom hela lägenheten på natten så att de måste letas efter på morgonen.

- Toalettdörren kan stängas.

- Toalettlocket kan vara uppe utan att jag behöver vara rädd att en katt trillar in.

- Jag kan äta utan att någon tigger.

- Jag är inte tvungen att städa kattsandslådan.

den bästaste av pappor

Kör bil i tre timmar för att jag ska få min telefon.

tankar man kan tänka

Tankar man kan tänka när man kommer hem från Bremer en måndagkväll/natt:

1. Kanske jag borde investera i ett armbandsur i alla fall.

2. Hjälp! Ingen telefon betyder att jag inte har en väckarklocka. Måste bli sovmorgon imorgon. Finns inga andra alternativ.

3. Ack att jag glömde telefon på annan ort. Nu kan jag inte just idag (och typ just nu) använda (för första gången) appen "From Couch to 5K" som jag köpte för några veckor sedan.

första gången ensam hemma sedan början av maj

Det är oerhört svårt att blogga när man helst av allt skriver att man ska till Helsingfors på möhippa. Speciellt svårt eftersom det ska vara en överraskning och blivande bruden läser bloggen. Då kan man inte ens dagen innan skriva att man åker iväg med katterna så att de kan vara hos föräldrarna under tiden (och några veckor framåt). Katterna gör värsta motståndet någonsin när de ska in i transportburarna. Men det kan man inte skriva. Då är det lättast att inte skriva alls.

Men nu har jag varit på möhippa. Genast jag satt mig på tåget mot möhippan skickade den blivande bruden ett sneaky "Hur går tågresan?". Och jag skrev "Tågresan?" samtidigt som tåget började röra sig. Men ja, nu har jag varit på brunch, fotosession i fotostudio, sumobrottning, varit i bastu och ätit tortilla. Haft det bra. Riktigt roligt. Tills jag tog sista tåget från Helsingfors, hoppade av i Karis. Stannade tills måndag då jag tog ett senare tåg eftersom tågen på förmiddag byttes ut mot bussar, glömt telefon/kalender i Karis, suttit i ett tåg som slutligen var en halv timme försenat på grund av elproblem.

Här är jag alltså nu. Utan katter och telefon. Telefon återser jag den 10.9 och katter den 18.9. Det ska nog gå bra i alla fall.

någongång måste man städa

Fredag. Jag fortsätter med veckans taktik:

Boka resor, reservera hotellrum, svara på mejl, städa skrivbordet, sortera papper, titta på min kortvägg som utökats, blogga och placera alla pennor jag hittar i mitt rum i två konservburkar jag decoupagerat med prickigt papper.

gåtan löst

I flera veckor har jag stört mig på att det sprängs eller pålas i närheten. Börjat runt halv åtta på kvällen. Frågat andra om de också hört det. Nä. Jag har googlat för att kolla om de börjat spränga en underjordsparkering i närheten. Nä. Idag när jag var på väg utomhus för att lyssna varifrån det egentligen kommer fattade jag plötsligt källan till ljudet och det dova darrandet. Min väggranne spelar datorspel med grymma högtalare. Hoppas han/hon snart kommit igenom spelet.

ibland är konstigast godast

Jag gjorde den godaste av omeletter enligt traditionella (eller enda sättet jag gör mat) man-tager-vad-man-haver-för-nu-är-man-vrålhungrig.

Då tar man: två ägg, lite vispgrädde, soltorkade tomater, inlagd ingefära, wasabi gouda ost, salt, peppar, röd ängssyra.

Jo, det var allt jag ville berätta just nu. Det kändes helt enkelt viktigt att berätta.

alla dagar är bloggdagar och (nästan) alla dagar är bra dagar

Den här dagen var extra bra. Eftersom:

1. Jag skrev inte men det gjorde inget för jag bokade flygresor och skrev två bidragsansökningar.

2. Jag stod i ett gathörn och pratade med vän. Då körde googlemapsbilen förbi. (Okej, okej, det där var kanske inte helt bra, men i alla fall råkade jag ha någorlunda kloka kläder på mig)

3. Jag såg Kaleidoskoopi A. Det var bra. Jag gillar inte jonglerande typer, men de här kunde jag gott och väl kunnat titta på några fler timmar. Tack S för sällskapet! (Imorgon, torsdag, kan man se föreställningen sista gången. Se!)

4. Jag åt en jokirapu-lohitoast på Kerttu och drack en päroncider till. Det var gott. Tack S för sällskapet!

5. Jag köpte idag den mörklila Kånken. "Det är inte åldern som gör ungdomen utan attributen". Eller hur det nu heter.

Ny text!

Fick igår ett bokpaket på posten. Tidigare volymer skickade av en snäll människa.

Deadline för årets NY TEXT! närmar sig igen. Ifjol panikkapade jag i mitt monster ett dygn innan inskick. Så blev jag plötsligt kompis med monstret i våras, det utvecklade ett fult ansikte i början av sommaren för att vända det avigt och sedan se lite skönhet i ansiktskonturerna, och nu har jag kommit till stadiet då jag borde men vågar inte skicka det nånstans. Styvbarnet har blivit en liten bebis som ska iväg på läger första gången utan mamma. Men hit ska jag skicka det igen i år. Det känns ofarligt.

mitt hem börjar se ut som pysselrummet i ett daghem

1. Köp en billig lp-skiva från loppis.

2. Köp en billig väggkrok som kan limmas

3. Limma väggkrok på skiva.

4. Fäst skivan på väggen med häftmassa.

5. Häng upp smycken på kroken.

Mat, mat, mat

När jag såg Community var Knut nästan alltid med. När jag nu övergått till att titta på Master Chef Australia vill både Knut och Orvar titta. Just nu ser jag inte datorskärmen. Ser bara två katter som tvättar varandra.

tacksamheten

Panik! Hittade varken katterna i klätterträdet, vardagsrummet, vid ett fönster, under soffan, under sängen, vid matskålarna. det var alldeles tyst. Gick till toaletten för att se om de fanns där, när jag gick förbi en byrå och skoställningarna. De hade fixat korgarna jag ställt på golvet så att de hade en ny sovplats. För att få det mysigare hade de utökat högen med några skor. Smart. Nu har jag förmodligen inte ett enda klädesplagg utan katthår.