Om exakt en månad

Antagligen den häftigaste följden av att jag skrev en doktorsavhandling.

Och jag älskar Göteborg. Och jag som aldrig varit till bokmässan. Och jag som varit på väg men den gången råkade dubbelboka och åka till Tyskland istället. Och så mycket saker att jag inte vet vad jag ska skriva.

oproportionerligt

Jag blev oproportionerligt glad av att ta bilen till jobbet lite över tio och hitta en parkeringsplats. Nu gäller det bara att minnas att inte gå hem.

och veckoslutet, två tummar upp

Den här veckan, en high-five på den.

Alltså den här veckan. Oj.

Av andra lär man sig en hel del om sig själv. På något sätt se hur man flyter ihop med andra människor, skvalpar längre bort från människor, förändras men är precis den samma. Och det handlar väl mest om ett tidsperspektiv. Om femton år. Och femton år sedan jag första gången flyttade till Åbo för att studera. Satt i Humanisticums kafferum i en stol som jag sjönk ner i, väntade på min tur att bli intervjuad för ett inträdesprov. Hur jag träffade henne som var nära mig i efternamnsalfabetet. Och sedan började vi båda studera. Blev vänner. I år hade vi inte setts på två år tills hon hälsade på. Den här veckan. Få veta om missförstånd som jag varit ovetandes om. Hur mitt paket räddade efter fyra månader, som jag inte hade någon aning om. Och jag fick en guldig skumpa och en kylskåpsmagnet som är så rätt, så beskrivande och så fel.

Kylskåpsmagnet av Nina Hemingsson.

Och hur jag nostalgiskt gått i Åbo den här veckan, fast jag aldrig flyttat bort. Inse att platser som för mig är Åbo inte var Åbo för någon annan. Att mitt sommaråbo aldrig upplevts av den andra. Att man är så olika. Att staden kan betyda så olika. Hur självklart det är att jag vill bo kvar här.

För att inte tala om att skriva ironiska dikter om hemmafruar, vara rädd för att någon ska rusa ut från festsalen medan jag läste dem, inte kunna vara annat än ironisk också om jag inte vill såra. Men det gick bra. Satt (förhoppningsvis) diskret framför publiken och skrev ett textmeddelande om att jag blir sen. Få en blomma av arrangörerna, gå till Fontti med en röd blomma i handen och känna att det här är verkligen inte ultimata sättet att stiga in genom dörren. Men ändå skratta, vara avslappnad, prata allvar, bli väldigt chockad och bokstavligen göra fler (kanske fem) high-five över bordet än jag minns. Säga hejdå och gå åt olika håll för att träffa vänner. Virra omkring på konstens natt. Se vänner och bekanta. Vakna på soffan lite över ett när man får ett textmeddelande.

inlärningskurvan

Vad jag mer och mer förstått under de tre senaste dygnen: ju mer jag tror att jag bara ska gå ut en kort sväng på kvällen desto senare kommer jag hem. Igår skulle jag bara hämta hem min cykel som stod utanför Koulu.

att brodera

Man får inget gjort om man inte sätter sig ner och gör det. Jag borde brodera den meningen och spika upp den på väggen. Borde egentligen brodera två stycken, en för hemmet och en för jobbet. Eller egentligen borde jag inte brodera något alls. Brodera är inte min grej. Om jag ska brodera kommer jag inte att få något annat gjort.

Men det är gjort nu. Väggen är klar! Tapeter borta, spacklad, slipad, grundmålad och målad (i K366). Skrivit första versioner av två dikter om hemmafruar. Påbörjat en artikel om medias porträttering av kvinnliga bloggare. Städat skrivbordet på jobbet. Överhuvudtaget tagit mig till jobbet. Det var en stor bedrift. Och här är luftkonditionering.

I övrigt, uppträdde med dikt om Karis i Helsingfors i helgen. Det var roligt. Idag ska jag försöka göra något tredje gången gillt. Första gången inhiberades det av en andra part, andra gången inhiberades det av mig.

Fyra stycken

Plötsligt har jag hittat och börjat lyssna på en massa bra finska band.


Över nio minuter olika lager med variation. Precis som det ska vara.


Alltså sångrösten.


Och när jag tänker att jag det inte kan vara så här långsamt blir det långsammare, tills betydligt snabbare.


Min nyaste promenad- och skrivmusik.

en form av jubileum

Idag firar jag en månad med väggen. Vad jag då inte förstod, när jag i min anletes svett fuktade tapeten för att få bort den, var att tapetborttagningen skulle vara den lätta delen. Och inte kunde jag föreställa mig heller att det kunde bli och skulle bli svettigare. När tapeten var borta förstod jag plötsligt att jag skulle bli tvungen att inhandla både det ena och det andra, och då inte ännu målarfärgen. Efter lite forskning förstod jag att det skulle bli svårt att bredspackla, men inte så svårt att jag slutligen skulle tappa räkningen på gånger jag gjort det. På en och samma jävla vägg. Nu är jag äntligen i stadiet som innebär att jag istället för att bredspacklar, spacklar skavanker här och var också om det känns som om de växer fram när jag är borta. Och mellan varje gång har jag slipat, dammsugit och städat hela lägenheten så gott det går. Slipdamm finns överallt. Och lite planering krävs också, för inte kan jag snabbt slipa lite om jag vet att jag snart ska någonstans och jag helst inte kommer dit slipdammig och svettig. Hittills har jag inte hittat ett ställe där slipdamm känns som en passande utstyrsel. Om jag skulle ha varit smart skulle jag ens ha inhandlat en duschmössa som jag hade medan jag slipade. Idag, en månad efter att jag började är det dags att köpa grundfärg.

Tillåt mig skratta.

Alltså jo

Det var Magenta Skycode igår. Och de var bra. Och det var grymt hett inne i Klubi. Och jag tänker att jag nog ska lyckas se dem i december igen på deras sista keikka.

man vet aldrig, men man kan hoppas

Alltså nä.

Samtidigt, min tanke när jag såg att eventet skapades på facebook och innan jag sett nyheten: den där bilden och albumnamnet känner jag igen! spelar de på klubi? ikväll till klubi!

så många långa fina dagar (eller dygn)

Alltså på riktigt, det här är inte klokt. Jag minns inte längre vilken dag det är. Det är väl så här det ska vara att vara ledig. Och ledig är jag.

FlowPark på lördag med två personer blev JukuPark på lördag med tre personer och det är fint med människor som man känner så bra att man vet att de inte tackar nej till kaffe också om de drack en mugg för en halv timme sedan, blev Pub Niska med fyra personer och det är fint när det känns som den självklaraste saken att vi alla fem sitter där, blev en hel massa dialekt och det är fint med dialekt när den bara kommer utan att jag hinner tänka, blev inspektion av vardagsrumsvägg som inte fick godkänt men det är fint med människor som tipsar om andra alternativ och fint med människor som inte bryr sig fast det ser ut som ett bombnedslag och de sätter sig på slipdammiga stolar utan att torka först, blev kattvakt, blev roadtrip, blev sim/uppblåstkrokodiltur i sjö, blev lunch, blev ordbrädspel, blev Raseborgs sommarteater och det är fint när man råkar på bekanta och det är lustigt när man får plötsliga minnen som ploppar upp, blev guidning av husvagnen på ängen mellan skogen och havsviken, blev otaliga hopp från brygga i tjugosju gradig havsvik, blev sen bilresa, blev grillad korv och nypotatis, blev sömn, blev promenad, blev bilresa till föräldrar, blev plötsligt påmind om att det råkade vara min pappas födelsedag när en faster ringde honom för att gratulera, blev en pappa som var glad över besök och åkte iväg till Horsbäck för att köpa en bakelse till mig och bullalängd till honom och mamma och det är fint med pappor som känner en och det är fint när man kommer in i köket, ser bullalängden på köksbordet och blir litelite besviken (fast man absolut inte borde) men tänker att man absolut inte ska säga något och att någon sekund senare bli överräckt en bakelse, blev bilfärd hem, blev återförenande med lyckliga katter.

man kunde kalla mig semesternjutarn

Har spelat tennis, fortsatt spacklandet, cyklat iväg på spontanöl klockan elva på kvällen, bakat knäckebröd, bakat bröd, googlat katt+geting+tass, cyklat hem två dagar i rad på natten och tänkt på hur mycket jag tycker om mitt bostadsområde, hört Thåströms låt Stå aldrig still på Ydintalvipuutarha, skrivit i bibliotek, ätit saltig tapas, inte simmat ännu i Finland.

Känns som om jag tar ut allt av värmeböljan.

Överstyr

Flera gånger, den senaste tiden, när jag cyklat längs min gata som har några sprickor i sig har jag tänkt att det där kunde lätt spacklas och slipas. Igår när jag kom till tennisplanen, var det första jag tänkte: vilka gropar överallt, spackel! Lyckades förtränga det efter en tid. Att spackla en vägg är som att spela pipemania eller tetris på 90-talet.

tjugo bilder och fem dagar

Om en har en torsdagskväll ledig, vill lyssna på bra musik, kanske dricka några cider och sitta på en filt på Aboa Vetus & Ars Novas innergård (för att alla är där och stolar inte räcker till) då är just den innergården ett bra ställe att gå till. Det gjorde jag förra torsdagen. Ydintalvipuutarha heter det, har ordnats i en herrans massa år på sommartorsdagar, Jori Hulkkonen spelar utmärkt musik och inträdet är fritt.

På fredag hängde jag från eftermiddag till natt på H2Ö. En gång var jag lite för långsam för att knycka en gunga åt mig, och en annan gång var jag för långsam att knycka en soffa åt mig, men det gjorde absolut ingenting. Jag satt istället på gräsmattan som de hade i den här byggnaden, det kändes relativt mjukt också om jag ännu idag har ont. Mina ben hinner inte med synen.

Night Satan på fredag, en av mina favoriter.

Scen Kuja, när ingen spelade. En gång försökte jag se The New Tigers där, men gränden var fullsmockad och längan av människor sträckte sig långt utanför.

Det var en fint område. En del saker kunde ha varit bättre, till exempel antalet ställen man kunde fylla på vattenflaskan. På fredag fanns två ställen, på lördag bara en. Här var det ännu ingen vattenkö.

Mina andra favoriter, Cleaning Women.

Såg Harri Hertell läsa sina dikter till musik när Grace körde förbi.

Hawkwind, som inte riktigt infriade mina förhoppningar.

Fint var det. Och finare blev det när det blev mörkt.

Fintfint.

Och lite suddigt.

Sedan kom lördag och nya tag. Här Pommi och Grommi som ger en hederlig barnkonsert där jag blev kastad till sent 80-talet, jag nämnde sången "Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dej" till mitt sällskap och så råkade nästa sång vara exakt den. Plus poäng.

The Hearing, en överaskning och min lördagsfavorit.

Mümmö, min andra lördagsfavorit. Här hade de ännu inte startat. Sjukt bra. Och sjukt hårt att sitta på stora vassa stenar som en fick pussla med lite innan en satt sig.

Här är nån som jag redan glömt bort. Mitt sällskap hade åkt hem för några timmar sedan och jag hade inte längre något skrivet på min lilla luntlapp. Gick rätt planlöst mellan de tio scenerna innan jag gick hem.

DXXXA D med gäster (exempelvis Åbopoeten Robert Meriruoho som överaskningsgäst på scen), som jag sett fram emot. Levererade. Stod långt fram i gränden och fattade först när det var slut hur otroligt tättpackat och många som stod bakom mig.

Följande dag skulle jag inte alls ha orkat men satt mig ändå i bilen för en dagsutflykt. Här står jag vid Brankis i Karis och väntar på matsällskap. Rätt många år sedan jag stod på samma trappa och köade in på disco i Brankis.

Efter maten körde vi till Barösund, satt på Esso och fördrev några timmar.

Barösund är Barösund och där är gamla skolan.

Vi åkte färja. Lämnade bilen vid färjfästet för att undvika köer. Sedan såg jag teater och blev otroligt störd. Så mycket att jag skulle ha velat åka i pausen, men då skulle sällskapet ha blivit strandsatt. Gav en kort och arg feministisk analys i bilen hem.

Och idag, klockan 00:02 steg jag in i mitt hem igen. Tänkte att jag ska ta en rätt programfri vecka, slöa, bli uttråkad på ett bra sätt, inte träffa tusen människor och syssla med hushållssysslor och renovering. Därför har jag idag bakat bröd, gjort pulled pork, gjort quinoasallad och bokat in Flow Park på lördagen (kom med! speciellt om du inte är som mitt sällskap (två mycket vältränade unga män som antagligen ruschar iväg till de svåraste banorna när otränade jag svettas med de lättare) eller en kan väl komma med vältränad också men då ser jag dig väl bara de tio första minuterna när du värmer upp genom att göra samma bana som mig, eller nja, ifjol började de vältränade typerna med de banor som jag vågade på den sista timmen ungefär, äh bara kom!). Sen pituinen se.

Karis rock city

The Dogshit Boys tribute till hemljuvahem

Rålis

Här satt vi i Rålambhovsparken efter att vi tagit tunnelbanan till Fridhemsplan och jag gick upp för den tunnelbaneuppgång jag tidigare gått upp för, längs gator jag tidigare gått längs, förbi gator jag tidigare svängt in på. Vi tittade på husen, färgerna och takterasserna. Framme vid parken strosade vi, mellan havet och gräsmattorna som sträckte sig längre än man kunde se, sökande efter det bästa stället att sitta. 

I närheten av amfiteatern, bredvid Monument av en yxman satte vi oss och blickade ut över Riddarfjärden och med utsikt både över Norr Mälarstrand och Söder Mälarstrand. Vi skymtade Mälarpaviljongen som jag några år tidigare* suttit på  men just den här kvällen inte kunde påminna mig om vad hette. Där satt vi och åt lufttorkad skinka direkt från förpackningen, svenska jordgubbar och gräddfilschips medan joggare, den ena efter den andra, med lätta steg sprang förbi, hundägare med hundar i alla storlekar spatserade förbi och vindsurfare med stor elegans svischade fram på det glittriga, mjukt böljande havet. Ovanför oss flög måsar.

Och vi instagrammade för brinnkära livet.

"Vi fotar skuggorna", sa jag och Jessica höll upp sin hand och gjorde segertecknet.
"Det syns inte så bra, gör så här i stället", sa jag. Jessica gjorde bodybuildararmen, jag fotade och vi fortsatte prata om viktiga saker.

När det bara fanns två skivor lufttorkad skinka kvar och vi tagit varsin, solen fortfarande lyste men det hade blivit kyligare, steg vi upp, packade ihop, gick mot tunnelbanestationen Thorildsplan, förbi Parklek och Rålis skatepark under Lilla Västerbron. 

Och väl i tunnelbanevagnen fortsatte vi fotografera för brinnkära livet.


* Den gången då jag hade den nyköpta svartvita klänningen från Beyond Retro på mig och jag förmodligen drack Startopramen som jag ibland gjorde på den tiden. Jag hade tagit dagsbåten till Stockholm, hade ingen hytt och satt största delen av båtfärden läsande på däck i gassande sol och svalkande vind. Väl framme var jag knallröd. Jag stannade någon dag. Om jag minns rätt var det den här gången, jag hade nyss varit i Holland några dagar, Italien några veckor, St Petersburg några dagar och var uttråkad. I Stockholm gick jag en morgon från Norr Mälarstrand till Skansen.

återupptäckten

 Har återupptäckt Magenta Skycode.

det som är bättre än internet

Innan Jessica, det förträffliga resesällskapet, hinner efterlysa blogginlägg (igen).

Jag är tillbaka. Sådär så att jag är i Åbo, vid köksbordet, med en nästan uppackad resväska och en maskin med tvätt som egentligen är klart men jag inte ännu förmått mig att hänga upp. Igår landade jag i landet och innan jag hunnit tänka satte jag mig i bilen igen och körde till Hangö för att se tennis. Om jag hunnit tänka efter skulle jag ha kommit fram till att jag egentligen var för trött. Och det här var inte alls jag skulle blogga om.

Jag ska blogga om Stockholm. Hur sången Stockholm i mitt hjärta spelade på repeat i mitt huvud vart jag än gick, vart jag än åkte med tunnelbana. Jag gick till Fotografiska, till klädaffärer, inredningsaffärer, nagellacksaffärer, skrivhäftesaffärer. Och jag gjorde affärer. Som jag gjorde affärer. Låt mig besjunga dig nu. Jag åkte tunnelbana till Hötorget, Skärholmen, Kungsholmen och Skanstull. Åldrar i ungdomlig grönska, öarnas stad, det är du! 

Och det jag inte får glömma, och det som vi ska hitta när vi om dryga fyra år letar i bloggen för att påminna oss om vad allt som hände: skratt så att andan tappades och röst försvann, skratt om handduk, skratt om/med rygg, skratt på halt trägolv, blam me någå (obs vi om dryga fyra år, det är dialekt och två prepositioner efter varandra), gräddfilschips, alfmugg, ost-jogurt-bröd-äppeljuice, av städer jag känner i världen, är du den stad som fått allt, hackebiff, resväska runt kyrka, whiskeysås, cider mittemot Pet sounds bar, big brother längs Götgata, Fridhemsplan, skatepark, Rålis, stängd Myrorna, blomfotografen i lånad jacka, prat i park, det som är bättre än internet, bokhyllorna, fotosessionen i vagnen, kaffe på en bänk, Partylandet, otaliga gånger jag plötsligt översköljdes av minnen och delade med mig av nått av dem, genom Mälarens kärlek till havet, är du en blandning av sött och salt. Och så mycket mer som jag just nu glömt.

Och imorgon kommer det där andra blogginlägget.

12 huvudlösa sekunder

Tre stycken filmer har hittats. Året är 2007, jag och brorsan spelar Playstation. Som det händer nu och då har vi fått för oss att filma vad vi gör, men tanken brukar vara att vi inte genast ser filmen utan kanske råkar hitta den långt senare när vi har lite mer självdistans. Någonstans i gömmorna finns bland annat en film där vi kör på en nybyggd väg i Karis och ger en vägrecension och en film där vi äter kanel. Och nu hittade mamma spelfilmerna där vi antagligen tävlar i något som påminner om tekniken man har när man spelar track&fields, och där jag har ett tygstycke mellan hand och controller för att få bättre glid.

Alltså jag vet inte vad som borde sägas, förutom att vi (nästan) alltid haft roligt tillsammans och att vi (eller egentligen jag) enligt mamma låter precis lika nu som då.

Här tolv sekunder av dryga fyra minuter som finns.

När brorsan är i stan

I måndags ringde brorsan. Han var uttråkad, jag var uttråkad. Några timmar senare steg han av tåget med en rinka packad för obestämd tid. Vi har haft mycket spontant minutspäckat program. Igår gick vi från morgon till kväll.

Vi gick förbi stadsteatern.

Vi gick längs åstranden.

Sökte snygga väggar.

Gick på Runsala.

Gick vid skateparken.

Gick förbi domkyrkan.

Gick förbi Suomen Joutsen.

Gick förbi Åbo slott.

Gick förbi Forum Marinum.

Gick förbi kanadagäss.