meant to be

Ibland är det bara helt otroligt. Nä, jag ska inte supa. Ingen svensk kompis heller. Någon minut efter att jag bloggat fick jag ett textmeddelande på finska. Han med rosa crocsen är här snart. På väg hit. Och jag bara måste skriva det. Att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Att jag helt plötsligt skäms lite över alla mina plastfigurer i lägenheten. Att jag nog måste ta ner det där halvfärdiga "konstverket" som hänger från taket och alla brukar kommentera. Att jag måste föra ut roskis. Att det är helt otroligt. Att det är nervöst. Att kanske lägenheten är helt okej som den är. Att jag måste dammsuga. Att jag kanske måste förklara varför jag har en stationär speldator på köksbordet som är uteslutande dedikerad till World of Warcraft.

en sista julidag

Jag är alltså tillbaka. Aldrig tyst här. Jag har sett polisbilen köra i kvarteret på natten och läser i nyheterna om en man som antastar kvinnor i trakten. Det är korsdrag, inte varmt alls. Sitter inomhus, långt in på nätterna och gör ingenting. Hör människor fyra på natten. Går förbi, sjunger. Jag tittar mig själv i spegeln och känner mig inte alls så brun längre. Somnar innan det ljusnar.

Missar oväntat samtal med svenskt nummer. Ringer tillbaka, men då har han redan ordnat annat program för kvällen. "Så du får fara ut och supa, vi får höras nångång", säger han. Jag håller med, hejdå. Hejdå. Men jag ska inte ut och supa. Jag vill inte ut och supa. Varför skulle jag ut och supa. Och det är så typiskt. Allt är så typiskt. Han är så typisk. Och jag är väl det egentligen också. Så jag städar vidare i lägenheten, sorterar klänningar, vattnar blommor.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Till alla hästar och vissa flickor av Mikaela Sundström

2) Hur långt har du kommit?
96/140

3) Beskriv boken med tre ord.
Små medel. Stort.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?

3

sista veckan

Jag minns inte att jag någonsin skulle ha varit med om det här. Sista veckan ledigt innan jobb börjar. Det har varit så mycket diffusare tidigare. Eller så har jag helt enkelt alltid börjat ett nytt jobb någon annan tid än mitt i sommaren. När jag tänker efter tror jag att jag bara en gång tidigare haft semester. Ja, eller den gången hade jag tagit tjänstledigt för att forska.

I alla fall, det var inte alls det här jag skulle reda ut. Det var mera det att jag börjar känna av semesterpaniken. Den som gör att man tycker att man inte hunnit med något, att det finns tusen saker till som man vill hinna med. Att det är nästa måndag man ska befinna sig i större staden igen för att börja planera höstens första kurs.

Det var söndag igår. Så roligt var det att vi åker i kväll igen.

Igår var det bara uppvärmning.

den här känslan

Jag hade varit ensam några dagar, tills jag blev uttråkad. Hade kompis med knappa ettåring på besök över dagen. De åkte vidare och jag packade min väska i nästintill rekordfart, cyklade till tågstation med två minuters marginal. Anlände till småstaden.

Och sedan gick det fort.

Tristessen. Gamla mönster som jag trodde försvunnit. Det var kanske regnet som lovades. Temperaturen utomhus som sjönk. Skickade textmeddelanden. Nu håller jag mest ut tills imorgon. Sitter i ett kök, ska äta kräftor utan tillbehör. Som magfyllnad. Lite lyxigare magfyllnad för att stå ut. Vill ha program. Program har utlovats tills imorgon. Åka liten bil ner för slingrig backe. Tävla om bästa tiden. Det får inte regna.

Som hemmaboende uttråkad 14-åring utan lediga kompisar i staden.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?

Blodsband av Freja Rudels

2) Hur långt har du kommit?
99/128

3) Beskriv boken med tre ord.
Jag vet inte

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2,5

Jag undrar, kunde det bli så mycket mer enformigt?

den där semestern och bröllopsprat

Jag hade tänkt att mer eller mindre ha semester några veckor i juli. Innan det brakar igång. Jobbet. Tjänsten. Semester så där så att jag skriver på halvfart, när jag inte kan låta bli. Bara läsa lite jobböcker som jag inte kan slita mig från. Bra jobböcker. Semesterfirandet har gått lite knaggligt. Men jag skyller på tåg/bussar som åkts, transporttid som utnyttjats, tråkiga stunder när de andra är upptagna och inte haft tid att underhålla mig.

Sedan var jag på ett bröllop i lördags. Småpratade lite hövligt med min bordsherre. Gick lugnt till, tills han frågar vad jag jobbar med. Han blir ivrig. Jag blir ivrig. Jag frågar vad han jobbar med. Jag blir ivrig. Han blir ivrig. Och han:

"Oh, that is why they placed us at the same table!

Varken han eller jag hinner äta varmrätten innan den kallnat, de andra gästernas tallrikar förs bort av servitörerna, vi är för upptagna med att prata diskursanalys, kommunikationsteorier, retorik, tvärvetenskap, sociala och kulturella normer. Kanske jag inte egentligen är i behov av semester?

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Tillräckligt mörkt för en picknick av Monica Ålgars

2) Hur långt har du kommit?
65/74

3) Beskriv boken med tre ord.
Svår. Svårdefinierbar. Svårsmält.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
2

mera sommartider

Det finns folk som säger att en av de värsta sakerna är att be om ursäkt för att man inte bloggat.

Jag vet inte riktigt vad som hände. Först var det skönt. Sedan blev det ännu skönare, dubbelledigt liksom. Slutade läsa andra bloggar. Lite ångest över det hela. Läste gamla blogginlägg, blev ivrig, men då hade jag redan glömt mitt lösenord till bloggen.

Off och sommartider hej hej

Vi brukar skämta att man inte behöver myggmedel om jag sitter bredvid. Idag räknade jag att jag har 53 myggbett på benen. De är alla från en kväll utomhus i strumpbyxor och shorts. Det var de myggbetten jag hann få innan jag fick tag på ett myggmedel som roll-on.

mål i livet

Jag har varit på kaffe idag. Det var på samma ställe jag satt på matpauserna och håltimmarna under gymnasietiden. Där spenderade jag en stor del av kvällen då jag fyllde 18. Där hade vi klassfester. Jag har från och med idag ett enda mål den här sommaren: att vara till Serendipity så ofta som möjligt.

dagens skrivmusik

Lost Boys (och många andra låtar och album) av 69 Eyes.

en ganska tokig sak, eller motivationens outgrundliga vägar

Jag jobbar. Skriver på ett kapitel om ungdomar i Sverige. Tänker att det kunde vara bra med lite siffror och ungdomar, internet och hälsa. Googlar. Hittar svenska ungdomsstyrelsens hemsida. De har en undersida om "fakta och ungdomar - hälsa". De skriver: "Vi har frågat ungdomar hur de mår och kollat upp organisationer som kan hjälpa till när någon far illa. ... Här kan du uppdatera dig på ungas hälsa". Bra, tänker jag. Precis vad jag behöver, tänker jag. Sedan ser jag att en av de tolv studierna de tipsar om är min egen studie. Utan att läsa den vet jag att den är halvt föråldrad. Måste skriva fort så att den kan bytas ut om den nödvändigtvis ska vara med.

skodilemmat

Det har visat sig att prickiga skor inte är helt oproblematiska. Och att det är rätt förargligt när folk bor i fel del av landet. Jag tror jag ska använda de rutiga eller enfärgade i fortsättningen och ignorera det prickiga (+ sms-ljud).

post scriptum

I tisdags var jag på Denise Grünsteins utställning i Kiasma. Den var rätt trevlig.

man pratar om dagar man aldrig kommer att glömma

Det är bara fyra dygn. Men fler saker har hänt än jag någonsin trodde att skulle hända. Det har varit väldigt konstiga dygn. Bra dygn. När jag skrev det här inlägget trodde varken jag själv eller någon annan som sökte jobbet att det var just jag som skulle få det. Men det var just jag som fick det. Och jag tänker att jag nog inte skulle ha skrivit blogginlägget om jag anat att jag kunde få jobbet. Det är bra och surrealistiskt, ganska overkligt fortfarande, jag har tänkt lottovinst fler gånger. Lite fnissigt att före detta bossen efter att jag fick jobbet mejlade mig efter många månaders paus för att tipsa om ett kanslistjobb. Skrivkurs har det också varit. Utomordentlig skrivkurs. Green Day konsert har det varit. Utomordentlig konsert. Och mina prickiga skor bredvid rosafärgade crocs på en man, vilket jag gjorde en högljudd könsvetenskaplig analys av. Så där så att orden kom ut från munnen istället för att stanna inne i mitt huvud. Visade sig vara ett bra drag. Tåg. Fest som i princip slutat när jag äntligen kom fram och ett rykte om att jag var sen på grund av baksmälla. Vilket jag härmed demeterar. Jag lovar och svär, jag var bara oerhört trött. Så trött så att jag, senare när de flesta festdeltagare gått och vi var bara fyra som trängdes på rad i en soffa, sov största delen av filmen vi såg på. Och nån som pickade i min sida när jag inte fick missa en för filmen avgörande scen. Sen somnade jag om. Tills jag gick hem mitt i natten, samtidigt som stadens nattklubb stängdes. Gick över järnvägsbron och vi konstaterade att det var varmt, att det var bra att det inte regnade. Så sov jag till två på dagen.

egentligen ganska små problem

1. Jag har varit väldigt trött de senaste två veckorna efter att jag kommit hem från jobbet.

Det skrivs text. Löpandebandtext med kvalitet, känns det som. Målinriktad text med substans, känns det som. Det är kanske farligt att säga så.

Jag är "nu tusan ska det bli klart eller betydligt närmare klart i alla fall" och någon på jobbet som säger att "nej nej du måste ha en månad semester i sommar då du varken skriver eller tänker" och jag är "men jag vill inte" och hon är "jå jå jag försökte också skriva en sommar utan semester, det går inte", och jag är "men jag vill (och jag är inte du) och jag tänkte ha lediga dagar också och varför ha paus precis när det börjat vara roligt och jag skriver bara på jobbet, på jobbtid och jag har kvällsledigt och veckoslutsledig", men det hjälper inte hon är ändå fast beslutsam att jag måste ha ledigt en månad och jag tänker att det måste finnas en baktanke från hennes sida, att det är något skumt, att hon inte brytt sig om mitt välmående tidigare, att vi knappt pratat överhuvudtaget och kommer att strunta i hennes råd. Om jag behöver semester tar jag semester.

Men ja, jag är ganska trött på kvällarna.

2. Jag har ännu inte bestämt mig vilka skor jag ska ha på mig imorgon.

Det lutar mot de prickiga. De passar bättre till byxorna, t-skjortan och kavajen. En del av mitt sällskap skriver om högklackat och jag är lite nejnejnej, se här de skriver till och med om tjocka sulor, under varusteet -> pukeutuminen.

finast

Världens antagligen finaste blogg finns här.

jag läser

1) Vad heter boken du läser just nu?
Håpas du trifs bra i fengelset (av Susanna Alakoski)

2) Hur långt har du kommit?
222/342

3) Beskriv boken med tre ord.
Speciellt uppbyggd språkligt.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3