lärdom

Det är tungt att shoppa (efter en kort natt). När man kommer hem tar man en tupplur och vaknar tre och en halv timme senare. Då tror man att det är nästa morgon men det är det inte. Klockan är halv tio på kvällen och jag äter morgonmål.

the threehouse song

Ane Brun

jahurra

Knölen var en snäll knöl (som dessutom lyckades få mig tidigt på jobb idag, inte illa alls).

sett i augusti

Augusti har haft sina toppar och riktiga bottennapp. Kanske större bottennapp än andra månader. Mitt filmtittande kändes som "den måste jag väl se någongång så lika bra kan jag väl stöka undan den nu". Men det finns inga måsten. Det måste jag komma ihåg.

Evening, var ett halv bottennapp. Jag hade ingen aning om vad den skulle handla om när jag började. Ingen aning varför den fanns på min att-se-lista. Romantisk smörja. Romantisk, nostalgisk smörja. Kändes som en halvdålig, trögflytande tevefilm där de tänkte för mycket.

Bronson visste jag att jag ville se. Det var nästan en film jag väntat på. Den var fin, men en besvikelse. Som film bra, nästan som A Clockwork Orange men samtidigt hade de tagit för mycket efter just den filmen. Ändrat en true story till en modern tappning av A Clockwork Orange. Och eftersom jag kände till the true story stördes jag. True story skulle ha varit så överväldigande gripande att filmen hade ett enormt potential. Men så gick de och ändra och inget var riktigt true längre.

Jag har sett väldigt få bollywoodfilmer. Dilwale Dulhania Le Jayenge, gjorde att jag inte orkar lägga till fler av den sorten till min lista. De är inte helt enkelt min grej.

Acolytes var min grej. Och en total överraskning. Minns inte att jag sett australienska skräckfilmer tidigare. Den var inte som andra skräckfilmer. Den var bättre. Jag blev lite ledsen för att den fått så dåliga poäng både på imdb och filmtipset.

Broken Flowers borde jag sett för evigheter sedan. Kanske jag skulle ha haft lägre förväntning i så fall. Nu var den bra men blev lite platt och snabbt undanstökad mot slutet.

Blindness började som dålig skräckfilm, utvecklades till medioker thriller/drama, till helt sevärd film, till något helt annat på slutet.

Jag visste att Fay Grim var en pastiche på dåliga filmer. Men ändå kändes den bara extremt usel och oöverkomlig.

Before Sunset var också en film jag tänkt se länge. Långsam, realistisk och levde på träffsäkra replikskiften och one-liners.

Jag hade inga förväntningar på Flammen og citronen. Tyvärr kändes den rätt oengagerande.

Dorothy Mills var en skräckfilm med överraskningar. Inte så där att man skrämde sig när man minst anade det. Den var bara annorlunda. Tror inte att jag kommer att minnas den särskilt länge.

Jag trodde att jag redan sett The Pianist. Det hade jag inte. Hur kunde jag ha missat den? Den var både fin, gripande, berörande och nyskapande (på ett sätt som jag inte kan förklara).

Fargo har jag sett flera gånger. Jag har länge räknat den till en av mina favoritfilmer. När jag nu såg den hade jag glömt varför jag tyckte om den. Jag blev inte påmind nu heller. Kanske jag aldrig egentligen inte tyckt om den särskilt mycket? Kanske jag inte var på rätt humör?

Avslutade månaden genom att gå på filmfestivalen Espoo ciné som hade 20års jubileum. Jag hade laddat upp att se film, efter film, efter film. Men det blev inte så. Festivalens avslutningsfilm såg jag. I en enorm, slutsåld konsertsal för 773 personer. Jag lyckades få en plats på balkongen. Filmen var Tarantino's Inglorious Basterds. Jag hade för höga förväntningar. Bra var den. En stark fyra. Kanske den blir en femma om något år.

it's just love

Sofia Talvik

etapp 1

Det var natten mellan den 3 juli och den 4 juli som jag fick ett ryck och började projekt: färgkoordinera mina böcker. Jag höll på någon timme, sedan blev jag trött. Somnade, vaknade, somnade, vaknade, somnade, vaknade och så har det fortsatt, utan att jag fullbordat mitt projekt. Jag har nu tittat på bokhyllorna i några månader och tänkt att jag kunde... men orkar inte, väntar på nästa knyck. Kan däremot meddela att jag under dessa månader nog fått knyck att tömma alla köksskåp, klädskåp och liknande för att omorganisera dem och få dem klara. Men bokhyllan ser fortfarande lika bedrövlig ut.

gold (or something just as nice)

Hari and Aino

saker man kan göra på veckoslutslånga skrivkurser

Rött
Inom mig. Exploderar. Runt om mig. Omfamnar.
Spritter, spritter. I mig. Spritter.
Och dig.
Och du och jag.
Och rusar framåt. Rasande. Och knycker. Händer.
Och din hand.
Och min hand.
Famlar. Famnar. Ramlar fram.


Blått
Jag flyter.


Grönt
Det gröna. Det gröna blir bara klischéer. Det blir grönsaker. Det blir gröna kulor. Grön av avund. Grönt är skönt. Men de ljuger. Ingen har gröna kläder. Ingen har grönt som sin favoritfärg. Och jag tänker på dig. Och dina gröna tröjor.


Regnbågens färger
Svart. Det blir svart. Så svart att det vitnar framför ögonen.

att aldrig säga aldrig och allt det där.

För drygt en vecka sedan sa jag "Det här blir säkert min sista simtur i havet för i år". I helgen sa jag "Det här blir säkert min sista simtur i havet i år". Med den här farten blir jag snart vinterbadare.

Det kommer bara leda till nåt ont

Säkert!

inte bara det gamla vanliga

Jag gjorde ett nytt personligt rekord i fotis:

Två självmål under en och samma kväll. Det ser lovande ut med tanke på att jag nästa vecka skall delta i mitt livs första fotbollsturnering. Hah.

det gamla vanliga

Idag har jag inget att skriva. Förutom:

* Det ska bli roligt att spela fotis ikväll
* Före jag spelar fotboll skall jag besöka Alko
* Innan eller efter fotis skall jag packa min väska för veckoslutsäventyr
* Jag har inte ens hunnit med hälften av det jag trodde att jag skulle hinna med idag
* Jag har bestämt mig för att knölen är en snäll knöl

First Day of My Life

Bright Eyes

råddmaja och gägghjärna

Det var lördagmorgon. Jag satt vid köksbordet hos mina bortresta föräldrar. Min brorsa sov ännu och jag läste det här inlägget av Julia Skott. Blev påmind, gjorde en undersökning och tänkte hur hemskt det skulle vara att hitta något som inte borde finnas där. Jag hittade inget.

Åt upp mitt morgonmål och gick till kylskåpet för att ställa tillbaka mjölken. Jag tog tag i kylskåpshandtaget men släppte. Hade ont i handen. Utan att egentligen tänka på det kände jag på handen. Det var då jag kände knölen som inte skulle vara där. På insidan, stor som en ärta, mellan långfingret och handflatan. Visste inte om jag borde väcka brorsan eller låtsas som ingenting. Så jag googlade. Kände mig lättad. På måndag gjorde den inte längre ont. Inte igår heller. Och inte idag. Men idag beställde jag tid till hälsostation och fick tid 45 minuter senare.

Det var då jag blev råddmaja och gägghjärna av nervositet. Inget att vara nervös över / Jag vet ju redan vad det är / Vill bara få det bekräftat / Inte har jag varit nervös hittills heller ju / Det går nog bra. Men äsch och usch. De visste inte vad det var (förutom att det inte var ganglion). Jag fick tid till en annan läkare om en vecka. Ännu mera tid att vara råddmaja och gägghjärna. Inget att vara nervös över / Det går nog bra / Det är säkert inget märkvärdigt / Inte kan man blogga om sånt här / Inte får man blogga om sånt här.

Så jag bloggar om det i alla fall. Kanske jag blir lite mindre råddmaja och gägghjärna så att jag kan jobba på som vanligt?

Gunnar och andra böcker

Det känns väldigt sorgligt att jag inte läser så mycket böcker. Skönlitterära böcker, alltså. Sorgligt är kanske fel ord. Men det känns som om jag missar en hel massa. Bra böcker, alltså. Jag orkar helt enkelt inte läsa så mycket skönlitterärt. I alla fall inte så mycket som jag tidigare gjort. Jag tänker att jag skall skärpa mig. Tänker att jag vill ju egentligen läsa. Sedan börjar jag på någon bok. Tröttnar. Börjar på nästa. Tröttnar igen. Nu har jag fyra böcker på gång och ingen av dem får jag ett slut på. Jag hinner glömma vad jag läser. Jag kan inte ens säga att det skulle vara dåliga eller ointressanta böcker. Jag bara orkar inte läsa när jag kommer hem från jobbet. Inte så konstigt, på sätt och vis. Jag läser vetenskapliga texter och böcker i mängder. Men det är ändå inte samma sak.

Gunnar av Bob Hansson läste jag från pärm till pärm. Jag blev ganska kär i Gunnar.

tralalalalalalala

För två veckor sedan var jag glad över att jag såg Jessica Lea Mayfield och Band of Horses på Tavastia. Förra veckan var jag ännu gladare för att jag skaffat biljett till Nouvelle Vague på Korjaamo i oktober. Idag är jag gladast hittills för att jag skaffat biljett till Regina Spektor i Stockholm i december. Om Battles plötsligt skulle ha en konsert i Finland skulle min konstertkalender vara fullkomlig. Jag har inga konsertbiljetter för november, till exempel.

saker man diskuterar en fredagkväll

Det är lördagmorgon och vi har redan bestämt att helgens replikskifte är:

P: "Cinnamon. Bla. Bla. Bla." Lång replik där kontentan var att det skulle vara gott med mera cinnamom i olika maträtter. Något om att de ofta verkar ha cinnamon i olika amerikanska maträtter.
L: "Bla. Cinnamon. Bla. Bla." Lång replik där kontentan var att personen inte var särskilt förtjust i cinnamon. Varken på fil eller på risgrynsgröt.
P: "Bla. Bla. Cinnamon" Halvlång replik om att personen gillar cinnamon väldigt mycket. Ett hopp tillbaka att det verkar finnas mycket cinnamon i amerkanska rätter. Där man minst anar det.
L: "Ja, i USA har de ju till och med (tystnad) Cinnamon (tystnad) buns"
P: "(tystnad) Vadå? Det är ju kanelbullar. (tystnad) Örfilar."
P&L: (väldigt mycket skratt)
Vidare fortsatte en lång diskussion om skillnaden mellan ginger och cinnamon. Tills vi kom fram till att ginger är ingefära.

hostelliv V

Den finns en nackdel med att skriva blogginlägg på förhand. De kräver ibland rättelse:

Det sämsta var inte att sängen svajade. Det sämsta var att mannen från Hong Kong snarkade som jag aldrig förr hört någon snarka och därmed kunde ingen annan i rummet sova, vilket hördes eftersom alla kollektivt suckade och utryckte sådant som "Grrr", "God!", "Pleaaase!". Det blev inte bättre efter klockan 12 på natten då hans armbandsur var tionde minut pep 10 gånger. Våra suckar blev bara högre och den som låg i samma våningssäng försökte gunga extra mycket så att han skulle vakna. Försöken misslyckades och varken hans resesällskap eller någon annan vågade stiga upp för att väcka honom. Det var en pina. Idag betalar jag dubbelt pris för att få ett eget rum. Väl värt varje peng.

hostelliv IV

Bäst: det gemensamma vardagsrummet/köket
Sämst: att vara tvungen att sova uppe i en våningssäng som svajar som... som... som något som svajar extremt mycket.

hostelliv III

En iakttagelse igår kväll klockan halv nio på kvällen.

De som kom från Hong Kong sov sött. Vi andra tre tog fram våra datorer och satte oss i vardagrummet.